Överskattat eller mästerverk?

Jag har förstås, som alla andra, sett filmen American psycho med Christian Bale i huvudrollen. Men det var länge sedan (jag har glömt den nu), och jag hade aldrig läst boken.

American psycho av Bret Easton Ellis väckte stor uppmärksamhet på grund av sin mycket våldsamma handling. När jag lägger samman den informationen med mina vaga minnen av filmen, så förväntar jag mig en riktig gorefest av sällan skådat seriemördarslag.

När jag sedan börjar läsa blir jag plötsligt osäker. Vad är det här? Sida efter sida handlar om hur Patrick Bateman klär sig, om hur hans vänner klär sig, om vad de beställer och på vilken restaurang.

Det hinner bli riktigt tråkigt och tar nästan halva boken innan seriemördarreferenserna blir många nog att överrösta gäspningarna.

För det Ellis gör, är att han först visar oss en vanlig yuppie, och sedan låter yuppin slinta på orden då och då och visa sitt sanna jag, psykopaten. Handlingen eskalerar först nästan omärkligt, och jag hinner bli dödligt trött på Bateman och alla hans kompisar, tills Bateman plötsligt hackar folk i småbitar i sin lägenhet och äter upp dem.

Ja, så skickligt är det faktiskt gjort.  Från noll till hundra, på 399 sidor.

I slutet är det så äckligt att jag knappt vill läsa, och då är jag ändå synnerligen härdad och morbid.

Eftersom utförligare beskrivning av handlingen känns helt omotiverad, så låter jag det vara så här och rekommenderar er att läsa American psycho, men att ha tålamod med världens tråkigaste början och att hoppa över de kapitel som enbart handlar om Batemans åsikter om det och det musikalbumet, eller uppradningar av olika prylar i affärer.

Jag trodde att jag skulle såga den här boken, men när jag väl läst så inser jag att den är mer än bara konstig.

Ett konstverk, udda och genialiskt, American psycho.

Annonser

5 responses to “Överskattat eller mästerverk?

  • Andreas Creutz

    Tror jag har den nånstans; kanske skulle ta och läsa den efter detta ditt tips. Det lockar.

  • elisabeth

    minns inte att den var fullt så blodig? men älskade den. och om det inte funnits pubeshår i min version: tänk dig en nyutgåva preparerad med små torkade köttströssel. vi åt en fin middag där man hade strött just köttströssel (kallades antagligen nått annat) över själva förrätten. gott och morbitt. och så kunde nyutgåvan få dofta metall också. och lite sött.

  • Feuerzeug

    Creutz, ja du skulle nog tycka om den!

    elisabeth, den är ju sjukt blodig. Han hugger ju sönder folk och äter upp dem…. o.0

  • elisabeth

    jag läste den när den kom. var ung och antagligen rätt garvad. haha. läste jurtjyrkogården som elvaåring och mådde inte illa av den direkt. men min hjärna var nog inte färdigutvecklad rent empatiskt.

  • Feuerzeug

    elisabeth, jurtjyrkogården är ju inte blodig, utan mest suggestiv. I American psycho är det då och då väldigt explicit, vilket inte passar så bra med t ex mat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: