Etikettarkiv: dna

Virus, vetenskap och terrorism

När jag hittar en bok som heter Virus, så kommer jag absolut att plocka upp den och läsa på baksidan.

När jag läser baksidan av Paul McEuens bok, så står det så här:

”När Nobelpristagaren Liam Connor hittas död på botten av de berömda Ithaca-ravinerna i New York vägrar hans forskarkollega, Cornell-professorn Jake Sterling, tro att det var självmord.

[…]

Men Liam Sterling (!) var inte bara biolog, han var också expert på biologisk krigföring. Snart står det klart att ett cacheminne med supersofistikerade…”

Ok, alltså, baksidestexten är sjukt dålig. Herregud, vad är detta för slarvigt hopskrivet skit? Förlaget Bazar verkar ha haft så bråttom att de låtit en twittrare skriva/översätta baksidan med Iphones autocorrect. Eller nått.

Men skit i det. Boken har Paul McEuen skrivit. Och han är professor i fysik vid just Cornell i New York. Han är expert på nanoteknologi, vilket boken handlar om, och han har varit rådgivare åt CIA mfl. Han är Jake Sterling och Liam Connor. Han vet vad han skriver om.

Och faktiskt blir det riktigt bra, baksidans tramsighet till trots.

Terrorister har kidnappat nanoteknologi och ett dödligt virus, och kombinerat dem till ett perfekt biologiskt vapen. Liam Connor anade mer än någon annan, men dog innan han kunde göra så mycket åt det. Jack Sterling plockar upp trådarna och följer dem, mot terroristerna.

 

Virus av Paul McEuen

Virus av Paul McEuen

I efterhand är jag väldigt nöjd med den här boken, men den har några problem:

  • Den är för enkel. Jag tror att McEuen misstänkte att läsarna skulle vara lite dumma i huvudet. Jag tycker att han kunde förvänta sig mer.
  • Den innehåller ensamstående-mamma-med-barn-kärleksdrama. Jag har fått nog av det i Harlequin, och jag tycker inte att McEuen skrev det så där jättebra.
  • Den låter inte den kvinnliga birollen ta plats i egen makt, utan hon förblir en appendix till Jack.

Med det sagt, så har boken några fördelar också:

  • Coola nanoteknologirobotar
  • Coola virusar
  • Coola badguys
  • En kvinnlig biroll, som iaf är smart och forskare, och ”inte bara mamma”.
  • En hel del häftiga twistar och vändningar, som bygger på vetenskap.
  • Väldigt sorgliga delar, som man vill skrika åt, dvs de var bra på det där hemska viset.

 

Om du också gillar böcker om virus och pandemi och krig och teknologi, då är det här ett väldigt bra val, men den är mer spännande och cool än utmanande. Så du kan läsa den även om du är bakis, förkyld eller så där i behov av action.

 

 

 

Annonser

Evighetens elegans i Googolplex

För ett tag sedan skrev jag om två science fiction-böcker (som båda fanns som ebok på Elib.se), Googolplex och Det gyllene språnget.

Det gyllene språnget av Bertil Mårtensson var en gammal älskling, men KG Johansson var ny för mig. Båda är de svenska sci-fi-författare.

Googolplex beskrivs så här: ”kolonister som reser till den avlägsna planeten”, ”manipulera DNA”, ”de märkliga varelserna”, ”andra universa”. Ja tack.

Men det dröjde tills jag faktiskt kom mig för att läsa boken. Nu när jag äntligen gjort det så är det för att Elitistmörkerklubben valde den som cirkelbok (och därmed slog ut Babel-12, som jag också snart ska komma mig för med). Förr eller senare hade det ändå blivit Googolplex, men nu fick jag njuta av den just när jag inte fick recensera den när jag vill. Typiskt. Det har alltså varit en lång väntan. Men här är den till slut…

Googolplex av KG Johansson

Googolplex av KG Johansson

Jack är huvudperson, född ett par hundra år gammal och därmed ganska ung, inne på ca sin tredje kropp och ute efter att uppleva äventyret när några människor skickas trettio ljusår för att kolonisera den dystra planeten Shylock.

Jack har en viss talang som innebär att han kan förändra DNA med blotta tanken. Detta har människorna lärt sig av en utomjordisk och multidimensionell livsform som kallas multis.

Jack upplever med tiden en gnagande känsla och driven av instinkt börjar han ett långt sökande. På vägen lär han sig mycket om universum och multis, men framför allt mycket om sig själv.

Mer är det svårt att berätta utan att avslöja något viktigt från det 169 sidor långa lilla mästerverket. Men tankarna Googolplex väcker skulle ta många fler sidor om jag skrev ner dem. Jag vet att det är alldeles för kort, men det går verkligen inte att berätta mer utan att spoila. Och filosofier om universums uppbyggnad, tidens egenskaper och hur oändligt många möjligheter vi har och hur oändligt många dimensioner det alltså måste finnas skulle verkligen kunna få en egen blogg. Därför lämnar jag den diskussionen till cirkeln och ber er istället läsa boken.

Det är en underbar liten bok, en fantastisk historia, en makalös fantasi och en svindlande resa. Helt perfekt för bokcirklar, men också för introverta grubblare som jag själv. Läs! Njut!

Tips tips tips

Tips tips tips

Och som en eftertanke så måste jag också bara tipsa om KG Johanssons nya bok, Feedback, som handlar om hur sångaren i ett band försvinner spårlöst. Inte ens AI kan hitta honom och handlingen kretsar kring motsättningar mellan svennar och nysvenskar, våld och kaos. Det låter som att jag vill läsa den. Jag känner lite vibbar från William Gibsons Idoru och från en annan gammal bok om ett band som jag minns att jag älskade. Ja, jag tror jag måste ha den. Tack Elib.