Jag minns Dark places

Ibland brukar jag återbesöka lästa böcker med utdrag jag tyckte särskilt mycket om. Så även med Seriemördarsommarens elfte bok, Dark places av Gillian Flynn. Det fanns många bra passager, men här är ett par jag tyckte särskilt mycket om.

Gillian Flynn

Dark places handlar om Libby Day. När hon var sju år gammal mördades hela hennes familj, mamman och två systrar. Den som dömdes för mordet var hennes bror Ben, till stor del eftersom den sju år gamla, svårt traumatiserade Libby vittnade mot honom. Idag är hon fortfarande inte säker på vad som egentligen hände och vad hon egentligen såg. Och varför?

Libby om konversationer

”I hate people who start conversations with facts – what are you supposed to do with that? Sure is hot today. Yes, it is.”
Från Dark places av Gillian Flynn, s 16.

Ibland älskar jag Libby och hennes oredigerade tankar. Ibland vill jag bara skrika åt hennes förtvivlade lamhet. Det här är en av de tillfällen då jag gillar henne. Det är kanske Norrlänningen i mig, men jag vill skrika: ”Säg något meningsfullt!”

Roadtrip 2010 Mellanvästern

Libby om bokhyllor

”The room was lined with bookshelves, but they contained only self-help books. Open the Sunshine!; Go, Go, Girl; Stop Punishing Yourself; Stand up – Stand tall; Be Your Own Best Friend; Moving On, Moving Up! They went on, and on, the relentless, cheerful, buck-up titles. The more I read, the more miserable I felt.  […] I don’t trust self-helpers. Years ago, i left a bar with a friend of a friend, a nice, ute, crew-necked, normal guy with an apartment nearby. After sex, after he fell asleep, I started nosing around his room, and found that his desk was covered with sticky notes:

‘Don’t sweat the small stuff, it’s all small stuff.’

‘If only we’d stop trying to be happy we’d have a pretty good time.’

‘Enjoy life – not one gets out of here alive.’

‘Don’t worry, be happy.’

To me, all that urgent hopefulness was more frightening than if I’d found a pile of skulls with hair still attached. I ran out in full panic, my underwear tucked up a sleeve.”
Från Dark places av Gillian Flynn, s 71.

Oaaaaaaaaaaaah! Hon har så rätt. Det är läskigt med självhjälpsböcker. Och ännu läskigare är människorna som läser dem. Men läskigast är ändå människor som har många av dem. Och läskigare än läskigast är de som dessutom tillämpar dem genom att påminna sig själva med peppiga ordspråk över hela skrivbordet/hemmet. Halp.

 

Förstod ni inte redan hur bra Flynn var så kanske ni förstår nu. Hon är spektakulärt bra på att skriva.

 

Mer om Gillian Flynn:

• Sharp objects och vassa kommentarer – Sharp objects av Gillian Flynn
• I Kansas kan ingen höra dig skrika – Dark objects av Gillian Flynn

Jag minns Schismatrix

En av de första saker jag vill säga när jag tänker tillbaka på Schismatrix av Bruce Sterling är något jag glömde när jag skrev själva recensionen.

Längst bak i min utgåva finns några noveller. Några riktigt bra noveller till och med. Där Schismatrix är lång och tung är novellerna korta och underbara. Särskilt älskar jag Spider Rose, om en ensam mekanist som spanar ut mot stjärnorna från sin rymdstation och en dag kommer över ett husdjur i byteshandel. Ett sött och trevligt husdjur, väldigt likt en liten drake, som verkar veta precis vad hon känner…

Det borde vara straffbart att glömma att berätta något sådant. Samtidigt är det kanske omöjligt att förstå novellerna utan att ha läst Schismatrix innan? Nej, det tror jag inte. Så är ni sugna, men utan ork. Läs novellerna.

Nu över till minnenas blogg:

Lindsay och pojken om ideologi:

”Lindsay log. ‘Är det något politiskt? Jag litar inte på politik.’

‘Politik? Jag pratar biologi. Saker som lever och växer. Organismer. Integrerade former.’

‘Var kommer människorna in?’

Pojken viftade retligt med handen och fångade upp draken när den dök. ‘Strunt i dem. Jag pratar om grundläggande lojaliteter. Som det där trädet. Är du på trädets sida, mot det oorganiska?'”
Utdrag ur Schismatrix av Bruce Sterling, s 234

Jag älskar att diskutera. Sterling lyckas ibland återge just diskussion och dialog fruktansvärt bra. Det är som att man själv deltar och spelar än den ena än den andra sidan, dvs det är som när det är som bäst.

Dessutom tycker jag om ”antydningarna” om att biologi är mycket roligare än politik. Det är helt sant.

Schismatrix av Bruce Sterling

Pongpianskul om värdighet:

”Ha. Ha. Jag är glad att se att du inte håller på din värdighet. För mycket värdighet är en black om foten. Fanatiker skrattar aldrig. Jag hoppas att du fortfarande kan skratta när du lär världar att gå vackert.”
Utdrag ur Schismatrix av Bruce Sterling, s 238

Ja. Och så fort någonting blir heligt blir det farligt. Nästan för allvarligt för att vara roligt, men jag skrattar ändå, bara så ni vet.

Dembowskakolonin:

”Något låg i luften på denna nivå. Parfymlukten var särskilt stark. Gomez ögonlock blev plötsligt tunga, och bröderna Szilard, som satt på sig pannbandskameror, tog av sig dem för att torka bort svetten. Jane Murray och Emma Myer, förbryllade av någonting som de inte kunde sätta fingret på, såg sig misstänksamt omkring. När de två väggbarnen ledde dem från plattsformen och in i de köttiga djupen  kom Lindsay plötsligt på det: könsferomoner. Arkitekturen var sexuellt upphetsad.”
Utdrag ur Schismatrix av Bruce Sterling, s 252

Det är så kvävande intimt att man blir lite kräksjuk, samtidigt som det är så fascinerande att man inte kan låta bli att fundera på hur det känns att vandra omkring inuti en ”människa”. Eller för den delen att utvidgas till att omfamna en hel värld. Kanske det konstigaste jag läst någonsin.

Om att bli en Hummer, en mekanist:

”‘Lugn, bara lugn’, sade Modemet. ‘Jag låter mediemekanikerna ta hand om dig och passa in dig i ett av våra skal. en Hummer är en annan lik. Under skalet komemr du att vara fullkomligt trygg.’

Jag var chockerad. ‘Bli Mekanist?’

‘Du behöver inte förbli Mekanist’, sade Wellspring. ”Det är en enkel procedur. Några nervtransplantationer, lite analkirurgi, en trakeotomi… Man går miste om smak och sådant, men de övriga sinnena vidgas något enormt.'”
Utdrag ur Schismatrix av Bruce Sterling, s 359

Glöm det. Det här är också bland det konstigaste jag läst någonsin. Väldigt obehagligt. Hrrr… Men! De kan vandra omkring i rymden och skratta åt stjärnorna.

Kanske är det här enda sättet att förstå hur en bok kan vara så tung och ändå bra på samma gång. Helt galna idéer som givits fäste och fått utvecklas i den här världen.

Recensionen av Schismatrix av Bruce Sterling:

• Är en posthuman mänsklighet mänsklig?

Jag minns Skeppet

Jag läste Skeppet av Stefán Máni för ett tag sedan och älskade den. En del passager var ren poesi och andra väldigt vackra och tänkvärda långt efter att jag lämnat sidan. En del saker var nästan direkt ur mina tankar, något som är väldigt ovanligt när jag läser böcker. Jag känner sällan igen mig särskilt väl i några karaktärers tankar.

Skeppet av Stefán Máni

Här är några utdrag ur Skeppet som jag tyckte särskilt mycket om.

Ett exempel på poesin i Skeppet av Stefán Máni och hur kapten Gudmundur ser på havet:

”…komma i beröring med oceanen som väntar på honom, insvept i tystnad och hemlighetsfullhet, förtrollande och farlig på en gång, ett skrämmande stort hjärta som fylls och töms i ett kallt bröst och drar honom till sig som en ensam älskarinna.”
Skeppet av Stefán Máni, s 62

Jón Karls syn på livet:

”Livet är meningslöst! Det finns inget i naturen som man kan kalla en högre mening. Mening är bara ett tomt ord som mänskligheten använder för att urskulda en del av sina handlingar. Punkt och slut!”
Skeppet av Stefán Máni, s 121

Djävels syn på döden:

”I hans [Djävels] föreställning är lik bara lik, dött kött som varken är till nytta eller hinder och därför är oväsentligt. Varför vara rädd i närheten av dött kött? De gillade dessa män medan de levde men skyr dem som pesten då de har slutat leva!

Livet är en strid och döden är frid, inte tvärtom. Är det så svårt att förstå? Det som lever kämpar för sin tillvaro tills det dör. Sedan sover det i all evighet och gör ingen något ont.

De som ber om fred på jorden ber i praktiken om världens undergång. Men naturligtvis är det samma människor som fruktar döden mest av allt!

Idioter!”
Skeppet av Stefán Máni, s 32

Jag skulle så gärna diskutera de här styckena med någon. Poesin, hur Máni formulerar stycket om havet. Och meningen med livet, meningen med döden, världsfreden… Så stora tankar i mitt lilla huvud. Inte konstigt att jag blivit medlem i poeter.se, funderar och så smått börjat skriva igen (http://www.poeter.se/feuerzeug).

Intressant och tråkigt??

Jag har råkat fastna i ett dilemma. När jag skrev om Veckans läsning 18 nyss råkade jag utan att tänka mig för säga:

”Den är ganska tät och… ja tråkig, om än intressant. Historia tenderar att vara sådan.”
(om Third reich victorious)

Strax därpå hittade jag in till Tidningsida, som kallar Andreas Carlssons Live to win just intressant men tråkig. Vi har alltså ungefär samma omdöme om två böcker, en om modern pophistoria (snällt sagt) och en om andra världskriget, alternativhistoria.

Jag skickade ut en förfrågan på Twitter, men intresset var svalt. Alltså vänder jag mig till ER. Hör här…

Är det verkligen möjligt att något är intressant och tråkigt samtidigt? Innebär inte egentligen intressant att något engagerar? Annars är det kanske bara ”lärorikt” eller ”nyttigt”? Har jag varit lat och valt ett onyanserat ord som faktiskt i slutändan var felfelfel? Eller rättare sagt, för jag tycker inte att den är tråkig, har jag kanske valt ett för starkt ord när jag menade ”lågmäld”, ”faktatät” eller liknande.

Jag misstänker att det faktiskt inte borde vara möjligt att vara både intressant och tråkig. Men kanske är det möjligt, vilket får mig att tänka på ett citat av Sherlock Holmes (en nog så aktuell figur apropå twitter, suck):

”When you have eliminated the impossible, whatever remains, however improbable, must be the truth.”

Jag får alltså kanske finna mig besegrad av den gode Watsons kollega.

Men innan jag överlåter slutsatsen till er, vill jag ägna ett ögonblick åt att ta upp vad ne.se har att säga om intressant och tråkigt.

1. Intressant: ”som kan fånga och kvarhålla uppmärksamheten” (intressant. http://www.ne.se/sve/intressant, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-01-31.)

2. Tråkig: ”som inte förmår väcka ngn som helst glädje eller ngt som helst intresse p.g.a. enformighet, långdragenhet e.d.; om person, föremål el. abstrakt företeelse” (tråkig. http://www.ne.se/sve/tråkig, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-01-31.)

Utifrån ne.se är slutsatsen enkel. Enligt ne.se har jag helt enkelt jävligt fel. Det står ju tydligt att tråkig betyder att inget som helst intresse väcks. Klart som korvspad! Eller?

Håller ni med? Vad tycker ni? Kan något vara både intressant och tråkigt?

Jag minns min Neverwhere

”…Somewhere not far inside him was the fear – the stark, utter, silently screaming terror – that if the got too close to the edge , then something would take over and he would find himself walk to the edge of a clifftop and stepping off into space.”
– Neverwhere av Neil Gaiman, s 49

”His father had died quite suddenly when Richard was still a small boy, of a heart attack. His mother died very slowly after that, and once Richard left home she simply faded away: six months after he moved to London he took the train back up to Scotland, to spend her last two days in a small country hospital sitting beside her bed.”
– Neverwhere av Neil Gaiman, s 55

”As a child, Richard had had nightmares in which he simply wasn’t there, in which, no matter how much noise he made, no matter what he did, nobody ever noticed him at all.”
– Neverwhere av Neil Gaiman, s 57

”He had gone beyond the world of metaphor and simile into the place of things that are, and it was changing him.”
– Neverwhere av Neil Gaiman, s 307

Tidigare om Neverwhere:

• Neverwhere: Fuck you, Neil Gaiman (recension)
• Tunnelbana, råttor och passager

Jag minns min Dexter

”If you’re no good att all in your job, people treat you badly and eventually you will be unemployed. And if you’re a little better than competent, everyone expects miracles from you, every single time. Like most in life, it’s a no-win situation. And if you dare to mention it, no matter how cratively you phrase your complaints, you are shunned as a whiner.”
– Dexter is delicious av Jeff Lindsay, s 16

”…How could I keep Lily Anne safe in a world like ours? Especially so soon after birth – it was madness to send her home now, one day old. Typical medical arrogance and indifference; doctors think they’re so smart, and all because they passed organic chemistry.”
– Dexter is delicious av Jeff Lindsay, s 47.

Recensionen: Bebisbajs, människokött och magsjuka

(Och gott nytt år!)

Heaven or hell från Den amerikanska natten av Jim Morrison

Ett smakprov från diktsamlingen Den amerikanska natten av Jim Morrison, som jag köpte härom veckan på antikvariat och som jag bläddrar i parallellt med Vårlik av Mons Kallentoft.

Heaven or hell…

Heaven or Hell the circus
of your actions

To Play
(chance is god here)
at Carnival

assuage the guilt
The deep fear

The separate loneliness

open Sinygog
open sesame

The Party of new connections
mind made free
Love cannot save you
from your own fate

Art cannot sooth
Words cannot tame
The Night

(Ur Den amerikanska natten av Jim Morrison, s 204)

Ett smakprov från Dhalgren av Samuel R Delany

Under dessa väntans tider ska ni få ett smakprov. Det avslöjar ingenting viktigt för handlingen, men vill du bli lika fnissig som jag när du läser det i boken, så ska du så klart inte läsa det här, nu.

Huvudpersonen Kid kommer in i parken för första gången:

That wasn’t buildings on the other side of the street: Trees rose abocve the park wall, black as shale. Loufer headed toward the entrance.

”Is it safe in there?”

”Looks pretty scary.” Tak nodded. ”Probably keep any criminal with a grain of sense at home. Anybody who wasn’t a mugger would be out of his mind to go in there.” He glanced back, grinned. ”Which probably means all the muggers have gotten tired of waiting and gone home to bed a long time ago. Come on.”

Stone lions flanked the entrance.

”It’s funny,” Tak said; they passed between. ”You show me a place where they tell women to stay out of a t night because of all the nasty, evil men luring there to do nasty, evil things; and you know what you’ll find?”

”Queers.”

Tak glanced over, pulled his cap visor down. ”Yeah.”

(s. 21)