Etikettarkiv: chick-lit

Mat eller böcker? Du måste välja.

När zombieapokalypsen kommer är Allison Hewitt på jobbet, i en bokhandel. När mänskligheten dör är hon instängd i bokhandelns personalrum med sina kollegor och några stamkunder. Förutom bokdelen är det svårt att tänka sig ett värre öde. Jag ryser vid tanken på att behöva spendera apokalypsen med arbetskollegor istället för med zombiemördande badasses.

Allison Hewitt is trapped av Madeleine Roux är precis så vrickad som den låter. När Allison sedan ger sig ut från personalrummet för att jaga rätt på mat och seriöst överväger att istället ta med sig böcker tillbaka, då blir man ganska förtjust.

Allison Hewitt is trapped av Madeleine Roux

Allison Hewitt is trapped av Madeleine Roux

Men Roux envisas med att skriva boken som en blogg. För all del bygger boken på den blogg Roux publicerade med Allisons hela historia (http://helptheyarecoming.wordpress.com), men i bokform är jag osäker på hur mycket upplägget bidrar. Visst, det är roligt ibland att läsa kommentarerna från andra överlevare, men det är inte något som boken inte överlevt utan.

Allison är en skön brud, kickass, smart och självständig. Man gillar henne och många av oss vill nog gärna vara henne (Fast det är bokoholisten som är henne). Hennes polare har sina för- och nackdelar, men ingen annan blir riktigt så verklig som Allison och det är synd.

Först förstod jag inte grejen riktigt. Det var rätt tråkigt att läsa om Allisons vardag i personalrummet (duh). Sedan började hon leta böcker. Då blev det roligt. Sedan drog de iväg på jakt efter bättre högkvarter och sedan rasade historien ihop ganska fort. Det är helt enkelt inte jättebra, tyvärr.

Särskilt inte jättebra är de ständiga kasten och de ganska kvävande beskrivningarna av Allisons förälskelse i en viss Riktig Man. Jag gillar det inte alls. Men så gillar jag inte heller alls den mesta chick-liten där ute, och det här är zombiechick-lit, kanske den första av sitt slag.

Det finns några referenser till olika böcker i texten. Jag skulle gärna läsa fler zombieböcker om bokälskare som dödar med lexikon och längtar efter ny läsning under långa vaknätter, som refererar till böcker i tid och otid och som skulle slakta sig igenom en hord av zombier hellre än tända eld på biblioteket. Men det är faktiskt inte den här boken som är den boken. Tyvärr är det inte det, hur gärna jag än trodde och förväntade mig det. Den boken är fortfarande inte skriven och har du minsta talang och intresse för zombier, så bör du börja fundera på den NU. För du kommer säkert göra ett bättre jobb än Roux, är jag rädd.

Det här är ganska underhållande. Ibland vämjeligt dåligt. Det är en första bok och kanske borde tvån vara bättre (den finns redan), men enligt Swedish zombie är det tyvärr inte riktigt så.

Lite beskviken, men rätt underhållen går jag alltså vidare mot nya virusar.


Chick-lit som fan, fast för mig

Tror ni att jag läser chick-lit? Vad tror ni om Feuerzeug egentligen? Kanske har ni läst till höger i kolumnen, där det uttryckligen står att det händer. Kanske har ni istället bestämt er för att Arga Tanten minsann inte sysslar med sånt. Eller att det är för lite ond bråd död och zombier i chick-lit för att mätta den här blodtörstiga läsaren.

Ja, här är beviset. Härmed recenseras Finger lickin’ fifteen och Sizzling sixteen av Janet Evanovich, så chick-lit som det blir utan att jag dör.

Stephanie Plum, vår hjältinna och huvudperson, bor i Trenton New Jersey och jobbar som prisjägare. Hon jagar rätt på folk som betalat borgen, men inte dykt upp i rätten i tid. Det är inte helt ofarligt, och Stephanie är inte särskilt bra på det, men på något sätt betalar det hyran.

Janet Evanovich

Janet Evanovich

Stephanie har två män i sitt liv, om man inte räknar hamstern Rex. En heter Joe Morelli, polis, italienare, snäll och snygg. Han är mer huslig än man kan tro, har lagt sina vilda ungdomsår bakom sig och har numera slagit sig till ro i sin fasters gamla hus med sin hund och vill gärna att Stephanie gjorde något lite mer permanent av att bo där.

Men Stephanie vill inte binda sig. Hon har lite commitment issues. Särskilt beror hennes issues på att hon är väldigt kåt på Ranger, stans bästa prisjägare, som numera jobbar med sitt säkerhetsföretag, kör omkring i svarta bilar, klär sig i svart och är allmänt het och sugen på att få av Stephanie kläderna. Han är dock inte alls intresserad av att binda sig.

Janet Evanovich läsare kan delas in i två delar: De som vill att Stephanie ska få Morelli och de som vill att hon ska ha Ranger. Och kanske de som tycker att hon förtjänar båda två.

Förutom det sista alternativet, som vore helt okej bara alla inblandade håller med om det, så tycker jag personligen att hon borde hänga med Ranger. Han verkar ju helt klart vara mer i hennes linje.

Det känns inte som någon mening att recensera nummer femton och nummer sexton separat. Ärligt talat är handlingen i varje bok ganska lik den föregående, iaf sedan ungefär nummer sju. Det är liksom som det är och det förblir så.

Stephanie jagar skurkar, får sina bilar exploderade och får en ny av Ranger. Hon slits mellan sina två män, bråkar med Morelli, äter mat hos mamma och åker runt och cruisar med sin bästa kompis Lula (stor kvinna i små spandexkläder, som älskar dough-nuts och brukade gå på gatan och sälja sig).

Det här är jävligt bra chick-lit, helt enkelt. Det är lättläst, humoristiskt, underhållande, spännande, hög igenkänningsfaktor (bok efter bok vill säga, inte så mycket vad gäller innehållet i sig), bekvämt och allt det där andra som är orsaken till att man inte läser Riktig Litteratur jämt.

Tummen upp för Janet Evanovich. Må fler falla för hennes briljans.

Det här är inte puckat. Det är inte sexistiskt. Det är inte irriterande. Det är inte äckligt. Det är inte drygt.

Det är BRA chick-lit, för fan. Läs!


Presentkortsböcker

Presentkortsböcker från English Bookshop

Presentkortsböcker från English Bookshop

Nu har ni lärt er att man skänker bokpresenter till Feuerzeug på bemärkelsedagen, som i det här fallet var en licentiatexamen i fysiologi, vilket är ett slags milstolpe i mitt liv. Därför upprepar jag det varje dag i veckan den här veckan. Så ni verkligen hör det. EXAMEN! LIC! Whoho.

Andra anhalten efter presentkort i present blev English Bookshop. Lite tyvärr har de ju rimligtvis inte samma utbud av SF och fantasy i Gamla stan som i Uppsala, men det gick fint ändå.

Där införskaffades glatt tre böcker typ från läslistan:

Den första behöver knappt förklaras. Jag har inte läst Evanovich på ett tag, men jag älskar henne och det är ren feelgood att avnjuta. Äger samtliga, så givetvis även denna. Har nu tre stycken att ta igen.

Denise Mina har jag blivit rekommenderad. Dessa två är båda startböcker i två av hennes serier. Har alltså inte köpt hela serien på en gång, för en gångs skull. Vågar jag hoppas på en Mo Hayder-upplevelse?

Nu följer inte fler presentuppdateringar, så nu kan ni andas ut. Men lycklig är jag (och väldigt skrytsam).