Chick-lit som fan, fast för mig

Tror ni att jag läser chick-lit? Vad tror ni om Feuerzeug egentligen? Kanske har ni läst till höger i kolumnen, där det uttryckligen står att det händer. Kanske har ni istället bestämt er för att Arga Tanten minsann inte sysslar med sånt. Eller att det är för lite ond bråd död och zombier i chick-lit för att mätta den här blodtörstiga läsaren.

Ja, här är beviset. Härmed recenseras Finger lickin’ fifteen och Sizzling sixteen av Janet Evanovich, så chick-lit som det blir utan att jag dör.

Stephanie Plum, vår hjältinna och huvudperson, bor i Trenton New Jersey och jobbar som prisjägare. Hon jagar rätt på folk som betalat borgen, men inte dykt upp i rätten i tid. Det är inte helt ofarligt, och Stephanie är inte särskilt bra på det, men på något sätt betalar det hyran.

Janet Evanovich

Janet Evanovich

Stephanie har två män i sitt liv, om man inte räknar hamstern Rex. En heter Joe Morelli, polis, italienare, snäll och snygg. Han är mer huslig än man kan tro, har lagt sina vilda ungdomsår bakom sig och har numera slagit sig till ro i sin fasters gamla hus med sin hund och vill gärna att Stephanie gjorde något lite mer permanent av att bo där.

Men Stephanie vill inte binda sig. Hon har lite commitment issues. Särskilt beror hennes issues på att hon är väldigt kåt på Ranger, stans bästa prisjägare, som numera jobbar med sitt säkerhetsföretag, kör omkring i svarta bilar, klär sig i svart och är allmänt het och sugen på att få av Stephanie kläderna. Han är dock inte alls intresserad av att binda sig.

Janet Evanovich läsare kan delas in i två delar: De som vill att Stephanie ska få Morelli och de som vill att hon ska ha Ranger. Och kanske de som tycker att hon förtjänar båda två.

Förutom det sista alternativet, som vore helt okej bara alla inblandade håller med om det, så tycker jag personligen att hon borde hänga med Ranger. Han verkar ju helt klart vara mer i hennes linje.

Det känns inte som någon mening att recensera nummer femton och nummer sexton separat. Ärligt talat är handlingen i varje bok ganska lik den föregående, iaf sedan ungefär nummer sju. Det är liksom som det är och det förblir så.

Stephanie jagar skurkar, får sina bilar exploderade och får en ny av Ranger. Hon slits mellan sina två män, bråkar med Morelli, äter mat hos mamma och åker runt och cruisar med sin bästa kompis Lula (stor kvinna i små spandexkläder, som älskar dough-nuts och brukade gå på gatan och sälja sig).

Det här är jävligt bra chick-lit, helt enkelt. Det är lättläst, humoristiskt, underhållande, spännande, hög igenkänningsfaktor (bok efter bok vill säga, inte så mycket vad gäller innehållet i sig), bekvämt och allt det där andra som är orsaken till att man inte läser Riktig Litteratur jämt.

Tummen upp för Janet Evanovich. Må fler falla för hennes briljans.

Det här är inte puckat. Det är inte sexistiskt. Det är inte irriterande. Det är inte äckligt. Det är inte drygt.

Det är BRA chick-lit, för fan. Läs!

Annonser

2 responses to “Chick-lit som fan, fast för mig

  • Hanna

    Jag håller helt med! Jag gillar inte chicklit heller, men Stephanie Plum har jag verkligen fallit för! (Och Joe Morelli, förstås ;) )

  • Feuerzeug

    Hanna, jag är mer en Ranger kind of girl. Tur, då slipper vi slåss om dem, som Stephanie och Joyce Barnhardt! ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: