Om depression kunde smitta…?

Handduksdagen köpte jag skräckböcker, bland annat On the third day av Rhys Thomas. Den blev den åttonde boken i min Seriemördarsommar.

”Världen är på väg att gå under och en dödlig sjukdom sprids, som gör sina offer både deprimerade och våldsamma. Mmmmrrrrr…”

Bokinköp 2011-05-25

Bokinköp 2011-05-25

Jag har inte läst Rhys Thomas tidigare, men nu lovar jag att det ska bli mer av honom. Han skriver makalöst bra.

On the third day börjar när vi möter Miriam vars man plötsligt drabbats av en plötslig och allvarlig depression. Han vill inte kliva upp, han vill inte prata, han vill bara lämna London. Till slut får hon med sig honom till akuten där väntrummet är fyllt av människor i samma situation. Vi börjar långsamt förstå att det här är inte ”bara depression”, det är en smitta.

På Miriams resa med sin man får vi redan smaka på Thomas fantastiska språk. Han är inte rädd att beskriva människor, känslor och relationer. Det här är något så underbart som en zombieroman, en virusberättelse, en apokalypshistoria, som handlar om människorna istället för om fenomenet. Det skulle kunna handla om vad som helst när Thomas skriver om känslor och drömmar.

Depressionssmittan sprider sig fort och utbrotten sker överallt. Ingen vet vad det beror på och ingen vet hur man kan skydda sig.

I tre dagar är de smittade helt utan hopp och glädje. På den tredje dagen blir vissa aggressiva och gör otänkbara saker mot dem de älskar mest, som vakat vid deras sida. Sedan dör samtliga. Tre dagar…

Staten är maktlös. Människorna drabbas, förintas eller flyr. Vid en klippa mot en strand vid Cornwalls kust samlas en grupp överlevare och försöker skapa en ny värld för sig själva. Där försöker Miriam hitta en framtid och behålla sin människotro. Men det är svårt. Särskilt när alla människor inte alls försöker överleva och låta leva.

Jag älskade On the third day som man bara älskar några böcker här och där ibland. Kanske för att jag inte alls väntade mig något så känsligt. Kanske för att den kombinerade skicklighet med stor känsla och apokalyps.

Visst finns det saker jag störde mig på. Jag tycker inte om diskussionerna om religion och gudstro. Jag tycker inte om svaga kvinnor. Jag tycker inte om mentalt handikappade karaktärer. Jag tyckte inte ens om slutet, egentligen. Eller jag menar slutet i mitt huvud, för det fattas fantastiskt nog i boken (ååååh, det är det bästa). Men allt det var ändå viktigt och relevant. Allt var med flit.

Det här är riktigt bra läsning och du ska läsa den. Nu.

Annonser

9 responses to “Om depression kunde smitta…?

  • Swedish Zombie

    Den där tycks absolut passa in i min läsmall. Jag måste helt enkelt sluta sova för att hinna läsa allt jag vill. Hm.

  • Ela

    Sir, yes sir! Bok köpt och placerad i läskö.

  • Feuerzeug

    Jaaa! Till listan.

    Konstigt nog passar boken in på den där mallen ”någon” pratar om ibland, att de bästa böckerna utspelas kring ett hus på en strand…

  • bokstävlarna

    Skriver defintivt upp på läslistan!
    Även om jag är lite skeptisk till att de deprimerade blir aggressiva, för aggressivitet är ju på ett sätt motsatsen till depression… Men det beskrivs säkert väldigt trovärdigt i boken, antar jag?

  • Feuerzeug

    Bokstävlarna, ingenting beskrivs särskilt alls faktiskt, vilket väl gör det trovärdigt nog för gemene man. Dock finns det mycket riktigt en teori kring varför vissa blir aggressiva.

    Det är svårt att berätta så mycket mer än att det handlar om smittsam depression, samhällets förfall och att det är väldigt väl skrivet om känslor och relationer på ett sätt jag sällan sett i liknande böcker.

    Så himla fin bok på något sätt, även om den är konstig också. Jättekul att så många vill läsa den, för jag skulle så gärna diskutera den med någon.

    Läs, recensera och ge mig länken! =)

  • bokstävlarna

    Det låter ju som exakt i min smak! Det är ju det jag gillar så mycket med postapo, vad som händer med människor som utsätts för extrema situationer.
    Okej, den hamnar högt upp på läslistan. :)

  • Lina

    TACK för detta tipset – beställde den bums, tyckte den var liiiite seg i starten men det gick snabbt över och nu är jag fast i den! Ca en fjärdedel kvar, vill inte den ska ta slut…

  • Feuerzeug

    Lina, härligt! Ptja… starten var onekligen lite långsam, men samtidigt fascinerande tyckte jag. Inblicken i deras liv, just när det faller samman.

    Bästa sortens böcker är ju de som tar slut innan man vill att de ska det. Helt klart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: