Panik var ordet

Med humöret inställt på en deckare plockade jag fram Panik av Jeff Abbott. Den är förvisso mer en spänningsroman än en deckare, men det var jag inte helt klar över när jag började läsa.

I början kände jag mig lite obekväm. Det är en uppenbart halvslaskigt skriven bok, som fokuserar på att fängsla mig med action, spänning och intriger, men utan djupare innehåll.

En stund funderade jag på att lägga ifrån mig boken. Den var underhållande, men aldrig utmanande. Men just som jag tänkte överge Panik upptäckte jag att jag ändå redan läst en tredjedel av boken. Hur gick det till? Med en tredjedel så lätt avklarad var det ju lika bra att fortsätta och se där, i mitten av boken tog spänningen fart på allvar.

Jag vill klassificera Panik av Jeff Abbott som en sommarstugeroman. Den är perfekt när det är vansinnigt varmt eller bedrövande regnigt och kallt. Så här på försommaren var den lite väl svulstig kanske, men jag måste erkänna att jag fastnade ändå. Jag kommer inte tänka på den i efterhand, men det var underhållande läsning.

Jeff Abbott

Jeff Abbott

Panik handlar om dokumentärfilmaren Evan, som just fått en flickvän och vars karriär verkar gå spikrakt uppåt. Genast vänds allt upp och ner. Han får ett samtal från sin mamma, som ber honom genast komma till hennes hem, två timmars bilfärd bort. Varför vill hon inte säga.

För att inte spoila kan man kanske säga att när Evan kommer dit blir han överfallen och kidnappad, varpå en hejdlös jakt börjar, både på mystiska datorfiler, på CIA-agenter, på CIA-fiender och på Evans egen historia. Han måste förutom att hålla sig själv och flickvännen vid liv även försöka frita sin far samtidigt som han funderar på var pappans lojalitet egentligen ligger. Hela hans liv faller samman och så även hela hans bakgrund. Han är inte längre säker på någonting och vet inte längre vem han kan lita på. Det är verkligen panik till och från.

Abbots Panik knyter fint an till boken jag läste strax innan, Bli en överlevare! av Ben Sherwood, där man funderade på vad som definierar en person som lyckas överleva och återhämta sig. Evan är absolut en sådan person. Ingenting lyckas riktigt knäcka honom. Han flyr, slåss, spinner intriger, gillrar fällor och jagar rätt på resurser som om han var född till det.

Jag kan inte säga att jag rekommenderar Panik rakt av, eller att den är ett mästerverk av något slag, men det var spännande läsning och jag störde mig ganska sällan ändå. Det som skiljer Panik från ”Bra böcker” är att handlingen är ganska rörig och snabbt ihopkastad, att allt inte riktigt hänger ihop på det där fantastiska sättet riktigt bra författare lyckas med. Den är helt enkelt ganska slarvig och inte helt realistisk (säger zombiefantasten, märk väl). Detta till trots är den alltså spännande och jag kommer helt klart ta med mig uppföljarna Black out och Illusioner ut i solen i sommar, kanske med ännu större glädje nu när jag redan är bekant med Abbott.

Ska ni ha sommarläsning, leta inte mer.

 

Edit: Black out och Illusioner är inte uppföljare, som jag trodde, utan fristående böcker om andra personer.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: