Etikettarkiv: döden

När man vill dö

Min vän finns inte mer. Hon tog sitt liv, och jag kan inte sluta gråta.

Jag var inte hennes närmaste vän. Vi sågs inte många gånger, men hon fanns i mitt liv, och nu fattas hon.

Så många frågor och så mycket ilska och sorg. När man är så deprimerad att man vill dö, tror man att ingen kommer att sörja då? Tror man att man är helt ensam?

Det är bara otur, vem som blir deprimerad, vem som hamnar i det oändliga svarta och inte hittar ut.

Jag är inte särskilt lätt att komma nära. Men jag ställer upp. Jag kan stötta med pengar när det behövs. Jag kan följa med till jobbiga möten med myndigheter. Jag kan lyssna och finnas där. Men vid depression kanske ingenting riktigt syns på ytan. Det är lätt att gömma, och låtsas.

Om jag blev deprimerad skulle jag förmodligen inte släppa in någon. Jag skulle inte sträcka ut en hand och hoppas att någon tog den.

Men man måste det. Man måste sträcka ut en hand, för att överleva.

Du måste leva.

Det lämnar inte en tomhet. Det lämnar ett kaos av ilska och sorg. Jag förstår inte att hon är borta. Jag förstår inte vad hon upplevt, vad hon tänkt. Och nu kan jag aldrig förstå.

Nu är det för sent, för alltid. Och det gör så ont.

Så jag lyssnar på Demons med Imagine Dragons. (Spotify)

I wanna hide the truth 
I wanna shelter you
But with the beast inside

There’s nowhere we can hide

They say it’s what you make
I say it’s up to fate
It’s woven in my soul
I need to let you go

Det hjälper inte. Ingenting hjälper riktigt. Ingenting lättar på sorgen. Men jag vill ha någonting sagt. Jag vill berätta för dig, för alla, att ingen ska behöva leva så. Ingen ska behöva vilja dö. Det ska inte vara så. Det finns människor runt omkring dig. De älskar dig. De vill finnas där för dig. De vet kanske inte hur de ska göra. De är kanske rädda för att tränga sig på, eller för att säga något dumt. Men tro aldrig att de inte finns där.

Min vän Hanna, jag vet inte vad hon trodde. Men väldigt, väldigt många människor sörjer henne nu. Hon berörde så väldigt många.

Jag förstår nu, att det handlar inte om att inte ha någonting att leva för. Allt det blir irrelevant när man vill dö. Men det är inte sant. Det är odjuret inom dig som säger att det inte är relevant. Eller att det inte är sant, eller att du inte kommer att hitta ut.

Snälla snälla snälla. Sträck ut handen. Visa hur du känner. Låt oss finnas där för dig. Låt oss se dig.

Hon fattas nu. Så smärtsamt. Men nu är det för sent. Låt det aldrig vara för sent.

Annonser

100 böcker man måste läsa om döden

Det finns så många listor, men ingen känns riktigt relevant. De är för generella. Därför tänkte jag att en lista på böcker man måste läsa om döden är mycket bättre anpassad för mig.

Jag ber att få presentera: Tanatologilistan!

  1. Schismatrix av Bruce Sterling
  2. Googolplex av KG Johansson
  3. Bli en överlevare! av Ben Sherwood
  4. De döda fruktar födelsen av Pål Eggert
  5. Halfhead av Stuart B. MacBride
  6. We have always lived in the castle av Shirley Jackson
  7. Baby Jane av Sofi Oksanen
  8. Slaughterhouse five av Kurt Vonnegut
  9. World War Z av Max Brooks
  10. Mannen utan öde av Imre Kertész 
  11. the Road av Cormac McCarthy 
  12. Heartsick (Gretchen Lowell #1) av Chelsea Cain
  13. Veronica bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho
  14. Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda
  15. De i utkanden älskande av Johanna Nilsson
  16. Fallhöjd av Nick Hornby
  17. De välvilliga av Jonathan Littell
  18. Den långa flykten av Richard Adams
  19. Gulag archipelago av Aleksandr Solzhenitsyn
  20. Stiff: The secret lives of human cadavers av Mary Roach
  21. Adjö Herr Muffin av Ulf Nilsson
  22. Interview with the vampire av Anne Rice
  23. Mort av Terry Pratchett
  24. Dracula av Bram Stoker
  25. Frankenstein av Mary Shelley
  26. The chemistry of death av Simon Beckett
  27. The bell jar av Sylvia Plath
  28. Postmortem: How Medical Examiners Explain Suspicious Deaths av Stefan Timmermans
  29. Svart dam av Maria Fagerberg
  30. Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark
  31. Boktjuven av Markus Zusak
  32. Empire av David Dunwoody
  33. Johnny Got His Gun av Dalton Trumbo
  34. Sunnanäng av Astrid Lindgren
  35. A Quiet revolution for death av Jack Dann (novell i samlingen Jubilee)
  36. Ubik av Philip K. Dick
  37. Death – the high cost of living, text Neil Gaiman, bild Chris Bachalo
  38. Garderingar av Jan Myrdal (innehåller folksagan Döden till fadder)
  39. Den käre bortgångne av Evelyn Waugh
  40. Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion
  41. Encounters with death av Leilah Wendell
  42. Encyclopedia of death av Kastenbaum.
  43. Big book of death av Bronwyn Carlton (samt ett antal tecknare)
  44. Death: A User’s Guide av Tom Hickman
  45. How We Die av Sherwin B. Nuland
  46. The Fireside Book of Death av Robert Wilkins
  47. Spook av Mary Roach
  48. An Undertaker’s Diary av Paul R. Seymour
  49. Buried Alive av Jan Bondeson
  50. The American Way of Death av Jessica Mitford
  51. Yrke: begravningsentreprenör av Anna Davidsson Bremborg
  52. Final Exits av Michael Largo
  53. Nu måste jag sluta av Udo Grashoff
  54. Tiden och döden av Erik Jansson
  55. The Hour of Our Death: The Classic History of Western Attitudes Toward Death Over the Last One Thousand Years av Philip Aries
  56. Death and Dying: A Sociological Introduction av Glennys Howarth
  57. Processen av Franz Kafka
  58. Innan jag dör av Jenny Downham
  59. Döden i Rom av Maud Webster

Vafalls! skriker ni. Det är ju bara ett trettiotal sextiotal böcker. Jo, men ni får väl bidra med resten fattar ni väl. Många har redan gjort det i kommentarerna och deras förslag är tillagda på listan. Stort tack till alla bidragare!

Seså! Vad bör man läsa om döden? Motivera gärna om ni orkar. Annars googlar jag.

Som framgår av listan behöver det inte vara nattsvart även om det får vara det. Det behöver inte heller vara filosofiskt även om det får vara det. Det måste dock innehålla en hel del död.


Jag minns min Neverwhere

”…Somewhere not far inside him was the fear – the stark, utter, silently screaming terror – that if the got too close to the edge , then something would take over and he would find himself walk to the edge of a clifftop and stepping off into space.”
– Neverwhere av Neil Gaiman, s 49

”His father had died quite suddenly when Richard was still a small boy, of a heart attack. His mother died very slowly after that, and once Richard left home she simply faded away: six months after he moved to London he took the train back up to Scotland, to spend her last two days in a small country hospital sitting beside her bed.”
– Neverwhere av Neil Gaiman, s 55

”As a child, Richard had had nightmares in which he simply wasn’t there, in which, no matter how much noise he made, no matter what he did, nobody ever noticed him at all.”
– Neverwhere av Neil Gaiman, s 57

”He had gone beyond the world of metaphor and simile into the place of things that are, and it was changing him.”
– Neverwhere av Neil Gaiman, s 307

Tidigare om Neverwhere: