Etikettarkiv: äktenskap

Jag är tillbaka!

Sådärja! Då är jag väl tillbaka igen då. Jag mjukstartade lite här i krokarna, men nu har jag skrivit sex recensioner till, vilket tömt den växande högen och gjort mig glad.

Ni har framöver att se fram emot en del fantasy, sf, lite hyllning, lite blaaaah och en högst entusiastisk recension av dystopostapokalyps.

Apropå entusiasm, så måste jag bara dela med mig av dessa små ömhetsbevis från handendär. Det var på twitter, och jag tror bestämt att han känner mig.

  • Kris = bok på fel plats
  • Panik = hittar inte bok
  • Katastrof = sida i bok vikt
  • Stress = hinner inte läsa
  • Ångest = hinner inte recensera

”Jag har med andra ord omvärderat hela min vokabulär & terminologi för katastrofsituationer efter att ha levt med en bokma… entusiast.”

Hihi, japp! Så är det.

 

Eller ja… Det är inte stress att inte hinna läsa, men pga stress så hinner jag inte läsa. Det är inte ångest att inte hinna recensera, men pga stress och ångest så får det vänta. Osv. Nog så viktigt klargörande.


Äktenskapet från helvetet

Få är de som ännu inte förälskat sig i Gillian Flynn, författaren som utforskat nya vidder av tragedi, ond bråd död och oigenomtränglig svärta.

I Flynns första bok, Sharp objects, återvände en journalist till sin hemstad och mötte såväl onda avsikter, som sina egna gamla spöken.

I den andra boken från Flynn, Dark places, återkommer samma tema. Åter igen möter vi en traumatiserad huvudperson, med en hel del problem.

Gillian Flynn

Gillian Flynn

I Gone girl är det samma sak igen. Huvudperson nummer ett, Amy, har uppenbara känslomässiga problem. Hon beskriver i dagboksform hur hon träffar sin framtida make, och om hur det hela eskalerar till ett äktenskapligt krig. Amy försöker minsann svartmåla sin hipstermake så mycket hon kan, men framstår inte direkt som frisk på kuppen.

I bokens senare delar får vi även möta maken Nicks perspektiv, som till och från är minst sagt annorlunda.

Bokens centrala fråga är: Vad hände med Amy? Hon försvinner nämligen spårlöst och det återstår för Nick att försöka hitta henne innan han åtalas för hennes (eventuella) mord.

Det känns kanske inte helt obekant. Samma handling är central i ett otal kioskdeckare med porriga undertoner. Men Flynn är duktig och gör det väldigt bra, till skillnad från kioskdeckarna.

Sharp objects var ultramisär, men med vissa störande moment. Dark places var ultramisär, men finslipad och vass. Gone girl vrider ringarna till max. Den är en helt annan sorts misär, disktrasemisär, och uppfriskande annorlunda än Flynns tidigare romaner.

Men jag gillar inte fullt ut.

När jag just läst Dark places var det kärlek och älsk. Men så här efter ett tag känner jag mig mest smutsig när jag tänker på Flynn. Hon lyckas få oss att gotta oss i sådant lidande, att det inte längre är roligt. Hon skriver bra, men hon utnyttjar sina karaktärer skoningslöst och man hinner inte alltid reflektera över hur förnedrande det egentligen är.

När jag läste Gone girl, mindes jag det här. Och blev förbannad.

Amy och Nick är pappersdockor. De är tunna, tunna karaktärer med tydliga signalement. Deras äktenskap är en fars, deras vänner är karikatyrer och allt som händer är smärtsamt förutsägbart. Det känns som att Flynn försökt skriva om det ultimata skitäktenskapet, men glömt att det kanske blev lite pajigt med alla rutor ikryssade.

Gone girl är jättebra, och jättedålig på samma gång. Jag vet inte hur jag ska förklara det bättre. Handlingen var förutsägbar, personerna löjligt simpla och språket fantastiskt bra.

PLUS MINUS TUSEN.

Mer om Gillian Flynn:


Älskade bokpaket

Bokrea 2011-03-02

Bokrea 2011-03-02

Äntligen kom mitt bokreapaket. Jag hade ju egentligen bara handlat på bokrean för Chelsea Cain. Jag hade dessutom redan hunnit glömma vad jag köpt. Men det blev mycket bra och jag fingrade girigt på dyrgriparna.

Bland skatterna fanns även en present till min käre man. Den framkallade ett riktigt nöjt flin och viss förvåning: ”Var hittade du den här?”
”På bokrean så klart.”

Stridsvagnar och pansarfordon

Stridsvagnar och pansarfordon

Det är en bok om stridsvagnar och pansarfordon, precis som titeln låter antyda. 240 av världens främsta stridsvagnar presenteras här med bakgrund, kringfakta, specifikationer och massor av bilder. I love. Kanske nästan lika mycket som maken själv.

Sedan urartade samtalet. ”Står det en hel kasse med böcker där borta?” Jag hade smart nog köpt en ICA-kasse på posten och packat upp böckerna på plats så det blev lättare att bära. Sedan hade jag ställt kassen lite smidigt på sidan så att den inte skulle synas så bra.

Jag började försvara mig och förneka allt. Han skrattade. ”Du får köpa hur många böcker du vill, älskling.”

Jag har världens bästa man.

Hoppas han tycker jag får ha hur många bokhyllor jag vill också, för det är ganska fullt nu.