Kategoriarkiv: Veckans läsning

Veckans läsning 37, v7

Två härliga Abercrombieveckor! Jag har satt tänderna i, älskat och avslutat de två första böckerna i Joe Abercrombies trilogi The first law. Underbar fantasy, som jag gärna rekommenderar. Mörk och våldsam ibland, trivsam och  rolig mest annars.

När jag inte läst Abercrombie har jag lärt mig isländska. Det är ett väldigt lustigt språk. Jag kan rekommendera det. Det tar lästid, vilket ju är närapå brottsligt, men det är så roligt att det är värt det.

The blade itself fick vi lära känna Abercrombies underbara romanfigurer och i Before they are hanged fick vi lära känna dem bättre, samtidigt som de hela tiden utvecklas och förändras. Väldigt bra fantasy. Och för vuxna dessutom. Lyxdeluxe. Jag har blivit lovad av Anna från In another library att den tredje boken är allra bäst. Eftersom de två första var väldigt bra så låter det inte dumt alls.

Mot slutet av veckan började jag läsa Tooth and nail av Craig DiLouie. DiLouie skrev även Infection, som var allt jag ville ha av ZA Recht, men inte fick. Med det menade jag att den var hejdlöst spännande och bra zombieaction. Jag hoppas få uppleva samma sak med Tooth and nail. Dock grämer det mig fortfarande att jag läste Infection först trots att DiLouie skrev den efter Tooth and nail. Min inre pedant skriker i fasa.

Redan första sidorna var jag i alla fall förtjust i Tooth and nail, så ännu så länge uppfyller den de högt ställda Feuerzeugkraven.

Veckans läsning:
Annonser

Veckans läsning 36, v5

Nu sammanfattar vi fjorton veckor då. Sist jobbade jag mycket helg och sedan var det panik och sen jul och sen terminsstart och nu känns det plötsligt lite okej igen.

Vi kan börja med att nämna några fina böcker: Babel-17 av  Samuel R DelanyThe reapers are the angels av Alden BellWorth dying for av Lee Child och Världskrig Z (World war Z) av Max Brooks.

Sedan ett par mindre bra böcker: Pandemic av Daniel Kalla och Tjärven av John Ajvide Lindqvist.

Ni kan också titta på en jättesöt bild.

Sötapokalyps

Sötapokalyps

På SF-dag i Uppsala var det trevligt och jag skaffade lite böcker och sedan skaffade jag även lite fler.

Författare tävlade om att döpa ett bårhus.

Sedan, precis här någonstans blev det ganska tyst på bloggen och mycket att göra i Livet.

Då passade jag också på att vara provläsare.

Sedan var det då dags för K55 av Erika Oscarius att förvrida mina sinnen i oläslighet, samtidigt som jag sökte tröst i serier. Och efter mycket om och men, K55 äntligen slut, ett bändknull utan utlösning (för information om vad bändknull är, se recensionen i länken nyss).

Och lösningen på sirapsbok var förstås George RR Martins A song of ice and fire. Och ännu mer A song of ice and fire.

Apropå det så tipsade jag om en kokbok från Westeros och även om vad jag såg fram emot i vår.

Man kan inte bara se framåt, man måste köpa böcker nu också.

Det blev för en gångs skull en enkät i form av Yes please/no never.

Nyhetsdags!

  • Dexter blir serie från Marvel.
  • Jack Reacher av Lee Child visar sig bli filmkaraktär. På gott och ont. Mest ont pga Tom Cruise.
  • Författare tävlar om att sätta sitt namn på ett bårhus.

Jag läste och älskade ytterligare en Delany, nu Nova om fantastiska rymdresor och fanatiskt sökande.

Och så… Alldeles nyss, läste jag en gruvlig seriemördardeckare av Oliver Stark, där Harper ställs öga mot öga med en galen nazist.

Massa inlägg på fjorton veckor:

Veckans läsning 35, v43

Då var det dags att sammanfatta ett par veckor igen.

Allt som allt har det varit en underbar lästid på sistone, trots att jag jobbat löjligt mycket. Det är som att jag kanske inte gjort annat än att jobba och läsa och sova.

Jag har iaf på lite tveksamma grunder lärt mig att välja bok med flödesschema. Jag har även gett bort en award till mina älsklingar.

Jag har läst och älskat del två i A song of ice and fire av George RR Martin, nämligen A clash of kings (Game of thrones… ni vet). Den var minst lika makalöst jättebäst som första boken och jag har nu haft Georgeförbud ett tag sedan dess för att dra ut på den underbara serien ett tag och läsa lite annat så ni inte får en fantasyöverdos.

Jag har även lyxat och vältrat mig med min Moleskine Book journal, som är min nya kärlek näst intill bloggen och alla ni andra underbara bokbloggare. Läsande som livsstil, kan man kalla det.

Jag har även läst ännu en  Mo HayderSkin, den fjärde boken om den skamfilade hjälten Jack Caffery och hans nya sidekick Flea. Den fick mig att ta en paus från Caffery ett tag till. Ska dock läsa Hayders fristående böcker ett tag.

Veckan som följer väntar ännu mer jobb och jobb och jobb, men ni kommer ändå att få smaka på recensioner av Babel-17 av Samuel R Delany, The reapers are the angels av Alden Bell och Pandemic av Daniel Kalla. Vänta och längta!

Nästa helg är det dessutom fantasydag i Uppsala, som jag ska bevista när jag ändå jobbar helg.


Veckans läsning 34, v40

Senaste veckans läsning var v 26. Sedan blev det sommar och semester och sedan blev det en sjuk och samtidigt upptagen höst. Först nu har jag alltså återhämtat mig.

Det blir lite konstigt att köra med läsrapport när det handlar om 14 veckor, men sånt bryr vi oss inte om här på bloggen. Vi rapporterar när det passar och så må det vara.

Först och främst kan vi nämna Seriemördarsommaren, som föll väldigt väl ut.

Sedan gjordes mastodontuppläggen om pesten, inspirerade av A journal of the plague year av Daniel Defoe. Pestdagboken och Pestilens

Jag åkte även bokbuss till bokmässan, vilket var en upplevelse jag rekommenderar alla. Jag hade även fixat snygga visitkort till mässan, som iaf jag tycker är riktigt snygga.

Sist jag veckouppdaterade så lovade jag faktiskt Höstfantasy i och med att jag redan då fnulade på A song of ice and fire. Det får väl ses som uppfyllt nu eftersom jag läste A game of thrones och älskade den.

Lagom till Nobelpriset i litteratur delade SF-bokhandelns blogg ut Nåbelpris. Därmed startades en liten kampanj för att se till att priset gick till rätt person, vilket vi faktiskt lyckades med. Vi tar så klart på oss den framgången även om vi förstår att några av de röstande kanske röstade på helt eget bevåg.

Slutligen, så här precis innan vi avrundade veckan gästades bloggen av Swedish zombie, som gästrecenserade Vargsläkte av Caroline L Jensen. Det var väldigt roligt och den första gästen här på bloggen.

Nu har jag såklart missat massor av roliga saker som hände, men det har ni såklart läst själva, eller kan backtracka när ni har tid över. ;)

Sammanfattningsvis har jag läst långsamt som vanligt. Det är ni nog vana vid. Folk brukar prata om 40 böcker i månaden. Här snackar vi ett femtontal böcker på tre månader. För er som inte heller läser racerfort kan det ju vara en tröst.

Samlade recensioner sedan förra veckans läsning (#33):

  1. Vargsläkte av Caroline L Jensen – gästbloggning av Swedish zombie
  2. A game of thrones (A song of ice and fire #1) av George RR Martin
  3. Infection av Craig DiLouie
  4. Samlade svenska kulter av Anders Fager
  5. A journal of the plague year av Daniel Defoe
  6. Barn 44 av Tom Rob Smith
  7. Dark places av Gillian Flynn
  8. Dark blood (Logan McRae #6) av Stuart MacBride
  9. Blind eye (Logan McRae #5) av Stuart MacBride
  10. On the third day av Rhys Thomas
  11. Wolfsangel av  MD Lachlan
  12. Sharp objects av Gillian Flynn
  13. Ritual (Jack Caffery #3) av Mo Hayder
  14. Flesh house (Logan McRae #4) av Stuart MacBride
  15. The treatment (Jack Caffery #2) av Mo Hayder

Seriemördarsommaren 2011

Reglerna var enkla och uppdraget ett stort nöje. Jag ber att få presentera Seriemördarsommaren 2011 och i och med denna sammanfattning även Återkomsten till Verkligheten.

Den 22 juni 2011 kände jag att det var nog med genrehoppande. Här skulle bli Seriemördarsommar!

”I och med denna makalösa deckarkavalkad och det tillsammans med de böcker jag redan hade hemma så får det nog vara slut med genrehoppandet ett tag framöver. I sommar blir det seriemördarsommar på riktigt. Blod, mord och ond bråd död. Och massor av den. I höst när det vanligtvis är dags för totalt jävla mörker, så kommer jag vara less på dem och kanske till och med på humör för lite temysig Anna Gavalda. Vad sägs? – 22 juni 2011

Jag lägger en brasklapp bara för lite varulvsvikingar och annat gottigt. Men så länge folk dör är det fair game, right? Vi säger så.”

Planen var att läsa massor av deckare, blod, mord och ond bråd död. Jag gjorde en lista över möjliga böcker och en lista över färdiglästa och recenserade böcker. I slutändan blev det tolv Seriemördarböcker (folk dör iaf), ett fullt godkänt resultat tycker jag. Eller vad tusan, jag är jättenöjd både med omfattningen, böckerna och läsningen i stort.

Seriemördarsommaren:

  1. The night season (Gretchen Lowell #4) av Chelsea Cain
  2. Birdman (Jack Caffery #1) av Mo Hayder
  3. The treatment (Jack Caffery #2) av Mo Hayder
  4. Flesh house (Logan McRae #4) av Stuart MacBride
  5. Ritual (Jack Caffery #3) av Mo Hayder
  6. Sharp objects av Gillian Flynn
  7. Wolfsangel av  MD Lachlan
  8. On the third day av Rhys Thomas
  9. Blind eye (Logan McRae #5) av Stuart MacBride
  10. Dark blood (Logan McRae #6) av Stuart MacBride
  11. Dark places av Gillian Flynn
  12. Barn 44 av Tom Rob Smith

Vad var bäst? 

Det är ovanligt svårt att utse någon bästa. Jag har ju mest läst Hayder och MacBride. Stuart MacBride är ju min älskling, men Hayder var å andra sidan en fantastisk ny bekantskap. Dessutom läste jag Rhys Thomas makalösa beskrivning av hur en smittande depression sprider sig genom England, som var fruktansvärt bra och kanske så bra att den lyckas sticka ut bland alla dessa favoriter.

Vad var jobbigast?

Jobbigast att läsa var Wolfsangel, som inte alls var den bloddrypande varulvsvikingasaga jag längtade efter. Det var också jobbigt att se MacBrides Logan McRae-serie och Hayders Caffery-serie krympa ihop till intet medan jag läste. Å andra sidan oerhört skönt att frossa i dem.

Jobbigast på riktigt var Barn 44, som även om den är ren fiktion, utspelar sig i ett samhälle som var allt för verkligt. Bra bok kombinerat med viktigt innehåll.

Vad är du mest nöjd med?

Frosseriet. Det var underbart att bestämma att jag fick och skulle läsa massor av ond bråd morddöd. Vanligtvis försöker jag blanda genrer och författare och hålla vid liv längtan efter författare så att jag inte tröttnar. Men nu kände jag mig dels ändå svulten på detta svettiga satansmörker och dels väldigt sugen på att hetsläsa hela sommaren. Riktigt så blev det inte. Som tur är gjorde jag massor av andra saker än att läsa dygnet runt i flera veckor, men jag är ändå väldigt nöjd och väldigt.. nej lagom mätt. Jag kan nog läsa lite mer deckare i höst, faktiskt.

Kort sammanfattning av varje bok:

The night season (Gretchen Lowell #4) av Chelsea Cain

Den senaste boken om Chelsea Cains polis Archie, med den alltid närvarande bakgrundsgestalte och seriemördaren Gretchen. Tyvärr inte alls i klass med de tidigare böckerna vad gäller skräckfaktor och splatternivå.

Mo Hayder

Mo Hayder

Birdman (Jack Caffery #1) 
The treatment (Jack Caffery #2) 
Ritual (Jack Caffery #3) av Mo Hayder

Jag hade längtat efter att börja läsa Hayder. Birdman var verkligen allt jag kunnat föreställa mig och The treatment fördjupade den känslan. Caffery är svinig och otrevlig och behöver växa upp, men han blev ändå någon jag ville följa och någon jag ville väl även om han var lite mycket ibland. Tyvärr fick Hayder nog av Caffery och i den tredje boken Ritual har det gått flera år sedan hon tog i karln sist. Det gör Ritual till en lite udda bok i serien, men jag har visst hopp om att Caffery är tillbaka på banan i gen i fjärde boken.

Sharp objects av Gillian Flynn

Hur många är vi inte som väntat och längtat efter att sätta tänderna i Gillian Flynn, den Älskade, den Hyllade. Precis så bra var hon nog också. Debutroman, visst, men fantastisk. Jag kunde inte riktigt längta mycket nog efter hennes andra bok Dark places, som även den tar oss till Seriemördarlandet, den amerikanska mellanvästern.

Dark places av Gillian Flynn

Andra boken av misärmästarinnan. Vi är som sagt tillbaka i Seriemördarlandet, den amerikanska mellanvästern, nu i Kansas. Vi följer Libby, nu trettio år gammal, men vi sju års ålder ensam överlevande när hennes bror Ben dödade hela hennes familj. Men var det verkligen vad som hände? Libby vågar inte lita på sina egna minnen och inte heller på sin egen bror. Hon får oväntad hjälp från ett nätverk mordfans, suspekta typer vars favoritämne i världen är detaljerna kring hur Libbys familj mördades.

Flynn har skalat bort allt onödigt och skapat en roman som knäcker ben i permafrost.

Wolfsangel av  MD Lachlan

Om varulvar egentligen var vikingar som drabbats av förbannelser som kastats på dem av asagudarna… Ja och så lite fri tolkning på det.

För mig var det blaj och bläk, men jag misstänker att det finns en publik där ute för Wolfsangel och liksom jag lockades av beskrivningen från början är jag redan lockad att läsa uppföljaren Fenris. Trots allt.

On the third day av Rhys Thomas

En smittande depression drabbar England och hela världen. Människor stannar upp, slagna av plötsligt missmod och går sedan inte att nå genom sitt mörker förrän de dör tre dagar senare. Mot slutet reagerar vissa med våld och slår vilt omkring sig mot dem de älskar mest. Den här boken är lika skrämmande som makalös och vacker. Förmodligen skräms många av apokalyps/virus-faktorn, men den är så oviktig i sammanhanget. On the third day är gripande så där så att man minns den länge efteråt.

Flesh house (Logan McRae #4)
Blind eye (Logan McRae #5)
Dark blood (Logan McRae #6) av Stuart MacBride

Jag hade börjat läsa MacBride innan Seriemördarsommar började. Han är en av mina favoriter, verkligen. Självklart skulle han ha en plats i temat. Logan MacRae är varm, äkta och mänsklig. Han är inte otrevlig som Caffery eller dryg eller kvinnoföraktande. MacBride lyckas skriva deckare som inte diskriminerar. Han kan skriva om ett lesbiskt par utan att det blir clownigt. Han kan till och med skriva hur andra kommenterar dem utan att det blir konstigt. Han kan dessutom lika lätt skriva om kannibaler som om BDSM-mördare och om galningar som skär ut människors ögon utan att någonsin verka utanför sitt expertområde. Hur fantastisk är han inte, MacBride?

För att slutgiltigt övertyga de inte redan invigda har han till och med lyckats skriva SF-deckare i och med den horribla och hysteriskt tokjättebästa Halfhead.

Barn 44 av Tom Rob Smith

Barn 44 av Tom Rob Smith

Barn 44 av Tom Rob Smith

I Stalins Ryssland gäller andra regler. Man utreder inte mord, för mord existerar inte. Man anger sina grannar av rädsla att själv bli misstänkt. För misstänks man så är man skyldig. Och är man skyldig så dör man, genom avrättning eller genom att sättas i straffarbete. Men först torteras man tills säkerhetspolisen är säkra på att man berättat allt och angett alla andra statsfiender man känner till. I hopp om att överleva eller kanske bara få slippa smärtan berättar alla, skyldiga som oskyldiga. På varje misstänkt person kan man få hundratals namn när var och en anger sina vänner.

Fruktansvärt stark berättelse om en ganska bortglömd del av världshistorien. Andra illdåd har fått första platsen, men här har vi ännu en medlem av toppmedaljerna i mänsklig grymhet.


Veckans läsning 33, v26

Läsveckornas läsvecka! Åååh, det är så underbart. Har världens läsflyt och älskar tydligen att sitta och läsa i bastuvarma tåg i solskenet när jag åker hem sent på kvällen.

Snart är det semester dessutom och då kan man antingen läsa ännu mer eller så läser man inte alls eftersom man gör en massa andra roliga saker bara för att man vill och inte för att man måste. Lycka!

Veckan började med recension av Schismatrix av Bruce Sterling. Den posthumana mänskligheten var intressant, men svårtuggad och jag känner mig fri och duktig som kommit ut på andra sidan utan att ha dött. Dock, ska sägas, var den bra. Trots alls, ska tilläggas. Trots allt. Inom en snar framtid kommer ett ”Jag minns”-inlägg med lite mysiga utdrag. För den som undrar lite vad som ändå var bra med Schismatrix kan det vara ett hett tips.

Mitt i läsfröjden var det också dags för lite renovering här på bloggen. Jag ändrade om lite i sidorna som finns länkade högst upp på sidan. Numera är recensionerna även ordnade i olika smarta listor om man klickar på ”Recensioner”. Den gamla vanliga listan finns också kvar (klicka på ”Recensioner”).

Direkt efter Schismatrix var det verkligen dags för något underbart och fantastiskt bra, vilket blev The night season av min älskade Chelsea Cain. Det var lite mindre splatter än vanligt, men hon gjorde mig ändå inte besviken. Kanske ville hon bara visa att hon kan skriva annat också. Det visade hon i så fall. Den som ännu inte hakat på Chelsea Cain-tåget kan springa till plattformen nu. Cains bok blev också första boken i min Seriemördarsommar. Den får ni inte missa.

Nämn den fruktansvärda splatterdeckare som kommer ensam. Direkt efter The night season drog jag fram ännu ett efterlängtat exemplar – Birdman av Mo fucking Hayder. De kunniga i Hayderbranschen visste redan att hon gärna stoppar in människor med obehagliga egenskaper, men det kan vi ju konstatera är konstant även här, i Caffery-serien. Gdamn, det är bra, men det är irriterande. Han är inte ofelbar, han är inte bara lite ful och gubbig, han är nämligen inte ful och gubbig. Han är snygg, macho och jävligt omogen. Helvete!

Superlativen får i alla fall regna över Mo Hayder, för hon har lyckats klättra upp bra nära Chelsea Cain och nosar lite på den där drottningtronen nu. Bara nosar, men ändå.

Så pass bra var Birdman att jag nu direkt därpå tog upp The treatment, som är nästa bok om Jack Caffery. Jag måste liksom få veta nu om han tänkte bättra sig. Det är ju genialiskt av Hayder, att få mig så investerad i Jacks personliga utveckling att jag är beredd att stå ut med honom för att få se honom växa upp.

Ja, glada glada dagar. Jag önskar att min seriemördarsommar aldrig behövde ta slut. Och tur! Den har ju bara börjat.

Jag är också mycket mycket sugen på den där varulvsvikingen och nästan lite sugen på Game of thrones också, som finns i boxset på Adlibris. Men jag beställde nyss böcker och de är jättejättelånga och tv-serien var inte bra. Hmm… Det får nog bli till hösten. Höstfantasy. Vi kör på det. *lovarguldochgrönaskogar*


Veckans läsning 32, v25

Det har varit Elitistmörkerklubbstider. Först träffades vi hemma hos Bokstävlarna och pratade om Googolplex av KG Johansson. Sedan träffades vi en gång till veckan efter, hos mig, och såg Död snö och hejade på nazistzombier som dödade norrmän.

Förra helgen var det Eurocon och jag hade hejdlöst roligt och fick även tillfälle att få mitt ex av Samlade svenska kulter signerat av Anders Fager.

Jag har passat på att rekommendera Goodreads – communityt för bokälskare och hoppas att alla ni som är medlemmar lägger till Feuerzeug som vän där.

Jag fick ett härligt bokpaket fullt av ond bråd död och deklarerade därmed Seriemördarsommar. Kanske var jag lite inspirerad av att ha läst Schismatrix av Bruce Sterling väldigt tung science ficiton om posthuman mänsklighet. Den var inte dålig, men den tänjde min hjärna till bristningsgränsen. Nu vill jag tänja den med chock istället för med teknologi. Recension kommer snart.

Slutligen vill jag påminna er om att några böcker finns kvar i högen Böcker bortskänkes eller bytes. Jag har redan lovat bort tre stycken, men det finns några kvar också. Ta en titt innan de åker till Myrornas.


Veckans läsning 31, v23

Oj, jag har läst och läst och glömt sammanfatta!

Dock har jag även fört en livlig diskussion på twitter om hur värdelösa läsrapporter är (för alla utom en själv), så nu vill jag passa på att be er som HATAR de här inläggen att genast skriva det i kommentarerna. Är ni många nog så slutar jag med dem. Ovärt att skriva enbart för mig själv (och Bokstävlarna).

Men personligen, bara så ni vet, så ser jag dessa veckosammanfattningar mindre som läsrapporter och mer som just sammanfattningar och reflektion över veckan där jag försöker komma med något litet nytt än i själva recensionsinläggen och de andra. Dock är jag såklart och som alltid bara övertygad om det tills jag övertygats om något annat.

Så över till ”veckan” som gått:

Jag hittade en Zombieapp till android som jag snabbt lärde mig älska och som fortfarande piggar upp min dag då och då. Jag ser ännu så länge till att hålla zombierna och zombiejägarna ganska jämlika, så ställningen är just nu 23-17 till zombierna. Det är ungefär lagom tycker jag. Ibland hjälper jag jägarna med lite nukes. Mohahaha. Ibland råkar jag träffa både civila och jägarna själva. Oops.

Alternativhistorietemat fick sig äntligen en liten uppdatering. Det är ju knappast ett tema egentligen, men i alla fall en genre jag försöker sätta mig in i. Jag läste Gunpowder empire av Harry Turtledove. Den fick… blandade känslor.

Det blev en liten skräckköpstur till SF-bokhandeln på Handduksdagen när de hade 10% rabatt till alla med handduk (mig).

Så tog jag mig även iväg till en underbar bokbloggarträff med massor av härliga bokbloggare. Det är så befriande att få nörda loss totalt. Ska vi köra ett ekipage i Prideparaden kanske och stjäla lite stolthet av dem? Kan IKEA så kan väl vi.

Så har jag även läst riktigt bra, riktigt riktigt bra böcker. Sådana där superhärliga superböcker. Nämligen Broken skin av Stuart MacBride och Cirkeln av Mats Strandberg (@matsstrandberg_) och Sara Bergmark Elfgren (GloryBox).

Ett lite ovanligare inslag var ett inlägg med reklam för Swedish zombies tävling där man kan vinna en signerad zombienovell. I like. Kanske även råkar rama in den om jag skulle ha sådan tur. Bara ett tips.

Så slutligen blev det även ett protestinlägg, en manifestation för det ofattbara att  av John Ajvide Lindqvistst zombiebok Tjärven ännu bara sålt i 300 ex. Detta är ju lika omöjligt som obegripligt. Alltså blev jag tvungen att genast och på stört beställa den (och några kompisar).

Den kommande veckan (onsdag) är det dags för Elitistmörkerklubben att träffas och diskutera Googolplex av KG Johansson. Det är därför snart dags att publicera den efterlängtade recensionen.


Veckans läsning 30, v21

Den här veckan har jag dels gått igenom De döda fruktar födelsen av Pål Eggert igen, nu valda delar som jag hundörat (ja!).

En ny recension i veckan blev vad jag trodde var en deckare, men som snarare var sommarstugespänning, Panik av Jeff Abbott. Rätt mysig, men knappast en utmaning.

Slutligen har jag så klart firat Handduksdagen, så här tiotalet år sedan Douglas Adams gick bort och sade ajöss och tack för fisken.

Efter Panik har jag börjat läsa Gunpowder empire (Crosstime Traffic, #1) av Harry Turtledove. Han är lite kungen av alternativhistoria och det märks sannerligen. Så här långt är jag både väldigt nöjd och lite missnöjd. Det är välskrivet och detaljrikt, men det händer ärligt talat inte särskilt mycket. Mer action vill jag ha.

Så har jag även lekt med nya surfplattan HTC Flyer. Mer om den vid ett senare tillfälle.


Veckans läsning 29, v20

Bla bla bla, ursäkter. Men hur som helst.

Jag började med att läsa De döda fruktar födelsen av Pål Eggert. Eftersom det är en bok man behöver smälta så kommer imorgon en återblick med favoritutdrag.

Sedan läste jag ut Hungerspelstrilogin av Suzanne Collins. Slutet var inte det jag hoppats på, men trilogin som helhet är underbar.

Jag har även läst Bli en överlevare! av Ben Sherwood, som handlar om vad som definierar de som överlever ett trauma eller en katastrof. Finns det något urskiljbart som gör att de klarar av det, återhämtar sig och återgår till sina liv?

Jag har även läst Googolplex av KG Johansson, men den recensionen får vänta tills Elitistmörkerklubben haft sitt möte. Mycket mycket bra och spännande bok med en säregen stil och skönhet, så mycket kan jag i alla fall säga. Rekommenderas varmt.

Som bonus var det signering av Cirkeln på SF-bokhandeln igår och jag var där och norpade åt mig en härlig tygkasse, samt övertalade till mig särskilt bra tillägg vid signaturen. Det må vara fånigt, men det är så kul att fundera på vilken karaktär man skulle vara i en bok eller en film. Jag tror jag får göra ett särskilt inlägg om det när det lider mot recension.


Veckans läsning 28, v17

Det är svårt att läsa när man är jätteförkyld. Jag verkar liksom aldrig komma ur det här med ursäkter i vår.

Men jag har ändå bloggat lite. Jag såg till exempel att Carolina Gynning ska skriva dirty crime. Jag hittade även en ny science fictionroman att läsa, nyutkommen på ebok.

Slutligen så ska Oscar Wilde äntligen få läsas som han hade önskat, dvs inklusive homoerotik.

Allt som allt en bra vecka (veckor, ja jag vet). Lite lite läst bara som sagt. Jag ska se över den biten.


Veckans läsning 27, v15

Nu blev det så där lite bloggat igen. Ganska lite läst också. Men det var en vilovecka det här. Jag jobbade ju som en tok veckorna innan, vilket ni sett i Veckans läsning 26, v13 bland annat. Förra fredagen gav jag mig dessutom på en liten operation som inte oväntat stört min läsro i veckan. Det har varit svårt att sitta upp, svårt att ställa sig upp och svårt att röra sig öht på ett sätt som blandar in magen. Jotack. Ändå väldigt lindrigt.

Jag har läst  Monster nation av David Wellington, som är en väldigt bra zombiebok och dessutom andra delen av tre.

Jag har också citerat Skeppet och publicerat 100 böcker att läsa innan man dör (inte fler?!).

Nu hoppas jag på fler lugna dagar, återhämtning efter stressperioden och skön härlig läsro i vårsolen. Som sällskap har jag De döda fruktar födelsen av Pål Eggert. Den är väldigt tät och väldigt bra så här långt, ca halva boken.


Veckans läsning 26, v13

Vilken vecka. Det sade jag visst förra veckan också. Men så är det nu. Eller så var det nyss. Just nu ser jag faktiskt ljuset. Jag har inte orkat läsa mycket, men det kommer snart tillbaka, kanske redan precis nu.

Jag började veckan med att recensera Skeppet av Stefán Máni. Den var underbar. Imorgon kommer det ett inlägg om mina favoritpassager. Den rekommenderas varmt.

Sedan nådde jag 7 777 besökare på bloggen. Vilken grej, va. ;)

Slutligen försökte jag fira första april med ett litet inlägg om att min bokhylla skulle ha ramlat ihop. Kanske inte det mest lyckade aprilskämtet, men jag kände mig tvungen att försöka. Förlåt!

Just nu sitter jag med Monster nation av David Wellington påbörjad. Introt var fantastiskt och jag är säker på att den kommer vara lika underbar som Monster island, den fantastiska boken om zombier delvis från zombiernas perspektiv. Inte dumt att stanna upp så här i början av en bok och njuta av hur bra den kommer vara. Jag litar på Wellington.

Så med en önskan om ljus i tunneln och goda förhoppningar… Jag hade rätt i att v13 var lika kass som v12, men v14 har jag fortfarande ganska goda förhoppningar om. Vi ses som vanligt på andra sidan.


Veckans läsning 25, v12

Vilken vecka. Kanske den värsta i mitt liv. Jag har recenserat andra boken i Hungerspelen av Suzanne Collins och även läst Skeppet av Stefán Máni. Recension kommer imorgon.

Förutom det har jag jobbat drygt 50 timmar den här veckan och ständigt oroat mig över mitt jävla hål i magen. Mer om det kanske när det är över.

Veckan som följer är kanske lite lindrigare vad gäller arbetstid, men säkerligen lika psykologiskt påfrestande. Det är en hård tid helt enkelt, men ganska bra lästid ändå. Det finns inte väldigt mycket av den, men den som finns uppskattar jag väldigt mycket.

När jag inte orkat läsa har jag sett film istället. Jag har tagit mig igenom ett par zombiefilmer och skrotat några fler. Jag tror jag måste göra en zombiefilmslista så ni vet vilka som är någonting att ha.

Nu tror jag v13 blir nästan lika kass som v12, men v14 har jag gott hopp om. Vi ses på andra sidan! ;)


Veckans läsning 24, v11

Den här veckan har jag läst, läst, läst. Först läste jag ut Stuart MacBrides Dying light, som kanske inte nådde upp till Cold granite riktigt (och så klart inte till Halfhead), men som ändå var riktigt bra.

Sedan växlade jag tillbaka till zombiespåret igen och läste Day by day armageddon av JL Bourne, som var så bra och så underbar att jag kallade den världens bästa zombieroman (om man inte räknar World War Z).

Jag har nu nästan läst ut Hungergames: Catching fire och den är bra den också. Recension kommer snart.

Vilken vecka! Tre bra böcker. Plus bokcirkel! Mer info om det finns t ex hos ELS, som sammanfattar kvällen helt korrekt. Även jag ser fram emot en sf-bok, såklart. Och kanske allra helst Babel17 av Samuel R Delany.