Etikettarkiv: faktaböcker

Vem är psykopaten på din arbetsplats?

Psykopater läser vi om till och från. Men hur är det med de riktiga psykopaterna?

I Snakes in suits av Paul Babiak och Robert D Hare får vi lära oss om psykopaterna runt omkring oss. Närmare bestämt på arbetsplatsen.

För ganska länge sedan recenserade jag Without Conscience av Robert D Hare. Det är en bok om psykopater och hur de fungerar. Hare ger många exempel och gör faktaläsning till ett nöje. Den rekommenderas starkt.

Kriminalpsykologi, psykopater och lögnare

Kriminalpsykologi, psykopater och lögnare

Snakes in suits är mer populärfaktamässig. Varje kapitel inleds med ett kapitel om en fiktiv arbetsplats, som vi får följa medan psykopaten röjer runt bland kontoren och väcker beundran och missnöje. Men även om boken ska handla om psykopater, så ger den också väldigt många tips och insikter om hur arbetsplatser fungera, om intervjuer, maktförhållanden och politiska spel.

Jag kan inte påstå att Snakes in suits är ens i närheten lika bra som Without conscience var. Den greppade mig inte alls på samma sätt, men den kändes nyttig och givande. Och mycket mer än en bok om jobbiga kollegor.

 

Annonser

Du och dina känslor

”If I could, I would forgo ever having any mood again, and just live with my emotions.”
– Paul Ekman, Emotions revealed

En av de första böckerna jag recenserade här på bloggen var Telling lies av Paul Ekman. Ekman är mannen som är verklighetens förlaga till Cal Lightman i tv-serien Lie to me, om en man som lärt sig läsa människor och se när de ljuger, och som använder dessa skills för att hjälpa FBI och andra att avslöja lögnare.

Telling lies handlade om hur lögner fungerar, om gester och ansiktsuttryck man gör då och annars, och om hur det hela hänger ihop. När jag läst boken blev jag faktiskt en bättre människokännare. Kanske redan där lite väl bra. Folk tycker inte om att man ser när de ljuger, så det är bra att hålla det för sig själv.

Jag blev genast förtjust i Paul Ekmans språk, även om han upprepar sig ofta (väldigt amerikanskt), och hans vetenskaplighet. Ekman refererar noga till publicerad forskning och motiverar sina åsikter. Alla hans teorier är inte allmänt vedertagna. Precis som det ska vara, så är han utsatt för kritik inom forskningsfältet, men jag vill påstå att han är en god forskare och att han har mycket intressant att berätta, som vi sedan använder som vi vill.

Emotions revealed fokuserar istället på själva känslorna, och tar inte upp lögner, förutom när den beskriver sk partiella känslouttryck, då någon försöker hantera sin känsla eller dölja den.

När jag läste Emotions revealed hamnade nästan hela recensionen på twitter under läsandets gång, och nu vet jag knappt var jag ska börja.

Emotions revealed är uppdelad i nio kapitel.

  1. Känslor i olika kulturer. Är de universella? Ser glädje likadan ut i djungeln, som på Manhattan?
  2. När känner vi känslor? Vad tjänar de för syfte? Evolution lämnar oss sällan med egenskaper, som inte gör någon nytta.
  3. Kan man förändra känslornas utbrott? Kan jag sluta reagera så starkt på vissa saker?
  4. Lite om känslor och känslouttryck generellt.
  5. Om ledsenhet och vånda
  6. Om ilska
  7. Om överraskning och rädsla
  8. Om äckel och förakt
  9. Trevliga känslor

Steg för steg lär jag mig om hur känslor fungerar i hjärnan och i kroppen, om vad som särskiljer de olika känslorna och om hur man kan börja arbeta för att förbättra både min uppmärksamhet på andras känslor, och min hantering av dem, samt min hantering av mina egna känslor.

Kriminalpsykologi, psykopater och lögnare

Kriminalpsykologi, psykopater och lögnare

Emotions revealed var en väldigt givande och intressant bok, som gav mig otaliga insikter om känslor och beteende. Jag kan inte rekommendera den tillräckligt. Jag kan inte med ord beskriva hur otroligt viktig den kändes och hur många känslor den väckte.

Så, köp denna väldigt snygga, rosa bok, och läs. NU!

Tidigare om Paul Ekman:


De oförglömliga böckerna

Alla har vi väl minnen av oslagbara böcker, oförglömliga  läsupplevelser. Ibland talar vi om världens bästa bok. Men ibland är det  inte nödvändigt. Ibland kan en bok ändå lyckas vara oförglömlig, trots  vissa brister. Ibland bryter den reglerna.

Här är några böcker av båda sorterna, som jag aldrig glömmer:

De oförglömliga böckerna

De oförglömliga böckerna

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams
Boken som kanske är den mest rekommenderade i universum. De flesta verkar inte tycka om den, eller orkar inte igenom hela, vilket för mig och många andra är fullständigt obegripligt. Det är inte heller bara en bok, utan faktiskt en ”trilogi  i fem delar”, numera till och med sex delar (Eoin Colfers uppföljare Och en grej till… gavs ut 2009). Den senare har jag inte ens läst, så där har jag något att se fram emot.

Liftarens guide till galaxen handlar om Arthur Dent, som en dag upptäcker att hans hus ska rivas eftersom en motorväg ska byggas rätt över det. I protest lägger han sig framför en av bulldozrarna, fortfarande klädd i sin morgonrock. Just då dyker hans gode vän Ford Prefect upp, som råkar vara en utomjording. Ford jobbar med att uppdatera Liftarens guide till galaxen, ett digitalt uppslagsverk. Ford tröstar Arthur och tar med honom till den lokala puben. Under tiden får arbetsledaren för motorvägsarbetarna ta över Arthurs plats i leran. Ford lovar att det blir deras tur att gå till puben när Arthur kommer tillbaka. Väl inne på puben visar det sig att en Vogonsk rymdskeppsflotta kommit för att spränga hela Jorden och bereda väg för en intergalaktisk motorväg. Snabbtänkte Ford ser till att lifta med ett av rymdskeppen och räddar därmed Arthur i samma ögonblick som Jorden sprängs.

På sin väg genom galaxen upptäcker Arthur och Ford att hela Jorden i sig egentligen är ett experiment som ska utreda ”den yttersta frågan om livet, universum och allting”. Det visar sig även att svaret är 42. ”Om man inte förstår svaret på en fråga, behöver det inte vara svaret det är fel på, det kan lika gärna vara frågan som är felställd.” Sedan blir det allt mer osannolikt och roligare och roligare.

Läsare av Liftarens guide till galaxen känner igen varandra. De vet ”meningen med 42”, varför man alltid ska ha en handduk med sig, vad en val tänker när den faller, hur man lyckas flyga och mycket annat nyttigt. Man säger ”Don’t panic” och ler förnumstigt och man tar med sig en handduk till jobbet den 25 maj.

Det är helt enkelt världens bästa bok och alla som säger något annat kan bara inte ha förstått poängen.

Facklan av Marion Zimmer Bradley
Marion Zimmer Bradley är nog mest känd för sina böcker om Avalon. I Facklan skriver hon om Trojas fall. Vi får följa de bekanta namnen från myten, men med hennes egen tolkning av händelserna och släktskapen. Sierskan Kassandra, som ser vad som kommer att hända, är här prinsessa av Troja. Ändå tror ingen på henne och hon tvingas bevittna hur det tragiska sker precis som hon förutsåg. Vi möter även sköna Helena,  Akilles och andra gamla bekanta.

Det här är kanske inte den mest fantastiska litteraturen, men det är en sagolik berättelse och den bok jag läst om flest gånger, vilket syns på bilden ovan. Facklan förblir oförglömlig. Jag vet inte riktigt varför, men jag rekommenerar den gärna.

Sagan om ringen (och Bilbo) – av JRR Tolkien
Mastodonten som så många numera känner till utan att ha läst, utan att ha förtjänat den. Bilbo, en hobbits äventyr gavs ut 1937 och Sagan om ringen skrevs sedan 1937 till 1949 som en vuxnare uppföljare.

Personligen tycker jag nog att Bilbo är den bästa. Formatet är överkomligt och den är så otroligt spännande eftersom allting är så nytt. I Sagan om ringen är det mörka tider, långa vandringar och ingenting går riktigt som det ska eller är särskilt lätt. Man blir lätt lite deprimerad. Men det är ändå den största boken som någonsin skrivits. Den är så fantastisk, för den var ”först”. Fantasy har för all del existerat före Tolkien, tycker vi i efterhand. Men egentligen var det hans verk som skapade genren, anser jag. Efter Tolkien har en lång rad författare fyllt på i genren. En del har bidragit storligen. Andra har mest kopierat befintliga koncept. När jag var en bokslukande 11-åring hade fantasygenren just exploderat, förmodligen mycket tack vare David Eddings. Jag läste så mycket fantasy att jag numera är nästan allergisk. Ändå är Sagan om ringen, nu och för evigt, en väldigt kär historia.

I Bilbo övertalas en liten, välmående hobbit att följa med på en skattletarexpedition med magikern Gandalf och ett gäng dvärgar. De ska ta sig in i Ensamma berget och ta tillbaka en skatt från draken Smaug. De reser långt ut i vildmarken och finner fler ledtrådar till kartan på vägen. När de färdas över Dimmiga bergen blir de tillfångatagna av vättar och trots att de lyckas slå tillbaka vättarna, så kommer Bilbo under tiden bort från gruppen och går vilse i grottorna. Det är där inne han hittar en magisk ring och möter Gollum.

Slutligen kommer de till Ensamma berget och Bilbo skickas in för att agera tjuv. Draken Smaug blir rasande över stölden och ödelägger närmaste by. Samtidigt tar sig både Bilbo och dvärgarna in i berget. När en bybo dödat draken kommer plötsligt flera folk för att ta berget och skatten. Dvärgarna befäster Porten och försvarar berget. Därefter står ”Femhärarslaget” där människor alver och dvärgar slåss mot vättar och vargar.

I Sagan om ringens första bok, Ringens brödraskap byggs det vidare på de historiska händelser från Midgård, där boken utspelar sig, som även låg till grund för Bilbo. Mörkrets herre Sauron har smitt en magisk ring i Domedagsberget i Mordor. Isildur, en människa, har tagit i strid tagit ringen från Sauron, men dödas senare av orcher varpå Ringen försvinner i en flod. Många hundra år senare hittas ringen av en hobbit, som dödas av sin vän för ringens skull. Vännen blir sedan Gollum. I 500 år tar Gollum hand om ringen innan han tappar bort den… och Bilbo råkar hitta den. Samtidigt återvänder den onde Sauron, som sänder ut Ringvålnader för att ta tillbaka ringen.

Hjälten i Sagan om ringen är Frodo, vars farbror Bilbo låter honom ärva ringen och sedan försvinner. Gandalf varnar Frodo för Sauron och den lille hobbiten ger sig av från sitt kära hem. Efter många vedermödor kommer sällskapet till Vattnadal där ett råd samlas för att diskutera vad man ska göra med Ringen. Dvärgarna, alverna, människorna och hoberna är med. Elrond deklarerar att enda möjligheten är att förstöra Ringen i Domedagsberget i Mordor där den smiddes. Då försvinner Saurons makt för evigt. Frodo väljs till ringbärare och åtta följeslagare ska resa med honom. Dessa blir Ringens brödraskap, med representanter från alla de fria folken i Midgård.

De reser långt och hindras ideligen av Sarumans utsända. I slutet är det bara Sam och Frodo kvar på väg mot Mordor och det blir upp till slumpen om Ringen kommer att förstöras eller inte.

Jag känner när jag beskriver handlingen att jag måste läsa om Bilbo och Sagan om ringen. Jag vill följa med dem på äventyret igen. Det är långa resor och många hinder, men så kan man inte heller bara klampa in i Mordor och förstöra världens mäktigaste ring, lite svårare än så är det alltid att göra något riktigt stort, särskilt om man är en liten hob.

Varats olidliga lätthet av Milan  Kundera
Ett Mästerverk. Det finns böcker som når utöver alla andra, som inte bara är Bra eller Bäst eller Otroliga, utan som spränger ljudvallen och blir Mästerverk. Det här är en av dem.

Romanen gavs ut 1984. Den skrevs på tjeckiska och var förbjuden i hemlandet Tjeckoslovakien till 1989. Handlingen utspelas i Prag 1968, dvs under Pragvåren då Sovjetunionen marscherade in i landet. Karaktärerna Tomáš, som är kirurg och hans fru Tereza, som är fotograf plågas mitt under tumultet av Tomáš otrohet med älskarinnan Sabina. I utkanten syns även Franz, Sabinas älskare och en schweitzisk universitetslärare och Simon, Tomáš okände son från ett tidigare äktenskap.

Karaktärerna är så varma, så äkta, så nära i Kunderas roman. Språket är flytande lätt och felfritt. Allting utspelar sig som i en dröm och ändå kristallklart. Jag har inte ord att beskriva den här romanen. Den är bara helt fantastisk. Och jag känner att jag måste läsa den igen.

World War Z av Max Brooks
Romanen utspelar sig som en dokumentär, som ihopsamlade anekdoter, ett originellt format. Risken med det är att boken blir för distanserad från händelserna, men här sker inte det. Man dras in om och om igen, via varje vittnesskildring, varje kapitel. Jag ville aldrig att World War Z skulle ta slut.

Genom ett antal intervjuer beskrivs World War Z av dem som såg det ske. Man känner inte till pandemins ursprung, men historien börjar i Kina där en zombie från ett gammalt utbrott biter en ung pojke. Regeringen försöker isolera smittan och samtidigt dölja utbrottet. Smittade flyktingar sprider infektionen och efter ett utbrott i Sydafrika får smittan slutligen världens uppmärksamhet, som ”Afrikansk rabies”.

Olika länder reagerar olika på krisen. En del agerar direkt och kraftfullt, andra vänder sig mot sina grannar. En del reagerar knappt alls. När världen slutligen förstår vidden av problemet är det redan för sent och ”the Great Panic” tar vid, en tid som präglas av total laglöshet.

Allt fler länder fylls av zombier och mänskligheten är på väg att utrotas. Krigets vändning kommer från Sydafrika där regeringen följer en särskilt utarbetad plan. Den kräver att man upprättar små säkra zoner, gärna med naturligt försvar, där man utrotar smittan och överlever. Utanför de säkra zonerna distraheras zombierna av andra överlevande medan de skyddade i zonerna grupperar sig. Många länder tar snart efter ”Redeker-planen”.

Krisen stabiliseras med färre och färre utbrott. Man hoppas att zombierna kommer att förruttna av sig själva. USA:s president träder fram som en världsledare och inspirerar världen. Han förespråkar att det passiva försvar mot zombierna som andra länder tagit sig an kommer att avväpna mänskligheten. Han menar att det är att erkänna sig besegrade att låta zombiepesten ruttna bort istället för att aktivt utrota den. Mänskligheten måste bevisa sin duglighet.

Tio år efter det officiella slutet på zombiekriget är miljoner zombier fortfarande ”vid liv” och världen är förändrad på många sätt.

Det här är en fullkomligt trollbindande bok. Trots att den består av olika berättelser, som binds samman enbart av zombiekriget, så känner man den där spänningen medan man läser mot slutet. Kommer vi att överleva? Jag tror också att den kan vara intressant även för den som normalt sett inte läser zombieböcker. Det hade inte behövt vara zombier. Det är en smitta som gör de infekterade till de friskas fiender. Smittan kunde egentligen ha varit vilken som helst som är allvarlig och hotfull nog.

Jag är helt förälskad i World War Z och önskar att det fanns mer att läsa. Jag vill veta hur det gick för alla vittnen som uttalar sig. Jag vill veta mer mer mer, från fler. Det här är en riktigt bra berättelse.

Without Conscience av Robert D Hare
Här kommer en fackbok och smiter emellan allt skönlitterärt. Men så bra var den faktiskt. Trollbindande, fascinerande, skrämmande och oändligt intressant. Man lär känna psykopaten; vad som kännetecknar, vad som driver, vad som tenderar att hända. Trots att det är facklitteratur, så läser man den lika lätt som skönlitteratur. Den är logiskt uppbyggd och man blir aldrig uttråkad. I varje kapitel finns exempel på ”patienter”, som belyser det man just berättat. Jag lärde mig fantastiskt mycket och hade roligt på vägen. Jag kommer nog till och med att läsa den igen någon dag.

Hogg av Samuel R Delany
Den har kallats äckel- och våldsporr. Den har varit otryckbar i ca 30 år. Den är så klart unik och oförglömlig. Recension finns här.

Mannen utan öde av Imre Kertész
Han fick Nobelpriset 2002 och när man läser Mannen utan öde så förstår man verkligen varför. Beskrivningen av verkligheten i koncentrationslägren under andra världskriget är lika andlöst vacker som kvävande förfärlig. Den gavs ut 1975. Författaren satt själv i koncentrationsläger och har använt den upplevelsen för att skriva boken, men den är egentligen inte självbiografisk.

Huvudpersonen är en 15-årig judisk pojke från Budapest. Tidigt förvisas hans far till tvångsarbete. En dag på väg till sitt arbete stoppas pojkens buss och han deporteras också till koncentrationsläger, till Auschwitz. Redan på resan dit börjar lidandet. Pojkens tid i koncentrationsläger beskrivs och han blir med tiden allt svagare och sjukare.

Arthur Dent upptäcker en morgon att hans hus håller på att rivas, till förmån för  en ny motorväg som skall byggas på platsen. Då han ligger i sin morgonrock i leran framför en bulldozer i protest mot rivningen dyker utomjordingen och den gode vännen Ford Prefect upp. Ford är anställd av redaktionen till det digitala uppslagsverket  Liftarens guide till galaxen, och tar med Arthur till den lokala puben,  efter att ha lyckats övertala byggarbetarnas chef att lägga sig i leran  istället för Arthur. Han och de andra byggarbetarna kan ju få lov att gå  till puben då Arthur kommer tillbaka… När de är på puben händer det  saker, en Vogonflotta bestående av jättelika rymdskepp uppenbarar sig på himlen, de ”skall bara” spränga Jorden för att ge plats åt en intergalaktisk motorväg. Ford och Arthur lyckas  lifta med ett av rymdskeppen, i samma sekund som Jorden sprängs. Det  visar sig senare att planeten Jorden enbart är ett experiment för att hitta ”den yttersta frågan om livet, universum och allting” (svaret är 42,  men frågan däremot kan ej existera i samma universum som svaret). Om  man inte förstår svaret på en fråga, behöver det inte vara svaret det är  fel på, det kan lika gärna vara frågan som är felställd, konstaterar  berättaren i boken i samma kapitel. Handlingen är nu i full gång och det  händer allt mer osannolika saker i kommande kapitel. Boken kan vara  litet snårig på sina ställen då det pågår en del parallellhandlingar,  och samtidigt som bokens ”berättarröst” kommer in och förklarar olika  skeenden som mer eller mindre (oftast mindre) för handlingen framåt.  Handlingen i filmen, med samma namn, skiljer sig en del i denna  inledning.

Karaktärer [redigera]


Kriminalpsykologi, psykopater och lögnare

En vän och fin kanin som jag är, är jag ändå galen i blod, mord och galenskap. För att inte helt damma ihop på min jordenruntresa hade jag skaffat inte bara Chelsea Cain som läsning, utan även några faktaböcker.

Kriminalpsykologi, psykopater och lögnare

Kriminalpsykologi, psykopater och lögnare

De utvalda var Applying psychology to crime av Julie Harrower, som jag hittade för 20 kr på Uppsala Studentkårs fyndrea. De andra var Telling Lies av Paul Ekman och Without Conscience av Robert D Hare.

Applying psychology to crime är en kursbok i kriminalpsykologi. Den behandlar grundläggande begrepp som vad kriminalitet beror på, hur kriminella sinnen fungerar och även en del om vad man kan göra åt kriminalitet. Det låter kanske torrt, men den var väldigt givande. Ett tips till alla som undrar hur deckarskurkarna sitter ihop. Den behandlade en hel samling av olika brott, från våldtäkt och mord till icke-våldshandlingar.

Telling lies är skriven av Paul Ekman, som är samme man som stått modell för Dr. Cal Lightman i TV-serien Lie to me. Boken handlar om hur lögner fungerar, om ansiktsuttryck och om hur de hänger ihop. När man läst boken kan man nästan se på människor när de ljuger. Nästan. Man vet i alla fall hur man borde kunna se det om man kunde se det. Så att säga. Den är ganska tung den här boken, men alltid intressant. Jag störde mig lite på att Ekman upprepade sig ofta. Samtidigt är ju repetition källan till inlärning, men jag hade föredragit ett rakare spår och snabbare genomgångar.

Without Conscience av Robert D Hare, slutligen, är pärlan i samlingen. Den handlar enbart om psykopater och hur de fungerar. Genom hela boken är små exempel utströsslade och de lyfter verkligen både läsningen och inlärningen. Man får målande exempel på det som beskrivs och det blir väldigt spännande. Det här är en faktabok om väldigt allvarliga saker, men jag läste den som en bra deckare, pärm till pärm och hur lekande lätt som helst. Den rekommenderas starkt.

Nu förstår jag förhoppningsvis alla mina favoritpsykopater från litteraturens värld så mycket bättre. Någon riktig behöver jag förhoppningsvis aldrig träffa.