Kategoriarkiv: Lista

Du som läser så mycket…

Folk förstår ju att jag läser böcker. De kanske ser mig med en bok. Jag kanske berättar om en bok. Jag kanske vet vilken bok de pratar om. De kanske ser min bokhylla.

Genast tänker de: ”Feuerzeug är en sån där Läsare. Feuerzeug gillar böcker.” Ja. Förvisso. Men för tusan inte vilka böcker som helst!

Bokhylla

Bokhylla

Därför har jag en avdelning i min Att läsa-lista som heter ”Lånat (och förmodligen inte ‘att läsa‘ egentligen)”.

Den ser ut så här:

  1. A concise Chinese – English dictionary for lovers av Xiaolu Gui
  2. Snabba Cash  av Jens Lapidus
  3. Aprilhäxan av Majgull Axelsson
  4. Sommarvindar av Penny Jordan
  5. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

1- Den var tydligen jätterolig och jag skulle ju resa till Asien. Den har konstigt nog inte lockat mig över huvud taget. Jättekonstigt.

2- Den var ju hypad så det skrällde. Mina föräldrar lånade mig den utan att fråga och sade bara lääääs den. Den är så nyskapande. Eheh… Läste kanske två sidor och kände mig kräkfärdig. Nej tack.

3- Jag vet inte… Vad jag än säger här så blir det elakt. Det kommer bara inte hända.

4- Se 3.

5- Ytterligare en hype. Alla har läst den utom jag. Folk säger att den är bra, att det händer så konstiga saker, men ingen är så där jätteexalterad. Alltså antar jag att den inte är så bra egentligen. Den är så där da Vinci-koden-bra. Dvs den är bra som Facebook är bra. Den är bra för att alla läser den och om alla läser den så kan inte alla ha fel? Eller?

Slutsats

Jag borde verkligen verkligen lämna tillbaka de här böckerna och inte låta dem stå i bokhyllan och samla damm och ta upp plats där det ska stå Riktiga Böcker.

Men vad händer om man försöker lämna tillbaka en bok? ”Åh, har du läst den nu? Vad tyckte du? Visst var den bra?” Helvete… ”Nej, det tror jag inte, för jag läste den aldrig.”

Jag är en hemsk människa…

Annonser

Google hittar mig så här

Dags för en lista igen!

När folk använt en sökmotor och hittat min blogg så visar wordpress listan över sökorden under statistikfliken. Ibland är det rimligt, ibland lite mer överraskande vad folk använt för sökningar. Ibland skäms jag lite över att de hittat just mig på det de sökt, eftersom det kanske inte var så där jätterelevant träff för deras sökning. Ibland är det kanske precis vad de letade efter.

  1. feuerzeug – Rimligtvis. Det är ju jag det.
  2. virkade blommor – Skrev jag ett inlägg om, ja. Ett boktips får de då. En bok som innehåller 100 virkade blommor och som faktiskt är jättebra. Oväntat att den var så populär som andra plats, men helt riktigt hittat.
  3. böcker – Rimligtvis. Det är ju en bokblogg, eller hur?
  4. pole art 2010 Tipsade jag om. Kanske inte exakt vad de söker.
  5. ”english bookshop” – Har jag handlat på. Och handlat på.
  6. ospeciella tillfällen – Skrev jag en tweet om, som dök upp på bloggen. Findus ni vet.
  7. poleart   –
  8. kallentoft – Har jag recenserat. Bra deckarserie, om än med sina knaggligheter.
  9. feuerzeug blogg – Jajjemän! Här kan man kanske misstänka att man till och med önskat hitta just mig. Tack!
  10. hogg   – Har jag recenserat. Hrrrrr.. En väldigt omstörtande bok.
  11. niklas gerholm   – Har jag sågat. =/
  12. samuel delany – Har jag recenserat ett par gånger: Dhalgren av Samuel R Delany – Äntligen! Hogg av Samuel R Delany, om du vågar
  13. kriminalpsykologi – Har jag recenserat, Applying psychology to crime av Julie Harrower.
  14. chelsea cain   – Har jag recenserat. Och älskat, förresten.
  15. feuerzeug wordpress – Åter igen kanske man kan hoppas att det var mig man ville hitta.
  16. ”arga bibliotekstanten” – Här är det ju inte mig man vill hitta. Men jag länkar dit, så det går bra ändå.
  17. amber ray pole dance   – Lite knas kanske. Pole art-grejen.
  18. framgångar   – … alltså. Okej då!
  19. marina cavallini pole art 2010   – Pole art igen. Verkar ha varit effektivt att skriva om.
  20. sony touch reader   – Äger jag och har recenserat.
  21. slaughterhouse five – Har jag recenserat. Väldigt fin liten bok.
  22. när kommer nästa generation läsplatta – Det har jag ju ingen aning om. Jag har ju bara skrivit om min egen.
  23. findus ospeciella tillfällen – Tweetade jag om, ja.
  24. beställa sony läsplatta usa – Åter igen en läsplattesnedsökning. Kanske är det lite ont om information om läsplattor?
  25. ospeciella tillfällen findus – Populärt det här med ospeciella tillfällen. Tweeten igen.
  26. för ospeciella tillfällen – Ja..
  27. dhalgren bok – Har jag recenserat.
  28. mons kallentoft – Har jag recenserat.
  29. läsplatta färgskärm – Ännu en sån.
  30. epub sagan om ringen – Har jag kallat oförglömlig. Fast inte epub-varianten då.
  31. amigurumi dinosaurie ödla – Har jag recenserat virkbok om och virkat just en sån.
  32. blade komma nära recension bok – Eh? Ingen aning.
  33. virka blommor – Poppis sökning.
  34. ”uppsala english bookshop” – Poppis ställe.
  35. amigurumi – Har jag recenserat bok om och virkat. En dinosaurie.
  36. när kommer nästa bok med jack reacher – Har jag ingen aning om, men jag har recenserat Lee Child litegrann.
  37. adlibris – Brukar jag handla ifrån.
  38. henriikka roo – Ingen aning. Pole art kanske?
  39. pole dance stockholm – Ja..
  40. stuprännerensare – Va??
  41. feuerzeug bok recensioner – Whoho. Menar ni mig? =D
  42. finns hogg i pocket – Det vet jag inte. Men jag har recenserat.
  43. bra böcker ni tror kan bli film i framtiden – Nääästan. Jag har skrivit om böcker som ska bli film och om böcker som blivit film/tv.
  44. caroline åberg vertigo butt – Va?
  45. poleart blogg – Pole art igen.
  46. ”zero history” rescension – Har jag inte skrivit ännu, men jag har köpt boken och ska så klart läsa den snaaaart, hoppas jag.
  47. hur lägger man in filer på ljudboken vivas – Det vet jag inte. Ljudboken? Lägga in filer??
  48. ”min läsplatta” – Jahopp. Här är min läsplatta.
  49. bästa boken jag läst chicklit – Har jag en bestämd uppfattning om. Det är en hel serie, ja. Janet Evanovichs böcker om Stephanie Plum.

Det var en ganska lång lista. Med ganska rimliga sökningar, måste jag säga. Det är ju bra. Då får jag inte en massa arga kommentarer om att skriva mer relevant.

Nu har jag såklart ytterligare förstört för de orimliga sökningarna genom att upprepa dem alla i ett och samma inlägg. Heheh…

Vad har ni för rimliga och roliga sökningar på era bloggar?


Är du lite beroende, vännen?

Are You a Biblioholic? (test utarbetat av Tom Raabe och snott från (inte så) Anonyma Biblioholister)

Frågorna

1. When you go to a bookstore with a friend, are you usually carrying more books when you leave than your friend is?
Förmodligen. Fast jag föredrar att gå till bokaffärer själv. Alla andra vill alltid gå så snart. Jag vill stanna lääänge.

2. Do you wake up the morning after, unable to remember how many books you bought or how much you spent on them?
Det är onödigt att tänka på sånt. Stoppar fort in dem i bokhyllan så ser det ut som att de alltid stått där.

3. Do you, inexplicably, yank down a volume from the store shelves, open it, and shove your nose deeply into the binding, hungrily inhaling the ink and paper smells?
Ja. Utom i antikvariat. Där luktar det starkt nog direkt i dörren.

4. Have you ever bought the same book twice without knowing it?
Ja. Åtminstone serier. Därför har jag börjat fota bokhyllan så jag kan tjuvkika i mobilen när jag misstänker att den kanske redan står hemma.

5. When you go to a bookstore after work, thus arriving home late at night, do you lie about where you have been, telling your spouce you were at a bar?
Nja, jag ljuger inte, men jag kanske glömmer nämna att jag köpte böcker. Igen.

6. At Christmastime, do you buy your loved ones books that you want to read?
Jag köper förstår böcker DE borde vilja läsa. Fast ja… De läser så lite att det är sorgligt.

7. Have you ever given up on a book before you started it?
Jag har absolut ibland avfärdat böcker innan jag läst dem. Särskilt hypade böcker som Da Vincikoden, Hundraåringen, Snabba Cash mfl. Ibland läser jag dem ändå, under protest. Bara för att visa att jag hade rätt från början.

8. Are you unable to walk through a mall without stopping at a bookstore?
Det finns för få bra bokaffärer i gallerior. Men framför allt vill jag inte gå in alls om jag inte har gott om tid att leta bland hyllorna. På ICA är det lättare att söka igenom den lilla pockethyllan på väg till kassan.

9. Do you have a personal library on an entire subject, none of which you have read?
Eh.. va? Nej. Förutom makens fantastiska mängd böcker om IT-kommunikation och krafs så har jag förstås inte helt olästa ämnen i bokhyllan. Vad är det för dum fråga?!

10. Do you ever buy books simply because they were on sale?
Absolut inte. Böcker är ju alltid på rea. Så dyra är de inte. Det finns alltid någon annan orsak till att jag köper dem förutom priset.

11. Have you ever bought a book because you liked the cover design?
Åte igen inte bara därför… Jag bläddrar alltid i alla böcker innan jag köper dem. Måste provläsa några meningar för att få känn på känslan.

12. When at a garage sale, is the first thing you look at the books?
Ja. Böckerna och eventuella skulpturer.

13. Have you ever been fired from a job, or reprimanded, for reading?
Nej. Jag är diskret med mina behov.

14. Have you and your immediate family ever “discussed” your book-buying and reading habits?
Ja. Fy fan. Då blir jag jättearg.

15. When you watch TV, do you always have a book in your lap for slow parts and commercials?
Ibland. I alla fall inom räckhåll. Men om det är en bra film/serie tittar jag istället i eftertexterna efter ”Based on the novel by…”

16. Do you “watch” television sports with the sound off?
Tittar inte alls på sport på tv. Vad har det med böcker att göra??

17. Does panic set in when you find yourself in a barber’s chair or under a hairdryer with nothing to read?
Det skulle kunna bli så, men det händer aldrig. Frisören har alltid tidningar och jag har alltid en bok i väskan.

18. Have you ever become suddenly deeply interested in an obscure topic and immediately bought six or more books on that topic?
Ja. Psykologi, nazihistoria med mera. Fast sex eller fler kanske inte är helt sant. Jag köper bara de bästa böckerna. Kanske tre-fyra till att börja med.

19. Do you ever lie about how many books you’ve bought?
Nja. Ljuger gör jag inte direkt. Men jag fintar självklart. Annars blir det ju kanske sånt där prat om min läsning och mina bokinköp.

20. Do you devise grand and devious strategies for getting your books into the house to avoid your spouse’s or family’s scrutiny?
Nja.. Så fantastiska är de inte. Jag kör på sådant jag lärde mig när jag snöade in på konsten att ljuga. Spelar helt oberörd bara. Slänger påsen i hallen och hänger av mig grejor tills kusten är klar. Smyger sedan in böckerna i bokhyllan så är de plötsligt en integrerad del av den.

21. Has your book buying ever embarrassed your family or friends?
Nej. Man är bara dum om man skäms. Sånt gör inte vi.

22. When a stranger walks into your house or apartment, are his or her first words usually a comment about your books?
Nej. Det är bara konstiga människor som inte tycker det är normalt med böcker. Så om de kommenterar att jag har bra böcker, grejt. Om de kommenterar att det är mycket böcker så tittar jag nog konstigt på dem och förtränger det. Jag har ju för lite böcker.

23. If someone asks you for a reading list of the twenty most influential books you’ve ever read, do you happen to have such a list on your person?
Jag gillar verkligen listor. Jag kan absolut rapa upp en någorlunda lista direkt ur minnet, men har jag en papperslista uppskriven och redo i fickan? Nej.

24. Do you have at least six books next to your bed?
Nej. Jag har bara EN. Jag läser bara en bok i taget. Ibland har jag haft att-läsa-böckerna vid sängen. Då blev det en stor hög. Men numera ligger de i bokhyllan eftersom jag blev lite zen ett tag och eliminerade bokhögarna. Det ni.

25. When a bookstore clerk has been unable to locate a certain book in the stacks, have you ever been able to find that book?
Ja. Fast det betyder bara att de hade dålig ordning på sitt system. Och att jag spenderar mycket tid i bokhandlar. Dvs att jag kan gå och titta på varenda titel i hela affären.

Instruktioner

Count up the number of yes answers.

If you answered yes to more than four questions, you are looking down into the deep and woeful pit of biblioholism.

If you answered yes to more than eight, you are hanging by your fingernails on the edge, your legs kicking in the emptiness and your eyes imploringly turned heavenward for rescue.

And if you answered yes to more than twelve questions, you are in space right now, a full-throated scream careening off the canyon walls, and it’s only a matter of time until you splat onto the canyon floor with a puff of dust and a heartly yelp à la Wile E. Coyote of cartoon fame. But then, you already knew you were kind of weird.

Resultat

Mina svar är så klart inte bara ja eller nej. Vilket förmodligen säger en hel del om mig. Motvalls och diskussionsbenägen och allmänt överanalytisk. Ändå blev det ungefär tio ja-svar, vilket får räknas som ”hanging by your fingernails”. Härligt. Så där mysigt medelmåttigt beroende.

Problemet är att jag kan inte minnas en tid när jag INTE gick runt i antikvariat eller bokhandlar och sniffade böcker och klämde på omslag, bläddrade och småläste och valde. Jag kan inte minnas en tid när jag inte stod framför bokhyllan ibland och funderade på böcker jag läst och böcker jag skulle läsa, ordningen i bokhyllan och vilka böcker som fattades.

Jag tror man på något sätt föds till bokfantast. Så varför försöka motarbeta det? Oskyldigare beroenden får man leta efter.


Schrödingers recension

Nu har det varit listmakardags igen. Jag har nu lagt upp en recensionslista över de recensioner jag skrivit.

Listan är just nu på 19 inlägg med 30 böcker och en läsplatta (som borde räknas som 500 böcker, eller hur? ;). Frågan är vad som räknas som en recension. Gills det när jag buntat ihop sex böcker i en lista? Finns recensionen om den inte får ett eget inlägg? Finns den om den är dålig? Om den är elak?

Jag funderar på att lägga till mer information, men tills vidare är det helt enkelt en numrerad lista med titel och författare samt länk till recensionen. Kanske vore det intressant att bygga ut den med antal sidor och publiceringsår? Alltid bra att samla fakta från början så att man sedan slipper sitta och lägga in sådant när det är 411 recensioner.

Tips tas som vanligt gärna emot. Även elaka kommentarer, snälla kommentarer och kanske även ren skär stöld.

Annat man kan läsa på bloggen som inte är inlägg:


Böcker som ska bli film

Upprepar hon sig? Njäe… Jag har tidigare skrivit om böcker som blivit film. Men nu är det också några böcker som ska bli film. Några riktigt bra böcker, som jag verkligen längtar efter.

För mig är det aldrig ett problem att mina favoritböcker blir film. Tvärtom: Jag älskar det. Jag vill väldigt gärna se mina älsklingar tolkade i rörliga bilder. Ibland hittar jag även en bra bok genom att titta efter ”Baserat på boken…” i eftertexten. Ibland samma sak för tv-serier. Ibland även serieböcker (Sin City någon?).

Neuromancer av William Gibson
Utkom 1984 och ska enligt imdb bli film 2011. William Gibsons bokskatt är verkligen genomgående genial. Neuromancer är första boken i Sprawl-serien och handlar om en nära framtid, ungefär 2020, då globala företag styr samhället och organiserad brottslighet är mer regel än undantag. Klimatförstöringen har gått långt och klyftorna mellan rika och fattiga är stora, men även på gatan kan man få tag på vad som helst till rätt pris. Gibson lyckas beskriva framtidens internet, Matrisen, där man med virtuell verklighet och neuroimplantat styr input. Självklart finns det hackers och bokens huvudperson Case är en av de allra bästa. Numera laglös rekryteras han av Molly, som behöver honom för ett uppdrag där han ska attackera en AI, en artificiell intelligens. Det här är Case chans att koppla upp sig igen. Något som varit omöjligt sedan han straffades av sin tidigare arbetsgivare.

Det skulle bli väldigt intressant att se Neuromancer som film. Faller allt väl ut så har vi dessutom att vänta uppföljarna på film: Count Zero och Mona Lisa Overdrive. Neuromancer födde i princip fram cyberpunken och Gibson är verkligen en lysande stjärna på science fiction-himlen. Enligt rykten planeras filmen baserad på Neuromancer med Hayden Christensen i en av rollerna.

Max Brooks

Max Brooks

World War Z av Max Brooks

Boken kom ut 2006 och ska enligt imdb bli film 2012. Jag beskrev handlingen ganska utförligt när jag berättade om de oförglömliga böckerna, men kort beskrivet är det en bok i dokumentärform, fylld av vittnesskildringar. Den handlar om zombiekrigen, dvs  World War Z. Zombierna är människor smittade av ett virus. Man känner inte till pandemins ursprung, men historien börjar i Kina där en zombie från ett gammalt utbrott biter en ung pojke. Regeringen försöker isolera smittan och samtidigt dölja utbrottet. Smittade flyktingar sprider infektionen och efter ett utbrott i Sydafrika får smittan slutligen världens uppmärksamhet, som ”Afrikansk rabies”.

Boken handlar om olika länders reaktioner på krisen, om olika strategier för att bekämpa zombierna och för hur mänsligheten ska överleva. Den är fantastisk och trollbindande. Trots att handlingen består av olika berättelser, som dock alla handlar om zombiekriget, så känner man den där spänningen medan man läser mot slutet. Kommer vi att överleva? Jag tror den överskrider zombiegenren och kan vara intressant även för den som normalt sett inte läser zombieböcker. Det hade inte behövt vara zombier. Det är en smitta som gör de infekterade till de friskas fiender. Smittan kunde egentligen ha varit vilken sjukdom som helst som är allvarlig och hotfull nog. Tänk ett monstermuterat HIV eller ebola.

Jag är helt förälskad i World War Z och tror att det kan bli en riktigt bra film. Med de olika vittnesskildringarna finns en chans att ta in olika skådespelare, kända och okända. Miljöerna är minst lika intressanta. Rätt gjort kan det bli storslaget och som en orgie i stil med ett tiofaldigande av tidigare filmer på liknande teman, som I am legend, 28 dagar senare, District 9, Survivors, The road med flera.

Brave new world (Du sköna nya värld) av Aldous Huxley
Det här är en riktig klassiker inom science fiction. Den skrevs 1931 och gavs ut 1932; ska enligt imdb bli film 2011. Handlingen utspelar sig i framtiden, 2540, där man inte längre reproducerar naturligt utan industriellt, med hjälp av bland annat genteknologi. Barnen utbildas i sömnen och delas efter sina inducerade genetiska förutsättningar in i ett kastsystem. Samhället kontrolleras med propaganda och indoktrinering samt med drogen Soma.

Att det ska bli film av det här mästerverket känns självklart, men kanske har det varit för skrämmande för någon att verkligen ta tag i. Gör man film av Brave new world så måste man lyckas. Det får inte finnas andra alternativ. Så om den filmas till slut, vilket imdb anger, så kommer den säkerligen att bli väldigt bra.


Mina mest älskade ungdomsböcker

Som alla stora läsare har jag en gång varit liten. Då läste jag faktiskt mer än nu, men så hade jag heller inga bekymmer i världen. Eller jo, jag bar världen på mina axlar och kände tyngden av allt stort; tonårstiden var i antågande och det anade min lilla kropp. Men jag läste och läste och många av de böckerna minns jag med stor kärlek ännu idag.

En del gamla favoriter är förstås sorgligt borttappade och jag hittar dem inte längre. Jag har glömt titeln, minns bara handlingen och spänningen. Men många minns jag och många står kvar i bokhyllan. Tyvärr blir beskrivningarna ganska knapphändiga. Det här är minnen och det blir tydligt hur svårt det kan vara att minnas en bok nog väl för att kunna berätta begripligt om den. Men känslan har jag kvar. Här är de:

Lad – den obesegrade (1969) av Albert Payson Terhune
Huvudrollen innehas av en collie som är supersmart. Det finns tydligen en hel serie om Lad, men det här var den enda jag fick tag i och den läste jag några gånger. Eller många. Lad kidnappas och måste hitta hem. Stackars kloka fina hund.

Sagan om Belgarion (1989-1992) – David Eddings
Jag kan inte behöva förklara handlingen, va? Det känns som att alla har läst Eddings någon gång. Eller har ni inte det? Det handlar om en pojke som växer upp på en bondgård, men som sedan visar sig ha magiska krafter (som dock behöver övas upp). Han har dessutom ett öde som kommer att rädda världen, om han lyckas. Vägen dit är lång och tar nästan hela livet för Belgarion. På vägen har han hjälp av sin tant Polgara och farbror Belgarath, båda urgamla magiker med alldeles för mycket åsikter om hur han ska bete sig.

Bra läsning för unga sinnen. Lite skoj, lite allvar och mycket spänning och fantastisk magi.

Fionavars vävnad av Guy Gavriel kay
Trilogin innehåller: Offerträdet (1988), Den brinnande stenen (1989), Son av ljus och mörker (1990).

Jag vet inte om jag kan beskriva handlingen, faktiskt. Men några ungdomar hamnar i en annan dimension där de har uppgifter att utföra. Runt hela sagan ligger ett särskilt skimmer man inte hittar så ofta i fantasy. Sagoskimmer och poesi. Det är svårt att beskriva böckerna, för det var länge sedan jag läste dem och jag äger dem inte. Men jag minns känslan och den var magisk.

Denna sagolika tid (1984) av Robert Syk
Vad kan hända kring millennieskiftet? I den här boken går världen i princip under, som vi känner den. Det blir ingen datorisering, ingen digitalisering. Istället får man klara sig bäst man vill. Pojken i huvudrollen beskriver lågmält allt som händer och jag minns att jag tyckte det var väldigt intressant att läsa om det enkla liv med många svårigheter som han blev tvungen att leva. Det är nog det som är behållningen av den här boken, i längden.

Det gröna molnet av AS Neill
Min älskade favoritbok, som jag tog med till skolan för högläsning, men som ingen annan förstod poängen med och som fröken nog till och med fick avbryta.

Den är skriven av en framstående barnpedagog eller ja.. ”uppfostringsexpert”. Den handlar om en skolklass som åker luftskepp just som ett grönt moln drar över världen och förvandlar alla till sten. Väl nere på marken upplever de en första period av hysteri när de knackar sönder sina lärares stenstoder och undersöker hur de ser ut inuti. Sedan börjar de bli lite mer praktiska… eller inte. De ”rånar” smyckesaffärer och plockar på sig prylar. Sedan inser de att mat är lite viktigare.

Under handlingens gång träffar de även andra överlevare, t ex några banditer som överlevde i en gruva. De träffar även på vilda djur som rymt från zoo och schimpanserna börjar utveckla människoliknande egenskaper som det nu högst stående däggdjuret.

Hjortpojken (1973) av William Rayner
En pojke blir ett med en hjort och blir så uppfylld av förvandlingen att han snart glömmer hur det är att vara människa. En väldigt annorlunda bok, som inte kan sägas vara fantasy, men som snuddar vid det och tar en helt annan väg.


Att spoliera för andra – gör testet

Det är redan dags för en ny lista! När spolierar man för andra? Var går gränsen?

När man berättar om en bok eller recenserar den så är det lätt hänt att man berättar för mycket. Kanske i ren iver över hur bra boken var, så förstör man för andra. Den mest spolierade filmen lär ju vara Sjätte sinnet. Av någon orsak började folk berätta poängen. Kanske för att den var så genial. Å andra sidan är den poängen själva poängen med filmen, vilket ju gjorde att alla stackrare som fått den spolierad inte längre behöver se den. Den är förstörd. Vi får inte uppleva den där gastkramande spänningen av att inte veta förrän det är meningen att vi ska veta. Det är viktigt att inte veta det. Riktigt viktigt.

I forum på internet(TM) är det väldigt vanligt med spoliering. Det antas lätt att alla runt omkring vet allt man själv vet. I värsta fall hinner de, så fort t ex ett nytt avsnitt av en TV-serie kommit ut, gå in och skriva: ”Oh my god, I am so sad that Mary died in this episode.” Ursäkta mig: Va?! Komma här och berätta slutet. ”But I thought everyone here knew…” Mhm… tack. Jag är på säsong 3. Mary har just fått barn. Eller nått.

I forum på internet(TM) är det dock någorunda rimligt med spoliering. Det händer. Men när man skriver en recension, då borde man förstå att andra inte läst boken. Kanske har man till och med fått ett förhandsexemplar. Kanske skriver man recensionen just för att tipsa andra. Ändå händer det.

På bokbloggsportalerna såg jag direkt efter klockan ett häromdagen hur inläggen började rasa in: ”Hans Koppel är…” ”X + Hans Koppel = Sant” och så vidare. Det var mycket nära spoliering där. Kanske var det till och med det. Rapportera en nyhet får man, men får man verkligen avslöja poängen i rubriken ifall någon vill läsa det vid ett eget tillfälle? Okej. Kanske inte spoliering i det här fallet. Men nära, eller hur? Man kan skriva en rubrik som säger allt utan att ge oss svaret, inte sant?

Varningsskyltar

Brandfarliga varor och Giftiga ämnen

Vi kan göra ett litet test. Helt påhittade utdrag, utan att ni vet något mer:

Är detta att spoliera? Spoil eller Spännande.

  1. ”Efter ungefär halva boken hände något fantastiskt och det förändrade hela handlingen.”
  2. ”På slutet hände det här och det får Anna och Bernt veta.”
  3. ”När Cecilia dör…”
  4. ”Jag vill inte spoliera, men en av karaktärerna dör i boken.”
  5. ”Man får aldrig veta vad som hände David, men…”
  6. ”Först i nästa bok får vi veta vad som…”
  7. ”Edvin och Frans har en romans.”
  8. ”Jag trodde att Gunnar och Hedda skulle ta sig igenom det där.”
  9. ”Jag blev besviken på hur det slutade.”

Svara gärna i kommentarer och/eller i er egen blogg.

Mina regler är nog:

  1. Avslöja ingenting om slutet.
  2. Jag menar det. Ingenting. Om. Slutet.
  3. Avslöja inte huruvida man får något avslöjat för sig. Eller inte.
  4. Avslöja inte att det kommer en twist.
  5. Avslöja inte att någon dör.
  6. Avslöja absolut inte vem som dör.

Hmm… kanske finns det fler. Har ni någon regel att bidra med?


Serier, som i flera böcker om samma sak

Det här handlar alltså inte om serier som i teckningar med text, utan om serier som i flera böcker efter varandra, om ungefär samma sak.

Det finns många bra böcker och många bra författare. Ibland räcker det att boken är skriven av den och den författaren, så vet man att den är bra. Ibland räcker det att boken handlar om (helt överraskande) virus som hotar mänskligheten, så vet jag att jag vill läsa den.

Men ibland är det så fint att författaren dessutom väljer att skriva en serie på samma underbara tema, eller om samma underbara person. Här har jag sammanställt några av de serier jag uppskattar mest just nu och i vilka jag köper varje ny bok som utkommer. Jag har säkert glömt någon, men jag kommer att yla argt och be ödmjukt om förlåtelse när jag inser det.

Jag tycker nog mest om att läsa böcker som finns som serier. Jag tycker om (mja) att vänta på nästa bok som kommer ut. Jag älskar att öppna första sidan och veta att nu… nu kommer det något bra! Och det vet man ju egentligen bara när man läser serier. I fristående böcker kan författaren få för sig att ta ett vildsprång och byta riktning. Då står man där, handfallen tills man förstår poängen och hänger på. Men då är det ju inte längre samma underbara känsla som man var ute efter, den man kände i förra boken. Det är nog det jag älskar med serier – att få min nästa fix av Känslan.

Nu är jag egentligen lite emot genrer eftersom de stänger in böcker (och musik) i fack de sällan passar perfekt i. Men se genrerna i den här listan mer som en hänvisning än som en sanning, så kan jag leva med mig själv.

Stephanie Plum-serien av Janet Evanovich
Senaste bok: 16 (Sizzling sixteen)
Huvudperson: Stephanie Plum
Genre: Chicklit

Janet Evanovich

Janet Evanovich

Stephanie Plum är smart och rolig, precis som chicklithjältinnan ska vara. Hon är charmig och impulsiv och har all gatusmarthet hon behöver. Nästan.

Hon brukade arbeta som inköpare av underkläder, men när hon förlorar jobbet och behöver pengar bestämmer hon sig för att ta jobb hos kusin Vinnie som borgensagent. Hon fångar misstänkta brottslingar som inte dykt upp i rätten och som därmed riskerar kusin Vinnies utlånade borgenspengar. Med i handlingen finns även italienskättlingen och hunken Joe Morelli, som är Stephanies pojkvän, hans stora orangea hund Bob och Joes rival, världens häftigaste borgensagent Ranger.

Man skrattar sig rakt igenom varje bok, samtidigt som de är riktigt spännande till och från. Man får i varje bok träffa nya invånare i Trenton och stadsdelens omgivningar och även om det efter ett tag blir ganska välbekant alltihop, så vill jag fortfarande läsa mer. Chicklit från sin bästa sida.

Jack Reacher-serien av Lee Child
Senaste bok: 14 (61 Hours), men snart: 15 (Worth dying for)
Huvudperson: Jack Reacher
Genre: Deckare

Lee Child

Lee Child

Jack Reacher är hårdast av de hårda, en avskedad militärpolis utan fast punkt. Han reser runt i USA och vart han än tar vägen så råkar han ut för konstigheter och människor som behöver hans speciella hjälp. Han kan fånga skurkar. Jack Reacher vet precis hur skurkarna tänker och han vet var han ska leta efter dem. Under seriens gång får man även veta mer och mer om Reachers förflutna samtidigt som han sällan uppnår några större förändringar i sitt leverne trots att åren måste gå.

Reacher är den hetaste hunken av dem alla och spänningen är olidlig hela vägen från pärm till pärm. Jag antar att även manliga läsare får sitt lystmäte i form av brutala slagsmål och ganska häftiga vapen. Lite om den senaste boken 61 hours har jag skrivit här.

Dexter-serien av Jeff Lindsay
Senaste bok: 5 (Dexter is delicious)
Huvudperson: Dexter Morgan
Genre: Thriller

Dexter-serien av Jeff Lindsay

Dexter-serien av Jeff Lindsay

De flesta har kanske sett TV-serien. Dexter är den ”snälla” psykopatiska seriemördaren, som bara dödar de onda. Han har fått en rad förhållningsregler av sin fosterfar och dem lyder han blint. Han måste vara säker på att den han dödar är en ond människa som dödat andra och som kommer att döda igen. Samtidigt måste Dexter försöka hålla sig undan lagen och ta hand om sina relationer med sin syster och sin flickvän. Dexter jobbar själv som blodstänksanalytiker på samma polisstation som sin polissyster. Minst sagt komplicerat och väldigt, väldigt spännande, blodigt och intressant.

Beauty-Killer- aka Gretchen Lowell-serien av Chelsea Cain
Senaste bok: 3 (Evil at heart)
Huvudperson: Archie Sheridan och Gretchen Lowell
Genre: Thriller/Deckare

Chelsea Cain

Chelsea Cain

Chelsea Cain lyckas få den psykopatiska seriemördaren att bli ännu läskigare. Hennes skapelse Gretchen Lowell är den ondaste man kan tänka sig och så lite till på det. Hon har för vana att tortera sina offer innan hon dödar dem med stuprännerensare (syra?), som offren får dricka själva. Alla dör till slut, märkta av hennes framfart och med ett hjärta inristat i huden. Alla utom en: Archie Sheridan, polisen som leder jakten på henne. Av någon orsak kom han undan levande, men brutalt misshandlad och nu jagar han henne igen. Jag kallade henne i en recension för Drottningen av blod. Kunde inte längta mer efter nästa bok.

Dublin(?)-serien av Tana French
Senaste bok: 3 (Faithful Place)
Huvudperson: Olika i varje bok.
Genre: Deckare

Tana French

Tana French

Serien har nog inget officiellt namn och hålls bara löst samman av de ingående karaktärernas uppdykande som bifigurer i boken innan. Kanske kan man kalla dem Dublin-serien. I första boken träffar vi två poliser och ett fall som gräver upp det förflutna. I andra boken träffar vi den mer tillbakadragna karaktären av de två. I den tredje boken en mer avlägsen bifigur. Annars är böckerna såvitt jag förstår fristående. Själv har jag bara läst den första, faktiskt, men det var kärlek och de följande två står på vänt.

Vilka är era favoritserier? Tipsa gärna, jag behöver fler och mer.


De oförglömliga böckerna

Alla har vi väl minnen av oslagbara böcker, oförglömliga  läsupplevelser. Ibland talar vi om världens bästa bok. Men ibland är det  inte nödvändigt. Ibland kan en bok ändå lyckas vara oförglömlig, trots  vissa brister. Ibland bryter den reglerna.

Här är några böcker av båda sorterna, som jag aldrig glömmer:

De oförglömliga böckerna

De oförglömliga böckerna

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams
Boken som kanske är den mest rekommenderade i universum. De flesta verkar inte tycka om den, eller orkar inte igenom hela, vilket för mig och många andra är fullständigt obegripligt. Det är inte heller bara en bok, utan faktiskt en ”trilogi  i fem delar”, numera till och med sex delar (Eoin Colfers uppföljare Och en grej till… gavs ut 2009). Den senare har jag inte ens läst, så där har jag något att se fram emot.

Liftarens guide till galaxen handlar om Arthur Dent, som en dag upptäcker att hans hus ska rivas eftersom en motorväg ska byggas rätt över det. I protest lägger han sig framför en av bulldozrarna, fortfarande klädd i sin morgonrock. Just då dyker hans gode vän Ford Prefect upp, som råkar vara en utomjording. Ford jobbar med att uppdatera Liftarens guide till galaxen, ett digitalt uppslagsverk. Ford tröstar Arthur och tar med honom till den lokala puben. Under tiden får arbetsledaren för motorvägsarbetarna ta över Arthurs plats i leran. Ford lovar att det blir deras tur att gå till puben när Arthur kommer tillbaka. Väl inne på puben visar det sig att en Vogonsk rymdskeppsflotta kommit för att spränga hela Jorden och bereda väg för en intergalaktisk motorväg. Snabbtänkte Ford ser till att lifta med ett av rymdskeppen och räddar därmed Arthur i samma ögonblick som Jorden sprängs.

På sin väg genom galaxen upptäcker Arthur och Ford att hela Jorden i sig egentligen är ett experiment som ska utreda ”den yttersta frågan om livet, universum och allting”. Det visar sig även att svaret är 42. ”Om man inte förstår svaret på en fråga, behöver det inte vara svaret det är fel på, det kan lika gärna vara frågan som är felställd.” Sedan blir det allt mer osannolikt och roligare och roligare.

Läsare av Liftarens guide till galaxen känner igen varandra. De vet ”meningen med 42”, varför man alltid ska ha en handduk med sig, vad en val tänker när den faller, hur man lyckas flyga och mycket annat nyttigt. Man säger ”Don’t panic” och ler förnumstigt och man tar med sig en handduk till jobbet den 25 maj.

Det är helt enkelt världens bästa bok och alla som säger något annat kan bara inte ha förstått poängen.

Facklan av Marion Zimmer Bradley
Marion Zimmer Bradley är nog mest känd för sina böcker om Avalon. I Facklan skriver hon om Trojas fall. Vi får följa de bekanta namnen från myten, men med hennes egen tolkning av händelserna och släktskapen. Sierskan Kassandra, som ser vad som kommer att hända, är här prinsessa av Troja. Ändå tror ingen på henne och hon tvingas bevittna hur det tragiska sker precis som hon förutsåg. Vi möter även sköna Helena,  Akilles och andra gamla bekanta.

Det här är kanske inte den mest fantastiska litteraturen, men det är en sagolik berättelse och den bok jag läst om flest gånger, vilket syns på bilden ovan. Facklan förblir oförglömlig. Jag vet inte riktigt varför, men jag rekommenerar den gärna.

Sagan om ringen (och Bilbo) – av JRR Tolkien
Mastodonten som så många numera känner till utan att ha läst, utan att ha förtjänat den. Bilbo, en hobbits äventyr gavs ut 1937 och Sagan om ringen skrevs sedan 1937 till 1949 som en vuxnare uppföljare.

Personligen tycker jag nog att Bilbo är den bästa. Formatet är överkomligt och den är så otroligt spännande eftersom allting är så nytt. I Sagan om ringen är det mörka tider, långa vandringar och ingenting går riktigt som det ska eller är särskilt lätt. Man blir lätt lite deprimerad. Men det är ändå den största boken som någonsin skrivits. Den är så fantastisk, för den var ”först”. Fantasy har för all del existerat före Tolkien, tycker vi i efterhand. Men egentligen var det hans verk som skapade genren, anser jag. Efter Tolkien har en lång rad författare fyllt på i genren. En del har bidragit storligen. Andra har mest kopierat befintliga koncept. När jag var en bokslukande 11-åring hade fantasygenren just exploderat, förmodligen mycket tack vare David Eddings. Jag läste så mycket fantasy att jag numera är nästan allergisk. Ändå är Sagan om ringen, nu och för evigt, en väldigt kär historia.

I Bilbo övertalas en liten, välmående hobbit att följa med på en skattletarexpedition med magikern Gandalf och ett gäng dvärgar. De ska ta sig in i Ensamma berget och ta tillbaka en skatt från draken Smaug. De reser långt ut i vildmarken och finner fler ledtrådar till kartan på vägen. När de färdas över Dimmiga bergen blir de tillfångatagna av vättar och trots att de lyckas slå tillbaka vättarna, så kommer Bilbo under tiden bort från gruppen och går vilse i grottorna. Det är där inne han hittar en magisk ring och möter Gollum.

Slutligen kommer de till Ensamma berget och Bilbo skickas in för att agera tjuv. Draken Smaug blir rasande över stölden och ödelägger närmaste by. Samtidigt tar sig både Bilbo och dvärgarna in i berget. När en bybo dödat draken kommer plötsligt flera folk för att ta berget och skatten. Dvärgarna befäster Porten och försvarar berget. Därefter står ”Femhärarslaget” där människor alver och dvärgar slåss mot vättar och vargar.

I Sagan om ringens första bok, Ringens brödraskap byggs det vidare på de historiska händelser från Midgård, där boken utspelar sig, som även låg till grund för Bilbo. Mörkrets herre Sauron har smitt en magisk ring i Domedagsberget i Mordor. Isildur, en människa, har tagit i strid tagit ringen från Sauron, men dödas senare av orcher varpå Ringen försvinner i en flod. Många hundra år senare hittas ringen av en hobbit, som dödas av sin vän för ringens skull. Vännen blir sedan Gollum. I 500 år tar Gollum hand om ringen innan han tappar bort den… och Bilbo råkar hitta den. Samtidigt återvänder den onde Sauron, som sänder ut Ringvålnader för att ta tillbaka ringen.

Hjälten i Sagan om ringen är Frodo, vars farbror Bilbo låter honom ärva ringen och sedan försvinner. Gandalf varnar Frodo för Sauron och den lille hobbiten ger sig av från sitt kära hem. Efter många vedermödor kommer sällskapet till Vattnadal där ett råd samlas för att diskutera vad man ska göra med Ringen. Dvärgarna, alverna, människorna och hoberna är med. Elrond deklarerar att enda möjligheten är att förstöra Ringen i Domedagsberget i Mordor där den smiddes. Då försvinner Saurons makt för evigt. Frodo väljs till ringbärare och åtta följeslagare ska resa med honom. Dessa blir Ringens brödraskap, med representanter från alla de fria folken i Midgård.

De reser långt och hindras ideligen av Sarumans utsända. I slutet är det bara Sam och Frodo kvar på väg mot Mordor och det blir upp till slumpen om Ringen kommer att förstöras eller inte.

Jag känner när jag beskriver handlingen att jag måste läsa om Bilbo och Sagan om ringen. Jag vill följa med dem på äventyret igen. Det är långa resor och många hinder, men så kan man inte heller bara klampa in i Mordor och förstöra världens mäktigaste ring, lite svårare än så är det alltid att göra något riktigt stort, särskilt om man är en liten hob.

Varats olidliga lätthet av Milan  Kundera
Ett Mästerverk. Det finns böcker som når utöver alla andra, som inte bara är Bra eller Bäst eller Otroliga, utan som spränger ljudvallen och blir Mästerverk. Det här är en av dem.

Romanen gavs ut 1984. Den skrevs på tjeckiska och var förbjuden i hemlandet Tjeckoslovakien till 1989. Handlingen utspelas i Prag 1968, dvs under Pragvåren då Sovjetunionen marscherade in i landet. Karaktärerna Tomáš, som är kirurg och hans fru Tereza, som är fotograf plågas mitt under tumultet av Tomáš otrohet med älskarinnan Sabina. I utkanten syns även Franz, Sabinas älskare och en schweitzisk universitetslärare och Simon, Tomáš okände son från ett tidigare äktenskap.

Karaktärerna är så varma, så äkta, så nära i Kunderas roman. Språket är flytande lätt och felfritt. Allting utspelar sig som i en dröm och ändå kristallklart. Jag har inte ord att beskriva den här romanen. Den är bara helt fantastisk. Och jag känner att jag måste läsa den igen.

World War Z av Max Brooks
Romanen utspelar sig som en dokumentär, som ihopsamlade anekdoter, ett originellt format. Risken med det är att boken blir för distanserad från händelserna, men här sker inte det. Man dras in om och om igen, via varje vittnesskildring, varje kapitel. Jag ville aldrig att World War Z skulle ta slut.

Genom ett antal intervjuer beskrivs World War Z av dem som såg det ske. Man känner inte till pandemins ursprung, men historien börjar i Kina där en zombie från ett gammalt utbrott biter en ung pojke. Regeringen försöker isolera smittan och samtidigt dölja utbrottet. Smittade flyktingar sprider infektionen och efter ett utbrott i Sydafrika får smittan slutligen världens uppmärksamhet, som ”Afrikansk rabies”.

Olika länder reagerar olika på krisen. En del agerar direkt och kraftfullt, andra vänder sig mot sina grannar. En del reagerar knappt alls. När världen slutligen förstår vidden av problemet är det redan för sent och ”the Great Panic” tar vid, en tid som präglas av total laglöshet.

Allt fler länder fylls av zombier och mänskligheten är på väg att utrotas. Krigets vändning kommer från Sydafrika där regeringen följer en särskilt utarbetad plan. Den kräver att man upprättar små säkra zoner, gärna med naturligt försvar, där man utrotar smittan och överlever. Utanför de säkra zonerna distraheras zombierna av andra överlevande medan de skyddade i zonerna grupperar sig. Många länder tar snart efter ”Redeker-planen”.

Krisen stabiliseras med färre och färre utbrott. Man hoppas att zombierna kommer att förruttna av sig själva. USA:s president träder fram som en världsledare och inspirerar världen. Han förespråkar att det passiva försvar mot zombierna som andra länder tagit sig an kommer att avväpna mänskligheten. Han menar att det är att erkänna sig besegrade att låta zombiepesten ruttna bort istället för att aktivt utrota den. Mänskligheten måste bevisa sin duglighet.

Tio år efter det officiella slutet på zombiekriget är miljoner zombier fortfarande ”vid liv” och världen är förändrad på många sätt.

Det här är en fullkomligt trollbindande bok. Trots att den består av olika berättelser, som binds samman enbart av zombiekriget, så känner man den där spänningen medan man läser mot slutet. Kommer vi att överleva? Jag tror också att den kan vara intressant även för den som normalt sett inte läser zombieböcker. Det hade inte behövt vara zombier. Det är en smitta som gör de infekterade till de friskas fiender. Smittan kunde egentligen ha varit vilken som helst som är allvarlig och hotfull nog.

Jag är helt förälskad i World War Z och önskar att det fanns mer att läsa. Jag vill veta hur det gick för alla vittnen som uttalar sig. Jag vill veta mer mer mer, från fler. Det här är en riktigt bra berättelse.

Without Conscience av Robert D Hare
Här kommer en fackbok och smiter emellan allt skönlitterärt. Men så bra var den faktiskt. Trollbindande, fascinerande, skrämmande och oändligt intressant. Man lär känna psykopaten; vad som kännetecknar, vad som driver, vad som tenderar att hända. Trots att det är facklitteratur, så läser man den lika lätt som skönlitteratur. Den är logiskt uppbyggd och man blir aldrig uttråkad. I varje kapitel finns exempel på ”patienter”, som belyser det man just berättat. Jag lärde mig fantastiskt mycket och hade roligt på vägen. Jag kommer nog till och med att läsa den igen någon dag.

Hogg av Samuel R Delany
Den har kallats äckel- och våldsporr. Den har varit otryckbar i ca 30 år. Den är så klart unik och oförglömlig. Recension finns här.

Mannen utan öde av Imre Kertész
Han fick Nobelpriset 2002 och när man läser Mannen utan öde så förstår man verkligen varför. Beskrivningen av verkligheten i koncentrationslägren under andra världskriget är lika andlöst vacker som kvävande förfärlig. Den gavs ut 1975. Författaren satt själv i koncentrationsläger och har använt den upplevelsen för att skriva boken, men den är egentligen inte självbiografisk.

Huvudpersonen är en 15-årig judisk pojke från Budapest. Tidigt förvisas hans far till tvångsarbete. En dag på väg till sitt arbete stoppas pojkens buss och han deporteras också till koncentrationsläger, till Auschwitz. Redan på resan dit börjar lidandet. Pojkens tid i koncentrationsläger beskrivs och han blir med tiden allt svagare och sjukare.

Arthur Dent upptäcker en morgon att hans hus håller på att rivas, till förmån för  en ny motorväg som skall byggas på platsen. Då han ligger i sin morgonrock i leran framför en bulldozer i protest mot rivningen dyker utomjordingen och den gode vännen Ford Prefect upp. Ford är anställd av redaktionen till det digitala uppslagsverket  Liftarens guide till galaxen, och tar med Arthur till den lokala puben,  efter att ha lyckats övertala byggarbetarnas chef att lägga sig i leran  istället för Arthur. Han och de andra byggarbetarna kan ju få lov att gå  till puben då Arthur kommer tillbaka… När de är på puben händer det  saker, en Vogonflotta bestående av jättelika rymdskepp uppenbarar sig på himlen, de ”skall bara” spränga Jorden för att ge plats åt en intergalaktisk motorväg. Ford och Arthur lyckas  lifta med ett av rymdskeppen, i samma sekund som Jorden sprängs. Det  visar sig senare att planeten Jorden enbart är ett experiment för att hitta ”den yttersta frågan om livet, universum och allting” (svaret är 42,  men frågan däremot kan ej existera i samma universum som svaret). Om  man inte förstår svaret på en fråga, behöver det inte vara svaret det är  fel på, det kan lika gärna vara frågan som är felställd, konstaterar  berättaren i boken i samma kapitel. Handlingen är nu i full gång och det  händer allt mer osannolika saker i kommande kapitel. Boken kan vara  litet snårig på sina ställen då det pågår en del parallellhandlingar,  och samtidigt som bokens ”berättarröst” kommer in och förklarar olika  skeenden som mer eller mindre (oftast mindre) för handlingen framåt.  Handlingen i filmen, med samma namn, skiljer sig en del i denna  inledning.

Karaktärer [redigera]


När boken blir film

Jag är inte konsekvent emot att böcker blir film. Tvärtom, om det blir bra så är det enbart positivt. Fler kommer kanske att se filmen än som läste boken. Eller så kommer filmen nå ut till de som inte ville läsa, men som uppskattar berättelsen. Jag är generös på det sättet; jag vill gärna att alla ska njuta som jag gjort.

Oftast blir kanske inte filmen lika bra som boken. Eller så väljer de helt fel skådespelare och tar bort mitt favoritavsnitt.

Sagan om ringen av JRR Tolkien var ett hjältedåd i fråga om att efterlikna boken. Så extremt svårt som det var att göra en film av den (ja, nu säger jag det) episka trilogin, så var det riktigt bra utfört. Till och med ringen-fansen tog till sig filmerna till slut, om än med surmulna kommentarer om att Tom Bombadill inte var med.

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams är en trilogi lika svår att filmatisera som Sagan om ringen, men där misslyckades de fatalt. Filmen är rolig och så, men missar ändå den finurliga, torra tonen som jag hör i Adams skrivande.

Stardust av Neil Gaiman är en bok jag läste efter filmen. Filmen var barnslig, tunn och inte särskilt minnesvärd. Boken var fantastisk. I boken fanns en ton som filmen inte ens försökte härma. Tur att jag köpte Stardust av en händelse, eftersom jag kände igen författaren och fick köpa 3 böcker, betala för 2. Den dealen ger mig alltid orsak att slänga med en joker och satsa på något oväntat.

Monday mourning av Kathy Reichs blev aldrig film, men väl en TV-serie: Bones. Den handlar om Temperance Brennan, en antropolog och väldigt vetenskapligt lagd kvinna. Hon har svårt för sociala relationer, men vill alla väl och har många talanger utöver de uppenbara: hon är fantastisk på att tyda ben och vet nästan allt som teoretiskt går att veta om människan. Hon är stark, hon är tuff, hon är fascinerande. Jag såg boken i affären och att det stod: ”The book behind the number one TV show!” Hurra, tänkte jag och köpte den rakt av. Men… I boken är hon någon helt annan. Jag tycker inte ens om Temperance från boken, ändå är TV-serien faktiskt byggd på bokserien. Bokens Temperance är mesig, velig, tafatt och trevande. Låt oss hitta fler synonymer så är hon det också. Be-svi-ken.

Darkly dreaming Dexter av Jeff Lindsay är också en bokserie som blivit TV-serie. Här såg jag också TV-serien först. Tyckte om den så mycket att jag letade i eftertexterna efter ”Based upon the novel by…” och genast sprang iväg och köpte böckerna. Jag får uppfattningen om att ganska få hittat Jeff Lindsays Dexter-serie. Ändå är TV-serien ganska populär. Böckerna är bättre! I det här fallet kan man till och med uppskatta båda. TV-serien följer de första två böckerna ganska väl, sedan tar TV-serien och böckerna en varsin väg, vilket nog är ganska bra. Det är andra saker som blir intressant i TV-serien. Där handlar det mest om interaktioner och relationer. I böckerna handlar det mest om Dexters inre. Man får följa hans inre dialog konstant och det är skrivet så poetiskt att det texten sjunger fram när man läser. Jag älskar Jeff Lindsays stil. Och jag älskar hans karaktär Dexter, något så ovanligt som en hjälte som också är en mördare. Dexter är  ett rovdjur som bara jagar de som förtjänar det, de som mördar som honom själv, men av fel orsaker.

Slutligen då, dyrgripen: the Road av Cormac McCarthy. Boken var fin: kort, lättläst, lagom spännande, vackert språk. Men på något sätt var den ändå lite opersonlig på ett sätt jag inte kunde kompensera med min fantasi. Det var som att den tog avstånd från sig själv och det den berättade och höll sig så neutral att det blev opersonligt. Det var förmodligen med flit och skapade en säregen känsla. Men samtidigt kände jag inte jättemycket när jag läste den. Sedan såg jag filmen. Viggo Mortensen, Kodi Smit-McPhee, Robert Duvall… Perfekt utvalda skådespelare, särskilt Viggo Mortensen. Jag visste redan vad som skulle hända. Jag hade läst boken, jag mindes handlingen. Ändå satt jag som på nålar, kramade kudden, höll i maken och grät och grät och grät, ibland tyst och ibland med tårarna rinnande. Den var fantastisk.

En kommande bok–>film jag väntar väldigt spänt på är World War Z (författare: Max Brooks). Det står 2012 på imdb och jag kan knappt vänta.

Påminn mig gärna om fler bok-film-tv-relationer.