Etikettarkiv: cirkeln

Engelsfors, slutet, ragnarök

Liksom det mesta måste allting ha ett slut, och Nyckeln är slutet på Engelsforstrilogin, som började med Cirkeln, och följdes upp av Eld, samt serieboken Berättelser från Engelsfors.

Mats Strandberg (@matsstrandberg_) och Sara Bergmark Elfgren (GloryBox) har skapat en kult, och första boken förvandlas precis nu till film.

Jag tror att de flesta känner till Engelsforstrilogin. De som inte gör det är ju förmodligen fullständigt illitterata. Men här kommer iaf en kort sammanfattning: ”I Cirkeln upptäcker några gymnasietjejer att de har magiska krafter. De är De Utvalda, som ska rädda världen och stänga ute demonerna som vill ta över världen. Tjejerna är väldigt olika och måste ändå samarbeta för att lyckas med sitt uppdrag.”

Handlingen är skickligt upplagd i Cirkeln och Eld, som jag läste om inför Nyckeln. Eld lyckas följa upp Cirkeln utan att bli en mellanbok, och vi längtade alla ihjäl oss efter att få veta hur det skulle sluta.

Tyvärr tycker jag inte att Nyckeln riktigt lyckades följa upp den här trenden. Dels har det nog att göra med suspekta drömavsnitt som avbryter handlingen, men de är egentligen förvånadsvärt skickligt gjorda, och absolut inga kursiva avsnitt att förfasas över. Det har nog mer att göra med att Cirkeln och Eld lovade så väldigt mycket, och var så minutiöst upplagda att rytmen aldrig missade ett slag… medan Nyckeln nästan verkar sakna rytm helt. Det där stegrande, dalarna, tempot, det dyker inte upp förrän precis på slutet när alla dör (skojar bara – riktigt alla dör inte).

Cirkeln och Eld innehöll inte ett enda tråkigt avsnitt, men Nyckeln blir nästan en supertransportsträcka till upplösningen.

Med detta uschligt negativa sagt, så äääälskar jag Engelsforstrilogin, och kommer absolut att läsa om alla tre böckerna, plus serieboken, kanske redan i sommar. Och jag ska definitivt se filmen. Och filmerna. Och Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs nya böcker, som de skriver separat, VILKET BETYDER DUBBELT SÅ MÅNGA! :D

Tidigare om Engelsforstrilogin:


Bilder till böckerna

Det finns inte en chans att du missat Engelsforstrilogin. Det känns nästan löjligt att recensera Berättelser från Engelsfors, för det är så osannolikt att du inte läst alla böckerna så fort de kommit ut. Helt osannolikt, helt löjligt otroligt faktiskt.

Det som hänt sedan sist är iofs att även Sara Bergmark Elfgren numera twittrar (@sarabelfgren), liksom Mats Strandberg (@matsstrandberg_) redan gjort sedan länge.

Den första boken hette Cirkeln och blir film as we speak, featuring producent Benny Andersson, tidigare känd från ABBA. Men never mind that. Den andra boken hette Eld, och fansen består av ungefär hela Sveriges befolkning och en hel del utomlands dessutom. Böckerna har blivit dundersuccéer, och kommer förmodligen att forma en hel generation till bättre och mer fantasyeska människor.

Men det här är alltså inte sista boken Nyckeln, som kommer framåt jul, utan en seriebok, hör och häpna, som binder ihop bok ett och två, ger lite bakåt och framåtblickar och sidorvinklar och allmänt godis.

”I Cirkeln upptäcker några gymnasietjejer att de har magiska krafter. De är De Utvalda, som ska rädda världen och stänga ute demonerna som vill ta över världen.

Tjejerna är väldigt olika och måste ändå samarbeta för att lyckas med sitt uppdrag. Man får snabbt favoriter, men på något sätt gillar man ändå varenda en av tjejerna. Något som blir väldigt jobbigt eftersom författarna gärna tar livet av dem.”
Elden som förtär

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Serieboken är tecknad av Kim W Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam, samtliga kända från sina egna fina serier. Men nu har de alltså fått rita Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs universum.

Signaturerna

Signaturerna

Hela boken utgår ifrån en spådom den gamla hippien Mona Månstråle läser om någon. Så vår första fråga blir: Vems är spådomen??

  • Del ett handlar om Ida. Den strikta, tråkiga, hårda, pryda, egoistiska Ida. Eller? Den är en av mina favoritdelar, kanske lite oväntat. (Månen, Karl Johnsson)
  • Den andra delen handlar om Gustav och Rebecka. Nog så. (De älskande, Lina Neidestam)
  • Den tredje delen handlar om Elias och Olivia. Elias… Elias. Elias? (Vagnen, Kim W Andersson)
  • Den fjärde delen handlar om Elias och Linnéa. Allt detta hopplösa hopp. Vad hände? (Den hängde, Karl Johnsson)
  • Den femte delen handlar om Adriana, om saker som hände långt innan Cirkeln började. Vad är det för pinne som kliar i Rådets stjärt, egentligen? (Tornet, Kim W Andersson)
  • Den sjätte delen handlar om Vanessa och Linnéa. Det här är min absoluta favorit. Låt oss inte spoila, men alltså.. Ja. JA. (Frestelse, Lina Neidestam)
  • Den sjunde delen handlar om Minoo, och kanske om framtiden? (Magikern, Karl Johnsson)
  • Den sista och åttonde delen handlar om Anna-Karin, och det är förmodligen den absolut viktigaste av dem alla. Här någonstans döljer sig viktiga ledtrådar till Nyckeln. ??? !!! (Kejsarinnan, Lina Neidestam)

Alla delar är fantastiskt tecknade, på samma gång lika och olika. Lika, eftersom karaktärerna kan kännas igen från böckerna, och det mesta stämmer överens med bilder jag haft i mitt huvud. Olika, eftersom varje tecknare har sin stil och vissa saker ändå är helt ”fel”. Men egentligen är det inte bilderna, karaktärerna eller något av det jag minns, utan stämningen. Alla dessa människor som samarbetat, har lyckats återskapa stämningen från böckerna, och samtidigt också fördjupat den med bilder och vågat lita på dem, inte använt en massa bubblor i överflöd. Det är väldigt effektivt att delarna förmedlas genom Mona Månstråles spådom, som gör att berättelser innesluts av en berättelse.

Åter igen… Vem är det som blir spådd??

Mer än så tänkte jag inte berätta, men här har ni ett litet smakprov:

Minoo läser Donna Tartt

Minoo läser Donna Tartt

Tidigare om Engelsforstrilogin:


Elden som förtär

I ett år hade vi väntat och nu skulle succén från 2011 äntligen upprepas med Eld av Mats Strandberg (@matsstrandberg_) och Sara Bergmark Elfgren (GloryBox), den senare tillika medlem i Elitistmörkerklubben.

Eld är den andra boken i Engelsforstrilogin och fansen består av ungefär hela Sveriges befolkning och en hel del utomlands dessutom. Boken är den första i en trilogi och rättigheterna har sålts för film om alla tre. Dessutom ska den översättas till tre biljoner språk och kommer förmodligen snart ta även resten av världen med storm.

I Cirkeln upptäcker några gymnasietjejer att de har magiska krafter. De är De Utvalda, som ska rädda världen och stänga ute demonerna som vill ta över världen.

Tjejerna är väldigt olika och måste ändå samarbeta för att lyckas med sitt uppdrag. Man får snabbt favoriter, men på något sätt gillar man ändå varenda en av tjejerna. Något som blir väldigt jobbigt eftersom författarna gärna tar livet av dem.

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Handlingen är lika skickligt upplagd i Eld, som i Cirkeln, om inte ännu bättre. De två böckerna är egentligen exakt lika bra båda två och lägger upp för ett riktigt dunderslut i den sista boken, Nyckeln, som sägs komma hösten 2013 (längt). Samtidigt är Eld nästan bättre eftersom den är nummer två och man redan känner karaktärerna. Å andra sidan blev man mer överraskad i Cirkeln, eftersom man inte lärt sig vad som är att förvänta i Engelsfors. Att folk dör. Att de snälla kan vara onda och att man inte kan vara säker på någonting.

Precis som i Cirkeln innehåller Eld inga tråkiga avsnitt. Inga. Tråkiga. Avsnitt. Det här är enormt skickligt. Nästan varje bok, hur bra den än är, innehåller något slags antiklimax eller en seg del av transport från A till B. Så inte här. Det är väldigt snyggt och tyder på extremt bra planering och självkritisk granskning.

Det känns svårt att recensera Eld mer grundligt än så. Kanske gäller för mycket av det jag skrev redan till Cirkeln. Kanske har alla andra redan sagt så mycket.

I slutet av min Cirkel-recension skrev jag några gissningar för att se i Eld (eller i Nyckeln) om jag hade rätt. Låt oss ta en titt på om jag hade rätt eller fel:

Spoilervarning nedan. Markera för att läsa texten (vitt på vitt).

1. Vad är det med Minoos magi? Har hon inget element? Eller har hon alla? Är hon en port till demonerna? Är hon Minoo – demondräparen?

– Det här får vi ju faktiskt lite svar på i Eld. Minoos magi visar sig vara något annat än elementmagi, men jag kan inte påstå att jag hade rätt även om ”port till demonerna” står ganska nära till hands. Vi får se…

2. Är Vanessa kär i Linnéa? Det finns definitivt vibbar där, men frågan är då… Är Linnéa intresserad?

– I Cirkeln var det här den stora frågan. I Eld frågar vi oss snarare om Linnéa är kär i Vanessa, varför svaret på båda frågorna väl kan anses vara tydligt. Det är absolut kärlek. Frågan är om de får varandra. Och om någon av dem dör innan de får uppleva det.

3. Vad är det för fel på Ida? När ska hon börja bete sig som folk? Någonting gnager henne, helt klart.
Ida offrar sig säkert i en stor altruistisk gest. Det slutgiltiga beviset på att hon är god innerst inne.

– Vi får kliva in i Idas liv, känna på hur det är att bo i en familj där tradition, yta och att göra det förväntade är allt. Hennes liv är allt annat än lätt och det är inte så svårt att tänka sig hur hon blev som hon blev, speciellt inte när familjen som straff ignorerar henne och låtsas att hon inte finns. Omänskligt beteende av föräldrar, som gjorde mig rasande.

Vad gäller uppoffringen kan vi väl säga att jag hade rätt. Hmm.. helt rätt. Lite stolt är jag, samtidigt som det är väldigt tråkigt.

4. Vad kommer de få för familiaris? Alla kanske inte hinner, men någon måste så klart få en söt djurvän. Jag gissar på Frasse och Vanessa, Troja och Ida, Peppar och Anna-Karin. Inga högoddsare direkt.

– Oj vad fel jag hade. Inga husdjur blir familiarisar. Men visst kommer det in en familiaris. Lite rätt och mycket fel.

5. Kommer Minoo att kunna släppa känslorna för Max? Tänk om han vaknar ur koman lagom till hennes artonde födelsedag. Vad gör hon då? Han är ju inte längre välsignad, så kusten är ju klar.

– Här får vi inget svar alls. Jag tror fortfarande att Max kommer tillbaka. Jag tror fortfarande att Minoo kommer att ställas inför sina ouppklarade känslor. Kanske kommer hon att få välja mellan Gustav och Max. 

6. Anna-Karins morfar är jordhäxa. Ärver man sin fallenhet för magi? Har de andras föräldrar också magiska drag? Och kommer Anna-Karins morfar att återhämta sig? Han har kanske till och med något viktigt att berätta? 

– Anna-Karins morfar bidrar helt klart med något viktigt och jag hoppas att han får fortsätta göra det. Det hintas i boken om att han ska dö, men jag tror att Anna-Karins mamma är den som dör. Det vore så typiskt att hon ger upp och dör innan morfar.

De andras föräldrar visar inga som helst tecken på att vara magiska. Bah.

7. Vad är grejen med Nicolaus? Är han 1600-talshäxans pojkvän? Han låter ju ungefär 500 år gammal och Katten är väl inte mycket yngre.

– Nicolaus var absolut kopplad till häxan, men inte pojkvän, utan pappa. Och katten var ju absolut lika gammal, stackarn.

8. Vem är den riktiga skurken? Jag köper inte att Max kunde axla den rollen fullt ut. Det måste finnas en annan, mäktigare skurk. Säkert någon vi redan träffat. Men vem?

– Ingen aning. Det är en ny skurk i Eld, men vi vet fortfarande inte vem som är storskurken. Kanske den sovande Max. Kanske någon helt annan. Kanske Mona. Kanske blir det rektorn, nu när hon får börja om på nytt. Jag gissar på rektorn.

9. Slutligen undrar jag hur många som överlever till slutet. Förmodligen inte så många. En eller två tror jag.

a. Vanessa eller Linnéa, men inte båda två.
b. Inte Anna-Karin, men säkert hennes underbara gamla morfar.
c. Absolut inte rektorn.
d. Kvar är Minoo och Ida. Ida offrar sig säkert i en stor altruistisk gest. Det slutgiltiga beviset på att hon är god innerst inne.
e. Minoo överlever? Jag är inte helt nöjd med den slutsatsen. Hon borde ju i alla fall försöka offra sig. Hon är den som tar räddningen av världen på störst allvar. Hon är den vi känner bäst. Hon är den som förtjänar det mest.
f. Kanske överlever hon nästan och sedan är det Vanessa/Linnéa kvar. En underdog ”vinner”. 

Jaha… det här vet vi förstås fortfarande inte, med ett undantag.

Jag tror fortfarande på det sorgliga kärleksslutet för Vanessa och Linnéa, dvs att bara en av dem överlever.

Jag tror fortfarande att Minoo är den man tror ska överleva, men att hon inte gör det. Hon förtjänar det mest (precis som Rebecca), och därför kommer hon inte att göra det.

Anna-Karin tror jag har en bra chans numera.

Rektorn ”dog” ju, så hon har liksom förbrukats. Är hon ärkeskurken till slut, det vore ju snyggt om hon gick från god i en tidslinje till ond i sin nya, så dör hon givetvis.

Se till att inte spoliera i kommentarerna utan att varna tydligt först. 

Eld är helt enkelt underbar och en mycket värdig uppföljare till Cirkeln. Jag längtar så mycket efter den sista delen nu och önskar att jag hade sinnesnärvaro nog att skriva mer, men hjärnan blir ett skimrigt töcken bara jag tänker på boken.

Så med dessa slutord ber jag er läsa om ni inte redan gjort det: TÄNK POSITIVT! =D =D =D

Tidigare om Engelsforstrilogin:


Cirkeln som trollbinder

Äntligen har jag tagit del av den kritikerrosade (ungdoms)romanen Cirkeln av Mats Strandberg (@matsstrandberg_) och Sara Bergmark Elfgren (GloryBox), den senare tillika medlem i Elitistmörkerklubben. Boken är den första i en trilogi och rättigheterna har sålts för film om alla tre. Dessutom ska den översättas till tre biljoner språk och kommer förmodligen snart ta även resten av världen med storm.

Signering av Cirkeln på SF-bokhandeln
Signering av Cirkeln på SF-bokhandeln

Den 21 maj var det signering av Cirkeln på SF-bokhandeln och jag var där. Efter en kortare intervju med skickligt undvikande av spolierande fick jag inte bara fina signaturer i min bok utan lyckades även tvinga Sara att skriva vilken karaktär jag är från boken fast hon inte riktigt tyckte hon kunde bedöma det. Jag lyckades även sno åt mig den hett eftertraktade ”Jag är utvald”-tygväskan.

Då hade jag fortfarande inte läst Cirkeln. Hade jag gjort det så hade jag nog glömt att Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är vanliga dödliga och blivit helt starstruck. För vilken bok det är!

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

I Cirkeln upptäcker några ungdomar i första året på gymnasiet att de har magiska krafter och att de alla är utvalda att uppfylla en profetia som ska rädda världen. Varje tonåring är olik de andra och flera av dem är inte ens vänner utan tvärtom allt annat än vänner. Ändå måste de nu försöka samarbeta och utföra sin uppgift.

Jag får snabbt favoriter i Cirkeln. Det konstiga är bara att jag gillar nästan allihop. Visst, det är svårare att tycka om den bitchiga Ida än den eftertänksamma Minoo, men alla har sin charm och alla får ha nyanserade personligheter. Den enda jag tycker känns kantig och ovan är nog rektorn, men det hade å andra sidan varit så fel om hon känts mysig, så jag antar att det är med flit hon fått bli en ganska kantig klippdocka från de utvaldas perspektiv.

Eftersom författarna till Cirkeln inte har någonting emot att ta livet av sina karaktärer så är det svårt att berätta så mycket utan att avslöja för mycket. Vem som helst kan dö, det är uppenbart. Vid något tillfälle blev jag riktigt ledsen och var på vippen att lägga bort boken om det inte varit så spännande på samma gång. Vissa saker får man bara inte göra, men det gör de ändå. Sniff.

Men strunt i döden! Det är ju uppfriskande med en bok med höga insatser och verklig fara för huvudpersonerna. Det är ju det jag egentligen vill ha sagt, även om jag hulkar lite över det på samma gång.

Handlingen är skickligt upplagd så att man kan följa vardagligare händelser och den mer svettdrypande räddningen av världen på samma gång utan problem. Det är inte heller problem att skilja karaktärerna åt även om de är många, förutom en liten stund i början då jag blandar ihop Rebecka och Minoo med varandra och inte minns vad som gällde vem.

Det finns inga tråkiga avsnitt. Det finns inget antiklimax. Spänningen släpper aldrig och jag sträckläste med sådan frenesi som jag nog inte gjort sedan bokslukaråldern.

Från twitter när jag nästan läst ut den:

#Cirkeln Behöver jag säga mer? Boken som vore allt jag kunde drömma om i högstadiet eller gymnasiet. Eller vem lurar jag? Fortfarande.”

Det är så sant. Den är mästerlig. Jag tar i allt vad jag har nu för att förmedla känslan jag har av att ha läst den.

”Och där tog #cirkeln slut. Upprymdheten blandas med tomheten och hur ska jag kunna vänta på #Eld?”

Jag vill veta hur det går nununu!

Som extra krydda till en redan bra bok finns det även gott om små bokkommentarer i Cirkeln. Till exempel beskrivs bokhyllor, lugnet i rummet när mamma och pappa läser, presentkort på bokhandel etc. En liten flirt med boknördar som får mig att le varje gång.

Beskrivningen av tonåren är pricksäker. Den hopplösa känslan inför andras omogenhet. Det ambivalenta pendlandet mellan att inte synas alls och att vilja synas mest, att vilja vara någon. Känslan av att det här är viktigast i hela världen. Eller om han bara tycker om mig så…

Även kärleken finns med så klart och även den känns verklig. Är han någonting att ha? Vill han ha mig? Vad ser han hos mig? Varför vill han ha en sådan som mig? Och så det smärtsamma, du kanske tycker att du är vuxen nu, men vänta några år så ser du hur ung du faktiskt var. Oh ja. Så vuxen och ändå så ung.

Men magin då? Magin är enkel, men ändå svårgreppbar. Det är underbart när de utvalda använder magin precis så som man drömmer om ifall man hade den. Den som är osynlig smyger förstås på sina kompisar, även om skammen kommer direkt därpå. Den som kan styra andra passar så klart på att bli lite mer omtyckt, lite mer populär.

Men med magin kommer så klart ansvaret. Vad är okej att göra mot andra människor? Magin är makt och även om de utvalda plötsligt har den och kan ta ut sina oförrätter på de som förut var mäktigare, så kan de inte heller avslöja sig. Maktstrukturen är förändrad, men måste ändå stå fast. Ingen får veta att de känner varandra, så den som är utanför måste förbli utanför. Den som är hatad måste förbli hatad. Vad ska de andra på skolan annars tro?

Tusen tankar surrar i mitt huvud efter att jag läst Cirkeln. Jag har blivit så starkt påmind om min egen högstadie- och gymnasietid, om fascinerat om-och-om-igen-tittande på The craft (ååååh, världens bästa film tills Cirkeln kommer), om frustrationen, längtan, ambitionen och hopplösheten.

Vilken figur var jag då? Sara gissade på lite Linnéa och lite Minoo och det måste jag nog hålla med om. Med stor stolthet dessutom, för de är riktiga hjältinnor.

Till slut, när ni nu förstått vilken fantastisk bok Cirkeln är, så måste jag även fundera lite på nästa bok, Eld. Jag älskar ju att fundera på vad som händer i nästa bok (Se t ex Hungerspelen). Ibland har jag rätt, ibland fel. Oftast typ rätt. ;)

Spoilervarning nedan. Markera för att läsa texten (vitt på vitt).

  • Vad är det med Minoos magi? Har hon inget element? Eller har hon alla? Är hon en port till demonerna? Är hon Minoo – demondräparen?
  • Är Vanessa kär i Linnéa? Det finns definitivt vibbar där, men frågan är då… Är Linnéa intresserad?
  • Vad är det för fel på Ida? När ska hon börja bete sig som folk? Någonting gnager henne, helt klart.
  • Vad kommer de få för familiaris? Alla kanske inte hinner, men någon måste så klart få en söt djurvän. Jag gissar på Frasse och Vanessa, Troja och Ida, Peppar och Anna-Karin. Inga högoddsare direkt.
  • Kommer Minoo att kunna släppa känslorna för Max? Tänk om han vaknar ur koman lagom till hennes artonde födelsedag. Vad gör hon då? Han är ju inte längre välsignad, så kusten är ju klar.
  • Anna-Karins morfar är jordhäxa. Ärver man sin fallenhet för magi? Har de andras föräldrar också magiska drag? Och kommer Anna-Karins morfar att återhämta sig? Han har kanske till och med något viktigt att berätta? (Jag kan förresten aldrig förlåta författarna för att de lät mig tro att morfar dött. Satt och grät floder innan jag fick veta att han överlevt. Man får inte döda djur eller morfar.)
  • Vad är grejen med Nicolaus? Är han 1600-talshäxans pojkvän? Han låter ju ungefär 500 år gammal och Katten är väl inte mycket yngre.
  • Apropå Katten så kanske Nicolaus dör och så ärver någon Katten. Det låter rimligt.
  • Vem är den riktiga skurken? Jag köper inte att Max kunde axla den rollen fullt ut. Det måste finnas en annan, mäktigare skurk. Säkert någon vi redan träffat. Men vem?

Slutligen undrar jag hur många som överlever till slutet. Förmodligen inte så många. En eller två tror jag. Vanessa eller Linnéa, men inte båda två. Inte Anna-Karin, men säkert hennes underbara gamla morfar. Absolut inte rektorn. Kvar är Minoo och Ida. Ida offrar sig säkert i en stor altruistisk gest. Det slutgiltiga beviset på att hon är god innerst inne.

Minoo överlever? Jag är inte helt nöjd med den slutsatsen. Hon borde ju i alla fall försöka offra sig. Hon är den som tar räddningen av världen på störst allvar. Hon är den vi känner bäst. Hon är den som förtjänar det mest.

Kanske överlever hon nästan och sedan är det Vanessa/Linnéa kvar. En underdog ”vinner”. Javisst. Då är jag nöjd. Även om jag helst vill att alla överlever. Det kommer ju inte hända, det förstår vi ju, eller hur?

Jag vet att vi är många som läst Cirkeln. Vad tyckte du? Tyckte vi lika?

Se bara till att inte spoliera i kommentarerna utan att varna tydligt först. 


Signering av Cirkeln på SF-bokhandeln

Idag klockan två gick vi ivriga till Gamla stan i Stockholm och väntade på de hyllade författarna till Cirkeln, Mats Strandberg (@matsstrandberg_) och Sara Bergmark Elfgren (GloryBox), den senare tillika medlem i Elitistmörkerklubben.

Signering av Cirkeln på SF-bokhandeln

Signering av Cirkeln på SF-bokhandeln

Till min glädje så fann jag även en andra medlem i Mörkerklubben på plats och min käre make sprang genast bort och hittade Walking dead och film att köpa.

Förutom intervjun och signaturerna och att jag lyckades tvinga Sara att skriva vilken karaktär jag är från boken (förlåt, men det var en så kul idé), så var den bästa stunden när jag insåg att det fanns tygväskor! Whoho! Ni vet, de där eftertraktade med ”Jag är utvald” skrivet på. Lyckan.

Allt som allt en jättebra lördagsutflykt med lite bonus i och med inköp från Sf-bokhandeln nedan, alla resterande nummer av Walking dead och the complete Bad company.

SF-shopping 2011-05-21

SF-shopping 2011-05-21