Veckans läsning 33, v26

Läsveckornas läsvecka! Åååh, det är så underbart. Har världens läsflyt och älskar tydligen att sitta och läsa i bastuvarma tåg i solskenet när jag åker hem sent på kvällen.

Snart är det semester dessutom och då kan man antingen läsa ännu mer eller så läser man inte alls eftersom man gör en massa andra roliga saker bara för att man vill och inte för att man måste. Lycka!

Veckan började med recension av Schismatrix av Bruce Sterling. Den posthumana mänskligheten var intressant, men svårtuggad och jag känner mig fri och duktig som kommit ut på andra sidan utan att ha dött. Dock, ska sägas, var den bra. Trots alls, ska tilläggas. Trots allt. Inom en snar framtid kommer ett ”Jag minns”-inlägg med lite mysiga utdrag. För den som undrar lite vad som ändå var bra med Schismatrix kan det vara ett hett tips.

Mitt i läsfröjden var det också dags för lite renovering här på bloggen. Jag ändrade om lite i sidorna som finns länkade högst upp på sidan. Numera är recensionerna även ordnade i olika smarta listor om man klickar på ”Recensioner”. Den gamla vanliga listan finns också kvar (klicka på ”Recensioner”).

Direkt efter Schismatrix var det verkligen dags för något underbart och fantastiskt bra, vilket blev The night season av min älskade Chelsea Cain. Det var lite mindre splatter än vanligt, men hon gjorde mig ändå inte besviken. Kanske ville hon bara visa att hon kan skriva annat också. Det visade hon i så fall. Den som ännu inte hakat på Chelsea Cain-tåget kan springa till plattformen nu. Cains bok blev också första boken i min Seriemördarsommar. Den får ni inte missa.

Nämn den fruktansvärda splatterdeckare som kommer ensam. Direkt efter The night season drog jag fram ännu ett efterlängtat exemplar – Birdman av Mo fucking Hayder. De kunniga i Hayderbranschen visste redan att hon gärna stoppar in människor med obehagliga egenskaper, men det kan vi ju konstatera är konstant även här, i Caffery-serien. Gdamn, det är bra, men det är irriterande. Han är inte ofelbar, han är inte bara lite ful och gubbig, han är nämligen inte ful och gubbig. Han är snygg, macho och jävligt omogen. Helvete!

Superlativen får i alla fall regna över Mo Hayder, för hon har lyckats klättra upp bra nära Chelsea Cain och nosar lite på den där drottningtronen nu. Bara nosar, men ändå.

Så pass bra var Birdman att jag nu direkt därpå tog upp The treatment, som är nästa bok om Jack Caffery. Jag måste liksom få veta nu om han tänkte bättra sig. Det är ju genialiskt av Hayder, att få mig så investerad i Jacks personliga utveckling att jag är beredd att stå ut med honom för att få se honom växa upp.

Ja, glada glada dagar. Jag önskar att min seriemördarsommar aldrig behövde ta slut. Och tur! Den har ju bara börjat.

Jag är också mycket mycket sugen på den där varulvsvikingen och nästan lite sugen på Game of thrones också, som finns i boxset på Adlibris. Men jag beställde nyss böcker och de är jättejättelånga och tv-serien var inte bra. Hmm… Det får nog bli till hösten. Höstfantasy. Vi kör på det. *lovarguldochgrönaskogar*

Annonser

2 responses to “Veckans läsning 33, v26

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: