Elegant crime? Jag vill ha dirty crime

Plötsligt skriver alla om elegant crime, den nya genre som Denise Rudberg verkar ha hittat helt rätt med, om man ska döma av kritiken.

Enligt O skriver:

”Miljöerna är de fina folkets och det förekommer en hel del namedropping gällande klädmärken, mycket utseende fixering och en och annan plastikoperation. Miljöerna med flashiga middagar och vältrimmande hemmafruar som har fullt upp att få dagarna att gå…”

Jag tror inte det är min grej det här med elegant crime. Det låter som att någon gått och dött mitt i en Shopaholic-roman. Vi kan kalla det ”En shopaholic begår ett mord”, kanske. Snyggast på kåken, välgödd på anklever. Sedan äter de middag (men inte liket, det vore inte elegant) och tar ett pass på crosstrainern medan trädgårdsmästaren gräver ner kroppen.

Jag tror jag vill ha dirty crime! Bakgator, smutsiga hålor, lite skurkiga poliser och snabbmakaroner. En och annan zombie går också hem.

På Bokhora.se har man träffat Rudberg för ett måndagsmöte och där svarar hon så här på frågan ”Hur är en dålig (deckare)?”:

”[…] Vad jag dessutom ogillar är när krimspåret är helt utan trovärdighet. Jag vill känna i alla fall viss trovärdighet till att detta skulle ändå kunna ske i verkligheten. Har därför något svårt för när vampyrer etc gör entré.”

Vi har nog inte riktigt samma smak, Denise Rudberg och jag. Och förmodligen inte heller samma syn på ”verkligheten”. Nu har jag i ärlighetens namn inte läst ett ord hon skrivit. Jag är fullständigt okvalificerad att avgöra om elegant crime är ett steg upp eller inte. Men å andra sidan har jag nog inte känt minsta dragning till hennes chicklit och nu inte heller till elegant crime.

Jag ser gärna lite trovärdighet när jag läser, men det handlar inte om trovärdigt som i ”det här har jag sett hända på gatan, så det tror jag på”, utan om att författaren får mig att tro på det och att jag från min sida håller sinnet öppet för att saker och ting kan hända, även om jag inte varit med om det på ICA. Förlåt, NK.

Den här verkligheten, var finns den egentligen? I rymden? På NASA? I nutid? I en förvirrad hjärnas vindlingar? Förutsatt att du skriver bra så har jag inga problem alls med att vampyrer etc gör entré. De kanske är smittade av ett virus och behöver ständiga transfusioner. Trovärdigt? Kan ske i verkligheten? De kanske inte alls är vampyrer, men det tror huvudpersonen, för den har fått en psykos. Trovärdigt? Kan ske i verkligheten?

Kanske övertolkar jag Denise Rudberg. Kanske menade hon inte alla vampyrer etc, utan bara de otrovärdiga.

Jag vill hur som helst inte ha någon elegant crime. Inga lilablonda överklassdamer, inga bjäbbiga miniatyrhundar, inga kemtvättade designerkläder, inga tvångsmatade anklevrar. Om de inte är brutalt mördade och blodet skvätt så det svindlar för ögonen. För då känns det trovärdigt, när det vänder sig i magen och det här med mord känns äckligt. Så tror jag att det sker i verkligheten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: