Veckans läsning 2, v33

Veckans läsning är lite mager, om än söt.

Jag läser vidare på  the Strain av Guillermo Del Toro och Chuck Hogan. Den hade varit snabbt genomläst i ett naturligare (dvs snabbare) tempo, men lästiden har varit kort i veckan. Jag har tränat och läst bloggar och flängt. Nu kommer helgen och lovar lästid, så jag hoppas på det. Under tiden jobbas det på en recension av the Strain, medan intrycken är färska. Så fort alla dött som ska dö och allt blod är uppdrucket så kommer den. I och med nästa veckas läsning, så har jag under veckan även skrivit en recension om en relaterad roman.

Min förväntan inför läsningen i helgen är så stor att jag redan plockat fram nästa läsning. Det blir Dhalgren av Samuel R Delany. Jag fick först upp ögonen för Delany genom en artikel i Svenska Dagbladet (läs den om ni inte redan gjort det).

Samuel R Delany

Samuel R Delany

I artikeln i SvD beskrivs Samuel R Delanys Dhalgren så här:

Delanys magnum opus är den nästan 900-sidiga science fiction-romanen ”Dhalgren” (1975), berättelsen om människorna i den ödelagda staden Bellona, fångad i en reva i rumtiden där naturlagar och kausalitet har satts ur spel. Mottagandet var blandat, den fränaste kritiken kom inifrån science fiction-rörelsen. Harlan Ellison, Philip K Dick, Lester del Rey avskydde den. Theodore Sturgeon hyllade den som det bästa som skrivits inom genren. Första upplagan genomgick 19 tryckningar och sålde strax över en miljon exemplar. Den har både tryckts om och sålt en hel del sedan dess. Men ”Dhalgren” tog också steget från science fiction-gettot och ut på det större litterära fältet (alltid en anledning för genrens devotees att misstänka förräderi och falskspel) där exempelvis Umberto Eco deklarerade att han inte bara räknar Delany som ”en av de viktigaste författarna av speculative fiction, utan som en över huvud taget fascinerande författare, som uppfunnit en ny stil”.”

Men det Delany i slutändan blev mest känd för är nog romanen Hogg, som SvD-artikeln fokuserar på. Den väljer jag här att lämna obeskriven, eftersom en bloggad recension finns för den som vågar.

Jag misstänker att Dhalgren inte kommer vara särskilt lik Hogg vad gäller språket, som beskrivs som poetiskt i jämförelse, eller vad gäller handlingen, av orsaker som nog är uppenbara bara ni klickar på recensionen. Men spännande är det att åter igen stifta bekantskap med Delany och träda in i hans värld.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: