Etikettarkiv: eurocon

Tjuven och tiden

Det var en gång ett Eurocon. Tack vare det och Sara på Glorybox hade jag hört talas om The quantum thief av  Hannu Rajaniemi. På SF-bokhandelns signering fick jag lyssna på Rajaniemis prat om boken och fick den signerad. På Eurocon kunde jag sedan lyssna mer på honom i diverse paneler.

Hannu Rajaniemi skriver ganska tung science fiction och serien ska fortsättas med minst två böcker till. Varje bok kommer att fokusera på ett nytt ”problem” i denna avlägsna, posthumana framtid.

MD Lachlan och Hannu Rajaniemi på SF-bokhandeln

MD Lachlan och Hannu Rajaniemi på SF-bokhandeln

Rajaniemi har skrivit något jag skulle klassificera som en rymdopera, en klassisk historia om två konkurrerande krafter i en avlägsen framtid. Det påminner mycket om Bruce Sterling.

Huvudpersonen är tjuven Jean Le Flambeur. Handlingen utspelar sig i Oublietten på Mars, där man lever som Nobles med en begränsad mängd Tid. Tiden tickar ner mot din död och används också som valuta. När du dör blir du en robot, en Quiet och arbetar i det tysta med stadens underhåll och diverse servicesysslor. När du arbetat tillräckligt länge som Quiet kan du åter igen få Tid som Noble bland de levande.

Vi följer tjuven och en rymdkapten med ett uppdrag och ett fantastisk skepp vid namn Perhonen samt en detektiv i Oublietten vid namn Isidore.

Handlingen viker sig kring sig själv och förvirrar läsaren på ett bekvämt sätt, precis som bra science fiction ska göra.

Håller du huvudet på skaft så hänger du med på en underbar resa.

Jag hittar skuggor av flera andra science fiction-författare, särskilt Burce Sterling. Men även Samuel R Delany:

”A chain made from multicoloured jewels snakes around her left ankle and up her leg.”
Ur The quantum thief av Hannu Rajaniemi, s 11

Kedjorna är ett återkommande inslag i Delanys Dhalgren.

Men, det är inte riktigt lika bra som Sterling. Eller Delany. Jag saknar ett visst mått av poesi och något onåbart för att balansera den tunga teknologin och fysiken. Sterling är tung science fiction, men han lyckas ändå skriva flytande. Språker lyfter. Delany är poesins mästare även i väldigt speciella världar och här lyckas inte Rajaniemi riktigt med konsten, även om han har handlingen och tekniken i övrigt på plats.

Bokshopping Eurocon 2011-06-18

Bokshopping Eurocon 2011-06-18

För den som är nördig går det att hitta många roliga referenser i The quantum thief. T ex sysslar man med memes, kan få rootaccess till sin egen hjärna och det finns en hel klan baserad på gamla MMORPG-spelare.

”I am root, and the body is a world-tree, an Yggdrasil.”
Ur The quantum thief av Hannu Rajaniemi, s 27

”Self-destructed upon capture, like they all do, spewing Fedorovist propaganda. Almost got me with a weaponised meme.”
Ur The quantum thief av Hannu Rajaniemi, s 54

För detektivälskaren finns också en del att hämta, även om jag tycker att den delen kunde ha broderats ut mer. Isidore refererar också till Sherlock Holmes med t ex det här klassiska citatet:

”When you eliminate the impossible, whatever remains, however improbable, must be the truth.”
Ur The quantum thief av Hannu Rajaniemi, s 161 (originalet tillhör Sherlock Holmes)

Många tycker att världen är för komplicerad, att handlingen är för svår, för komplex. Förmodligen beror det mest på ovana att läsa rymdopera och tung science fiction. Det vänjer man sig vid om man läser mer.

Men hjälp på vägen kan man få av Wikipedia:

The quantum thief kommer som sagt att följas upp med fler böcker. Den andra, The fractal prince, kommer 2012-09, men jag är osäker på om jag ska läsa den. Just nu känns inte The quantum thief som bortkastad tid, men jag kan inte heller säga att jag känner ett behov av att läsa mer.

Tidigare om Hannu Rajaniemi:

Eurocon – dit nördar går för att dricka öl


Bloddrypande vikingafantasy med varulvar

Det är dags för den sjunde boken i min seriemördarsommar och vi gör en avstickare till vikingatiden och Wolfsangel av MD Lachlan.

På väg till Eurocon, den 19 juni, gick jag förbi SF-bokhandeln och lyssnade på MD Lachlan och Hannu Rajaniemi, som pratade om sina böcker, Wolfsangel och The quantum thief. Jag passade även på att köpa böckerna och fick fina signaturer i dem också.

Hannu Rajaniemi får vi återkomma till en annan gång, men MD Lachlan skriver alltså vikingafantasy med varulvar. Det kommer bli ett antal böcker och varje bok kommer att hoppa ett hundratal år framåt tills vi kommer till Andra världskriget. Oerhört intressant, tyckte jag.

MD Lachlan och Hannu Rajaniemi på SF-bokhandeln

MD Lachlan och Hannu Rajaniemi på SF-bokhandeln

Tyvärr infriades inte mina förväntningar på Wolfsangel. Till att börja med kände jag mig lurad av Lachlan. Det handlade inte alls om en man som kände sig tvungen att bli en varulv genom förbannelse och som sedan aldrig kan göra det ogjort. Förmodligen har jag missförstått, men den boken hade jag velat läsa.

Nej, Wolfsangel handlar om någon slags vikingar som lever som hobbitar i ren bliss tills grannen vill kriga. Då kommer stora båtar och krigarna springer vrålande iland och slaktar alla de ser.

Man åker båt och åker båt och rider och jag känner för att instämma i anti-fantasykören, som brukar mena att ”i fantasy bara går och går och går de och aldrig kommer de fram”.

Vår huvudperson är en vikingaprins. Han uppfostras av en broderklan där han har sin trolovade, men blir istället kär i en bondflicka. Magiska krafter som är ute efter prinsen tvingar honom sedan att resa över Norden för att hitta Valfolket. Med sig på resan har han vargmannen Feileg. Det är barnboksromantik, brådstörtat hjältemod, hjälplösa kvinnor, modiga män, hemska häxor, starka kungar och bla blaaaah blaablablablaaah…

Karaktärerna är ytliga och får aldrig riktigt fäste. Dessutom byter de personlighet ofta nog för att jag även om jag gillar dem ett ögonblick, strax därefter kanske måste ogilla dem istället.

Jag hade de bästa avsikterna att älska Wolfsangel, men så här i efterhand känner jag mig ganska lurad. Den är inte svår att ta sig igenom, men den är så dåligt upplagd och löst sammanhållen att jag i efterhand önskar att jag ledsnat innan den tog slut. För rättvisans skull fanns det förstås bra partier, men som helhet blev jag inte tjusad. Kanske är den bättre om man inte är uppväxt i vikingarnas land. Men jag tycker ändå att det är ett mishmash av trådar som aldrig riktigt väver någon bra historia.

Jag påminns om fantasyboomen, när fantasy prånglades ut så fort som möjligt till alla som inte visste bättre eller hade annat val än att läsa det som stod till buds.

Jag tycker inte om att såga en bok som kunde ha varit så bra, men det ser inte bättre ut. Det här var inte alls särskilt bra.


Eurocon – dit nördar går och dricker öl

Så kom jag ändå iväg på Eurocon. Men resan började redan innan när jag klev in på SF-bokhandeln och passade på att lyssna på MD Lachlan och Hannu Rajaniemi och köpa deras böcker Wolfsangel och The quantum thief, kompletta med fina signaturer.

MD Lachlan, som alltså skrivit en vikingafantasyroman med varulvar, berättade att det kommer bli ett antal böcker och att varje bok kommer hoppa ett hundratal år framåt tills vi kommer till Andra världskriget. Oerhört intressant, tycker jag.

Hannu Rajaniemi, som skriver vad jag förstått är ganska tung science fiction ska också fortsätta serien med iaf två till böcker, men kommer i varje bok att fokusera på ett nytt ”problem” i denna avlägsna, posthumana framtid.

MD Lachlan och Hannu Rajaniemi på SF-bokhandeln

MD Lachlan och Hannu Rajaniemi på SF-bokhandeln

Så äntligen på Eurocon  träffade jag bland många andra Feeejay från Boktimmen, Sussie på Any moment called now,  Maria från UNT och Socialistsimon. Det blev många fantastiska samtal under dagen och kvällen. Efter den första nördchocken kom jag snabbt in i leken och roade mig kungligt. Några öl blev det också.

Under dagen lyckades jag lyssna på:

  • Författares tankar om feminism i SF (inte fruktansvärt givande, ganska många antaganden och alldeles för mycket name dropping)
  • Hur man skriver SF, med bland annat sjukt roliga Anders Fager
  • Hur cyborger redan finns ibland oss och om kommunikationen mellan science fiction och forskarsamhället samt samhället i övrigt av fantastiska Anna Åberg
  • Författarsnillen som spekulerade och bara lade cirka halva tiden på att floskla om arabvärlden
  • Sara Bergmark Elfgren (GloryBox) som läste högt ur Cirkeln och förmodligen en av de allra bästa passagerna, särskilt om man redan läst boken och fick en chans att se tecknen redan där…
  • Geekiest link med tävlande från publiken som ibland urartade i en mycket nördig förkastelse av alla som hade fel på så enkla frågor, för att sedan urarta mot de mycket svåra frågorna istället
Eurocon 2011

Eurocon 2011

Generellt sett väldigt annorlunda än de forskningskonferenser jag är van vid, men ändå kusligt likt.

Jag lyckades träffa den sociala Pål Eggert och få De döda fruktar födelsen signerad och fick dessutom en särskilt fin ”dedicering” på köpet. Stort tack! (Kan man säga dedicering om den lilla hälsning författare kan skriva in när de signerar böcker? Den riktiga dediceringen är ju tryckt i boken, menar jag.)

Jag haffade även Anders Fager och fick signaturer i både Svenska kulter och Samlade svenska kulter. Den ena väldigt rolig: ”Detta, Sara, är den värdefulla första versionen.” Han berättade även om hur svårt och ändå skönt det är att försöka skriva om sådant ingen vet någonting om, som hur det är att se allt utom en viss färg eller att ha luktsinne som en hund etc. Det är just sådant jag brukar oroa mig för när jag försöker skriva någonting – kommer folk att köpa det jag säger?

Vid antikvariatbordet gick jag förbi Space Viking av H Beam Piper och råkade sedan i samspråk med Luís Filipe Silva, som köpte just den boken och som berättade att det var ett sällsynt exemplar, att den fattiga författaren levt på duvor som landade på hans fönsterbleck och som han sköt och åt samt att författaren gav upp och tog sitt liv bara ett par år innan Star Wars kom och boomen var ett faktum. Silva sade: ”Så du ska veta att man ska inte ge upp. Vad som helst kan hända.” Varpå jag passade på att förklara mitt livsmotto, som jag tror måste härledas till Ronny Eriksson: ”Det är aldrig för sent att ge upp.” Silva skrattade gott, älskade det och hoppades att han skulle komma ihåg det. Eftersom det finns två sorters människor, de som förstår och gillar mottot och de som tycker det är konstigt, fick Silva därmed godkänt i Feuerzeugs kvalitetstest. Mannen ska härmed läsas någon gång framöver.

Själv fick jag med mig fyra antikvariatsböcker varav en Delany, vilket var vad jag letade efter.

Ni märker att det nästan finns för mycket att berätta. Det har verkligen varit en makalös dag.

Bokshopping Eurocon 2011-06-18

Bokshopping Eurocon 2011-06-18

Dagens bokköp:

  • Sixth column av Robert A Heinlein, bara eftersom Heinlein är en klassiker
  • The redemption of Althalus av David Eddings, eftersom det är en fristående roman av Eddings och jag blev nyfiken på hur han är att läsa numera
  • City of a thousand suns av Samuel R Delany, förklaring onödig. Delany är fantastisk.
  • The 11th plague av LT Peters, för att titeln innehöll ”plague”.
  • Feedback av KG Johansson, eftersom jag nyss läste Googolplex och gillade.
  • Wolfsangel av MD Lachlan, eftersom Sara på GloryBox tipsat den väldigt hårt som bloddrypande vikingafantasy med varulvar.
  • The quantum thief av Hannu Rajaniemi, eftersom Sara på GloryBox tipsat även här, fast med hänvisning till roliga valutor och andra sf-konstigheter.
Hmh! Bara sju. Det kändes som fler, men där ser man.. Jag ÄR en disciplinerad och sparsam människa.