Sharp objects och vassa kommentarer

Den sjätte boken i seriemördarsommaren är Sharp objects av Gillian Flynn. Det var Helena på Dark Places som envist rekommenderade Flynn tills jag fann mig i mitt öde. Jag vet att många läst och gillat och att många egentligen kanske ska ha kredden, men det är tyvärr inte en rättvis värld.

Eftersom bokens sceneri sammanträffade med en resa jag gjorde förra sommaren så ingår även en mängd inspirerande semesterbilder i recensionen. Varning för grafisk overload.

Roadtrip 2010 Chicago

Roadtrip 2010 Chicago

Roadtrip 2010 Chicago

Roadtrip 2010 Chicago

I Sharp objects lär vi känna Camille, en medelmåttig journalist i Chicago, som skickas söderut till Missouri av sin chef för att rapportera om de flickmord som skett där. Till saken hör att morden begåtts i Camilles hemstad, Wind gap. Camille reser alltså till södern. Missouri må inte vara en äkta sydstat, men mentaliteten är densamma.

Roadtrip 2010 Chicago

Roadtrip 2010 Chicago

Camilles chef har tagit henne under sina vingar och enligt honom kommer det göra henne gott att återvända till sin hemstad och kanske reda ut en del saker, särskilt med sin mor.

Boken utspelar sig i den amerikanska mellanvästern, som jag själv korsade förra sommaren i bil. Det viktigaste jag kan säga om den platsen är att det är väldigt varmt och väldigt läskigt. Man känner lite att får jag motorstopp här ute så blir det motorsågsmassakern. Samtidigt är det vansinnigt vackert.

Roadtrip 2010 Missouri

Roadtrip 2010 Mellanvästern

Roadtrip 2010 Missouri

Roadtrip 2010 Mellanvästern

Med den resan i tankarna läste jag Sharp objects och med de människor jag mötte framför mig i handlingen. Därför lägger jag här in en några av de hundratals bilder vi tog genom 18 stater, från Vermont till Niagarafallen, ner till Mississippi, över till Arkansas och norrut till South Dakota och Mount Rushmore. Sedan mot cirkelns början igen, till Chicago. Den som känner sig manad kan komma hem till mig på diabildsvisning. Det lär ta några timmar, dock. Ta med vätskeersättning.

Roadtrip 2010 Missouri

Roadtrip 2010 Mellanvästern

Roadtrip 2010 Missouri

Roadtrip 2010 Mellanvästern

Camille reser motvilligt tillbaka till Wind Gap för att bevaka mordhistorien. Hon återkommer strax efter att den andra flickan försvunnit.

Återseendet med staden blir traumatiskt. Alla gamla minnen kommer tillbaka, trots att hon knappt känner igen många av sina gamla vänner. Småstadsmentaliteten kväver henne, men allra värst är ändå att åter igen bo i sin mammas hus. Mamman som är Wind Gaps drottning, som bor i det stora vackra huset, som äger sina vänner och halva staden. Mamman som aldrig visat Camille någon kärlek, aldrig uppskattat henne. Som alltid jämfört henne med systern de förlorade. Som nu har en ny ung dotter, Amma, som regerar huset och terroriserar sina föräldrar, Camille och hela Wind Gap för sitt eget höga nöjes skull.

Roadtrip 2010

Roadtrip 2010

Camille flyr till alkoholen. Men den är bara där för att dämpa trycket från ett djupare behov. Camille skadar sig själv. Hon har lyckats sluta, men hon vill fortfarande.

Medan hon nystar i fallet träffar hon alla sina gamla spöken och skelett i garderoben, men även någon ny. Men Camille släpper inte in någon. Ingen får se orden på hennes hud.

Istället är det Amma hon kommer allt närmare, den rasande och samtidigt fantastiska tonåringen och halvsystern.

Gillian Flynn

Gillian Flynn

Sharp objects är fantastisk på många sätt. Jag uppskattade hur den inte riktigt går att placera i en genre. Det är ingen deckare, för vi saknar en polis. Det är ingen thriller heller, för den är inte så skrämmande. Samtidigt har den drag av båda och mycket mer. Den påminner på sätt och vis om Baby Jane av Sofi Oksanen eftersom den handlar om självhat och komplexa problem som inte behöver synas utanpå en människa. Ändå har den även starka drag av chick-lit eftersom den behandlar både romantik och kvinnor för kvinnor av kvinnor bland kvinnor. Ni förstår.

Samtidigt var blandningen inte alltid optimal. Ibland kändes det som att Flynn hoppade mellan genrer utan att riktigt få till övergångarna.

Ska jag ändå definiera Sharp objects så är den ultramisär. Den börjar precis så stapplande som jag fördomsfullt skulle vänta mig av en debutroman, men den repar sig och på kringelikrokar med genreblandning och många väldigt bra scener tar den sig till ett fantastiskt slut som lyfter hela boken och som verkligen får mig att rysa. Förutom sista kapitlet då, givetvis. För Flynn gör som så många andra och skriver ett kapitel för mycket.

Allt som allt en väldigt bra bok, men med en del kantiga bitar. Jag ser mycket fram emot Flynns andra bok, Dark places, som jag väntar mig ska vara lite mer slipad, lite mer jämn i kvaliteten och stilen.


7 responses to “Sharp objects och vassa kommentarer

  • Helena

    Jag gillade Sharp objects väldigt, väldigt mycket men Dark Places är enligt mig ännu bättre. Totalmörk, skoningslös, slipad och konsekvent.

  • Pål Eggert

    Började läsa Flynn i början av sommaren men avbröt mig av olika anledningar. Nu lär det nog dröja ännu längre eftersom jag har annat för mig, men det var en intresseväckande recension. Roligt att få ta del av dina personliga bilder från Flynnland :)

  • Eve

    Riktigt intressant recension det här. Inte alls varit sugen på att läsa boken tidigare, men nu blev jag det :)

  • Feuerzeug

    Helena, det är precis vad jag hoppas på! Absolut inga större fel och de fel jag nämner är sådant man kan slipa bort med tiden.

    Pål, jag tror du gott kan ta upp den igen. Den hade en ganska skakik början, det håller jag med om. Lätt hänt att man avbryter om man inte är riktigt uppmärksam och läser förbi den biten.

    Eve, vad kul! Berätta gärna hur det gick/ge mig en länk när du recenserar.

  • Helena

    Jaa, diabildsvisning! Otroligt kul drag med roadtripfoton. En av bilderna ser exakt ut som jag föreställer mig miljön i Dark Places. Och ja, den är ännu bättre.

  • Henrik Elstad

    Snygg recension och jag håller med dig om det mesta ang. Sharp Objects. Själv har jag också Dark Places i hyllan, visst är hon övertygande den där Helena :) Och just nu håller jag på med en annan av hennes återkommande tips, Ghost Story av Peter Straub, också riktigt, riktigt bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: