Ännu ett litet filmtips!
Zombie Hamlet. Ja, du läste rätt.
En desperat filmmakare lyckas inte samla ihop de pengar som behövs för att göra sin drömfilm. Så för att få filmen gjord och kunna betala tillbaka sina lån, gör han om den till en zombiefilm, för ”det är ju populärt”.
Q från Star Trek är med, btw.
Den driver med Jane Austen.
Ooooiiii, haha, omg. Måste se.
The Zombinator! Det här är en B-rulle, det inser jag. Men den verkar rätt skojig ändå.
En modebloggardokumentär (!) blir plötsligt zombieaction, när zombierna kommer. Det enda hoppet för överlevnad är en fd militär, som nu blir terminator. Förlåt, zombinator.
Förmodligen något för alla som gillar att skratta högt och äta popcorn och prata under filmen.
Och du… de planerar redan en uppföljare.
Trailern har nyligen släppts för en ny zombiekomedi, som spås följa i spåren av Shaun of the dead (som förresten är fantastiskt bra), nämligen Cockneys vs. Zombies.
Ett gäng bankrånare slår sin väg ut ur ett zombieinfekterat London. (The Clash, någon?)
Jag rekommenderar särskilt 1.10 min in i filmen. OMG, så perfekt.
Jag vet inte hur det är ställt med eran humor, men det här tycker jag är sjuuuukt roligt. Ska definitivt se den.
Jag tänkte redogöra för några zombie/virusfilmer jag sett på sistone. Det är ju en genre som dras med en del… problem. Den är på sätt och vis dubbel. Å ena sidan har vi den ”seriösa genren” där man gör bra film med virus och zombier. Å andra sidan har vi rent splattertrams helt utan större mening. Ibland kan de faktiskt kombineras.
Oavsett kan båda sorterna ha sin charm, även om jag föredrar de välgjorde lite smått episka varianterna.
Oftast har jag knappt ens hört talas om dem innan jag ser dem. Därför kan det vara snällt att göra en liten guide. Här är del ett.
Dawn of the dead * * * * *
Imdb, 2004, zombiefilm
Det här var en rolig film!
”A nurse, a policeman, a young married couple, a salesman, and other survivors of a worldwide plague that is producing aggressive, flesh-eating zombies, take refuge in a mega Midwestern shopping mall.”
Vi har ett klassiskt ihopsatt gäng. Några smarta, några dumma, några snygga, några bonnläppar, några överlevare, några emon. Allt utspelar sig framför allt i ett stort varuhuskomplex och succén är ett faktum. Vill jag ha hejdlös zombieaction av bästa sort så väljer jag gärna Dawn of the dead.
”Any similarity to any person living or dead is merely coincidental.” Lite extra rolig när man sett Dawn of the dead
Doomsday * * *
Imdb, 2008, virusfilm
”A futuristic action thriller where a team of people work to prevent a disaster threatening the future of the human race.”
Det engelska herrefolket spärrar in Skottland när de drabbas av ett dödligt virus. Hjältinnan i filmen kommer ursprungligen från det avstängda och förmodat folktomma Skottland.
När viruset bryter ut på nytt, nu i London, börjar man intressera sig för Skottland igen. Det har synts överlevare på satellitbilder och man misstänker att någon kan ha kommit på ett botemedel. En elitstyrka skickas ut. I täten har vi vår hjältinna.
Handlingen är ganska suverän, men detaljerna urflippade. Vi ser ansiktstatueringar, bästa ryggtatueringen, punkfrisyrer och galna ritualer. Sedan blir det Flykten från LA och Madmax på samma gång.
Och så slutet på filmen ba, wuuut?!? Och whaaaat? Och stf liksom. Ändå generellt helt okej.
Carriers * * *
Imdb, 2009, virusfilm
Den här filmen trodde jag var en zombiefilm, men det var egentligen mer en virusfilm.
Ungdomar på flykt genom USA i en bil.
Carriers, om hur man är dum i huvudet när man blir rädd.
The zombie diaries *
Imdb, 2006, zombiefilm
”In the early part of the 21st Century, an unknown virus began spreading among the populace. Within weeks it had engulfed the entire planet.”
Brittisk zombiefilm. Introt är fantastiskt när soldater tömmer ett hus. Sedan klipp från media. Sedan går det tyvärr utför. Ett dokumentärfilmsteam är ute och filmar när smittan bryter ut på allvar. Skådespeleriet är kasst. Manuset inte mycket bättre. Jag orkade tyvärr inte se mer, så jag vet inte om det blir bättre senare.
The zombie diaries fick betyg underkänt.
Mutants *
Imdb, 2009, zombiefilm
Mutants är en fransk film om ett virus som skapar onda mutanter. En av de överlevande strandas på en forskningsbas. Den lovade väl ganska väl, men det var tyvärr inte jättebra utfört. Jag såg aldrig slutet.
Upprepar hon sig? Njäe… Jag har tidigare skrivit om böcker som blivit film. Men nu är det också några böcker som ska bli film. Några riktigt bra böcker, som jag verkligen längtar efter.
För mig är det aldrig ett problem att mina favoritböcker blir film. Tvärtom: Jag älskar det. Jag vill väldigt gärna se mina älsklingar tolkade i rörliga bilder. Ibland hittar jag även en bra bok genom att titta efter ”Baserat på boken…” i eftertexten. Ibland samma sak för tv-serier. Ibland även serieböcker (Sin City någon?).
Neuromancer av William Gibson
Utkom 1984 och ska enligt imdb bli film 2011. William Gibsons bokskatt är verkligen genomgående genial. Neuromancer är första boken i Sprawl-serien och handlar om en nära framtid, ungefär 2020, då globala företag styr samhället och organiserad brottslighet är mer regel än undantag. Klimatförstöringen har gått långt och klyftorna mellan rika och fattiga är stora, men även på gatan kan man få tag på vad som helst till rätt pris. Gibson lyckas beskriva framtidens internet, Matrisen, där man med virtuell verklighet och neuroimplantat styr input. Självklart finns det hackers och bokens huvudperson Case är en av de allra bästa. Numera laglös rekryteras han av Molly, som behöver honom för ett uppdrag där han ska attackera en AI, en artificiell intelligens. Det här är Case chans att koppla upp sig igen. Något som varit omöjligt sedan han straffades av sin tidigare arbetsgivare.
Det skulle bli väldigt intressant att se Neuromancer som film. Faller allt väl ut så har vi dessutom att vänta uppföljarna på film: Count Zero och Mona Lisa Overdrive. Neuromancer födde i princip fram cyberpunken och Gibson är verkligen en lysande stjärna på science fiction-himlen. Enligt rykten planeras filmen baserad på Neuromancer med Hayden Christensen i en av rollerna.
Max Brooks
World War Z av Max Brooks
Boken kom ut 2006 och ska enligt imdb bli film 2012. Jag beskrev handlingen ganska utförligt när jag berättade om de oförglömliga böckerna, men kort beskrivet är det en bok i dokumentärform, fylld av vittnesskildringar. Den handlar om zombiekrigen, dvs World War Z. Zombierna är människor smittade av ett virus. Man känner inte till pandemins ursprung, men historien börjar i Kina där en zombie från ett gammalt utbrott biter en ung pojke. Regeringen försöker isolera smittan och samtidigt dölja utbrottet. Smittade flyktingar sprider infektionen och efter ett utbrott i Sydafrika får smittan slutligen världens uppmärksamhet, som ”Afrikansk rabies”.
Boken handlar om olika länders reaktioner på krisen, om olika strategier för att bekämpa zombierna och för hur mänsligheten ska överleva. Den är fantastisk och trollbindande. Trots att handlingen består av olika berättelser, som dock alla handlar om zombiekriget, så känner man den där spänningen medan man läser mot slutet. Kommer vi att överleva? Jag tror den överskrider zombiegenren och kan vara intressant även för den som normalt sett inte läser zombieböcker. Det hade inte behövt vara zombier. Det är en smitta som gör de infekterade till de friskas fiender. Smittan kunde egentligen ha varit vilken sjukdom som helst som är allvarlig och hotfull nog. Tänk ett monstermuterat HIV eller ebola.
Jag är helt förälskad i World War Z och tror att det kan bli en riktigt bra film. Med de olika vittnesskildringarna finns en chans att ta in olika skådespelare, kända och okända. Miljöerna är minst lika intressanta. Rätt gjort kan det bli storslaget och som en orgie i stil med ett tiofaldigande av tidigare filmer på liknande teman, som I am legend, 28 dagar senare, District 9, Survivors, The road med flera.
Brave new world (Du sköna nya värld) av Aldous Huxley
Det här är en riktig klassiker inom science fiction. Den skrevs 1931 och gavs ut 1932; ska enligt imdb bli film 2011. Handlingen utspelar sig i framtiden, 2540, där man inte längre reproducerar naturligt utan industriellt, med hjälp av bland annat genteknologi. Barnen utbildas i sömnen och delas efter sina inducerade genetiska förutsättningar in i ett kastsystem. Samhället kontrolleras med propaganda och indoktrinering samt med drogen Soma.
Att det ska bli film av det här mästerverket känns självklart, men kanske har det varit för skrämmande för någon att verkligen ta tag i. Gör man film av Brave new world så måste man lyckas. Det får inte finnas andra alternativ. Så om den filmas till slut, vilket imdb anger, så kommer den säkerligen att bli väldigt bra.
Jag bokbloggssurfade och hittade ett inlägg av Massor av ord med en seriestripp om den fantastiska bokens egenskaper. Ingen laddning, sidorna går att vända!
Då kom jag genast att tänka på den här videon från Pocketförlaget där svenska kändisar pratar om samma sak. Den är hysterisk.
Jag är inte konsekvent emot att böcker blir film. Tvärtom, om det blir bra så är det enbart positivt. Fler kommer kanske att se filmen än som läste boken. Eller så kommer filmen nå ut till de som inte ville läsa, men som uppskattar berättelsen. Jag är generös på det sättet; jag vill gärna att alla ska njuta som jag gjort.
Oftast blir kanske inte filmen lika bra som boken. Eller så väljer de helt fel skådespelare och tar bort mitt favoritavsnitt.
Sagan om ringen av JRR Tolkien var ett hjältedåd i fråga om att efterlikna boken. Så extremt svårt som det var att göra en film av den (ja, nu säger jag det) episka trilogin, så var det riktigt bra utfört. Till och med ringen-fansen tog till sig filmerna till slut, om än med surmulna kommentarer om att Tom Bombadill inte var med.
Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams är en trilogi lika svår att filmatisera som Sagan om ringen, men där misslyckades de fatalt. Filmen är rolig och så, men missar ändå den finurliga, torra tonen som jag hör i Adams skrivande.
Stardust av Neil Gaiman är en bok jag läste efter filmen. Filmen var barnslig, tunn och inte särskilt minnesvärd. Boken var fantastisk. I boken fanns en ton som filmen inte ens försökte härma. Tur att jag köpte Stardust av en händelse, eftersom jag kände igen författaren och fick köpa 3 böcker, betala för 2. Den dealen ger mig alltid orsak att slänga med en joker och satsa på något oväntat.
Monday mourning av Kathy Reichs blev aldrig film, men väl en TV-serie: Bones. Den handlar om Temperance Brennan, en antropolog och väldigt vetenskapligt lagd kvinna. Hon har svårt för sociala relationer, men vill alla väl och har många talanger utöver de uppenbara: hon är fantastisk på att tyda ben och vet nästan allt som teoretiskt går att veta om människan. Hon är stark, hon är tuff, hon är fascinerande. Jag såg boken i affären och att det stod: ”The book behind the number one TV show!” Hurra, tänkte jag och köpte den rakt av. Men… I boken är hon någon helt annan. Jag tycker inte ens om Temperance från boken, ändå är TV-serien faktiskt byggd på bokserien. Bokens Temperance är mesig, velig, tafatt och trevande. Låt oss hitta fler synonymer så är hon det också. Be-svi-ken.
Darkly dreaming Dexter av Jeff Lindsay är också en bokserie som blivit TV-serie. Här såg jag också TV-serien först. Tyckte om den så mycket att jag letade i eftertexterna efter ”Based upon the novel by…” och genast sprang iväg och köpte böckerna. Jag får uppfattningen om att ganska få hittat Jeff Lindsays Dexter-serie. Ändå är TV-serien ganska populär. Böckerna är bättre! I det här fallet kan man till och med uppskatta båda. TV-serien följer de första två böckerna ganska väl, sedan tar TV-serien och böckerna en varsin väg, vilket nog är ganska bra. Det är andra saker som blir intressant i TV-serien. Där handlar det mest om interaktioner och relationer. I böckerna handlar det mest om Dexters inre. Man får följa hans inre dialog konstant och det är skrivet så poetiskt att det texten sjunger fram när man läser. Jag älskar Jeff Lindsays stil. Och jag älskar hans karaktär Dexter, något så ovanligt som en hjälte som också är en mördare. Dexter är ett rovdjur som bara jagar de som förtjänar det, de som mördar som honom själv, men av fel orsaker.
Slutligen då, dyrgripen: the Road av Cormac McCarthy. Boken var fin: kort, lättläst, lagom spännande, vackert språk. Men på något sätt var den ändå lite opersonlig på ett sätt jag inte kunde kompensera med min fantasi. Det var som att den tog avstånd från sig själv och det den berättade och höll sig så neutral att det blev opersonligt. Det var förmodligen med flit och skapade en säregen känsla. Men samtidigt kände jag inte jättemycket när jag läste den. Sedan såg jag filmen. Viggo Mortensen, Kodi Smit-McPhee, Robert Duvall… Perfekt utvalda skådespelare, särskilt Viggo Mortensen. Jag visste redan vad som skulle hända. Jag hade läst boken, jag mindes handlingen. Ändå satt jag som på nålar, kramade kudden, höll i maken och grät och grät och grät, ibland tyst och ibland med tårarna rinnande. Den var fantastisk.
En kommande bok–>film jag väntar väldigt spänt på är World War Z (författare: Max Brooks). Det står 2012 på imdb och jag kan knappt vänta.
Påminn mig gärna om fler bok-film-tv-relationer.
