Jag har till slut kommit fram till att bloggen är odöd, dvs död, men inte riktigt helt död.
Jag har därför beslutat att starta en instagrambokblogg, och den skall heta Books Of Doom.
Där fortsätter jag dela med mig av spoilerfria recensioner från hjärtat. Så in och följ!
Denna kära blogg. Ibland är den omhuldad, och ibland är den mer nonchalant behandlad, men den kommer alltid att vara min blogg.
Med detta sagt, så är det ibland lite tungt att blogga själv. Jag började blogga för att få kontakt med andra läsare, för att få ut mina åsikter om bloggar, för att få mothugg, inspiration och insikt.
Ibland blir det inte så mycket av det, utan jag sitter mest och skriker ut i etern. Ibland är det också mycket i privatlivet, som det sista året/åren, och då är det bloggen som får lida.
Men generellt känns det fortfarande och alltid kul, givande och viktigt att fortsätta skriva om böcker från en läsares perspektiv.
Jag har fått så mycket tillbaka.
Men nu, alla ni! Nu händer det något nytt!
Nu kommer jag, parallellt med den här bloggen, att börja blogga tillsammans med Anna Bark Persson, min kära elitistmörkerkollega, fellow bloggare, twittrare och kickass feminist och genusvetare.
Svart rymd handlar om fantasy, science fiction och allt som är mörkt och djupt, och givetvis med en kritisk superanalys.
Tillsammans kommer vi att vara väldigt feministiska och fantastiska, tror jag.
(Alla mina recensioner kommer även fortsatt att publiceras här, precis som vanligt)
Välkomna ut i den svarta rymden! We have feminist barbarian porn.
Den här bloggkattsutmaningen vägrar verkligen dö. Nu har ännu en bloggkatt tvingats posera för bloggandets skull. Den här gången hos Catacombkitten.
Catacombkittens katt ser helt otvungen ut
Den här katten är ju som bekant lite sen att delta, men titta på den! Den ser ju helt otvungen ut. Snacka professionell poserkatt. Dessutom är det en kattbok med på bilden. Högst excellent bidrag.
Nu ser jag fram emot ännu fler sena bidrag, för den här utmaningen är helt uppenbart fullständigt zombiefierad.
Tidigare om bloggkattsutmaningen:
Numera känner förstås alla till Bloggkattsutmaningen. Som sedan avgjordes med pompa och ståt.
Men, bloggkattsutmaningen vägrar dö och har nu blivit bloggkattszombieutmaningen.
Jag hittade nämligen idag det åttonde bidraget, hos Maria på Tystnad.
Tystnad, Bloggko
Bloggkossan gillar whisky
Jag säger bara ”Ååååååh!!!”
Det är väldigt snygga och roliga bilder och Ardbeg ger 10 000 pluspoäng. Och en hel del hederspoäng och sånt också. (Det stod i reglerna)
Dessutom påminns jag om att jag måste läsa Kelly Link.
Tyvärr är tävlingen redan avgjord, men det var minsann ett värdigt bidrag. You snooze, you lose, Maria. Men du boozade kanske Ardbeg och tyckte att du hade det bra ändå. (inte alls avis)
Både Maria och ni andra suktande kan kan i alla fall trösta er med lite kvalitetstid på Kontrast (Swecon) med den ärade domaren. Det är inte långt kvar nu.
Här kommer äntligen bidragen till Bloggkattsutmaningen!
Det är lite sent omsider, men som ni kanske sett, så blev jag utsatt för zombiesmitta och kände mig utslagen i en dryg vecka.
Utmaningen: Återskapa bilden längst ner till vänster i seriestrippen. (med eller utan katt)
Sanningen om bloggkatterna
Regler:
1. Det finns inga regler.
2. Posta bilden på din egen blogg och länka i kommentarerna nedan, eller maila den till mig sara(snabel)saltlakrits.se
Bidrag 1
Superkändisen Pixelkatten hos Jessica på Bokhora. Pluspoäng för paraplyet gjort av en rosa bullform.
Pixelkatten hos Jessica på Bokhora
Bidrag 2
Bokmalande har en blå birma, och har lyckats matcha med en blå bok med kattnamn och dessutom samma författare som i originalet.
Bokmalande katten
Bidrag 3
Beroende av böcker har inte bara återskapat bilden, utan även förbättrat den. Oliven är en alien, paraplyet en fallskärm och katten är agilitytränad att bara dricka drinkar i köket.
Beroende av böcker med svart katt
Bidrag 4
Drömmarnas berg kör på ett apokalyptiskt tema. JL Bourne är ju närapå husgud här på bloggen och bourbon är inte dumt det heller. Den där hästen tål dock en förklaring.
Drömmarnas berg med apokalyptiskt tema
Bidrag 5
Socialistsimon har följt reglerna till punkt och pricka! Jag vet inte riktigt vad det är för drink han har ställt fram. Blekmedel? Saft? Hundschampo? Det framgår inte heller vilken bok det är, men man ser att hunden katten har fler att välja på i bakgrunden.
Socialistsimon har en hund som spelar katt
Bidrag 6
Fia från Boktimmen har inte bara fått till katten, hon har även fått till en hel sekvens bilder som tydligt beskriver vägen till den perfekta kattbilden. Klicka och titta på alla bilderna!
Sota posar på egna villkor hos Boktimmen
Bidrag 7
Skuggornas bibliotek har kanske ingen katt, men vem skulle inte egentligen hellre ha en fladdermus? Och cherrycola! OMG. Nästan orättvist, faktiskt.
Skuggornas fladdermus
SÅ MÅNGA BIDRAG!
Det är, som ni förstår, sjukt svårt att välja bland så fantastiska bidrag. Den här utmaningen, som började hipp-happ i bloggen, blev riktigt rolig. Jag har väntat andlöst på att få se alla roliga bilder. Sedan blev själva finalen lite sen eftersom jag blev sjuk, men jag hoppas ni uppskattar att jag verkligen ville vara vid mina begränsade sinnens fulla bruk när jag avgjorde utmaningen.
Kanske måste jag ordna fler framöver, för det har verkligen varit roligt.
Och vinnaren är…
pam-pam pam-pam pam-pam paam-paaaaaam…
Ela! Beroende av böcker!!! Tuuuut tuuuuut!
Motivering: Vad är bättre än att återskapa, jo att förbättra! Pluspoäng för konstnärlig frihet och alien.
Den ärade vinnaren meddelas även via epost, och får välja mellan en bok, ett tv-spel, eller kanske en PS2 (retro!).
Särskilt hedersomnämnande till Boktimmen, för den fantastiska seriesekvensen (klicka länken)!
Och särskilt särskilt hedersomnämnande till samtliga bidrag! De är alla helt unika och underbara!
Tack allesammans.
Häromdagen avslöjade jag en väl dold sanning om bloggkatternas egentliga levnadsförhållanden.
Bokstävlarna funderade på att återskapa bilden, och Pål Eggert föreslog en bloggutmaning. Jättebra idé!
Så nu utmanar jag alla er där ute att återskapa bilden längst ner till vänster i seriestrippen. (med eller utan katt)
Reglerna är enkla:
1. Det finns inga regler.
2. Posta bilden på din egen blogg och länka i kommentarerna nedan, eller maila den till mig sara(snabel)saltlakrits.se
Sanningen om bloggkatterna
Jag tänkte sedan sammanställa ett fint inlägg med alla bidrag. Det kan bli jätteroligt!
Den bästa bilden får förstås ett pris också. Det ska jag nog kunna ordna. Det kan bli en bok, ett tv-spel, eller kanske en PS2. Det beror lite på vad man vill ha.
Slutdatum? Ptja, vad är rimligt? Två veckor? Vi kan säga senast 7:e september, så länge.
Och givetvis kan man, om man så önskar, återskapa hela strippen! Det kan ge bonuspoäng, eller nått.
Så fånga in den där kattfan (eller valfri ersättare om katt saknas/är för snabb) och börja fota!
20:e september fick jag en Liebster award av Det mörka tornet. Det är jag väldigt väldigt glad för! Tack så väldigt mycket.
Liebster blog award är utmärkelsen går till bloggar man gillar och läser, utan några andra särskilda krav, så jag ska passa på att ge den till de bloggar jag gillar bäst och mest.
Självklart finns det fler som förtjänar utmärkelsen, men man fick bara ge till fem. Dessa är dessutom valda både efter kärlek och geografi, så ingen behöver känna sig glömd. Det är helt enkelt fruktansvärt bra bloggar i urval.
Liebster Award
Bokstävlarna – även om hon redan fått en, för hon förtjänar en av mig också.
Swedish zombie – för det behövs fler zombier i bloggarna
Glory box – för jag måste peppa Sara att skriva klart Eld rekordsnabbt och sedan fort börja på sista delen av Engelsforstrilogin. Nejdå, mest för att hon är så bra på alla sätt.
Bokoholisten på (inte så) Anonyma Biblioholister – för att någon måste blanda inredning med böcker och zombier och rätt vad det är ett sminktips på ett underbart sätt.
Dark places – för någon måste tipsa mig om det bästa av det mörkaste.
Och så reglerna då:
1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personerna som gav er Awarden och länka till bloggarna.
3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra
Idag har vi en gästbloggare här på Feuerzeug – brinner för böcker. Det är min kära zombieälskare Swedish Zombie som skriver om skinnvändare och strandvaskare. Det är ett lite annorlunda ämne än vi brukar se från SZ, men förmodligen känner ni igen honom.
Den författare som i sin (skräck)debut väljer att skriva om just varulvar är modig. Varulven som arketyp hör artonhundratalet eller barndomen till. Det är svårt att göra varulven trovärdig och läskig för en äldre publik, som vuxit upp och inte längre får kalla kårar av avsnittet där Emil fångar Kommandoran i en grop. Sist jag hade en nära-varulvs-upplevelse som skrämde mig var jag kanske 14 år och boken var Whitley Striebers Varulvarna (Wolfen). Sedan dess har de hos mig hamnat i facket bland roliga sagoväsen som kan underhålla men inte skrämma. Det har gjorts försök av begåvade författare att göra varulven mer trovärdig och därmed ruskig, men då har till exempel viktiga egenskaper som förvandlingen tagits bort. Är de då fortfarande varulvar? (Just Strieber gjorde så). Andra har försökt erotisera dem, vilket har fungerat väl vill jag påstå, finns det någon djuriskare best än varulven? Men då försvann det kusliga och skrämmande.
Så kommer då Caroline L Jensens skräckdebut Vargsläkte: Lycanthropos 1 med stora ambitioner. Blir jag rädd? Nej. Blir jag förtjust? Tveklöst ja!
Vargsläkte av Caroline Jensen
Eftersom större delen av Sveriges skräckfantaster säkert redan läst Vargsläkte och en ännu större publik torde åtminstone ha läst något OM boken tänker jag inte rekapitulera handlingen, utan bara ta mig friheten att göra några nedslag i texten för att risa och rosa. Vi börjar med persongalleriet.
Berättelsens huvudperson, Vera Duse, är en ganska färglös karaktär. Med tanke vilka hon delar bostad med i den här boken är det kanske inte så konstigt, men jag kände lika lite för henne som jag kände för Harry Potter. Nu är det förvisso uppenbart att den här första boken är en upptakt och jag ser fram emot att lära känna Vera bättre i nästa del.
De tre nornorna, Ylva, Agnes och Cordelia är romanens blickfång och nav. Jävla kärringar! Jag tycker att de är utmärkta karaktärer OCH jag avskyr dem. Tror jag. Mer om det längre ned i texten.
Vad gäller strandvaskaren Algot går Jensen från att skriva bra till att understundom skriva briljant. De inledande scenerna när han introduceras är rysmysiga och författaren förmedlar skickligt bilden av gasten med träflisor flimrande framför ögonen.
Mehmet Persson, gladlynt adoptivbarn och homosexuell är en sidekick av traditionellt slag. Vad mig anbelangar kan han stänga igen sin new age-butik och aldrig mera återkomma. Hans karaktär återfinns i var eviga feel good-film och får mig under läsningen bara att bli orolig över att även Hugh Grant ska dyka upp.
Rektor Hilda Wijnbladh beskrivs egentligen väldigt hastigt men hon blir ändå för mig en väldigt levande person. Och jag vill tillskriva det mer än endast min egen inlevelseförmåga. Caroline L Jensen blixtrar hela tiden till med jämna mellanrum och lyckas med små medel. Hilda är också den karaktär jag tycker bäst om och FAN vad elak författaren är mot den arma kvinnan. Scenen där hon virrar runt hemma för att placera ut stål som skydd mot ondskan är suverän. Och återigen muttrar jag för mig själv angående Ylva med väninnor: kärringjävlar!
Det finns fler personer i boken, men de ovan var de som väckte flest funderingar hos mig. Vad gäller moralen i Vargsläkte är den understundom kontroversiell kanske rentav förkastlig. Jag syftar då på vad som driver de tre gamla ”damerna”. Och det är fantastiskt utmärkt! Det är så befriande med romankaraktärer som inte alltid är genomgoda utan har sin egen agenda och pendlar mellan att vara sympatiska och att vara egoistiska och elaka. Det lyfter den här sagan och gör den mer komplex. Guldstjärna för det,
Dialogen svajar ibland. Inte så att den är illa skriven, men i det att alla, oavsett ålder, talar på samma lite mysiga, kluriga pilsnerfilmssätt. Vera låter lite lustigt föråldrad när hon kivas med Ylva, vilket kunde ha funkat, men sedan låter hon precis likadan i samtalen med den nya bekantskapen Mehmet. Och han låter OCKSÅ likadan. Det är nästan bara Ragnar och Julaporn som i sina biroller låter annorlunda. De underfundiga dialogerna skapar en mysig stämning när de fungerar, men det blir lite för mycket av det goda.
Annars är Jensens berättarkonst njutbar. Som i bilden av hur bokens djurplågare släpar ett par lemlästade hamstrar efter sig som liksmultron på ett strå. Att så blanda in ett vackert språk för att förmedla det hemska är begåvat.
Det finns mycket i Vargsläkte som påminner mig om JK Rowling. Det kan låta som en trött jämförelse, men medan jag läste dök den upp i mitt huvud då och då. Där finns helt klart paralleller. Båda skriver på det där fantasifulla sättet som genom att blanda underfundig humor, målande bilder, lite kusligheter, konflikter och inslag av övernaturligheter skapar vad jag uppfattar som rysmysigt. Och allt detta sagt med tanken att det ska uppfattas som lovord. Däremot måste Caroline L Jensen skruva upp volymen avsevärt om hon ska beträda tronen som skräckdrottning. Dit har hon en lång bit kvar, om än tronen står tom, anser jag. För mig får hon gärna fortsätta på den inslagna vägen eftersom jag med nöje som läsare ska göra henne sällskap.
Men varulvarna då? Undrar nu vän av ordning. Jo, de dök ju upp till slut. Jensen gör två saker med dem som jag fann särskilt lyckade. Dels beskrivningarna av hur själva förvandlingen sätts igång. Hur den otränade varulven måste hitta sin egen metod för att väcka vargen och vända skinn. När den erfarna Ylva står naken och gungar är det ett en välkommen innovation vad gäller varulvsmyten och en stark bild. Och dels vad gäller just de etiska frågorna. Att bli vad man är född att vara är inte oproblematisk om det även innebär att sedan ta andra människors liv dessutom njuta av det.
Gillar du grymma sagor för alla barn över 13 år bör du genast läsa Vargsläkte om du inte redan gjort det. Och till den som väljer att inte ta till sig detta råd säger jag som papegojan Dolores: Skit ner dig, och hästen du red in på!
PS: Stort tack till skinnvändaren Feuerzeug som lät mig låna det här utrymmet på hennes blogg. Nu slipper jag våndas över ordningsfrågan kring hur jag skulle göra med de artfrämmande varulvarna mitt bland alla mina zombier. DS.
På SF-bokhandelns blogg har man kunnat rösta om Nåbelpriset, som går till den författare som ”inom litteraturen har producerat det utmärktaste i fantastisk riktning”. På bloggen finns även en lista över gamla pristagare.
Under förra veckan genomfördes inom Elitistmörkerklubben och #boblmaf en inofficiell kampanj för att se till att priset gick till en ”Riktig SF-författare och inte någon populistisk fantastikflirtare från Solens rike” (citat av Okänd).
Ställningen slutade som följer:
|
Margaret Atwood
|
34 (10%)
|
|
Clive Barker
|
51 (16%)
|
|
Umberto Eco
|
11 (3%)
|
|
William Gibson
|
57 (17%)
|
|
Robin Hobb
|
38 (11%)
|
|
Katharine Kerr
|
15 (4%)
|
|
Elizabeth Moon
|
19 (5%)
|
|
Alan Moore
|
24 (7%)
|
|
Haruki Murakami
|
28 (8%)
|
|
Thomas Pynchon
|
7 (2%)
|
|
Salman Rushdie
|
6 (1%)
|
|
Dan Simmons
|
14 (4%)
|
|
Jo Walton
|
5 (1%)
|
|
Gene Wolfe
|
8 (2%)
|
Antal röster: 317
Det innebär, som ni tydligt förstår, att den mycket välförtjänta William Gibson, vinner priset! Hurra! Att han inte redan vunnit nästan alla tidigare år är obegripligt.
Tack alla för er ovärderliga hjälp.
Som tribut ska jag nog läsa lite Gibson snart.
På SF-bokhandelns blogg röstas det just nu om Nåbelpriset, som går till den författare som ”inom litteraturen har producerat det utmärktaste i fantastisk riktning”. På bloggen finns även en lista över gamla pristagare.
Under veckan som gått har er tillgivna flera gånger varit orolig för utgången av den här tävlingen och nu har det alltså gått så långt att jag känner att jag måste be om hjälp. Oavsett hjälpdelen så bör ni rösta, förresten.
I skrivande stund är ställningen som följer:
|
Margaret Atwood
|
18 (9%)
|
|
Clive Barker
|
28 (14%)
|
|
Umberto Eco
|
5 (2%)
|
|
William Gibson
|
32 (16%)
|
|
Robin Hobb
|
18 (9%)
|
|
Katharine Kerr
|
11 (5%)
|
|
Elizabeth Moon
|
14 (7%)
|
|
Alan Moore
|
15 (7%)
|
|
Haruki Murakami
|
24 (12%)
|
|
Thomas Pynchon
|
5 (2%)
|
|
Salman Rushdie
|
2 (1%)
|
|
Dan Simmons
|
11 (5%)
|
|
Jo Walton
|
4 (2%)
|
|
Gene Wolfe
|
5 (2%)
|
Det innebär, som ni tydligt förstår, att det inte alls är säkert att William Gibson, den mest förtjänta författaren av dem alla, vinner priset. Att han inte redan vunnit 7/10 tidigare år är obegripligt.
Nu vill jag att ni gör er plikt och röstar. Allt är tillåtet, men Gibson är föredraget. Röstar ni dock på fejkförfattarna i tävlingen, bara ditsatta för att förvilla SF-nOObs, så får ni skämmas.
Till dem räknas bland annat Haruki Murakami. FYI.
Inte för att han inte förtjänar något slags pris någon gång. Kanske till och med något liknande pris. Men SF-pris? Mja, va.
Visitkortsbyte med Tess Pocketlover
När jag stolt visade upp mina nya visitkort, så tyckte Tess på Pocketlover att det vore en bra idé att byta. Dock ville det sig så illa att min bokbuss kommer ner efter att Tess åkt vidare till London (stackars stackars henne). Så vi bestämde att vi skulle byta visitkort och samtidigt en bok med posten istället.
Efter ett par dagar fick jag brev med ett kort med trevlig hälsning och ett visitkort från Tess. Men vaddå ”boken kommer om några dagar i ett mystiskt paket”. Vaddå senare!? Hallååå, vaddå vaddå mystiskt?
Ett par dagar senare fick jag ett mystiskt paket i brevlådan. Det var What lies beneath the clock tower av Margaret Killjoy, ”Being an adventure of your own choosing” dvs en flerslutsbok! Dessutom en steampunkbok!
Visitkortsbyte med Tess Pocketlover
Så här fantastiskt beskrivs boken:
”Descend into the depths of the undercity and embroil yourself in the political struggles of colonialist gnomes and indigenous goblins. Fly in air balloons, drink mysterious and pleasant cocktails, smoke opium with the dregs of gnomish society. Or dream and speak of liberation for all the races. Fall in love and abscond into the caverns. It’s up to you, because this is an adventure of your own choosing.”
Jag vet inte om ni anar min chock och förundran. Jag förväntade mig givetvis en symbolisk bok, en halvokej bok. Och så kommer Tess med det här! Jag tror jag måste tänka ut en mycket bättre bok till henne. För min kan inte alls mäta sig med den här.
När jag var liten läste jag sf/fantasy-böcker med olika slut. Jag läste dem om och om igen och sällan gick det ju till på samma sätt. Därför minns jag knappt handlingen nu, men jag minns hur roligt det var.
Tack så hemskt mycket, snälla snälla Tess!
Zombienytt
Av en zombieängel fick jag en leverans zombienyheter till bokhyllan. Det var fest den dagen, för jag förväntade mig bara en.
Detta kommer bli fantastiskt höstmys. Är nog allra mest sugen på Alden Bell just nu, men ska förmodligen börja med Infection, en annan bok av Craig DiLouie.
Faktum är att man dessutom kan se denna present som en present, för jag genomgick nyligen en licentiatexamen i fysiologi, vilket är ett slags milstolpe i livet. Fler presentuppdateringar följer, för givetvis är det böcker man skänker Feuerzeug på bemärkelsedagen.
Jag tackar ödmjukast och ska försöka bättra mig med zombifieringen av bloggen.
Bokhora fem år
Sent omsider vill jag gratulera Bokhora på femårsdagen och tacka för en fantastisk fest. Denna fina goodiebag fick jag med mig hem och nu har jag faktiskt skrivit upp mig för en prenumeration på Vi läser. Det ska bli kul att utvärdera tidningen i höst.
Tygväskan är redan flitigt använd, btw.
Och edit: Glömde att jag även så klart gratulerade till att Bokhora blev Årets Bokblogg! Väldigt mycket på en gång för de fantastiska bokglädjeflickorna.
Swedish Zombie har gjort ett bra jobb med att promota zombieförfattaren (ja, alltså vad jag vet så skriver han om zombier, men är inte zombie själv) Kim Paffenroth.
Swedish Zombie
Thin them out är en novell av Paffenroth och nu lottas signerade särtryck ut på Swedish Zombie-bloggen!
Allt man behöver göra är att skicka ett fjäskigt mail. Känner jag zombiegalningen rätt så är han faktiskt inte helt omutbar.
Jag har inte läst Paffenroth själv, men han står på läslistan, liksom mycket annat Swedish Zombie tipsar om.
Passa på ett bli lite nördigare du också.
Feuerzeug - Brinner för böcker 