Jag har råkat fastna i ett dilemma. När jag skrev om Veckans läsning 18 nyss råkade jag utan att tänka mig för säga:
”Den är ganska tät och… ja tråkig, om än intressant. Historia tenderar att vara sådan.”
(om Third reich victorious)
Strax därpå hittade jag in till Tidningsida, som kallar Andreas Carlssons Live to win just intressant men tråkig. Vi har alltså ungefär samma omdöme om två böcker, en om modern pophistoria (snällt sagt) och en om andra världskriget, alternativhistoria.
Jag skickade ut en förfrågan på Twitter, men intresset var svalt. Alltså vänder jag mig till ER. Hör här…
Är det verkligen möjligt att något är intressant och tråkigt samtidigt? Innebär inte egentligen intressant att något engagerar? Annars är det kanske bara ”lärorikt” eller ”nyttigt”? Har jag varit lat och valt ett onyanserat ord som faktiskt i slutändan var felfelfel? Eller rättare sagt, för jag tycker inte att den är tråkig, har jag kanske valt ett för starkt ord när jag menade ”lågmäld”, ”faktatät” eller liknande.
Jag misstänker att det faktiskt inte borde vara möjligt att vara både intressant och tråkig. Men kanske är det möjligt, vilket får mig att tänka på ett citat av Sherlock Holmes (en nog så aktuell figur apropå twitter, suck):
”When you have eliminated the impossible, whatever remains, however improbable, must be the truth.”
Jag får alltså kanske finna mig besegrad av den gode Watsons kollega.
Men innan jag överlåter slutsatsen till er, vill jag ägna ett ögonblick åt att ta upp vad ne.se har att säga om intressant och tråkigt.
1. Intressant: ”som kan fånga och kvarhålla uppmärksamheten” (intressant. http://www.ne.se/sve/intressant, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-01-31.)
2. Tråkig: ”som inte förmår väcka ngn som helst glädje eller ngt som helst intresse p.g.a. enformighet, långdragenhet e.d.; om person, föremål el. abstrakt företeelse” (tråkig. http://www.ne.se/sve/tråkig, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-01-31.)
Utifrån ne.se är slutsatsen enkel. Enligt ne.se har jag helt enkelt jävligt fel. Det står ju tydligt att tråkig betyder att inget som helst intresse väcks. Klart som korvspad! Eller?
Håller ni med? Vad tycker ni? Kan något vara både intressant och tråkigt?
Feuerzeug - Brinner för böcker 
04 02 2011 at 10:28
Väldigt bra fråga. NE:s definition är väl lite för schoolbook för min indiehjärna. Jag tror väl såhär: Om man börjar läsa en bok så finns det ju något med den som är intressant, något som lockar. Sen kan ju själva utförandet göra att boken blir tråkig, men det som man fann intressant i början är ju fortfarande just intressant. Vad gäller historiska böcker så tror jag att det är lätt att det blir just så – liksom, slaget vid Lützen är intressant, men boken kan ju fortfarande vara tråkig om inte det intressanta kommer fram i tillräckligt stor utsträckning. Och! Kan det kanske vara någon skillnad mellan att en bok är tråkig och att man har tråkigt när man läser? När jag läser akademiska texter har jag för det mesta erbarmerligt tråkigt, även om jag tycker att ämnet, och de slutsatser jag sen kommer till, är intressanta.
Det där med att räta ut begrepp, det är min kopp te. Eller hur var det nu? :)
04 02 2011 at 10:44
Jag tycker inte att saker kan vara intressanta och tråkiga samtidigt. Men de kan vara bra och tråkiga. Och bra och intressanta. Dessutom kan de vara dåliga men intressanta (det känns konstigt att använda konjunktionen ”och” där). Man kan även skriva en tråkig bok om ett intressant ämne.
Jag håller även med psicharpax ovan om att det är tråkigt att läsa akademiska texter. Och det är särskilt tråkigt om de skriver tråkigt om ett ämne som i själva verket är intressant.
04 02 2011 at 18:38
psicharpax. Jodå, jag tycker du reder ut det rätt bra. Det är väl möjligvis det här med akademiska texter man kan fundera på. Borde de inte gå att skriva bättre om de är så tråkiga?
Vixxtoria, undrar om det är dåliga intressanta böcker som är sk kioskisar och liknande?
Men båda tar ni upp skillnaden mellan att boken är tråkig och att ämnet är tråkigt. Jag tänkte nog mest på boken, men det är klart att ämnet både kan rädda en tråkig bok och förstöra en annars bra…
04 02 2011 at 21:31
Jag förstår ditt dilemma. Rent spontant verkar det ju som om logiken säger att något inte kan vara både tråkigt och intressant. Men det förutsätter att de är varandras motsatser. Vilket de inte riktigt är. Ointressant är motsatsen till intressant. Men någonting tråkigt skulle, tycker jag, kunna vara intressant just i sin egenskap av tråkighet. Jag skrev för inte så länge sen en bokrecension på Lotta Lotass ”Den vita jorden” som stundtals var tråkigt skriven, men på ett fascinerande sätt, och boken var absolut inte ointressant.
04 02 2011 at 23:09
Fast jag håller inte med dig helt, fabucjonas. Ointressant är inte direkt motsatsen till intressant det heller. Ointressant är väl snarare halvvägs till motsatsen, dvs neutral mark? Svårt det här.
Vet inte om tråkigt är intressant faktiskt… Hmm… det här var ännu mer komplicerat än jag hade tänkt. =)