En zombies liv och lustar

Jag köpte David Wellingtons tre zombieböcker (Zombies 1-3) på rent hopp. De verkade bra, men jag visste inte säkert. Nu har jag läst den första, Monster island (Zombies #1) och den var bra. Jag har redan berättat vad jag tyckte efter ungefär halva boken, men nu är den slut och den var ännu mycket bättre än så.

Viss spoilervarning.

Bokshopping 2011-01-02

Bokshopping 2011-01-02

Wellingtons zombier är som zombier är mest vid första anblicken. Men det finns några skillnader. Tanken är att zombiesmittan sprids som vanligt och efter att man insjuknat, fått feber och dött så vaknar man upp igen som en zombie, full av hunger efter kött och liv. Zombierna är för all del döda. De andas inte och har ingen puls. Deras kroppar ruttnar och om de inte äter går förfallet fort. Men orsaken till att de blir själlösa monster är att hjärnan förstörs mellan liv och odöd. För en påhittig och kunnig person kan det kanske gå att undvika…

I Monster island påminns vi ständigt om att zombierna varit människor med familj, med liv, som insjuknat och vänt sig mot sin egen art, mot mänskligheten. De är sjuka människor som blivit odöda, inte bara fasansfulla monster som jagar oss och äter våra hjärnor. För att ytterligare mänskliggöra zombierna får vi följa en del av handlingen ur en zombies perspektiv. Han är för all del en ganska speciell zombie. Man kanske kan kalla honom en ärkezombie. Jag litar på att ni som gillar zombier kommer att läsa själva och sitta precis som jag och ropa och hoppa av iver och nästan slita i sidorna för att få veta mer mer mer.

Historien i övrigt är bekant. Smittan har spridits snabbt över världen, men det finns överlevare. De gör så gott de kan, dödar zombier och letar mediciner. De åker till och med mellan Afrika och USA med båt (känner ni igen? *host*Recht*host*), men i det här fallet har Afrika klarat sig makalöst bra. Faktum är att just de mest vapentäta länderna klarat sig allra bäst. Och de mest… vildsinta. Civilisation lönar sig icke mot zombiesmittan.

Bland alla zombier får vi dessutom träffa mumier, som ju så klart också är zombier, bara någon hjälper dem loss ur deras glasmontrar och kistor på muséet och ger dem deras hjärtan åter. Vi kan även tänka oss en del andra civilisationer som förgåtts i zombiesmittan. Eller trodde ni den var ny?

Mitt i den galopperande actionhandlingen glömmer man aldrig den stora sorgen över mänsklighetens fall. Alla byggnader som nu står tomma. Alla upptäckter som nu är förgäves. Alla liv som gått till spillo, alla liv som blivit monsterliv och de liv som blivit till inte mycket mer än en kamp för ytterligare en dag, en minut, ett andetag.

Det här är alltså en riktigt bra början på en zombietrilogi (Monster island, Monster nation, Monster planet) av David Wellington. Andra boken, Zombie nation, verkar dessutom göra en Star Wars och handla om tiden innan Monster island, dvs hur gick det egentligen till när smittan spreds? Jag är väldigt sugen på att läsa den nu direkt och genast på en gång.

Och om ni också är sugna, så finns de faktiskt online på David Wellingtons hemsida, där t ex den mycket lockande Plague zone finns, som inte ens existerar i pappersform.

Mer om David Wellington:

Annonser

15 responses to “En zombies liv och lustar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: