Etikettarkiv: eld

Engelsfors, slutet, ragnarök

Liksom det mesta måste allting ha ett slut, och Nyckeln är slutet på Engelsforstrilogin, som började med Cirkeln, och följdes upp av Eld, samt serieboken Berättelser från Engelsfors.

Mats Strandberg (@matsstrandberg_) och Sara Bergmark Elfgren (GloryBox) har skapat en kult, och första boken förvandlas precis nu till film.

Jag tror att de flesta känner till Engelsforstrilogin. De som inte gör det är ju förmodligen fullständigt illitterata. Men här kommer iaf en kort sammanfattning: ”I Cirkeln upptäcker några gymnasietjejer att de har magiska krafter. De är De Utvalda, som ska rädda världen och stänga ute demonerna som vill ta över världen. Tjejerna är väldigt olika och måste ändå samarbeta för att lyckas med sitt uppdrag.”

Handlingen är skickligt upplagd i Cirkeln och Eld, som jag läste om inför Nyckeln. Eld lyckas följa upp Cirkeln utan att bli en mellanbok, och vi längtade alla ihjäl oss efter att få veta hur det skulle sluta.

Tyvärr tycker jag inte att Nyckeln riktigt lyckades följa upp den här trenden. Dels har det nog att göra med suspekta drömavsnitt som avbryter handlingen, men de är egentligen förvånadsvärt skickligt gjorda, och absolut inga kursiva avsnitt att förfasas över. Det har nog mer att göra med att Cirkeln och Eld lovade så väldigt mycket, och var så minutiöst upplagda att rytmen aldrig missade ett slag… medan Nyckeln nästan verkar sakna rytm helt. Det där stegrande, dalarna, tempot, det dyker inte upp förrän precis på slutet när alla dör (skojar bara – riktigt alla dör inte).

Cirkeln och Eld innehöll inte ett enda tråkigt avsnitt, men Nyckeln blir nästan en supertransportsträcka till upplösningen.

Med detta uschligt negativa sagt, så äääälskar jag Engelsforstrilogin, och kommer absolut att läsa om alla tre böckerna, plus serieboken, kanske redan i sommar. Och jag ska definitivt se filmen. Och filmerna. Och Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs nya böcker, som de skriver separat, VILKET BETYDER DUBBELT SÅ MÅNGA! :D

Tidigare om Engelsforstrilogin:

Annonser

Bilder till böckerna

Det finns inte en chans att du missat Engelsforstrilogin. Det känns nästan löjligt att recensera Berättelser från Engelsfors, för det är så osannolikt att du inte läst alla böckerna så fort de kommit ut. Helt osannolikt, helt löjligt otroligt faktiskt.

Det som hänt sedan sist är iofs att även Sara Bergmark Elfgren numera twittrar (@sarabelfgren), liksom Mats Strandberg (@matsstrandberg_) redan gjort sedan länge.

Den första boken hette Cirkeln och blir film as we speak, featuring producent Benny Andersson, tidigare känd från ABBA. Men never mind that. Den andra boken hette Eld, och fansen består av ungefär hela Sveriges befolkning och en hel del utomlands dessutom. Böckerna har blivit dundersuccéer, och kommer förmodligen att forma en hel generation till bättre och mer fantasyeska människor.

Men det här är alltså inte sista boken Nyckeln, som kommer framåt jul, utan en seriebok, hör och häpna, som binder ihop bok ett och två, ger lite bakåt och framåtblickar och sidorvinklar och allmänt godis.

”I Cirkeln upptäcker några gymnasietjejer att de har magiska krafter. De är De Utvalda, som ska rädda världen och stänga ute demonerna som vill ta över världen.

Tjejerna är väldigt olika och måste ändå samarbeta för att lyckas med sitt uppdrag. Man får snabbt favoriter, men på något sätt gillar man ändå varenda en av tjejerna. Något som blir väldigt jobbigt eftersom författarna gärna tar livet av dem.”
Elden som förtär

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Serieboken är tecknad av Kim W Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam, samtliga kända från sina egna fina serier. Men nu har de alltså fått rita Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs universum.

Signaturerna

Signaturerna

Hela boken utgår ifrån en spådom den gamla hippien Mona Månstråle läser om någon. Så vår första fråga blir: Vems är spådomen??

  • Del ett handlar om Ida. Den strikta, tråkiga, hårda, pryda, egoistiska Ida. Eller? Den är en av mina favoritdelar, kanske lite oväntat. (Månen, Karl Johnsson)
  • Den andra delen handlar om Gustav och Rebecka. Nog så. (De älskande, Lina Neidestam)
  • Den tredje delen handlar om Elias och Olivia. Elias… Elias. Elias? (Vagnen, Kim W Andersson)
  • Den fjärde delen handlar om Elias och Linnéa. Allt detta hopplösa hopp. Vad hände? (Den hängde, Karl Johnsson)
  • Den femte delen handlar om Adriana, om saker som hände långt innan Cirkeln började. Vad är det för pinne som kliar i Rådets stjärt, egentligen? (Tornet, Kim W Andersson)
  • Den sjätte delen handlar om Vanessa och Linnéa. Det här är min absoluta favorit. Låt oss inte spoila, men alltså.. Ja. JA. (Frestelse, Lina Neidestam)
  • Den sjunde delen handlar om Minoo, och kanske om framtiden? (Magikern, Karl Johnsson)
  • Den sista och åttonde delen handlar om Anna-Karin, och det är förmodligen den absolut viktigaste av dem alla. Här någonstans döljer sig viktiga ledtrådar till Nyckeln. ??? !!! (Kejsarinnan, Lina Neidestam)

Alla delar är fantastiskt tecknade, på samma gång lika och olika. Lika, eftersom karaktärerna kan kännas igen från böckerna, och det mesta stämmer överens med bilder jag haft i mitt huvud. Olika, eftersom varje tecknare har sin stil och vissa saker ändå är helt ”fel”. Men egentligen är det inte bilderna, karaktärerna eller något av det jag minns, utan stämningen. Alla dessa människor som samarbetat, har lyckats återskapa stämningen från böckerna, och samtidigt också fördjupat den med bilder och vågat lita på dem, inte använt en massa bubblor i överflöd. Det är väldigt effektivt att delarna förmedlas genom Mona Månstråles spådom, som gör att berättelser innesluts av en berättelse.

Åter igen… Vem är det som blir spådd??

Mer än så tänkte jag inte berätta, men här har ni ett litet smakprov:

Minoo läser Donna Tartt

Minoo läser Donna Tartt

Tidigare om Engelsforstrilogin:


Elden som förtär

I ett år hade vi väntat och nu skulle succén från 2011 äntligen upprepas med Eld av Mats Strandberg (@matsstrandberg_) och Sara Bergmark Elfgren (GloryBox), den senare tillika medlem i Elitistmörkerklubben.

Eld är den andra boken i Engelsforstrilogin och fansen består av ungefär hela Sveriges befolkning och en hel del utomlands dessutom. Boken är den första i en trilogi och rättigheterna har sålts för film om alla tre. Dessutom ska den översättas till tre biljoner språk och kommer förmodligen snart ta även resten av världen med storm.

I Cirkeln upptäcker några gymnasietjejer att de har magiska krafter. De är De Utvalda, som ska rädda världen och stänga ute demonerna som vill ta över världen.

Tjejerna är väldigt olika och måste ändå samarbeta för att lyckas med sitt uppdrag. Man får snabbt favoriter, men på något sätt gillar man ändå varenda en av tjejerna. Något som blir väldigt jobbigt eftersom författarna gärna tar livet av dem.

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Handlingen är lika skickligt upplagd i Eld, som i Cirkeln, om inte ännu bättre. De två böckerna är egentligen exakt lika bra båda två och lägger upp för ett riktigt dunderslut i den sista boken, Nyckeln, som sägs komma hösten 2013 (längt). Samtidigt är Eld nästan bättre eftersom den är nummer två och man redan känner karaktärerna. Å andra sidan blev man mer överraskad i Cirkeln, eftersom man inte lärt sig vad som är att förvänta i Engelsfors. Att folk dör. Att de snälla kan vara onda och att man inte kan vara säker på någonting.

Precis som i Cirkeln innehåller Eld inga tråkiga avsnitt. Inga. Tråkiga. Avsnitt. Det här är enormt skickligt. Nästan varje bok, hur bra den än är, innehåller något slags antiklimax eller en seg del av transport från A till B. Så inte här. Det är väldigt snyggt och tyder på extremt bra planering och självkritisk granskning.

Det känns svårt att recensera Eld mer grundligt än så. Kanske gäller för mycket av det jag skrev redan till Cirkeln. Kanske har alla andra redan sagt så mycket.

I slutet av min Cirkel-recension skrev jag några gissningar för att se i Eld (eller i Nyckeln) om jag hade rätt. Låt oss ta en titt på om jag hade rätt eller fel:

Spoilervarning nedan. Markera för att läsa texten (vitt på vitt).

1. Vad är det med Minoos magi? Har hon inget element? Eller har hon alla? Är hon en port till demonerna? Är hon Minoo – demondräparen?

– Det här får vi ju faktiskt lite svar på i Eld. Minoos magi visar sig vara något annat än elementmagi, men jag kan inte påstå att jag hade rätt även om ”port till demonerna” står ganska nära till hands. Vi får se…

2. Är Vanessa kär i Linnéa? Det finns definitivt vibbar där, men frågan är då… Är Linnéa intresserad?

– I Cirkeln var det här den stora frågan. I Eld frågar vi oss snarare om Linnéa är kär i Vanessa, varför svaret på båda frågorna väl kan anses vara tydligt. Det är absolut kärlek. Frågan är om de får varandra. Och om någon av dem dör innan de får uppleva det.

3. Vad är det för fel på Ida? När ska hon börja bete sig som folk? Någonting gnager henne, helt klart.
Ida offrar sig säkert i en stor altruistisk gest. Det slutgiltiga beviset på att hon är god innerst inne.

– Vi får kliva in i Idas liv, känna på hur det är att bo i en familj där tradition, yta och att göra det förväntade är allt. Hennes liv är allt annat än lätt och det är inte så svårt att tänka sig hur hon blev som hon blev, speciellt inte när familjen som straff ignorerar henne och låtsas att hon inte finns. Omänskligt beteende av föräldrar, som gjorde mig rasande.

Vad gäller uppoffringen kan vi väl säga att jag hade rätt. Hmm.. helt rätt. Lite stolt är jag, samtidigt som det är väldigt tråkigt.

4. Vad kommer de få för familiaris? Alla kanske inte hinner, men någon måste så klart få en söt djurvän. Jag gissar på Frasse och Vanessa, Troja och Ida, Peppar och Anna-Karin. Inga högoddsare direkt.

– Oj vad fel jag hade. Inga husdjur blir familiarisar. Men visst kommer det in en familiaris. Lite rätt och mycket fel.

5. Kommer Minoo att kunna släppa känslorna för Max? Tänk om han vaknar ur koman lagom till hennes artonde födelsedag. Vad gör hon då? Han är ju inte längre välsignad, så kusten är ju klar.

– Här får vi inget svar alls. Jag tror fortfarande att Max kommer tillbaka. Jag tror fortfarande att Minoo kommer att ställas inför sina ouppklarade känslor. Kanske kommer hon att få välja mellan Gustav och Max. 

6. Anna-Karins morfar är jordhäxa. Ärver man sin fallenhet för magi? Har de andras föräldrar också magiska drag? Och kommer Anna-Karins morfar att återhämta sig? Han har kanske till och med något viktigt att berätta? 

– Anna-Karins morfar bidrar helt klart med något viktigt och jag hoppas att han får fortsätta göra det. Det hintas i boken om att han ska dö, men jag tror att Anna-Karins mamma är den som dör. Det vore så typiskt att hon ger upp och dör innan morfar.

De andras föräldrar visar inga som helst tecken på att vara magiska. Bah.

7. Vad är grejen med Nicolaus? Är han 1600-talshäxans pojkvän? Han låter ju ungefär 500 år gammal och Katten är väl inte mycket yngre.

– Nicolaus var absolut kopplad till häxan, men inte pojkvän, utan pappa. Och katten var ju absolut lika gammal, stackarn.

8. Vem är den riktiga skurken? Jag köper inte att Max kunde axla den rollen fullt ut. Det måste finnas en annan, mäktigare skurk. Säkert någon vi redan träffat. Men vem?

– Ingen aning. Det är en ny skurk i Eld, men vi vet fortfarande inte vem som är storskurken. Kanske den sovande Max. Kanske någon helt annan. Kanske Mona. Kanske blir det rektorn, nu när hon får börja om på nytt. Jag gissar på rektorn.

9. Slutligen undrar jag hur många som överlever till slutet. Förmodligen inte så många. En eller två tror jag.

a. Vanessa eller Linnéa, men inte båda två.
b. Inte Anna-Karin, men säkert hennes underbara gamla morfar.
c. Absolut inte rektorn.
d. Kvar är Minoo och Ida. Ida offrar sig säkert i en stor altruistisk gest. Det slutgiltiga beviset på att hon är god innerst inne.
e. Minoo överlever? Jag är inte helt nöjd med den slutsatsen. Hon borde ju i alla fall försöka offra sig. Hon är den som tar räddningen av världen på störst allvar. Hon är den vi känner bäst. Hon är den som förtjänar det mest.
f. Kanske överlever hon nästan och sedan är det Vanessa/Linnéa kvar. En underdog ”vinner”. 

Jaha… det här vet vi förstås fortfarande inte, med ett undantag.

Jag tror fortfarande på det sorgliga kärleksslutet för Vanessa och Linnéa, dvs att bara en av dem överlever.

Jag tror fortfarande att Minoo är den man tror ska överleva, men att hon inte gör det. Hon förtjänar det mest (precis som Rebecca), och därför kommer hon inte att göra det.

Anna-Karin tror jag har en bra chans numera.

Rektorn ”dog” ju, så hon har liksom förbrukats. Är hon ärkeskurken till slut, det vore ju snyggt om hon gick från god i en tidslinje till ond i sin nya, så dör hon givetvis.

Se till att inte spoliera i kommentarerna utan att varna tydligt först. 

Eld är helt enkelt underbar och en mycket värdig uppföljare till Cirkeln. Jag längtar så mycket efter den sista delen nu och önskar att jag hade sinnesnärvaro nog att skriva mer, men hjärnan blir ett skimrigt töcken bara jag tänker på boken.

Så med dessa slutord ber jag er läsa om ni inte redan gjort det: TÄNK POSITIVT! =D =D =D

Tidigare om Engelsforstrilogin: