Från seriemördare till sagoland

Lud-in-the-mist av Hope Mirrlees

Lud-in-the-mist av Hope Mirrlees

Efter en blodig historia från mänsklighetens mörkaste sida ska jag nu bege mig till sagolandet i Lud-in-the-mist av Hope Mirrlees. En bok som sägs vara inspirationen till Neil Gaimans Stardust. Det tror jag på bara jag läser baksidan, så det stämmer nog.

Lite nervöst är det allt. Jag har just läst ut American devil av Oliver Stark och nu vågar jag nästan inte börja på en ny. Tänk om det är varannan-bra-dålig? Innan Stark så läste jag ju nämligen Plague of the dead av ZA Recht och orkade inte ens läsa ut boken.

Jag blev faktiskt lurad att köpa Lud-in-the-mist av English Bookshop i Uppsala. Nu är det alltså upp till bevis: Är de något att ha, eller är de bara anglofiler?

För den mentala hälsan är det nog bäst att jag blandar lite. Efter Stark kan det sannerligen behövas en dos änglastoft. Egentligen vill jag ju läsa mer-mer-mer av samma som vanligt, men Stark har ju liksom inte skrivit mer. Han håller på med nummer två i serien (yes!) enligt sin hemsida. Det är ju bra. Men kan han skriva lite fortare? Jag har redan väntat nog.

Nä glöm blod och mord nu. Här ska läsas om gulligt. Fast så himla gulligt kanske det inte är. Framsidan påminner lite om min tatuering faktiskt.
Min Ludiska tatuering

Min Ludiska tatuering

Eller vad säger ni? Jag ser nog en liten likhet där. Kanske inte ska berätta att jag dessutom har en sån blomtatuering som den lilla älvan på andra sidan. Börjar ju kännas lite konstigt det här. Fan om jag inte gillar boken nu.


4 responses to “Från seriemördare till sagoland

  • snowflake

    Om du inte gillar boken får de ju bara lov att byta omslag. ;-)

  • Feuerzeug

    snowflake, bra där! haha

  • Helena

    Sjukt mäktig tatuering! Gjorde det ont? Jag bildgooglade avteckningar av Cthulhu – ju fler tentakler och vingar, desto bättre – och uppvisade för en tatuerare på en sunkpub för någon månad sedan (hade druckit några öl, ja…). Tur att han inte hade med sig utrustning… Är dock lite gaddningssugen ändå, men tänker samtidigt att om jag väntat tills jag är 30, tvåbarnsmor och allmänt präktig kanske jag borde fortsätta att vänta till någon fyrtioårskris.

  • Feuerzeug

    Helena, jag blev tvungen att godkänna din kommentar. Mycket konstigt.

    Tatueringen gjorde svinont. Jag låg och räknade och försökte tänka bort smärtan, men det gick sådär. Med tanke på att den dessutom tog tretton timmar att göra, uppdelat på fyra sittningar, så är jag extra nöjd.

    Jag tror inte på att vänta. Hitta rätt motiv och kör hårt. Kroppen är till för att användas och det finns säkert en till tatuering att göra vid fyrtio. ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: