Etikettarkiv: bokcirkel

Elitistmörkerklubbens traditionella ölfika

Ikväll är det dags för Elitistmörkerklubben att ölfika. Elitistmörkerklubben är, som bekant, en bokcirkel av oproportionerlig rekorderlighet.

Eftersom det bara är ölfika (oregelbundet återkommande), så finns det ingen bok att läsa till just ikväll. Vi kan alltså makligt dyka upp enbart för att prata om böcker i allmänhet, vilket är vad vi brukar göra ändå.

Kvällen till ära har jag även författat (bytt ut några ord) en sång:

Elitistmörkerklubbensången
(Melodi: Räddningspatrullen)

Nånting händer,
Det är något skumt på gång.
Men våra vänner,
dom läser dagen lång.
Och dom finns bland hyllorna här omkring,
Vill du ha boktips, ring!

Här kommer EMK!
Helt på språng, här kommer EMK, varje gång nu

Här kommer världens bästa elitistmörkerklubb
som läser böcker för din skull!

Här kommer EMK!
Helt på språng, här kommer EMK, varje gång nu
Här kommer världens bästa elitistmörkerklubb
som läser böcker för din skull!

Här kommer EMK!
Helt på språng här kommer EMK varje gång nu
Här kommer EMK!

Och med det avslutar jag detta informationsinlägg, som bara var avsett att göra er sugna på att starta egna bokcirklar att läsa böcker, prata, ölfika och se på film med.

Nej, jag måste också tipsa om ett gammalt inlägg jag kom att tänka på: Bön till en bok. Jag är fortfarande rätt så stolt över den.

Annonser

Veckans läsning 24, v11

Den här veckan har jag läst, läst, läst. Först läste jag ut Stuart MacBrides Dying light, som kanske inte nådde upp till Cold granite riktigt (och så klart inte till Halfhead), men som ändå var riktigt bra.

Sedan växlade jag tillbaka till zombiespåret igen och läste Day by day armageddon av JL Bourne, som var så bra och så underbar att jag kallade den världens bästa zombieroman (om man inte räknar World War Z).

Jag har nu nästan läst ut Hungergames: Catching fire och den är bra den också. Recension kommer snart.

Vilken vecka! Tre bra böcker. Plus bokcirkel! Mer info om det finns t ex hos ELS, som sammanfattar kvällen helt korrekt. Även jag ser fram emot en sf-bok, såklart. Och kanske allra helst Babel17 av Samuel R Delany.


Anmäl dig till zombieöverlevnadskurs

”Att zombier skulle anfalla oss är inte så troligt. Men kanske kan vi ändå lära oss mer om verkligheten genom zombielitteraturen och -film? Vi diskuterar bl.a. vad som händer med grupper av människor i katastrofsituationer och utgår från boken ”The zombie survival guide” av Max Brooks.

Det här låter ju verkligen som en kurs för mig. Därför har jag anmält mig redan nu. Hoppas man får plats. Tydligen redan minst 35 anmälda.

  • Sex tillfällen, start 15 februari
  • Tisdag(ar) 18.30 – 21.00
  • ABF-Esplanaden 3C, Traviata, Esplanaden 3 C, 17267, Sundbyberg

Här kan man anmäla sig.


Elitistmörkerklubbens bokcirkel – We have always lived in the castle

Bokcirkelsrecension och bokrecension – i ett!

Elitistmörkerklubbens bokcirkel började som A perfect circle, men verkar ha morfat sig själv till ett otygelbart monster. I november 2010 hade vi vårt första möte. Då bestämdes det att första boken skulle bli We have always lived in the castle av Shirley Jackson (1962), vilket förmodligen påverkade cirkelns omedelbara drift mot mörkerklubb, åtminstone i folkmun. Till det bidrog nog också vissa medlemmars synnerliga dragning till dystopier, zombier och annat smått och gott.

We have always lived in the castle är föredömligt kort. Vi vill ju gärna börja med något överkomligt. Dock är den på engelska, vilket kanske kan vara en utmaning. Minst två personer hade dessutom redan läst boken, men sade att den var så bra på ett sådant sätt att de gärna läste den igen. Nu vet jag vad de menade.

We have always lived in the castle av Shirley Jackson

We have always lived in the castle av Shirley Jackson

We have always lived in the castle är en helt fantastisk liten bok. Där Neil Gaiman hade fel om Lud-in-the-mist, så skulle han ha rätt om den här. Den är ett litet gyllene mirakel till bok.

Handlingen utspelar sig i Vermont i en liten stad där alla känner alla och alla hatar Blackwoods. I sitt stora vackra hus har familjen Blackwood bott i generationer och där utpspelade sig en ofattbar tragedi vid middagsbordet, då nästan alla dog av förgiftning. Kvar blir en spillra av den stora familjen, en spillra som vi får följa utifrån den yngsta dottern Merricats perspektiv. Hon bor kvar i huset tillsammans med sin storasyster Constance och sin farbror Julien. Constance lämnar aldrig huset och farbror Julien sitter sjuklig i rullstol. Det blir Merricat som får handla mat och hämta biblioteksböcker i byn, där hon möter bybornas förakt.

I ett från början långsamt och glidande får vi följa deras stillsamma liv och sakta får vi bit för bit mer information om vad som egentligen kan ha hänt vid middagsbordet den där sista dagen. Shirley Jackson skriver briljant och växlar tempo friktionsfritt när hon så önskar (till exempel när den obekväma kusin Charles dyker upp). Inte ett ord är på fel plats, inte en nyans viker av. Ändå sitter man till slut och undrar: Vad var det egentligen som hände?

We have always lived in the castle är en bok man kan hitta ett otal recensioner om med gissningar om Sanningen. Vem dödade familjen? Och varför?

Jag har mina egna gissningar. De skriver jag här i vitt, så att ni slipper läsa om ni inte markerar texten.

[Jag tror att Merricat dödade familjen. Ingen jätteöverraskning där. Men jag tror att hon gjorde det för sin och sin syster Constance skull. Jag tror att Merricat var familjens svarta får, alltid beskylld för att vara ett elakt och otrevligt barn, som blev straffad ofta och som ofta fick gå utan mat. Jag tror att även Constance var psykiskt misshandlad. Hon fick laga maten eftersom hennes mamma inte ville nedlåta sig. Tillsammans var Merricat och Constance familjens askungar och de håller ihop och skyddade varandra in i det sista. Alternativet är att det trots allt var Constance som förgiftade familjen, men av precis samma anledning och för att skydda Merricat.

Men varför säger farbror Julien att Merricat är död? Jag tror det är så enkelt som att han ju inte är helt frisk i huvudet och att Constance sagt till honom att Merricat är död, för att han inte ska forska om hennes skuld i sina papper (om vad som hände den sista kvällen). Det talar för att det verkligen var Merricat som dödade familjen. Julien tror på vad Constance säger och att den Merricat han ser är ett spöke eller sitt eget huvuds spöke.

Kanske dödade Merricat familjen redan vid lunchen. Farbror Julien, som överlevde med livet hängande på en tråd, tyckte inte om maten som serverades till lunch. Kanske åt inte heller Constance och Merricat av den. Merricat har den kunskap som krävs för att välja rätt gift och hantera det rätt.]

Ropa hej om det här är en idiotisk metod. Själv tror jag den fungerar bra, åtminstone i webbläsaren. Och skriv för guds skull SPOILVARNING i kommentaren om ni (hemskt gärna!) vill komma med egna idéer om vad som hände.

 

Allt sammantaget så var det en underbar bokcirkelskväll. Vi var bara sex personer, men riktigt bra personer var vi, om jag får säga det själv. Det var även ypperligt ordnat av värdinnan med plock och dryck. Kanske pratade vi lite väl lite om boken och lite väl mycket om Universum, Livet och Allting, men det kan man ju inte klaga på. Så går det när det finns mycket att prata om, fråga om och dela med sig av med fantastiska människor. Jag går idag och myser och tänker på boken och på kvällen, som efter en riktigt bra dejt.

Verkligen tråkigt att Cirkelgeneralen Bokstävlarna själv inte kunde vara med, men so it goes ibland. Nästa träff en ny bok, som vi inte bestämt ännu. ”Något svenskt” är allt vi lyckats spåna fram.

 

 


Tunnelbana, råttor och passager

Jag har börjat läsa Neverwhere av Neil Gaiman. Efter bokoholistens översvallande ord hade jag ganska höga förväntningar, men det dröjde knappt en sida förrän jag kände att det nog stämmer alltsammans. Det finns ett driv i språket och en underbar självklarhet med vilken varje ord följer på det föregående utan att handlingen blir självklar med det. Dessutom är karaktärerna överdrivet mysiga allihop ännu så länge.

Det enda smolket i min bägare är att jag måste läsa elitistmörkerbokcirkelsboken We have always lived in the castle av Shirley Jackson också innan nästa cirkel. Men det ska väl gå. Jag är ju inte den snabbaste läsaren alltid…

Neverwhere känns som ett härligt bra val full av läsglädje. Lite äntligen på det, eftersom jag läst några felval och deppsorkar på sistone.


Veckans läsning 10, v41-44

Lässvacka under oktober. Alltså har jag bara tragglat Plague of the dead av ZA Recht och virkat. Dock har jag även varit på Bokstävlarnas bokcirkel A Perfect Circle aka Elitistmörkerklubben.

Generellt har jag stressat mig halvt till döds med jobb och kommer så att fortsätta några veckor till. Men förutom det… Eh…

Bättring utlovas framöver, men ingen exakt tidpunkt kan definieras. Ni ser… nu skriver jag på artikel/labbrapportslingo också (det är same shit, different languages).


A perfect circle – Elitistmörkerklubbens första möte

Inför detta A perfect circles första möte ryktades det på internet (twitter) om att mörkerböcker kunde passa. Kanske kunde detta bli något så fantastiskt som en postapokalyptisk bokcirkel?

Förväntningarna var skyhöga.

Väl till bords visade det sig att cirka hälften av cirkeln bloggade om böcker och hälften kommenterade sagda bloggar och andra. En erkände även bloggande om annat än böcker.

Samtalet gick inte att hejda och började genast handla om bokhandlar, katastroffilmer, Buffy Vampyrdödaren, brittiska mordserier, emoquittande finbloggare och tusen andra saker.

Oundvikligen bestämdes också en bokcirkelsbok. Efter att det konstaterats att många kunde tänka sig att läsa en klassiker och att ingen förutom en stolt friboklig kunde tänka sig att läsa Läckberg eller dålig litteratur så blev det dags att hitta en titel. Förslagen regnade inte direkt tack vare en smidig kupp från twitteristerna. Shirley Jacksons We have always lived in the castle (1962) lades fram och skickades runt. Två hade läst den, men hade goda erfarenheter och kunde tänka sig att läsa om den. Övriga lämnade sitt samtycke och fler förslag behövdes inte. Oväntat smidigt. Med lite god vilja kan den även räknas som en klassiker, menades det. I alla fall inom sin genre.

Väldigt spännande bokval. Den finns för övrigt att köpa på Pocket Shop om ni vill knipa ett exemplar innan Cirkeln hinner dit.