Slaughterhouse-five av Kurt Vonnegut – Där människor dör

Det är nog konstigt, i alla fall efter min uppväxt, att aldrig ha läst Kurt Vonnegut. Det betyder att jag missat en viss, bland bokälskande och mer tungsinta tonåringar (mina vänner), viktig period i mitt liv. Jag undrar vad jag gjorde när de läste Vonnegut? Vägrade, förmodligen.

Men jag tar igen den nu, genom att läsa denna tunna lilla vackra bok, Slaughterhouse-five.

Slaughterhouse-five handlar om andra världskriget, om en soldat som är allt för ung, som inte gillar krig och som tillfångatas av tyskarna. De hålls fångna i ett gammalt slakthus och därifrån bevittnar de bombningen av Dresden.

Det som fick mig intresserad av Vonnegut så här sent omsider, var bloggen Contrariwise, med litterära tatueringar. Där finns bland annat en So it goes-samling. Frasen ”So it goes” upprepas många gånger i Slaughterhouse-five. Det har så klart tatueringssugna boknördar fastnat för. På Contrariwise har man försökt samla bland annat 116 stycken So it goes, lika många som det finns i boken. Jag kan sitta länge och bläddra bland de olika contrariwisetatueringarna, gissa ursprunget och fundera på vad jag själv kanske vill ha. Men jag har faktiskt ännu inte hittat något så fantastiskt citat i en bok att jag vill tatuera det. Kanske från Dhalgren… hmm…

Slaughterhouse 5 av Kurt Vonnegut

Slaughterhouse 5 av Kurt Vonnegut

Vonnegut upplevde själv bombningen av Dresden. Boken utgår från hans egna upplevelser, men den känns inte särskilt självbiografisk. Till att börja med har han gjort sig själv, berättaren till en knappt förekommande bifigur. Huvudpersonen är istället en man som sitter lite löst i tiden och därmed kan halas fram och tillbaka i tiden och uppleva än något tidigt och än något sent ur sitt liv, ända till sin död och därifrån genast slungas tillbaka till något annat. Det är väldigt förvirrande, men också väldigt effektivt, hur han kan slungas från en trång tågvagn i Tyskland, full av amerikanska krigsfångar på väg till ett fängelser, till sin bröllopsnatt med den dyrkande Valencia. Egentligen handlar boken väldigt lite om själva slakthuset och väldigt mycket om allt annat. Det handlar ibland till och med om hans upplevelser som kidnappad av utomjordingar.

Allt som allt är mitt kvardröjande intryck av Slaughterhouse-five att krig är fullkomligt meningslöst, att man mitt bland människor som dör inte är mer upptagen av händelserna än de som läser om det i tidningen. Det är inte verkligt nog, ens då. Soldaterna som utkämpar krig är som gafflar som petar meningslöst i maten utan att förstå, utan större insikt än vad som ska göras härnäst och utan större avsikt än att se till att få mat, någonstans att sova. Den som styr gafflarna är för långt bort för att förstå, har en övergripande agenda, men ingen aning om vad som faktiskt behöver göras för att uppnå målet.

Språket är oklanderligt. Och fantastiskt. Det är över huvud taget en väldigt liten, tankeväckande bok om något alldeles för stort.

Jag fick känslan av att jag läst den förut. Kanske har jag det. Kanske känner jag bara igen krigets meningslöshet. Oavsett så är den läsvärd och omläsningsvärd. Genialisk.

Annonser

13 responses to “Slaughterhouse-five av Kurt Vonnegut – Där människor dör

  • Emma

    Den har jag, pinsamt nog, aldrig last. Men skulle garna vilja!

    SV; ja, sa maste man ju tanka. Och sa forsoker jag tanka att ”om jag koper den har boken sa overlever bokhandeln och alla de anstallda kan forsorja sina familjer”. Funkar ibland i alal fall… ;-)

  • Ingrid

    Jag läste boken för länge sedan och har den i min hylla- jag kan gott tänka mig att läsa om för jag gillar Vonnegut. Den svenska översättningen ”så kan det gå” kommer för mina ögon… och krigets totala meningslöshet är det jag också associerar till.

  • Feuerzeug

    Emma, det här kanske är en sådan man får köpa eller låna och läsa även om man redan har en lång lista. ;)

    Ingrid, jag måste verkligen läsa mer Vonnegut. Tänk om allt han gjort är så här fint skrivet?

  • Fröken S

    hehe har också onormalt många bilder på böcker i mina filer….

  • Petter

    Jag såg om filmatiseringen för ett par dagar sen och läste sen i delar av boken (som man gör). Och jag tyckte det höll bra (filmen hade kanske åldrats lite mer).
    Liksom Ingrid har jag den svenska översättningen. Men jag har ibland funderat på att läsa den på engelska.

  • Feuerzeug

    Petter, just den här boken har ett så säreget språk att jag knappt kan tänka mig den i översättning. Fast då har man kanske använt sig av en riktigt duktig översättare.

  • Petter

    Översättningen är rätt bra. Som exempel så förlorar ”Så kan det gå” som Ingrid nämner lite sin bibliska klang men behåller å andra sidan rytmen.

  • Feuerzeug

    Petter, jag har inte överfört någon biblisk klang på ”So it goes”, men så är jag inte särskilt religiös heller om man säger så. =)

    Jag tycker inte att ”Så kan det gå” betyder samma sak som ”So it goes”… men det blir ju en helt annan diskussion.

  • Petter

    Det är en lite gammeldags och högtidlig meningsbyggnad.
    Nej, betydelsen har inte överförts helt och hållet.

  • Cilia

    ”He was a funny-looking child who became a funny-looking youth – tall and weak and shaped like a bottle of Coca-cola”

    Av ngn anledning så är det citatet alltid det första jag kmr att tänka på när ngn pratar om boken. Håller med om att den har riktigt bra språk och att den är tankeväckande. Kanske dags att läsa om den :)

  • Feuerzeug

    Cilia, ah! Jag minns det citatet. =)

    Det är ju en så liten tunn bok. Den lämpar sig utmärkt för omläsning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: