Ett stycke riktig fantasy

Det var någonstans i januari, som jag gjorde en jättebeställning och klickade hem samtliga tio böcker i Steven Eriksons fantasyserie The Malazan book of the fallen.

Det kanske verkar konstigt, men ibland gör jag sånt, köper hela serien på en gång. Just Steven Erikson hade jag blivit försäkrad att den skulle vara bra, men lite spännande var det ändå.

I sommar har jag äntligen läst den första boken, Gardens of the moon. Kanske var jag lite slut och trött, men i början förstod jag verkligen ingenting.

Det är som att Gardens of the moon är femte boken, och inte den första. Man kastas rätt in i Eriksons fantasyvärld, utan hjälplinor, förklaringar eller pedagogiskt förfarande.

I många sidor satt jag parallellt med läsandet och gastade över Twitter att någon måste snälla hjälpa mig, snälla säg att det blir bättre, att man börjar förstå. Som tur är fanns det några vänliga själar, som kunde lugna mig.

Och mycket riktigt, snart lättade krånglet och jag började känna mig lite mer hemma i Eriksons universum.

Det är en ganska komplex värld, och en ganska komplex historia vi kommer in i. Detta blir en del av tjusningen med Erikson, att lära känna hans värld steg för steg. Med nio böcker kvar misstänker jag att jag fortfarande har nya nivåer av insikt att komma till.

Så, med risk för att ha missförstått:

Malazan, som serien är döpt efter, är ett land. Malazan styrs av en religiös envåldshärskare, som gärna erövrar nya länder, och som dessutom strävar efter att utplåna alla magiker (utom de hon använder mot andra magiker).

Den vi lär känna bäst är Paran, en ung officer som reser från Malazan till Darujhistan, dit Malazans erövringsarmé snart väntas. Vi träffar även den fantastiska magikern Tattersail, machomannen och ursoldaten Whiskeyjack, den unga fiskarflickan som utnyttjas av högre intressen och världens sötaste lilla tjuv, Crokus.

Alla dessa och många fler underbara karaktärer växer sakta fram ur röran som är Malazan book of the fallen.

Magin hos Erikson, är någonting man når genom att sträcka sig till en annan dimension, eller ett land i en dimension. Genom den porten kan man vandra i det magiska landskapet, eller nå magi att använda till trolleri här och nu. Magiker känner av andra magikers trollande, och magin är central för handlingen mest hela tiden.

Det är svårt att förklara handlingen över huvud taget, som det så ofta är i fantasy, eftersom den är så pass komplicerad och i så många steg. Men jag kan åtminstone försöka förmedla intrycket.

Steven Erikson skriver bra, om än lite nonchalant mot läsaren. Det är ofta spännande och ofta roligt. Det är klassisk helyllefantasy, high fantasy, riktig fantasy, vad nu nu vill kalla det. Jag rekommenderar det gärna för den fantasyläsande, men kanske inte som någonting att hugga tag i för den oerfarna.

Ser fram emot nästa bok, men är lite smått skärrad av beskedet att Steven Erikson påbörjat ytterligare en serie så här efter den avslutade Malazan, som utspelar sig i samma värld. Många böcker blir det.

Annonser

5 responses to “Ett stycke riktig fantasy

  • Nike Bengtzelius

    Min kompis (numera ex-)pojkvän sa en gång till henne angående Steven Erikson att ”Men lilla gumman, de böckerna är nog för svåra för dig!” …så jag kan inte höra talas om Erikson utan att tänka på det, och har fortfarande inte kommit mig för att läsa någon av hans böcker. Men nu blev jag plötsligt jättesugen på att höra mer om Crokus ^_^

  • Feuerzeug

    Nike, det är verkligen inte för svårt för någon! Men det tar lite tid att komma in i handlingen, och det är ingenting jag skulle rekommendera som första fantasy-läsning, eftersom det nog skulle avskräcka.

    Men har du läst fantasy förut, då är det här en given rekommendation! Och Crokus, ja han är min favorit, det märktes kanske. =)

  • Eve

    Känner väl igen mig i det där att första inte fatta något, hade precis samma känsla i början, verkligen ingen aning om vad som pågick. Men det släpper ju, även om saker och ting fortsätter vara komplicerade.

    Har nyss lästa ut sista boken i serien (som jag älskade), och funderar på att börja läsa dem igen, men bara de bästa av dem, tycker de varierar en del i kvalitet, vissa av dem gillade jag inte alls medan andra var riktigt bra.

  • Feuerzeug

    Eve, det är ett väldigt bra betyg att vilja läsa dem igen. Är de så pass fristående att man kan läsa valda delar, eller är det för att du redan läst alla, som du funderar på att göra så?

    Jag är väldigt sugen på att fortsätta med nästa, den andra, boken nu.

  • Eve

    Skulle säga att vissa delar är rätt så fristående, behandlar olika karaktärer och har mina favoritkaraktärer som jag vill läsa om, om igen. Sedan är det vissa böcker jag inte alls var förtjust i, och som jag tror går att undvika, utan att missa alltför mycket igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: