Otrevligt, narkomaniskt monster

Ingen har väl missat Gillian Flynns värsta konkurrent, Elizabeth Hand? Med det menar jag att de skriver samma typ av genomtragiska skräck, som gärna fokuserar på en kvinna och hennes inre mörker. Typ så.

Elizabeth Hand är väldigt skicklig, skickligare än Flynn (men nu ska jag sluta jämföra dem). Hon lyckas få mig att läsa hela natten och att rysa tills jag har hemmets alla filtar över mig. Hon är helt makalöst begåvad.

Så… Men! Haha… Men, huvudpersonen är en vansinnigt irriterande skitunge på 40+ år, som vägrar fatta att hon inte längre är ung och tuff och heroin chic, utan snarare misslyckad, övervintrad och jävligt sliten.

Hon kommer från en priviligerad bakgrund, men har brutit nästan all kontakt med familjen. Hon var en lovande fotograf, men lyckades inte hantera ens en smula berömmelse, och blev praktiskt taget utslagen. Hon kan inte hantera förhållanden, relationer, arbete, sociala sammanhang eller något annat mänskligt beteende. Hon är helt enkelt jävligt trasig.

Och den här människan får man alltså umgås med boken igenom och i böckerna som följer.

Det enda som får mig att läsa är Hands fantastiska språk och känsla. Cass tycker jag genuint illa om och skulle inte gråta en tår om hon blev överkörd och dog på väg hem från en pillerfylla.

Generation loss av Elizabeth Hand

Generation loss av Elizabeth Hand

Generation loss handlar om hur Cass får ett uppdrag som fotograf och tar sig samman tillräckligt för att åka iväg. Hon har chansen att fota sin stora idol, en fotograf som hade sin storhetsera strax innan hon själv nästan nådde stjärnorna. Men det dröjer inte länge innan Cass förstör för sig själv med fylla och stört beteende. Desto vidrigare hon blir, desto bättre blir dock resten av handlingen.

Jag tycker om att läsa om de andra personerna i galleriet. De känns alla mer verkliga än Cass. Jag tycker om att läsa om den lilla byn vid havet i Maine, om galna öbor och eremiter. Det finns skickliga beskrivningar av fotografier och landskap, en förtrollande läsning.

Men som sagt, jag hatar Cass och kan nästan döda henne själv, om det skulle behövas.

Vad är grejen med att skriva om trasiga kvinnor?

Varför handlar varenda bok (jag läst…) med kvinnlig huvudperson om ett trasigt mongo? Förutom Temple då, som är väldigt hel för att vara postpokalypsens drottning.

Kan inte någon skicklig författare skriva om en kvinna utan att göra henne till ett ätstört, alkoholiserat, drogberoende, socialt handikappat monster?

Tack, det var bara det.

Läs Generation loss, den är underbar, men snälla snälla snälla någon skriv en lika bra bok om en ”normal” människa.


6 responses to “Otrevligt, narkomaniskt monster

  • elisabeth

    tycker också att Temple är ett skitbra exempel på en hjältinna där tyngden inte ligger på ”inna”. jag gillar att hon dricker och har sex utan att det blir så tungt som det blir annars: i båda exemplen ovan är det liksom ett symptom på något DESTRUKTIVT, inte något en kvinna kan göra för att hon bara känner för det.
    för det kan hon inte. bara om hon är trasig. typ.

  • Feuerzeug

    elisabeth, precis så! Man kan få in alla möjliga aspekter utan att kvinnan måste vara ett offer för det.

    ”…för att hon bara känner för det.” Precis exakt så.

    Jag blir så trött på det där.

    Men nu har jag haft större tur på sistone, så jag kan utlova lite mer positiva kvinnoportträtt framöver. ;D

  • Anna

    Jag håller med om det du skriver – jag vill också se en kvinna vars mindre önskvärda egenskaper och beteende inte förklaras med att hon är ”trasig” – men jag älskar fortfarande Cass och Elizabeth Hands kvinnliga protagonister i allmänhet. Jag gillar att hon är så jävla svår att sympatisera med; emellanåt avskyr jag henne verkligen och vill skaka henne och be henne att visa åtminstone någon liten skärva av mänsklighet. Jag skulle inte vilja känna henne, men jag älskar att läsa om henne.

  • Feuerzeug

    Anna, jag har hört att hon blir lite bättre i Available dark, och jag ska absolut läsa mer, för det är BRA. Bara önskar … ändå.

  • Anna

    På tal om kvinnliga karaktärer som är trasiga så har Hand själv skrivit en intressant artikel om det: http://www.salon.com/2013/02/26/femininjas_women_in_fiction_fight_back_partner/.

  • Feuerzeug

    Anna, ja jag såg den. Tyckte det var lite ironiskt till och från. Att just hon framförde de åsikterna. Men men… det är väl okej så länge hjältinnan är lite äldre. Eller så är det jag som inte fattar grejen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: