Varm och levande kriminalare

Det började med att jag läste Halfhead av Stuart MacBride. Den var fantastisk. Alltså började jag läsa hans vanliga deckare och började med Cold granite.

Stuart MacBride

Redan efter första sidan kände jag igen MacBride. Cold granite var bra från sida ett och genom hela boken. En ren och äkta njutning att läsa, inte minst när man får följa med ända in till obduktionen och när kvinnor för en gångs skull framställs som helt vanliga människor.

Stuart MacBride framställer alla människor som riktiga människor. Ingen är genomgod. Ingen är genomond. Den jobbiga chefen har sina goda sidor, till och med mördaren är mänsklig. Det är det jag tycker är alla bäst. Till det kommer också att huvudpersonen Logan är en riktigt härlig man. Han påminner lite om Archie från Chelsea Cains böcker, men bara ytligt. De har båda råkat ut för mördare på nära håll, så nära att de har ärren som bevisar det. Men där Archie är mörk och torr är Logan varm och levande. Hans varma personlighet står i skarp konstrast mot det regniga och isiga Aberdeen där boken utspelas.

I nästa bok ser jag fram emot att lära känna de perifera karaktärerna lite bättre, om de får finnas kvar. Vi har den gamla flamman och den nya. Vi har den gamla chefen och den nya. Vi har journalisten och receptionisten. Alla har en verklig personlighet och inte bara en mall som levererar repliker.

I Cold granite försvinner små barn. Brotten som begåtts är de värsta vi känner till. Men vilka försvinnanden hör till fallet? Vilka är sambanden? Vem är mördaren?

Det här är något så ovanligt som en deckare där kriminalhandlingen faktiskt lyckas bli perifer ibland, trots att morden staplas på varandra. Jag är ofta ännu mer intresserad av relationerna mellan karaktärerna än av morden, även om det inte är något som helst fel på kriminalhandlingen heller.

I kölvattnet av barnens försvinnande börjar dessutom andra människor dö. Någon sopar igen spåren. Eller är det hämnd?

I Cold granite vävs handlingen runt sig själv och in i sig själv så att man knappt vet in eller ut till slut. Nog fanns det lite mindre spännande partier just därför och ibland hade jag inte full koll på alla personer och namn, men det är petitesser. Det är en suverän bok och jag längtar redan efter nästa. Den står och väntar i bokhyllan.

Mmmm… Logan. Eller jag menar: Mmmm… MacBride.

Övriga recensioner av Stuart MacBrides böcker:

• Den hårda kalla döden (Broken skin, Logan McRae #3)
• Stuart MacBride gör det igen, nästan (Dying light, Logan McRae #2)
• Halfhead är helt fantastisk (fristående deckare/sf)
• Horribla Halfhead av Stuart B MacBride (fristående deckare/sf)