Anemiska monster och halvdöda

Ibland kan även jag få för mig att läsa om vampyrer. Självklart väljer jag dock inte glittriga eller kära vampyrer, utan blodiga monster designade av  David Wellington.

Tidigare har jag läst David Wellingtons zombieromaner. Han går ifrån den klassiska zombien på flera sätt, men låter oss möta apokalypsen från zombiens perspektiv och lyckas även väldigt bra med att beskriva hur personerna uppfattar sin omvärld. Det här tycker jag är Wellingtons största gåva och han har den skickligheten även när det gäller vampyrer.

I Wellingtons universum har vampyrer alltid funnits, men i modern tid har de ansetts i stort sett utrotade.

Bokinköp 2011-05-25

Bokinköp 2011-05-25

13 bullets handlar om ett vampyrutbrott i Pennsylvania, USA. Först på platsen är Highway Trooper Caxton. Hon är oerfaren, men tuff och envis. Hon utstår mer än någon borde göra, utan att klaga särskilt mycket. Jag anar att hon i nästkommande bok kommer att bli ganska kickass, men här i 13 bullets börjar hennes inre rovdjur precis vakna.

Caxton är lesbisk. Det här är ingenting som vare sig tillför eller utvecklar berättelsen. Hon bara är det. Men Wellington poängterar det på en del svårsmälta sätt. Jag kanske är fel ute, men jag stör mig enormt på att hennes flickvän ständigt kallas ”partner” oavsett vem som pratar om henne. Jag har svårt för den, ganska formella, termen.

Caxtons flickvän Deanna får vi knappt lära känna, vilket är en miss. Det känns konstigt att få en bättre relation till Caxtons arbetskamrater än till hennes flickvän, som ändå har en relativt stor roll i handlingen.

På brottsplatserna har Caxton med sig Special Deputy Arkeley. Han är vampyrjägare av rang, men så bisarr att han knappt känns verklig. Han är otrevlig, excentrisk och har en mängd principer som går emot allt förnuft,  t ex att han alltid springer huvudstupa i vampyrernas fällor.

I Wellingtons värld är vampyrer välkända. Alla tror på dem, de finns uppenbarligen, men man tror inte att de finns nu. Vampyrerna smittar inte, men de för över förbannelser på levande människor och gör dem till halvdöda slavar eller till nya vampyrer. En vampyr behöver givetvis blod, men de är starkast som nya och därefter behöver de mer och mer blod för att hålla styrkan uppe. En svulten vampyr kan överleva i århundraden på mycket lite blod, men kommer att vittra sönder till en handikappad spillra av sitt forna monstrum. Aspekten med svart magi är fängslande, även om jag normalt sett skulle skratta ihjäl mig åt de hippieliknande flumtanterna i skogen med sina amuletter och mannen som samlar på teleplasma, dvs spökskinn.

”If the teleplasm reacts strongly to me, that means I’m somehow open to psychic phenomena. ‘I’m a sensitive’.”
Ur 13 bullets av David Wellington, s 107

13 bullets saknar varken spänning, handling eller dramaturgi, ändå känns det tydligt i slutet av boken att det måste komma fler. Och det gör det. Näst på tur är 99 coffins (ett gastkramande antal vampyrer). Därefter följer Vampire zero och 23 hours. (För den som hellre läser om varulvar finns en serie av Wellington om sånna också. Jag är mer än sugen.)

13 bullets måste definieras som en vampyrdeckare. Som deckare är den ganska dålig. Vissa delar av handlingen är väldigt förutsägbara. Vissa karaktärer är karikatyrer (Det är väl iofs ganska typiskt för deckare). Men som vampyrhistoria är den, i mitt tycke, fenomenal. Jag vill läsa mer, även om den var lite seg och störig här och där. Jag tror att Caxton kommer blir stentuff. Jag tror Arkeley kommer gå under i sin excentrism.

Precis som i Monster island, där Wellington påminde oss om de människor zombierna varit så får vi här smaka på den sorg och ilska en vampyr känner för den förlorade mänskligheten och avskyn inför sitt eget monstrum. Ändå måste en vampyr förbli en vampyr. De smyger inte in till tonårsflickor för att förföra dem. De slaktar dem och dricker deras blod, som vampyrer ska göra.

”With a horrible retching sound he vomited a half-pint of blood into the coffin, right over the corpse’s face. He clutched at his sides and heaved again, and again, until the skull was bathed in clotted gore.”
Ur 13 bullets av David Wellington, s 15

Om man har svårt för liknande passager, koagulerande blod, spyor och halshuggningar, så ska man nog inte läsa 13 bullets. Det kan nog bli ett ganska stort bortfall av läsare, när jag tänker efter. Till och med jag hade lite svårt att äta och dricka när jag läste vissa kapitel.

Om ni också är sugna och inte ens orkar gå och köpa eller beställa hem boken, så finns den (och fler) faktiskt gratis online på David Wellingtons hemsida. Där finns även den mycket lockande Plague zone finns, som inte ens existerar i pappersform.

Wellington har gett sig på både zombier, vampyrer och varulvar så här långt. Vad blir det härnäst? Trollkarlar? Tentakler? Älvor med huggtänder? Jag är på!

Mer om David Wellington:

Annonser

13 responses to “Anemiska monster och halvdöda

  • Swedish Zombie

    Det här låter ju inte så dumt. Intressant med den grisiga aspekten. Vampyrer som bara småsörplar lite pimpinett är inte så intressanta. Jag gillar monster med dåligt bordsskick.

    Det här med Plague Zone är ett bekymmer. Jag har tänkt läsa den länge, men det blir aldrig av. Det är ju svinjobbigt att försöka läsa den på hans hemsida. Karln borde åtminstone göra e-bok av den.

    Just nu läser jag en bok om en tjej som är till hälften vampyr, och när hon börjar dricka människoblod blir hon snyggare och hennes tuttar växer!

  • Feuerzeug

    Swedish zombie, det var zombiemycket gore! Enda orsaken att jag kunde läsa en vampyrbok, tror jag.

    Har du tid kan du ju alltid copypejsta Plague zone till ett privat dokument som du sedan konverterar till epub med calibre. Om du har tid alltså. Så kan du göra så. Om du har tid.

    Btw låter boken du läser nu fantastiskt bra. Vilken litteratur! Vilken UPPLEVELSE. Som om det inte räckte att vampyrer glittrar, är supersnygga och sparar sin sperma i hundratals år liksom.

    Ibland undrar jag om inte vampyrförfattare slår harlequin-fältet med råge.

  • Swedish Zombie

    Du menar att jag kan konvertera ett worddokument till .epub där? Det skulle ju kunna vara en lösning. Inte alls otänkbart faktiskt. Men Calibre har hittills inte funkat som utlovat. Många påstår att de använder programmet för att konvertera Amazons kindleböcker till .epub, men inte fan funkar det pga kopieringsskyddet.

    Första halvan av Sofie Trinh Johanssons Halvblod slank ned ganska lätt, men nu har jag fastnat och kommer inte vidare.

  • Feuerzeug

    Swedish zombie, alla icke-skyddade dokument kan jag konvertera. Vad gäller Kindle (aka amazonfascisterna) så varken vill eller kan jag svara.

    Eftersom de kan dra åt helvete. =D

    Oj, var det den. Det är inte riktigt min grej, men jag har bara hört lovord hittills. Kanske är en ”tjejbok”? Eller kanske hon får större bröst pga pubertet, som råkar infalla samtidigt som vampyrgrejen? Eller så kanske det är menat som ett finger i stjärten till etablissemanget. ;)

  • Feuerzeug

    Herrgud, hur uttrycker jag mig. Jag skäms redan. Förlåt!

  • Swedish Zombie

    Jag trivs egentligen ganska bra som Kindleslav. Fientligare inställd är jag till Adobes illa fungerande och ogenomtänkta DRM-skit.

    Sofies bok är i vissa delar väldigt bra. Men det är uppenbart att det här med att vara vacker är viktigt. Vampyrerna är alla undersköna och när hjältinnan får smaka blod blir hon vackrare och tuttarna växer. Tuttars storlek tycks också vara viktigt, de ska vara stora. Om den delen av berättelsen är typiskt ”tjejig” så är ”tjejer” gräsligt osmakliga våp.

    Hur som helst, detta om Amazon tar jag som dagens ”Feuerzeug irriterar sig på…”. Alltid lika underhållande, hähä!

  • Feuerzeug

    Swedish zombie,

    DRM fungerar sällan bra, men Adobes har fungerat för mig hittills iaf, även kopplat till Aldiko android-app.

    Det där med romantik och vampyrer har aldrig varit min grej. Fungerar nog bäst när det är splatter eller gastkramande (som i Låt den rätte komma in).

    Det där om Amazon skrev jag nästan bara för din skull. ;)

    • Swedish Zombie

      Jävla app-djungel!
      Vad gäller vampyrer ska jag nog ta mitt förnuft tillfånga igen & sluta läsa om de där sörplande töntarna.

      I övermorgon kommer en sällsynt zombie-sågning på bloggen.

      Tills dess, ha det gott Häxan Surtant! =)

  • Feuerzeug

    Swedish zombie, ÅÅÅH, en sågning!

    Jag vet inte varför jag gillar sågningar, men ofta kan de bli roligare än hyllningar av någon orsak.

    Dvs läser helst bra böcker, men helst recensioner av dåliga ;)

    Mvh,
    Häxan Surtant
    aka
    Arga tanten
    (Hmm, varför får jag smeknamn i just den där kategorin!? o.0)

  • Swedish Zombie

    Det var visst idag jag skulle såga och nu är det gjort. Fast kanske mer gnälligt än roligt.
    Problemet med recensioner av bra böcker tycker jag är att jag inte vill läsa dem förrän jag läst boken själv, så det gäller att komma ihåg att gå tillbaka senare. Hittar jag nåt intressant så slutar jag läsa en recension när jag inser detta.

    Angående smeknamnen… ja du… är nog ingen… Mary Ingalls direkt ;)

  • Feuerzeug

    Swedish zombie, samma här! Läser inte klar recensionen förrän efter.

  • Swedish Zombie

    Länken ovan är alltså den lite gnälliga sågningen.

    Och nyss hittade jag ännu en ny blogg om zombisar!

    http://monsterium.blogspot.se/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: