De döda, lika själlösa som boken

Vad händer om zombierna vinner? Och om vi vänder på synvinkeln?

I Dishonored dead beskriver Robert Swartwood en värld långt efter att zombierna vunnit ”apokalypsen”. De har tagit över våra städer, skapat en civilisation av döda, och skrämmer sina barn med zombiehistorier, dvs historier om levande människor, som bara finns kvar i små grupper.

De döda är alltså döda. De smörjer in sin döda hud med salvor så att den inte ska falla av. De saknar känslor och glans i blicken. De föraktar de levande, samtidigt som de avundas deras möjligheter att läka köttet. En död är svår att skilja från sin existens, men klarar samtidigt av hiskliga skador utan att ”dö”, eftersom inget liv finns att spilla från kroppen.

Swartwood har en kul idé, ett ganska fint sätt att skriva och flera bra karaktärer, men ändå blir det inte bra. Jag var flera gånger nära att kasta ifrån mig boken, eftersom den kändes pajig, platt, löjlig, tråkig och tillgjord.

Jag orkar inte med att Swartwood tjatar om deras ”döda ögon”. Motsvarande skrivstil i en annan bok hade varit närmast harlequinsk. Dessutom bygger hela boken på att de döda fullständigt saknar initiativförmåga. Det må så vara med döda människor, men det blir inte direkt bra läsning.

Dishonored dead

Dishonored dead

Från början tyckte jag om den stillsamma huvudpersonen, som desperat vill behålla sin familj, sin fru och son, trots att han jobbar jämt och dessutom med hemliga uppgifter, som att döda zombier, om nätterna.

Men till slut hatar jag honom. Jag hatar hans tvekande sätt, hans feghet, hans tystnad, hans brist på allt. Ja, han är verkligen DÖD. Bra jobbat. Blev det en bra bok? Nej.

Ibland finns det bra idéer, som faktiskt inte passar i bokform. En talande tystnad kan vara underbar att uppleva, men i en bok blir det bara en jävligt blank sida. Det blir ingen bra roman.

På något sätt misslyckas Swartwood fundanmentalt med sin ansats. Det kan hända att han inte vågade ta den på allvar, att det blev för mycket ursäkter och skämt. Ska man skriva något så vridet som detta, då måste man nog ta det på allvar. Alternativet är att pricka exakt rätt med varje skämt. Sedan Shaun of the dead tror jag inte att så många fler klarar av det.


4 responses to “De döda, lika själlösa som boken

  • Swedish Zombie

    Kul att du läste den! (Fast du inte verkar ha haft så kul själv under läsningen förstås!) Snygg sågning i alla fall med bra förklaring till omdömet. Är du inne i en zombieperiod, Sara? =P

  • Dean

    Jag tror att din 100% fel om boken, The vanärat Robert Swartwood Jag njöt helt boken, fantastisk historia. Jag känner att du läser in för mycket i det story.I utmanar dig att läsa några av Swartwood övriga böcker. Du kommer att se att han är en stor writter, och har ett stort efter av lojala läsare.

  • Swedish Zombie

    Google translate är verkligen ett klumpigt verktyg.

  • Feuerzeug

    Swedish zombie, lite av en zombieperiod, kanske. Jag tyckte att det här var en konstig bok. Jag gillade mycket, men verkligen inte annat. Bra om det lyste igenom.

    Dean, we might have different tastes then. If you think that I ”read to much into it”, I say you are a shallow reader. I challenge you to think more, and to be more critical.

    I will most likely read Swartwood again, but I couldn’t care less if he has loyal readers or not, since I am not a get-in-line-and-zombie-walk-on kind of person. Thank you for your most insipid input. Most likely your best points got lost in translation. Feel free to repost in English.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: