Och den femte ska dö

Är du den femte medlemmen i landstigningstruppen? I så fall är det troligt att du dör.

Har du röd skjorta (redshirt)? Då är det kört.

Det här är gamla härliga internskämt bland trekkies, dvs vi som gillar Star Trek, och det har John Scalzi tagit fasta på när han skrev Redshirts, och vågade göra satir på dem som boldly go.

I Redshirts kliver vi rätt in i ett rymdskepp, som känns ytterligt bekant. Det heter förvisso Intrepid, och kaptän heter Abernathy, men sånt är ju copyrightat och jox.

Scalzi ber oss älska Dahl och hans vänner, medan de gör sig hemastadda på sina nya poster långt ner i rangordningen på Intrepid.

Medan de nya rekryterna lär sig sin plats ombord, börjar de också uppfatta den suspekta stämning som råder. Folk försvinner plötsligt strax innan Abernathy eller de andra bryggofficererna dyker upp. Folk vill verkligen inte följa med på landstigningsuppdrag. Folk vill inte dö. Särskilt farligt verkar det vara att följa med Kerensky. Kerensky själv råkar ständigt ut för nära-döden-upplevelser på olika planeter. Men klarar sig mirakulöst, till skillnad från sina följeslagare.

Dessutom lär sig Dahl hur man lyckas framställa fantastiska biologiska lösningar på alldeles för kort tid. Och hur man ska leverera nyheten lagom dramatiskt på bryggan.

Det verkar också finnas regler att följa för att överleva, om man gudförbjude dras med på ett landstigningsuppdrag.

Det finns över huvud taget väldigt många mystiska regler och sammanträffanden ombord. Och Dahl… dras allt längre in… i konspirationen!

 

Så gillar du science fiction, är inte rädd för humor och satir, och vill veta vad tusan som är grejen med the Intrepid: Ojojoj! Du kommer gilla detta.

Gratis eböcker? Massor av sf och fantasy?

Jag måste bara dela med mig av denna fantastiska sajt!

Jag upptäckte den då många författare på twitter länkar dit när de ger bort sina böcker gratis, för att öka intresset, eller för att få en läsarkrets och senare kunna locka ett förlag.

Den heter Kobo books, och där finns dels en länk till gratis böcker från public domain, men också möjligheten att söka på t ex science fiction eller fantasy och filtrera för gratis, och få upp massor.

Böckerna med priser på är inte helt dyra de heller. I många fall är första boken i en serie gratis, och sedan kan man köpa uppföljarna, om man tyckte att det var bra.

Kobo är enkelt att registrera sig på, och du behöver inte registrera betalningsmetod om du inte vill betala för något. De tillåter nedladdning ffa i .epub, som väl är det bästa och mest allsidiga formatet. Ibland använder de även Adobe DRM, som man måste öppna i Adobe Digital Editions innan man kan läsa på t ex mobilen.

…

När man väljer böcker har Kobo väldigt bra uppdelning i genrer, med mer precision än bara ”SF och Fantasy”. De har även romantisk fantasy, militär sf,  etc. Dessutom kan man lämna betyg på böcker, så det är lätt att börja med säkra kort som många har gett högt betyg.

…

Återkom gärna och berätta om ni testar Kobo, och allra helst länka till bra böcker ni hittar!

Och tipsa gärna ifall ni har andra bra sajter för eböcker på fickan. (Amazon undanbedes)

…

(Och nej, jag har verkligen inte fått betalt eller något för detta. Blev bara lycklig och klickade hem tusen böcker att prova.)

En android söker sin frihet

Man gjorde allt som gick att göra. Men plötsligt insåg man att vetenskapen hade gått för långt. Man hatade sin skapelse, och dömde den till glömska.

I Härskarna av Niels E Nielsen möter vi ingen postapokalyps. Faktiskt har det gått ganska bra för mänskligheten trots allt.

Antikvariatshopping 2011-09-05 (2)

Vi lever i fria universitetsstäder med trädgårdar och vin. Vi latar oss och studerar hela dagarna, fyller kvällarna med akademiska samtal, letar samtalsämnen bland ofarliga vetenskapliga diskussioner, skriver på våra avhandlingar om Byron.

Men ute på den gamla uppskjutningsrampen finns något kvar. Någon. Några.

Långsamt nystas mänsklighetens smutsiga förflutna upp. Vi var en teknologisk sensation. Vi ville nå stjärnorna. Men våra kroppar klarade inte av påfrestningarna som krävs för att nå stjärnorna, så vi manipulerade fram androider med mänskliga sinnen och tåliga kroppar, som kunde beträda Uranus, kliva in i stjärnor, resa över galaxerna. Sedan sände vi de bästa med våra skepp, och såg dem aldrig mer igen.

Då ångrade vi oss, och vi låste in de gamla prototyperna och de halvfärdiga och försökte glömma bort dem. Sedan ägnade vi oss åt musik, vin och sång istället. Försökte glömma vad vi gjort med mänskligt liv. Försökte glömma bort att de var mänskliga.

Härskarna är sjukt tramsig då och då. Den slingrar sig fram genom dialoger och poesi tills man blir galen, men kärnan är stark och fantastisk. Den handlar om väldigt viktiga, bra och intressanta frågor. Jag önskar förvisso att den kunnat skrivas om och kokas ihop, men ändå… det är väldigt bra.

Hittar du den, så läs.

Den ultimata virusboken

Hej, jag heter Feuerzeug och jag älskar virusböcker.

Nu har jag läst The 11th plague av LT Peters. Jag hittar ingen information om författaren någonstans. Jag börjar nästan tvivla på att boken ens finns, men den är alltså en riktig pärla.

Hör här:

”He was dead. 

No one was there to watch him die or hear his final gasp for breath. No one paused to wipe away the foamy trickle of bluish blood that oozed from the corner of his mouth. [...] Who he was or where he died made little difference. All that really mattered was that he had died. [...] And with his death, the end began.” (s 11)

Den börjar så där bra. Och den fortsätter så där bra.

The 11th plague av LT Peters

Det har hänt saker sedan 1973 då boken skrevs. Idag hade den nog handlat om ett virus istället för en bakterie, men vem vet. Situationen kan bli densamma väldigt enkelt, och det är ett dramatiskt men inte allt för osannolikt scenario. (Det roligaste är när de kopplar upp sig mot huvuddatorn med direktlina, och jag helt glömmer bort att de faktiskt menar precis det, inte någon slags fiber och lösenord. De kopplar upp sig DIREKT MOT JÄTTEDATORN. Den enda datorn. Haha!)

Varför är den väldens bästa virusbok? Jo, för författaren har en sån jädra koll. Det känns trovärdigt hela vägen. Karaktärerna tar inte världens bästa beslut, men jag tror på alla fakta, det är välskrivet och det är läskigt som fan.

Någonstans i mellanöstern skapas en superbakterie. Den släpps lös i USA, och plötsligt står läkarna handfallna medan patienterna dör.

Ganska fort inser man att det är spektakulära omständigheter. En grupp sätts samman på en militärbas för att lösa det medicinska problemet. I en kamp mot klockan försöker de rädda åtminstone en bråkdel av befolkningen.

Det här är vad jag letat efter hela mitt liv!!!

Äntligen en makalös virusbok. Och helt okänd. Helt anonym.

Den verkar finnas att få tag i här och där, så är du sugen KÖP.

Den är märkt av sin tid. Det är inte jättebra rakt igenom, men det slår alla andra virusböcker med hästlängder ändå. NOMNOM.

Hysteriskt sammanbrott

Vill du ha överlevnad eller virrpanna? I Efter sammanbrottet av Ron Goulart får vi möta postapokalypsen i en mer sansad form. Fast nu ljuger jag, för det är hysteriskt.

Det finns något slags samhälle kvar, i form av småstater. Varje stat sköter sitt, krigar, uppgång och fall, och så vidare. Men fokus i Efter sammanbrottet ligger långt från min vanliga postapokalyps. Det är mer Terry Pratchett, Douglas Adams och andra virrpannor jag tänker på. Själva apokalypsen är överspelad, men den där sansen är… nog inte.

Vi följer huvudpersonen, som är detektiv, på hans jakt efter en farlig terrorist. Terroristen kallar sig Lady Day, och består egentligen av ett helt gäng kvinnor, som dyker upp hastigt och lustigt och mördar högt uppsatta män.

Det hela påminner väldigt mycket om något ryskt…

Efter sammanbrottet av Ron Goulart

Under detektiven Haleys sökande träffar han på alla möjliga konstiga människor, hamnar i alla möjliga konstiga situationer och har en väldig tur som överlever.

Det är väldigt roligt ibland, även om språket ibland är väldigt svårt att svälja. Den skrevs 1970, och den är precis så öppensinnad som en bok ska vara, men vissa ord… använder vi helt enkelt inte längre. Det låter helt galet när de står på det här sättet i en bok, men man får ta det för vad det är, en anakronism.

Allra roligast är det nog när man måste argumentera med datalådor, för att få dem att spotta ut den information man vill ha. Datalådorna, dvs datorerna, kan då passa på att bjuda på en kaka om de tror att du behöver en, osv.

Som rolig science fiction är det här väldigt väldigt bra. Jag ska absolut hålla utkik efter mer Goulart.

Som postapokalyps var det kanske inte så lyckat, men jag kan leva med det för den här gången.

Detta är verkligheten?

Bertil Mårtensson är en av mina favoritförfattare inom svensk science fiction. Jag har tidigare nämnt t ex Det gyllene språnget, om kolonister som hittar en planet befolkad av katter, som är väldigt bra på matematik.

Detta är verkligheten är Mårtenssons första bok (1968), men jag läste den reviderade andra utgåvan från 80-talet, dock inte den felaktiga. Ehum… jo, för det kom en pocket på tidigt 80-tal, som råkade sakna de sista sidorna. Man känner igen pocketen på att den har färgomslag. Sed kom sedan en rättad version med omslag i rött och det är den jag läste.

Detta är verkligheten kan, trots att copyright fortfarande gäller, läsas på nätet hos Projekt Runeberg. Flera andra av Mårtenssons böcker kan också hittas gratis på nätet, kolla länkar här.

Detta är verkligheten av Bertil Mårtensson

Så till handlingen..

Som alltid med den bästa svenska science fiction, är det inte helt lätt att förklara. Det beror både på att handlingen har en viss komplexitet, men också på att jag avslöjar för mycket vad jag än avslöjar.

För er som inte vill spoila något alls, men som tror mig när jag säger att den är underbar, läsvärd och en perfekt blandning av fantasy och science fiction, så kan det räcka att läsa hit och sedan läsa boken innan ni kommer tillbaka. HEJDÅ SÅ LÄNGE. :)

För er andra, som behöver lite mer övertalning, följer här en ospoilrig, men ändå aningen spoilrig beskrivning av Detta är verkligheten:

Vi möter en man, som bryter sig in i ett slott för att rädda en prinsessa. De rider sedan över bergen på sin ferd, som är som en häst, fast mycket annorlunda. Det är en underbar saga om hjältar och prinsessor, varelser, slott, kungariken. Det är fin fantasy.

Under tiden anar vi att vi inte vet allt om vår hjälte.

Senare skjutsas vi hastigt till en helt annan miljö, där vi inser att hjälten drömt precis allt han upplevt i fantasylandskapet. Egentligen är han medborgare i en civilisation där alla drömmer bort större delen av sina liv i perfekta, datorgenererade drömmar.

Vår hjälte genomgår en mängd personliga kriser under tiden som vi lär oss om hans verkliga hemvist. Detta är verkligheten: Mänskligheten har kommit så långt i sina teknologiska, medicinska och övriga upptäckter, att det inte längre finns några problem att lösa, eller ens särskilt många yrken att utöva. Därför drömmer de flesta människor om andra tider, där de har ”liv”.

Är det utopi eller dystopi? Kanske beror det på vem du är. Tycker du om att drömma ständigt nya fantastiska drömmar om nya världar, eller tycker du att det är obehagligt att inte leva ”på riktigt”? Tycker du kanske att det är meningslöst att leva ett liv, där du egentligen aldrig möter en annan människa?

Detta är verkligheten är verkligen fantastisk och tankeväckande. Ändå bedrägligt enkel. Jag rekommenderar den varmt.

Mer om Bertil Mårtensson:

• Förvandlas till någonting - Förvandlas av Bertil Mårtensson
• Vad är intelligent liv? – Jungfrulig planet av Bertil Mårtensson
• Detta är verkligheten? – Detta är verkligheten av Bertil Mårtensson
• Googolplex och det gyllene språnget

Bertil Mårtensson på twitter:

• @Bertil1

Veckans läsning 36, v5

Nu sammanfattar vi fjorton veckor då. Sist jobbade jag mycket helg och sedan var det panik och sen jul och sen terminsstart och nu känns det plötsligt lite okej igen.

Vi kan börja med att nämna några fina böcker: Babel-17 av  Samuel R Delany, The reapers are the angels av Alden Bell, Worth dying for av Lee Child och Världskrig Z (World war Z) av Max Brooks.

Sedan ett par mindre bra böcker: Pandemic av Daniel Kalla och Tjärven av John Ajvide Lindqvist.

Ni kan också titta på en jättesöt bild.

Sötapokalyps

På SF-dag i Uppsala var det trevligt och jag skaffade lite böcker och sedan skaffade jag även lite fler.

Författare tävlade om att döpa ett bårhus.

Sedan, precis här någonstans blev det ganska tyst på bloggen och mycket att göra i Livet.

Då passade jag också på att vara provläsare.

Sedan var det då dags för K55 av Erika Oscarius att förvrida mina sinnen i oläslighet, samtidigt som jag sökte tröst i serier. Och efter mycket om och men, K55 äntligen slut, ett bändknull utan utlösning (för information om vad bändknull är, se recensionen i länken nyss).

Och lösningen på sirapsbok var förstås George RR Martins A song of ice and fire. Och ännu mer A song of ice and fire.

Apropå det så tipsade jag om en kokbok från Westeros och även om vad jag såg fram emot i vår.

Man kan inte bara se framåt, man måste köpa böcker nu också.

Det blev för en gångs skull en enkät i form av Yes please/no never.

Nyhetsdags!

• Dexter blir serie från Marvel.
• Jack Reacher av Lee Child visar sig bli filmkaraktär. På gott och ont. Mest ont pga Tom Cruise.
• Författare tävlar om att sätta sitt namn på ett bårhus.

Jag läste och älskade ytterligare en Delany, nu Nova om fantastiska rymdresor och fanatiskt sökande.

Och så… Alldeles nyss, läste jag en gruvlig seriemördardeckare av Oliver Stark, där Harper ställs öga mot öga med en galen nazist.

Massa inlägg på fjorton veckor:

• Vad är tanke och vad är språk?  - Babel-17 av  Samuel R Delany
• Världens finaste hjälte – The reapers are the angels av Alden Bell
• Pandemi och smörig romantik – Pandemic av Daniel Kalla
• Innan zombierna kommer – Tjärven av John Ajvide Lindqvist
• Zombierna anfaller
• Hårda skallar i mellanvärstern – Worth dying for av Lee Child
• Världens bästa bok, nu på svenska – Världskrig Z (World war Z) av Max Brooks
• SF-dagen i Uppsala
• Mitt namn på ett bårhus
• Gamla SF-nyheter
• Vad tyst det är
• När jag var provläsare
• Sirapsböcker och serier
• Kriget rasar vidare i Westeros - A storm of swords (A song of ice and fire, #3) av George RR Martin
• Ät som en kung av Westeros
• Ser fram emot i vår
• Bokpaket och terminofobi
• Öde landskap eller en kvinnas kamp? Yes please/no never?
• Dexter comic
• Fienden vilar i Westeros - A Feast for Crows (A song of ice and fire, #4)  av George RR Martin
• K55 – ett bändknull utan utlösning - K55 – lögnernas valv av Erika Oscarius
• Jack Reacher på film?!
• Tävlingen om bårhuset fortsätter
• I en framtid utan kultur - Nova av Samuel R Delany
• Mord mot mänskligheten - 88 killer av Oliver Stark

Veckans läsning 35, v43

Då var det dags att sammanfatta ett par veckor igen.

Allt som allt har det varit en underbar lästid på sistone, trots att jag jobbat löjligt mycket. Det är som att jag kanske inte gjort annat än att jobba och läsa och sova.

Jag har iaf på lite tveksamma grunder lärt mig att välja bok med flödesschema. Jag har även gett bort en award till mina älsklingar.

Jag har läst och älskat del två i A song of ice and fire av George RR Martin, nämligen A clash of kings (Game of thrones… ni vet). Den var minst lika makalöst jättebäst som första boken och jag har nu haft Georgeförbud ett tag sedan dess för att dra ut på den underbara serien ett tag och läsa lite annat så ni inte får en fantasyöverdos.

Jag har även lyxat och vältrat mig med min Moleskine Book journal, som är min nya kärlek näst intill bloggen och alla ni andra underbara bokbloggare. Läsande som livsstil, kan man kalla det.

Jag har även läst ännu en  Mo Hayder, Skin, den fjärde boken om den skamfilade hjälten Jack Caffery och hans nya sidekick Flea. Den fick mig att ta en paus från Caffery ett tag till. Ska dock läsa Hayders fristående böcker ett tag.

Veckan som följer väntar ännu mer jobb och jobb och jobb, men ni kommer ändå att få smaka på recensioner av Babel-17 av Samuel R Delany, The reapers are the angels av Alden Bell och Pandemic av Daniel Kalla. Vänta och längta!

Nästa helg är det dessutom fantasydag i Uppsala, som jag ska bevista när jag ändå jobbar helg.

• Ett tamt och flyktigt våp ryter ifrån (Skin (Caffery #4) av Mo Hayder
• Moleskine Book journal
• Sagan om is och eld fortsätter (A clash of kings (A song of ice and fire #2) av George RR Martin
• En award till mina älsklingar
• Att välja bok med flödesschema

Att välja bok med flödesschema

För några dagar sedan, strax innan jag fick feber och strax efter bokmässan, hittade jag ett flödesschema över hur man väljer SF- eller fantasybok. Sedan dess har schemat spritts över internet, men om ni händelsevis missat det, eller om ni vill ha min åsikt alternativen som presenteras, så följer här en recension av flödesschemat. Nu när jag åter är vid mina sinnens fulla bruk.

Varning för väldigt nördigt inlägg.

SFSignals flödesschema för SF och fantasy

För schemat i största upplösning, så att allt går att läsa – klicka här.

Första valet är:

1. Where should I start?

a. Fantasy
b. SciFi

1a. Yes – I pretty much live in a fantasy land already
1b. Yes – Fly me to the moon

1c. No – Can’t I have both?
1d. No – I only read books with pictures.
1e. No – What about horror?
1f. No – I’d rather not be seen in that area of the bookstore.

Och så fortsätter det… Inte helt dumt tänkt.

Vad kan man hitta då?

Man hittar t ex världens bästa zombiebok World war Z genom att välja:

1e. No – What about horror?
Not much to choose from. Looking for vampires?
No – more like zombies.
Zombie war or one man against a horde?
With a little help from my friends.
World war Z by Max Brooks

Ursäkta va?? – ”Not much to choose from. Looking for vampires?” Pfffft! Vad är du, flödesschemamakare, 15 år och Team Edward!? Jag blir förribannad, tammefan. Vaddå inte mycket att välja på? Massor massor av zombieböcker finns det och många av dem är bra.

Om man väljer ”I’m going it alone” efter ”Zombie war or one man against a horde?” istället så får man I am legend av Richard Matheson.

Om man väljer ”No – On second thought, why not go with a classic.” istället så får man Frankenstein av Mary Shelley, för han är ju verkligen en zombie… eh.

Riktigt dåligt utbud zombier alltså. Men vad mer kan vi hitta?

Om man istället väljer Fantasy först och sedan:

Yes – I pretty much live in a fantasy land already.
Are you going to be upset when you don’t find Harry Potter?
No – I know where to find him if I need him.
Are you new to the fantasy genre?
Yes – I am as yet unfamiliar with your tropes. Do your worst.
Lord of the rings by JRR Tolkien
No – I’m not that new
The Silmarillion by JRR Tolkien

Mhm. Så är man ny ska man läsa Sagan om ringen direkt och om man läst den ska man läsa Silmarillion!? Ursäkta va. Det här är ju riktigt dåliga tips. Visst är Sagan om ringen ett nyckelverk inom genren, men knappast den man nödvändigtvis ska börja med. Och Silmarillion?! Maken till svårgenomtränglig bok får man ju leta efter. Att rekommendera den är som att jaga bort folk från fantasy från första början. Den kan man nog gladeligen läsa allra sist.

Men vad kan man mer få för fantasytips då?

 Are you new to the fantasy genre?
No – I’m what you call experienced.
Like the Arthurian legend?
No
Looking for modern-day settings?
No – Let’s find another world, this one’s depressing.
Fan of Westerns?
No – Too dusty. And I’m not much of a card player.
Animals more your thing?
(Ja, för det finns ju inte djur i vilda västern??)
No – I have allergies.
How about some alternate history?
(Sade vi inte ANOTHER WORLD nyss?)
No – I never paid any attention in history class
(Är inte det just då man kan ha stor nytta av alternativhistoria?)
Ready to dive into a series?
Yes – the other two options ended with some strange choices.
(Eh?)
Does the series have to be finished?

Här hamnar man på A song of ice and fire av George RR Martin om man väljer Nej.

Den kallar de low fantasy.

Om man väljer high fantasy får man The way of kings av Brandon Sanderson, som förresten avslutar Wheel of time åt Robert Jordan , som dog i förtid.

Om man väljer Yes:

Do the words sword and sorcery have a positive connotation for you?
No
Looking for an old-fashioned Trilogy?
Yes – three is my lucky number.
What shall we read about?
Thieves –> Mistborn av Brandon Sanderson (igen)
MacGuffins –> Sword of Shannara av Terry Brooks (Vaddå, har inte de andra det?)
Assassins –> The farseer trilogy av Robin Hobb
Magicians –> The riftwar saga av Raymond E Feist

The Wheel of time av Robert Jordan hittar man förresten under:

Looking for an old-fashioned Trilogy?
No – In for a penny, in for a pound I always say.
So, five or six books enough for you?
No – I shall require at least ten.
Enjoy quests to prevent great evil frm conquering the world?
Yes – Good vs. evil on an epic scale, please.
Who will save us?
The One Power –> The wheel of time av Robert Jordan.

Det här är väldigt intressant, eftersom vi fortfarande befinner oss under ”Does the series have to be finished? – Yes”. Wheel of time är nämligen inte avslutad ännu.

A Memory of Light, sista delen, kommer under 2012 och skrivs av Brandon Sanderson sedan Robert Jordan gick bort. Detta gäller de tre sista böckerna i serien, som totalt innehåller 14 böcker (varav Robert Jordan skrev 1-11).

Om vi går tillbaka till början och istället tänker oss att vi valde varken Fantasy eller SciFi, utan istället den idiotiska: ”No- I’d rather not be seen in that area of the bookstore” så hamnar vi här:

We won’t tell. Prefer a drama?
No – I just watched The notebook last night.
Postmodern mind-bender?
No
Interested in Dystopian fiction?
Yes – I’m a sucker for worst case scenarios.
(Här har de helt glömt att zombier ska in)
Totalitarian or world gone mad?
Madness
(Om man istället väljer Dictators – Religious totalitarians här, så hamnar man på The handmaid’s tale av Margaret Atwood. Undrar om hon är nöjd med det? Hon vill ju inte heller synas i de skämmiga Fantasy- och SF-hyllorna.)
Do manufactured humans interest you?
No
Which question most frigtens you? (Who needs books? eller Who needs Free Will?)
No – I was thinking more post-apocalyptic.
Like the world on fire?
Yes – Some men just want to see the world burn.
The road av Cormac McCarthy

Hallå? Världen har sedan länge brunnit färdigt. Jag skulle känna mig lurad, hur bra The road än är.

Like the world on fire?
No – but a worldwide pandemic would be cool.
The stand av Stephen king

Man ska väl vara nöjd med att de inte skrivit att det är få böcker även i den här genren…

Ja.. ni hittar säkert egna detaljer att uppröras över.

I övrigt hittar vi ganska väntade bidrag: William Gibson, Isaac Asimov, Robert A Heinlein, HG Wells, Ursula K LeGuin, Arthur C Clarke mfl.

I allmänhet tycker jag om försök att hjälpa människor att välja böcker i fantasy och sf. Se bara på Bokstävlarnas fantastiska inverkan på Helena (Dark Places). Dessutom älskar jag flödesscheman.

Men hur fint det här än ser ut på håll, så tycker jag inte om det riktigt. För många konstiga val. För konstig uppdelning. För mycket fördomar. Och faktiskt för mycket klassiker. Vill man locka någon till en genre kan det vara farligt att ge dem klassikerna, som är favoriter bland de redan invigda, men som kan vara tunga och skrämma bort nykomlingar.

För mig ser det här ut som en kul grej för redan frälsta. Kan inte rekommendera någon att använda den för att hitta rätt bok, faktiskt.

Däremot kan man nog som redan insatt använda den som en läslista för att täcka in SF- och fantasygenrerna och få en överblick över deras subgenrer.

Veckans läsning 34, v40

Senaste veckans läsning var v 26. Sedan blev det sommar och semester och sedan blev det en sjuk och samtidigt upptagen höst. Först nu har jag alltså återhämtat mig.

Det blir lite konstigt att köra med läsrapport när det handlar om 14 veckor, men sånt bryr vi oss inte om här på bloggen. Vi rapporterar när det passar och så må det vara.

Först och främst kan vi nämna Seriemördarsommaren, som föll väldigt väl ut.

Sedan gjordes mastodontuppläggen om pesten, inspirerade av A journal of the plague year av Daniel Defoe. Pestdagboken och Pestilens

Jag åkte även bokbuss till bokmässan, vilket var en upplevelse jag rekommenderar alla. Jag hade även fixat snygga visitkort till mässan, som iaf jag tycker är riktigt snygga.

Sist jag veckouppdaterade så lovade jag faktiskt Höstfantasy i och med att jag redan då fnulade på A song of ice and fire. Det får väl ses som uppfyllt nu eftersom jag läste A game of thrones och älskade den.

Lagom till Nobelpriset i litteratur delade SF-bokhandelns blogg ut Nåbelpris. Därmed startades en liten kampanj för att se till att priset gick till rätt person, vilket vi faktiskt lyckades med. Vi tar så klart på oss den framgången även om vi förstår att några av de röstande kanske röstade på helt eget bevåg.

Slutligen, så här precis innan vi avrundade veckan gästades bloggen av Swedish zombie, som gästrecenserade Vargsläkte av Caroline L Jensen. Det var väldigt roligt och den första gästen här på bloggen.

Nu har jag såklart missat massor av roliga saker som hände, men det har ni såklart läst själva, eller kan backtracka när ni har tid över. ;)

Sammanfattningsvis har jag läst långsamt som vanligt. Det är ni nog vana vid. Folk brukar prata om 40 böcker i månaden. Här snackar vi ett femtontal böcker på tre månader. För er som inte heller läser racerfort kan det ju vara en tröst.

Samlade recensioner sedan förra veckans läsning (#33):

1. Vargsläkte av Caroline L Jensen – gästbloggning av Swedish zombie
2. A game of thrones (A song of ice and fire #1) av George RR Martin
3. Infection av Craig DiLouie
4. Samlade svenska kulter av Anders Fager
5. A journal of the plague year av Daniel Defoe
• Pestdagboken
• Pestilens
6. Barn 44 av Tom Rob Smith
7. Dark places av Gillian Flynn
8. Dark blood (Logan McRae #6) av Stuart MacBride
9. Blind eye (Logan McRae #5) av Stuart MacBride
10. On the third day av Rhys Thomas
11. Wolfsangel av  MD Lachlan
12. Sharp objects av Gillian Flynn
13. Ritual (Jack Caffery #3) av Mo Hayder
14. Flesh house (Logan McRae #4) av Stuart MacBride
15. The treatment (Jack Caffery #2) av Mo Hayder

Veckans läsning 33, v26

Läsveckornas läsvecka! Åååh, det är så underbart. Har världens läsflyt och älskar tydligen att sitta och läsa i bastuvarma tåg i solskenet när jag åker hem sent på kvällen.

Snart är det semester dessutom och då kan man antingen läsa ännu mer eller så läser man inte alls eftersom man gör en massa andra roliga saker bara för att man vill och inte för att man måste. Lycka!

Veckan började med recension av Schismatrix av Bruce Sterling. Den posthumana mänskligheten var intressant, men svårtuggad och jag känner mig fri och duktig som kommit ut på andra sidan utan att ha dött. Dock, ska sägas, var den bra. Trots alls, ska tilläggas. Trots allt. Inom en snar framtid kommer ett ”Jag minns”-inlägg med lite mysiga utdrag. För den som undrar lite vad som ändå var bra med Schismatrix kan det vara ett hett tips.

Mitt i läsfröjden var det också dags för lite renovering här på bloggen. Jag ändrade om lite i sidorna som finns länkade högst upp på sidan. Numera är recensionerna även ordnade i olika smarta listor om man klickar på ”Recensioner”. Den gamla vanliga listan finns också kvar (klicka på ”Recensioner”).

Direkt efter Schismatrix var det verkligen dags för något underbart och fantastiskt bra, vilket blev The night season av min älskade Chelsea Cain. Det var lite mindre splatter än vanligt, men hon gjorde mig ändå inte besviken. Kanske ville hon bara visa att hon kan skriva annat också. Det visade hon i så fall. Den som ännu inte hakat på Chelsea Cain-tåget kan springa till plattformen nu. Cains bok blev också första boken i min Seriemördarsommar. Den får ni inte missa.

Nämn den fruktansvärda splatterdeckare som kommer ensam. Direkt efter The night season drog jag fram ännu ett efterlängtat exemplar – Birdman av Mo fucking Hayder. De kunniga i Hayderbranschen visste redan att hon gärna stoppar in människor med obehagliga egenskaper, men det kan vi ju konstatera är konstant även här, i Caffery-serien. Gdamn, det är bra, men det är irriterande. Han är inte ofelbar, han är inte bara lite ful och gubbig, han är nämligen inte ful och gubbig. Han är snygg, macho och jävligt omogen. Helvete!

Superlativen får i alla fall regna över Mo Hayder, för hon har lyckats klättra upp bra nära Chelsea Cain och nosar lite på den där drottningtronen nu. Bara nosar, men ändå.

Så pass bra var Birdman att jag nu direkt därpå tog upp The treatment, som är nästa bok om Jack Caffery. Jag måste liksom få veta nu om han tänkte bättra sig. Det är ju genialiskt av Hayder, att få mig så investerad i Jacks personliga utveckling att jag är beredd att stå ut med honom för att få se honom växa upp.

Ja, glada glada dagar. Jag önskar att min seriemördarsommar aldrig behövde ta slut. Och tur! Den har ju bara börjat.

Jag är också mycket mycket sugen på den där varulvsvikingen och nästan lite sugen på Game of thrones också, som finns i boxset på Adlibris. Men jag beställde nyss böcker och de är jättejättelånga och tv-serien var inte bra. Hmm… Det får nog bli till hösten. Höstfantasy. Vi kör på det. *lovarguldochgrönaskogar*

• Mo Hayder och svinpolisens personliga utveckling
• Drottningen av blod är tillbaka, med vatten
• Uppdaterade sidor på bloggen
• Är en posthuman mänsklighet mänsklig?

Veckans läsning 32, v25

Det har varit Elitistmörkerklubbstider. Först träffades vi hemma hos Bokstävlarna och pratade om Googolplex av KG Johansson. Sedan träffades vi en gång till veckan efter, hos mig, och såg Död snö och hejade på nazistzombier som dödade norrmän.

Förra helgen var det Eurocon och jag hade hejdlöst roligt och fick även tillfälle att få mitt ex av Samlade svenska kulter signerat av Anders Fager.

Jag har passat på att rekommendera Goodreads – communityt för bokälskare och hoppas att alla ni som är medlemmar lägger till Feuerzeug som vän där.

Jag fick ett härligt bokpaket fullt av ond bråd död och deklarerade därmed Seriemördarsommar. Kanske var jag lite inspirerad av att ha läst Schismatrix av Bruce Sterling väldigt tung science ficiton om posthuman mänsklighet. Den var inte dålig, men den tänjde min hjärna till bristningsgränsen. Nu vill jag tänja den med chock istället för med teknologi. Recension kommer snart.

Slutligen vill jag påminna er om att några böcker finns kvar i högen Böcker bortskänkes eller bytes. Jag har redan lovat bort tre stycken, men det finns några kvar också. Ta en titt innan de åker till Myrornas.

• Böcker bortskänkes eller bytes
• Seriemördarsommar med Mo fucking Hayder
• Goodreads – communityt för bokälskare
• Eurocon – dit nördar går och dricker öl
• En Fager present – Samlade svenska kulter
• Evighetens elegans i Googolplex

Veckans läsning 31, v23

Oj, jag har läst och läst och glömt sammanfatta!

Dock har jag även fört en livlig diskussion på twitter om hur värdelösa läsrapporter är (för alla utom en själv), så nu vill jag passa på att be er som HATAR de här inläggen att genast skriva det i kommentarerna. Är ni många nog så slutar jag med dem. Ovärt att skriva enbart för mig själv (och Bokstävlarna).

Men personligen, bara så ni vet, så ser jag dessa veckosammanfattningar mindre som läsrapporter och mer som just sammanfattningar och reflektion över veckan där jag försöker komma med något litet nytt än i själva recensionsinläggen och de andra. Dock är jag såklart och som alltid bara övertygad om det tills jag övertygats om något annat.

Så över till ”veckan” som gått:

Jag hittade en Zombieapp till android som jag snabbt lärde mig älska och som fortfarande piggar upp min dag då och då. Jag ser ännu så länge till att hålla zombierna och zombiejägarna ganska jämlika, så ställningen är just nu 23-17 till zombierna. Det är ungefär lagom tycker jag. Ibland hjälper jag jägarna med lite nukes. Mohahaha. Ibland råkar jag träffa både civila och jägarna själva. Oops.

Alternativhistorietemat fick sig äntligen en liten uppdatering. Det är ju knappast ett tema egentligen, men i alla fall en genre jag försöker sätta mig in i. Jag läste Gunpowder empire av Harry Turtledove. Den fick… blandade känslor.

Det blev en liten skräckköpstur till SF-bokhandeln på Handduksdagen när de hade 10% rabatt till alla med handduk (mig).

Så tog jag mig även iväg till en underbar bokbloggarträff med massor av härliga bokbloggare. Det är så befriande att få nörda loss totalt. Ska vi köra ett ekipage i Prideparaden kanske och stjäla lite stolthet av dem? Kan IKEA så kan väl vi.

Så har jag även läst riktigt bra, riktigt riktigt bra böcker. Sådana där superhärliga superböcker. Nämligen Broken skin av Stuart MacBride och Cirkeln av Mats Strandberg (@matsstrandberg_) och Sara Bergmark Elfgren (GloryBox).

Ett lite ovanligare inslag var ett inlägg med reklam för Swedish zombies tävling där man kan vinna en signerad zombienovell. I like. Kanske även råkar rama in den om jag skulle ha sådan tur. Bara ett tips.

Så slutligen blev det även ett protestinlägg, en manifestation för det ofattbara att  av John Ajvide Lindqvistst zombiebok Tjärven ännu bara sålt i 300 ex. Detta är ju lika omöjligt som obegripligt. Alltså blev jag tvungen att genast och på stört beställa den (och några kompisar).

Den kommande veckan (onsdag) är det dags för Elitistmörkerklubben att träffas och diskutera Googolplex av KG Johansson. Det är därför snart dags att publicera den efterlängtade recensionen.

• Swedish zombie tävlar ut signerade noveller
• Den hårda kalla döden
• Sent omsider bokbloggarträff
• Och mer skräck ska det bli
• Skeppsbruten i fel dimension
• Zombieapp till android min nya mani

Veckans läsning 30, v21

Den här veckan har jag dels gått igenom De döda fruktar födelsen av Pål Eggert igen, nu valda delar som jag hundörat (ja!).

En ny recension i veckan blev vad jag trodde var en deckare, men som snarare var sommarstugespänning, Panik av Jeff Abbott. Rätt mysig, men knappast en utmaning.

Slutligen har jag så klart firat Handduksdagen, så här tiotalet år sedan Douglas Adams gick bort och sade ajöss och tack för fisken.

Efter Panik har jag börjat läsa Gunpowder empire (Crosstime Traffic, #1) av Harry Turtledove. Han är lite kungen av alternativhistoria och det märks sannerligen. Så här långt är jag både väldigt nöjd och lite missnöjd. Det är välskrivet och detaljrikt, men det händer ärligt talat inte särskilt mycket. Mer action vill jag ha.

Så har jag även lekt med nya surfplattan HTC Flyer. Mer om den vid ett senare tillfälle.

• Ingen panik!
• Panik var ordet
• Jag minns De döda fruktar födelsen

Jag minns De döda fruktar födelsen

Jag brukar återvända till bra böcker och läsa om valda delar som jag tyckte särskilt mycket om. Här följer några favoritutdrag ur De döda fruktar födelsen av Pål Eggert:

Susanne diskuterar karma med en ”ängel”

”Men jag har alltid trott att det finns något slags rättvisa efter döden. Nu låter det ju som om man kan hamna under demoniskt inflytande bara för att man har en dålig dag.”

”Den dåliga dagen kommer inte utan orsak”, sade Lord Sananda. ”Du har själv skapat förutsättningarna för den, skapat den karma som fick den att hända.”

”Men – men det där är ju bara något slags cirkelresonemang. Det som händer sdig är alltid rättvist, och om något som du tycker är orättvist drabbar dig, så är det för att det egentligen är rättvist.”

”Men det är precis så det är…” [...]

”Och vad skulle det vara för mörker som gör att demonerna kan få tag i mig?” [...]

”Eftersom demonerna kunde få tag i dig finns det ett mörker i din karma som de kan fånga upp.”

”Du gillar verkligen cirkelresonemang”, sade Susanne
Ur De döda fruktar födelsen av Pål Eggert, s 93

Jag älskar hennes envisa upprepande om cirkelresonemanget, greppet om logiken och att hon vägrar låta sig imponeras av att hon talar med en ängel.

De döda fruktar födelsen av Pål Eggert

Andria besöker Mórr-Sephers pinorum

”Hon följde de andra arbetarna in i fabriken och kom in i en hall med rader av stålbord uppställda i prydliga rader i sal efter sal, köttkrokar som hände från gnisslande löpande band i taket. På borden låg delar av människor. Man sågade, sydde, smälte, lade om, lyfte av, förde samman, krossade, plockade ur, virade runt eller skar av. Där högg man av ett ben, här mejslade man om benknotorna så att en arm kunde fästas vid en höft. Hjärnor togs ut och sprutades in i blodomlopp, bröstvårtor byttes mot ögonglober, armar bytte plats med benen och ansikten och bitar av olikfärgad hud syddes sammans i ett multikulturellt lapptäcke. Glatt plast, blänkande stål och glas förenades med kött och ben i former som inte var mänskliga och bara i vissa fall humanoida.”
Ur De döda fruktar födelsen av Pål Eggert, s 137

Självklart förstår ni vad som lockar här. Den vidriga beskrivningen av klistrandet och lappandet med kroppsdelar för att straffa människro som brytt sig för mycket om det materialistiska. Vansinnigt och kräksjukt och fascinerande på samma gång.

Känslan av total uppgivenhet:

”Sebastian kände sig upphängd på sin egen ångest, ett skelett av koagulerad förtvivlan, lika förstelnad som han varit den gången när han han bara förmått röra sig från soffan för att han beslutat sig för att ta sitt eget liv.”
Ur De döda fruktar födelsen av Pål Eggert, s 272

En synnerligen tydlig liknelse. Det räcker så.

Behändiga färdigheter

Erik Strömberg fyllde flaskan med vatten på McDonalds toalett, förde handen över den och med ens hade vattnet förvandlats till rödaste vin. Han tog sig en klunk av vinet så fort han kommit ut från restaurangen.

”Jag är ingen fallen ängel, jag är bara misslyckad”, sade han till sig själv.
Ur De döda fruktar födelsen av Pål Eggert, s 276

Jag har alltid älskat magiker och finurliga färdigheter. Som när Belgarion förvandlar sig till en varg (åååh). Det råkar även vara en av mina absoluta svagheter när magiker kommer och trollar vid bordet och låter mynt försvinna och liknande. Jag är en total sucker för det.

Recensionen: Grubblerier över livet och döden