Etikettarkiv: blurb

Dimmigt, flummigt, ytligt: Lud-in-the-mist

För ungefär tusen år sedan, i ett land långt långt borta, bestämde jag mig för att läsa Lud-in-the-mist av Hope Mirrlees.

Jag tänkte att det skulle vara bra för min hjärna att gå från seriemördare till sagoland. Jag hade även vissa hopp ställda till English bookshop i Uppsala som rekommenderat boken och till Neil Gaimain som blurbat sig varm för den.

I slutändan så måste English bookshop ha varit febriga eller fulla när de läste den. För den var inte alls värd deras lov, tyckte jag. Dessutom har Neil Gaiman förmodligen tagit så han blödde ur öronen och samtidigt förmodligen enbart satt sitt namn på boken för att folk sedan ska läsa hans böcker och tycka att de är desto bättre. För de har båda felfelfel.

Lud-in-the-mist av Hope Mirrlees

Lud-in-the-mist av Hope Mirrlees

Lud-in-the-mist tog tammefan tre veckor att läsa, och den är inte lång. Men orsaken är enkel – man somnar av sagor. Varje gång jag försökt läsa den har ögonen blivit grusiga, ögonlocken tunga och en hjord får har galopperat in i huvudet och börjat hoppa hinder för fulla muggar. Så till alla sömnlösa stackare där ute – läs sagor. Läs Lud-in-the-mist.

Lud-in-the-mist är en ren saga. Den börjar med en beskrivning av landet, geografin, folket, deras traditioner. Den är bara 260 sidor lång. Dessutom är den seg i starten. De inledande beskrivningarna är löjligt långa innan Mirrlees börjar med själva handlingen. Personligen vill jag ha något som fångar mig senast inom de 30 första sidorna. Jag kanske var slö, men först efter 30 sidor började jag ana hur fröet till handlingen börjat spira. Borde man inte egentligen göra det inom max fem sidor? Sedan kan man återkomma till beskrivningar emellanåt. Särskilt när boken faktiskt är ganska tunn. Första observationen: Sövande och långsam.

Mirrlees språk är fint och mysigt. Ibland blir det lite väl förvirrande, men det är alltid fint. När jag började lära känna karaktärerna lite bättre upptäckte jag tyvärr att jag inte tyckte om dem. De är ganska gnälliga allihop. De är dessutom ogina, otrevliga, bråkar och manipulerar varandra. Ändå får man lära känna dem så pass ytligt att man inte behöver bli arg på dem för deras karaktärsfel. Distansen till historien är milslång och ingenting lyckas riktigt beröra mig. Andra observationen: ytlig och utan känslomässig substans.

Jag gillar nog inte Lud-in-the-mist av Hope Mirrlees så värst. Den tog tid att ta sig igenom, mycket att göra eller inte. Jag förväntade mig ett fantastiskt sagoland, men fick istället en konstig och kall historia om en pest som inte var en pest, om otervliga små troll som bodde i en stad någonstans och utan ens tillfredsställande uppförsbacke, klimax och slutspurt.

Jag hade förvisso ganska höga förhoppningar på Lud-in-the-mist. Jag skyller gärna på Neil Gaiman, som kallar den för ”a little golden miracle of a book”.  Det är den tammetusan inte.

Det har varit en liten pina att ta sig igenom den. Nu hamnar den i listan över böcker du kan få av mig.

Tidigare om Lud-in-the-mist:

Annonser

Inne just nu

Jag får inte riktigt lika roliga googlingar som vissa andra *host*, men det är intressant att se vad som är lite inne just nu.

Virkade blommor ligger fortfarande i topp med sammanlagt (olika varianter) 16 googlingar denna vecka. Blomvirkare, I salute you! Och den här boken är verkligen jättebra om ni ska virka blommor. Rekommenderas starkt.

Den här veckan har även läsplattan fått ett uppsving med fem googlingar av olika slag. Lite oväntat kanske med tanke på surfplattans intåg som Årets Julklapp (jotack), men kanske slår bokoholisterna bakut och vill ha sin läsvänliga e-ink-skärm (som väl definierar en läsplatta).

Bubblare är ”älvor tatueringar”, ”anonyma bokholister” (2) och ”zte light” (en surfplatta som låter lagom dyr och häftig).

Mina personliga favoriter är:

  • ”en liten gyllene bok” – Någon stackare fick alltså en skopa ovett angående Neil Gaimans blurb på Lud-in-the-mist.
  • ”älskar att pendla” – Den lyckans osten fick lära sig överleva vardagsapokalypsen.
  • ”försvarets värmetröja” – Ja, den är verkligen ett måste att äga. Hittar du en, så köp.

Veckans läsning 13, v47

Här händer det grejer! Typ. En hel vecka har hänt sedan senaste Veckans läsning och jag har ingen aning om vart den tog vägen.

Jag har läst Lud-in-the-mist  av Hope Mirrlees och både gillat och irriterat mig (En liten gyllene quidditchboll till bok). Den är liksom bra, men ändå inte.

I den vevan insåg jag att bokstävlarna hela tiden visste att man inte skulle lita på författares blurbar. Därför gjorde jag en lista på böcker jag tänkt läsa och hoppades i min enfald på hjälp att reda ut vad som faktiskt var vettigt och inte. Det är så klart ingen (förutom Sandra W och Lotta, hjältar!) som orkar läsa en lista på 30 punkter. Jag borde ha bantat ner den så klart. Alla är inte lika förtjusta i listor som jag.

Men inget gott utan envishet. Jag gjorde en ny lista. Denna gången om hur man överlever vardagsapokalypsen. Det vill säga lite tips och tricks om pendlande.

Så pass är väl veckan bra, men lite mer Lud-in-the-mist hade varit bra. Har nog faktiskt sovit bort mycket lästid den här veckan. Kanske hade jag framför allt önskat få börja på en ny bok. Ja, så elak är jag mot Mirrlees. I helgen har jag inte heller läst så mycket som en sida. Istället har jag varit på middag, provkört bil, lagat pannbiffar och tittat på Iron man och Iron man 2 (Den första var fantastiskt bra, den andra ganska kass).


Jag gör bara samma misstag lagom många gånger

Lud-in-the-mist  av Hope Mirrlees är ju inte helt och hållet vad jag förväntat mig. Till min fasa kan man påstå att bokstävlarna visste om det här. Jag citerar:

Alltså, jag gillar ju verkligen Neil Gaiman, men jag har lärt mig att inte lita ett endaste dugg på hans litterära smak. Ganska många böcker med Gaiman-blurbar på omslaget har visat sig vara ganska tråkiga… Lite som sämre versioner av Gaimans egna böcker.”

Det här kände jag inte till på förhand och enda orsaken till att jag läste Lud-in-the-mist (förutom att English Bookshop faktiskt älskade den) var ju att den var Gaiman approved.

Därför tänkte jag nu validera min läslista (vi börjar med de böcker jag faktiskt äger). Ta en titt och hojta till om ni ser något fantastiskt eller något värdelöst. Jag lovar att jag inte tänker hänga ut er i efterhand och säga att ni hade fel. Nästan. Men om ni har bra input så slipper jag ju läsa skit och kanske kan läsa de bästa böckerna först dessutom. Listan lär ju naturligt nog fyllas på vad det lider. Så ni gör en god gärning om ni orkar!

Utan inbördes ordning*:

  1. Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda.
    • Gammal favoritförfattare. Jag är ganska säker på att den liknar de föregående.
  2. Slam av Nick Hornby.
    • Inte världen jämnaste författare, men säkert läsvärd.
  3. White line fever av Lemmy Kilmister.
    • Rent impulsköp eftersom Lemmy är ungefär den hårdaste killen i universum.
  4. The miracle worker av William Gibson (pjäs).
    • Bara för att det stod Gibson.
  5. Slumdog Millionaire av Vikas Swarup.
    • Ingen aning… hypad.
  6. I en klass för sig av Curtis Sittenfeld.
    • Ingen aning…
  7. Ya-Ya-flickornas väg till fullkomlighet av Rebecca Wells.
    • Jag älskade Ya-ya-flickorna på film.
  8. Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi.
    • Hype.
  9. Häxan från Portobello av Paulo Coelho.
    • Ibland är han bra. Ibland sämst.
  10. Zahiren av Paulo Coelho
  11. Moby Dick av Herman Melville (även digitalt).
    • Tänkt läsa tusen gånger.
  12. Dexter is delicious av Jeff Lindsay.
    • Slurp.
  13. Finger lickin’ fifteen av Janet Evanovich.
    • Oh joy.
  14. Sizzling sixteen av Janet Evanovich
  15. Zero History av William Gibson.
    • Mmmm…. vill vill vill.
  16. The Lone star plague av Kate Birch.
    • ”Plague” i titeln helt enkelt.
  17. Stoltet och fördom och zombier av Jane Austen/Seth Grahame-Smith.
    • ”Zombier” i titeln helt enkelt. Och jag har inte läst Stolthet och fördom och fjantbrudar.
  18. Halfhead av Stuart B MacBride.
    • Verkar fantastisk.
  19. Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser.
    • Nesser är en gammal favorit sedan Van Veeteren-tiden.
  20. Baby Jane av Sofi Oksanen.
    • Verkar ju deprimerande sorglig. Men om jag är på Sylvia Plath-humör så är den nog perfekt.
  21. De välvilliga av Jonathan Littell.
    • Tegelsten av jumboformat. Verkar otroligt spännande. Kräver sin läsare, säkerligen.
  22. Shardik av Richard Adams.
    • Åååååååh. Richard Adams är en älskling och jag är (överraskande nog) helt galen i björnar.
  23. Nova av Samuel R Delany.
    • Älskar numera Delany.
  24. Worth dying for av Lee Child.
    • Reacher, din hunk.
  25. Neverwhere av Neil Gaiman.
    • Tunnelbana, litterär magi… och bokholisten älskar den.
  26. They fly at Ciron av Samuel R Delany.
  27. And another thing… av Eoin Colfer (och Douglas Adams).
    • Sniff… Douglas Adams…
  28. The Passage av Justin Cronin.
    • Tegelsten, men enligt hörsägen väl värd sin tid.
  29. We have always lived in the castle av Shirley Jackson
    • Bokcirkelsbok! Måste läsas oavsett.
  30. Parfymen: en mördares historia av Patrick Süskind.
    • Verkar ju omåttligt äcklig. Måste läsa. Har blivit rekommenderad den här sedan flera år, men det har inte blivit av.

* Ignorera ettorna. Den ska vara en punktlista under en numrerad lista, men av någon orsak fungerar det i skrivrutan, men inte vid publicering. Crap!