Ett anakronistiskt frågespel, som är en bok

Jag har testat På spåret av Lena Lind Brynstedt. Testat, inte läst?! ropar ni. Jajjemän, för det här är en bok full av frågor (och jag har inte gått igenom alla 2500 ännu), en spelbok ett bokspel… Jag älskar frågespel. Det här var en helt ny variant för mig. Lite få naturvetenskapliga frågor kanske, men för all del desto svårare för mig att svara på.

Okej, en frågebok, säger ni. Men så enkelt är det inte heller. Fast i bokens ena hörn sitter nämligen vad de kallar ”en digital spelenhet”, jag skulle kalla den en display eller speldosa kanske.

När man trycker igång den får man i displayen förslag på en fråga att svara på. Frågorna är uppdelade i olika kategorier (Sverige, Europa, Världen, Historia, Kultur och nöje, Sport samt Djur, Natur och Vetenskap). Man slår upp frågan, bestämmer sig för att svara A, B, C eller D och trycker sedan på motsvarande knapp på dosan. Den anger då om man svarat rätt eller fel och även vilket svar som var det rätta. Man slipper alltså själv slå upp svaren i facit. Man slipper även låtsas välja frågor slumpmässigt genom att bläddra planlöst och ropa stopp till sig själv.

Dosan kan även ta hand om poängräkning mellan två personer eller två lag. Ifall man dessutom är tävlingsinriktad och inte bara trivianörd som jag.

För mig känns den här boken/spelet som en giraff i rummet. Jag har aldrig sett något liknande, jag trodde inte de fanns och nu när jag ser den så gillar jag den, men skrattar lite åt den på samma gång för den ser rolig ut.

På spåret

På spåret

Men den här dosan ser onekligen ut som en anakronism. Den ser inte ett dugg 2010 ut. Den ser nog mest ut som ett stoppur eller kanske som en ugnstermometer eller möjligtvis något slags Donkey Kong-spel från åttiotalet. Är det något dåligt, undrar ni? Nej, jag älskar det! Här är vi långt borta från apples iVitt med ”snygg design” och helt orimliga krav på användaren. Istället har vi här en liten dosa som gör det den ska utan att konstra, utan att försöka se ut som något annat än vad den är. Den är väldigt charmig om man gillar moderna retroprylar. Dessutom spelar den underbar Donkey-Kong-musik då och då (som man efter en stund med fördel kan stänga av med en enkel knapptryckning).

Den unga tuffa bruden i mig vill säga att På spåret är gubbigt, att dosan är gammaldags och att hela konceptet är obegripligt. Tanten i mig är förtjust. Steampunkaren i mig funderar på om inte det här är det nya nya. Retrodatapunken. Eller något.

Jag hade ingen aning vad jag skulle vänta mig, men vad det än är för slags konstig giraff de skapat, så gillar jag den. Perfekt i soffan, på dasset, i stugan, på filten, vid köksbordet. Överallt där man känner för lite utmaning för hjärnan eller familjefriden. Ett sällskapligt spel i all välmening eller en blodsfajt tills dosan puffar rök av alla rätta svar!

Jag känner mig lite så där gammal och tantig, men det här var en kul mojäng. Jag tror den är en julräddare för alla med konstiga familjer som går igång på trivia mer än på skinka och som brukar hemfalla åt Norén snarare än Nyström.

Skulle man dessutom råka fastna i något snökaos i jul, så gör det inte heller någonting så länge man har en filt och den här.


9 responses to “Ett anakronistiskt frågespel, som är en bok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: