Etikettarkiv: förintelsen

Mord mot mänskligheten

88 killer är Oliver Starks andra roman om polisen Harper och psykologen Levene. I november 2010 läste jag hans första roman, American devil med samma huvudpersoner.

Oliver Stark är något så lustigt som en brittisk författare som skriver väldigt om amerikanska mördare, men kanske är han så fantastisk just på grund av sitt brittiska sinne för lagom?

I American devil jagade Harper en mördare som såg sig mer som konstnär än som kriminell. Han ville fullända sitt verk, bestående av blonda, rika kvinnor. Harper hade dock aldrig lyckats så väl om han inte fått hjälp av polisens terapeut och tillika seriemördarforskaren Dr. Levene.

När vi kommer in i Harper och Levenes liv igen har Harper just kallats ut till ett mord och Levene försöker återhämta sig psykiskt efter ett allvarligt trauma. Hon blir snart tvungen att sätta ihop hjärnan igen när den behövs för att tolka mördaren som signerar sina mord med siffran 88.

Oliver Stark är sig lik. Vi har en fruktansvärd best till seriemördare, vi har en hård och brutal polis utan gamla banala alkoholproblem eller annan skit. Vi har dessutom en seriemördarforskare (och kvinna) som lyckas matcha polisen i skärpa samt stenhård vilja och knytnävar.

Detta är sådant som får mig att hoppa i stolen när jag läser. Sist var jag riktigt  nöjd. Det är jag nu också.

88 killer av Oliver Stark

88 killer av Oliver Stark

Omgivningen är åter igen New York. Vi befinner oss mycket i Brooklyn och vi får besöka flera mörka gränder.

Mördaren i 88 killer är nazist. Boken tar upp flera olika aspekter av neo-nazism, den ursprungliga nazismen, Förintelsen, det bisarra judehatet och orsakerna till det. Trakasserade judar mördas och hatbrottsgruppen kopplas ihop med Harpers mordutredning för att hitta mördaren. De tvingas söka upp neo-nazisterna och söka igenom deras lägenheter, fulla av svastikor och militaria från andra världskriget.

Det är ett obehagligt och vidrigt ämne, men ett viktigt ämne. Oliver Stark känns modig när han vågar göra sin mördare till semipolitisk etnisk rensare. Han är ännu modigare när han vågar komma så nära mördaren för att beskriva tillvägagångssättet och tankarna kring morden.

88 killer, 88-mördaren, torterar sina offer innan han avrättar dem. Och tortyren har han gott om inspiration till. Från den verkliga tortyr som skedde i ghetton och fångläger under andra världskriget.

Den här verklighetskopplingen gör allvar av en annars väldigt actionladdad och spännande bok, lägger till en dimension och gör den till mer än bara underhållning. Till skillnad från biografiska eller historiska beskrivningar av Förintelsen är det här förstås en helt annan sak. Men just därför träffar den också en ohärdad yta där den kan tränga in desto djupare.

Det finns inte mycket att anmärka på hos Oliver Stark. Han skriver böcker som beter sig som actionfilmer. Det finns inga tragglande avsnitt med polisångest eller tråkiga ledtrådar. Allt händer fort och nu och kapitlen är korta och bryter av varandra i en hektisk ström som inte slutar förrän alla har dött och mördaren är gripen. Det är knappt så att man hinner andas.

Som i den första boken förstod jag kanske någon händelse lite tidigare än jag hade önskat. Det har nog delvis att göra med viss kunskap om ämnet. Och då menar jag inte bara mordgåtor och psykopatiska mördare, utan även ämnet för just den här boken, vilket är neo-nazism.

Men att jag gissar rätt i förväg gör inte så mycket när det, precis som i första boken, finns gott om twistar som kommer precis så överraskande som de ska och på rätt ställen.

Jag gillar samtliga karaktärer. Till och med de mindre sympatiska är intressanta. Sist önskade jag mig djupare dykningar i seriemördarens sinne. I första liksom i andra boken får man nämligen följa mördaren nästan lika mycket som man får följa Harper och Levene. Och det är inte kursiv. Det fick jag den här gången! Jag fick nog följa mördarens vridna sinne precis så mycket som jag ville och kanske lite mer.

Oliver Stark - American devil

Oliver Stark - American devil

Medan första boken hade aningens många trådar i luften var den här precis perfekt avvägd. Det jag nu istället vill klaga på är att mördarens motiv och det psykologiska problematiserandet blev lite väl mycket och lite väl pladdrigt mot slutet. Nästan hela boken hålls det på en bra nivå, men just mot slutet, för mycket. Det kan ha att göra med att jag faktiskt förstår poängen första gången de förklarar den och att amerikansk kultur gärna repeterar ett par gånger ”for good measure”. Det kan också ha att göra med att författaren ville poängtera sin distans till det fasansfulla han hittat på, för att inte blandas samman med de här vidriga åsikterna. Kanske spelar de båda in.

”Stämningen är konstigt stillastående, frusen i ögonblick. Det känns som att karaktärerna rör sig obönhörligt och förutsagt, som att det inte finns några alternativ. Ingen öppning lämnas, inget onödigt beskrivs. Det är gott om detaljer, men inga onödiga detaljer, inga irrelevanta ord. Det gillar jag.”
Ur recensionen Amerikansk svulstig seriemördardeckare

Precis som då känner jag nu. Och precis som då är det viktigaste att Oliver Starks böcker känns nya. Seriemördargrejen är gjord, polisen som dras allt längre in är gjord. Men Stark gör det till sitt eget. Han tråkar inte ut mig och gör mig inte besviken. Det här är en författare jag absolut ska fortsätta följa.

Det här var, återigen: saftigt, svulstigt, blodigt, kladdigt och helt underbar läsning.

Tidigare om Oliver Stark:

Amerikansk svulstig seriemördardeckare – American Devil av Oliver Stark


De oförglömliga böckerna

Alla har vi väl minnen av oslagbara böcker, oförglömliga  läsupplevelser. Ibland talar vi om världens bästa bok. Men ibland är det  inte nödvändigt. Ibland kan en bok ändå lyckas vara oförglömlig, trots  vissa brister. Ibland bryter den reglerna.

Här är några böcker av båda sorterna, som jag aldrig glömmer:

De oförglömliga böckerna

De oförglömliga böckerna

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams
Boken som kanske är den mest rekommenderade i universum. De flesta verkar inte tycka om den, eller orkar inte igenom hela, vilket för mig och många andra är fullständigt obegripligt. Det är inte heller bara en bok, utan faktiskt en ”trilogi  i fem delar”, numera till och med sex delar (Eoin Colfers uppföljare Och en grej till… gavs ut 2009). Den senare har jag inte ens läst, så där har jag något att se fram emot.

Liftarens guide till galaxen handlar om Arthur Dent, som en dag upptäcker att hans hus ska rivas eftersom en motorväg ska byggas rätt över det. I protest lägger han sig framför en av bulldozrarna, fortfarande klädd i sin morgonrock. Just då dyker hans gode vän Ford Prefect upp, som råkar vara en utomjording. Ford jobbar med att uppdatera Liftarens guide till galaxen, ett digitalt uppslagsverk. Ford tröstar Arthur och tar med honom till den lokala puben. Under tiden får arbetsledaren för motorvägsarbetarna ta över Arthurs plats i leran. Ford lovar att det blir deras tur att gå till puben när Arthur kommer tillbaka. Väl inne på puben visar det sig att en Vogonsk rymdskeppsflotta kommit för att spränga hela Jorden och bereda väg för en intergalaktisk motorväg. Snabbtänkte Ford ser till att lifta med ett av rymdskeppen och räddar därmed Arthur i samma ögonblick som Jorden sprängs.

På sin väg genom galaxen upptäcker Arthur och Ford att hela Jorden i sig egentligen är ett experiment som ska utreda ”den yttersta frågan om livet, universum och allting”. Det visar sig även att svaret är 42. ”Om man inte förstår svaret på en fråga, behöver det inte vara svaret det är fel på, det kan lika gärna vara frågan som är felställd.” Sedan blir det allt mer osannolikt och roligare och roligare.

Läsare av Liftarens guide till galaxen känner igen varandra. De vet ”meningen med 42”, varför man alltid ska ha en handduk med sig, vad en val tänker när den faller, hur man lyckas flyga och mycket annat nyttigt. Man säger ”Don’t panic” och ler förnumstigt och man tar med sig en handduk till jobbet den 25 maj.

Det är helt enkelt världens bästa bok och alla som säger något annat kan bara inte ha förstått poängen.

Facklan av Marion Zimmer Bradley
Marion Zimmer Bradley är nog mest känd för sina böcker om Avalon. I Facklan skriver hon om Trojas fall. Vi får följa de bekanta namnen från myten, men med hennes egen tolkning av händelserna och släktskapen. Sierskan Kassandra, som ser vad som kommer att hända, är här prinsessa av Troja. Ändå tror ingen på henne och hon tvingas bevittna hur det tragiska sker precis som hon förutsåg. Vi möter även sköna Helena,  Akilles och andra gamla bekanta.

Det här är kanske inte den mest fantastiska litteraturen, men det är en sagolik berättelse och den bok jag läst om flest gånger, vilket syns på bilden ovan. Facklan förblir oförglömlig. Jag vet inte riktigt varför, men jag rekommenerar den gärna.

Sagan om ringen (och Bilbo) – av JRR Tolkien
Mastodonten som så många numera känner till utan att ha läst, utan att ha förtjänat den. Bilbo, en hobbits äventyr gavs ut 1937 och Sagan om ringen skrevs sedan 1937 till 1949 som en vuxnare uppföljare.

Personligen tycker jag nog att Bilbo är den bästa. Formatet är överkomligt och den är så otroligt spännande eftersom allting är så nytt. I Sagan om ringen är det mörka tider, långa vandringar och ingenting går riktigt som det ska eller är särskilt lätt. Man blir lätt lite deprimerad. Men det är ändå den största boken som någonsin skrivits. Den är så fantastisk, för den var ”först”. Fantasy har för all del existerat före Tolkien, tycker vi i efterhand. Men egentligen var det hans verk som skapade genren, anser jag. Efter Tolkien har en lång rad författare fyllt på i genren. En del har bidragit storligen. Andra har mest kopierat befintliga koncept. När jag var en bokslukande 11-åring hade fantasygenren just exploderat, förmodligen mycket tack vare David Eddings. Jag läste så mycket fantasy att jag numera är nästan allergisk. Ändå är Sagan om ringen, nu och för evigt, en väldigt kär historia.

I Bilbo övertalas en liten, välmående hobbit att följa med på en skattletarexpedition med magikern Gandalf och ett gäng dvärgar. De ska ta sig in i Ensamma berget och ta tillbaka en skatt från draken Smaug. De reser långt ut i vildmarken och finner fler ledtrådar till kartan på vägen. När de färdas över Dimmiga bergen blir de tillfångatagna av vättar och trots att de lyckas slå tillbaka vättarna, så kommer Bilbo under tiden bort från gruppen och går vilse i grottorna. Det är där inne han hittar en magisk ring och möter Gollum.

Slutligen kommer de till Ensamma berget och Bilbo skickas in för att agera tjuv. Draken Smaug blir rasande över stölden och ödelägger närmaste by. Samtidigt tar sig både Bilbo och dvärgarna in i berget. När en bybo dödat draken kommer plötsligt flera folk för att ta berget och skatten. Dvärgarna befäster Porten och försvarar berget. Därefter står ”Femhärarslaget” där människor alver och dvärgar slåss mot vättar och vargar.

I Sagan om ringens första bok, Ringens brödraskap byggs det vidare på de historiska händelser från Midgård, där boken utspelar sig, som även låg till grund för Bilbo. Mörkrets herre Sauron har smitt en magisk ring i Domedagsberget i Mordor. Isildur, en människa, har tagit i strid tagit ringen från Sauron, men dödas senare av orcher varpå Ringen försvinner i en flod. Många hundra år senare hittas ringen av en hobbit, som dödas av sin vän för ringens skull. Vännen blir sedan Gollum. I 500 år tar Gollum hand om ringen innan han tappar bort den… och Bilbo råkar hitta den. Samtidigt återvänder den onde Sauron, som sänder ut Ringvålnader för att ta tillbaka ringen.

Hjälten i Sagan om ringen är Frodo, vars farbror Bilbo låter honom ärva ringen och sedan försvinner. Gandalf varnar Frodo för Sauron och den lille hobbiten ger sig av från sitt kära hem. Efter många vedermödor kommer sällskapet till Vattnadal där ett råd samlas för att diskutera vad man ska göra med Ringen. Dvärgarna, alverna, människorna och hoberna är med. Elrond deklarerar att enda möjligheten är att förstöra Ringen i Domedagsberget i Mordor där den smiddes. Då försvinner Saurons makt för evigt. Frodo väljs till ringbärare och åtta följeslagare ska resa med honom. Dessa blir Ringens brödraskap, med representanter från alla de fria folken i Midgård.

De reser långt och hindras ideligen av Sarumans utsända. I slutet är det bara Sam och Frodo kvar på väg mot Mordor och det blir upp till slumpen om Ringen kommer att förstöras eller inte.

Jag känner när jag beskriver handlingen att jag måste läsa om Bilbo och Sagan om ringen. Jag vill följa med dem på äventyret igen. Det är långa resor och många hinder, men så kan man inte heller bara klampa in i Mordor och förstöra världens mäktigaste ring, lite svårare än så är det alltid att göra något riktigt stort, särskilt om man är en liten hob.

Varats olidliga lätthet av Milan  Kundera
Ett Mästerverk. Det finns böcker som når utöver alla andra, som inte bara är Bra eller Bäst eller Otroliga, utan som spränger ljudvallen och blir Mästerverk. Det här är en av dem.

Romanen gavs ut 1984. Den skrevs på tjeckiska och var förbjuden i hemlandet Tjeckoslovakien till 1989. Handlingen utspelas i Prag 1968, dvs under Pragvåren då Sovjetunionen marscherade in i landet. Karaktärerna Tomáš, som är kirurg och hans fru Tereza, som är fotograf plågas mitt under tumultet av Tomáš otrohet med älskarinnan Sabina. I utkanten syns även Franz, Sabinas älskare och en schweitzisk universitetslärare och Simon, Tomáš okände son från ett tidigare äktenskap.

Karaktärerna är så varma, så äkta, så nära i Kunderas roman. Språket är flytande lätt och felfritt. Allting utspelar sig som i en dröm och ändå kristallklart. Jag har inte ord att beskriva den här romanen. Den är bara helt fantastisk. Och jag känner att jag måste läsa den igen.

World War Z av Max Brooks
Romanen utspelar sig som en dokumentär, som ihopsamlade anekdoter, ett originellt format. Risken med det är att boken blir för distanserad från händelserna, men här sker inte det. Man dras in om och om igen, via varje vittnesskildring, varje kapitel. Jag ville aldrig att World War Z skulle ta slut.

Genom ett antal intervjuer beskrivs World War Z av dem som såg det ske. Man känner inte till pandemins ursprung, men historien börjar i Kina där en zombie från ett gammalt utbrott biter en ung pojke. Regeringen försöker isolera smittan och samtidigt dölja utbrottet. Smittade flyktingar sprider infektionen och efter ett utbrott i Sydafrika får smittan slutligen världens uppmärksamhet, som ”Afrikansk rabies”.

Olika länder reagerar olika på krisen. En del agerar direkt och kraftfullt, andra vänder sig mot sina grannar. En del reagerar knappt alls. När världen slutligen förstår vidden av problemet är det redan för sent och ”the Great Panic” tar vid, en tid som präglas av total laglöshet.

Allt fler länder fylls av zombier och mänskligheten är på väg att utrotas. Krigets vändning kommer från Sydafrika där regeringen följer en särskilt utarbetad plan. Den kräver att man upprättar små säkra zoner, gärna med naturligt försvar, där man utrotar smittan och överlever. Utanför de säkra zonerna distraheras zombierna av andra överlevande medan de skyddade i zonerna grupperar sig. Många länder tar snart efter ”Redeker-planen”.

Krisen stabiliseras med färre och färre utbrott. Man hoppas att zombierna kommer att förruttna av sig själva. USA:s president träder fram som en världsledare och inspirerar världen. Han förespråkar att det passiva försvar mot zombierna som andra länder tagit sig an kommer att avväpna mänskligheten. Han menar att det är att erkänna sig besegrade att låta zombiepesten ruttna bort istället för att aktivt utrota den. Mänskligheten måste bevisa sin duglighet.

Tio år efter det officiella slutet på zombiekriget är miljoner zombier fortfarande ”vid liv” och världen är förändrad på många sätt.

Det här är en fullkomligt trollbindande bok. Trots att den består av olika berättelser, som binds samman enbart av zombiekriget, så känner man den där spänningen medan man läser mot slutet. Kommer vi att överleva? Jag tror också att den kan vara intressant även för den som normalt sett inte läser zombieböcker. Det hade inte behövt vara zombier. Det är en smitta som gör de infekterade till de friskas fiender. Smittan kunde egentligen ha varit vilken som helst som är allvarlig och hotfull nog.

Jag är helt förälskad i World War Z och önskar att det fanns mer att läsa. Jag vill veta hur det gick för alla vittnen som uttalar sig. Jag vill veta mer mer mer, från fler. Det här är en riktigt bra berättelse.

Without Conscience av Robert D Hare
Här kommer en fackbok och smiter emellan allt skönlitterärt. Men så bra var den faktiskt. Trollbindande, fascinerande, skrämmande och oändligt intressant. Man lär känna psykopaten; vad som kännetecknar, vad som driver, vad som tenderar att hända. Trots att det är facklitteratur, så läser man den lika lätt som skönlitteratur. Den är logiskt uppbyggd och man blir aldrig uttråkad. I varje kapitel finns exempel på ”patienter”, som belyser det man just berättat. Jag lärde mig fantastiskt mycket och hade roligt på vägen. Jag kommer nog till och med att läsa den igen någon dag.

Hogg av Samuel R Delany
Den har kallats äckel- och våldsporr. Den har varit otryckbar i ca 30 år. Den är så klart unik och oförglömlig. Recension finns här.

Mannen utan öde av Imre Kertész
Han fick Nobelpriset 2002 och när man läser Mannen utan öde så förstår man verkligen varför. Beskrivningen av verkligheten i koncentrationslägren under andra världskriget är lika andlöst vacker som kvävande förfärlig. Den gavs ut 1975. Författaren satt själv i koncentrationsläger och har använt den upplevelsen för att skriva boken, men den är egentligen inte självbiografisk.

Huvudpersonen är en 15-årig judisk pojke från Budapest. Tidigt förvisas hans far till tvångsarbete. En dag på väg till sitt arbete stoppas pojkens buss och han deporteras också till koncentrationsläger, till Auschwitz. Redan på resan dit börjar lidandet. Pojkens tid i koncentrationsläger beskrivs och han blir med tiden allt svagare och sjukare.

Arthur Dent upptäcker en morgon att hans hus håller på att rivas, till förmån för  en ny motorväg som skall byggas på platsen. Då han ligger i sin morgonrock i leran framför en bulldozer i protest mot rivningen dyker utomjordingen och den gode vännen Ford Prefect upp. Ford är anställd av redaktionen till det digitala uppslagsverket  Liftarens guide till galaxen, och tar med Arthur till den lokala puben,  efter att ha lyckats övertala byggarbetarnas chef att lägga sig i leran  istället för Arthur. Han och de andra byggarbetarna kan ju få lov att gå  till puben då Arthur kommer tillbaka… När de är på puben händer det  saker, en Vogonflotta bestående av jättelika rymdskepp uppenbarar sig på himlen, de ”skall bara” spränga Jorden för att ge plats åt en intergalaktisk motorväg. Ford och Arthur lyckas  lifta med ett av rymdskeppen, i samma sekund som Jorden sprängs. Det  visar sig senare att planeten Jorden enbart är ett experiment för att hitta ”den yttersta frågan om livet, universum och allting” (svaret är 42,  men frågan däremot kan ej existera i samma universum som svaret). Om  man inte förstår svaret på en fråga, behöver det inte vara svaret det är  fel på, det kan lika gärna vara frågan som är felställd, konstaterar  berättaren i boken i samma kapitel. Handlingen är nu i full gång och det  händer allt mer osannolika saker i kommande kapitel. Boken kan vara  litet snårig på sina ställen då det pågår en del parallellhandlingar,  och samtidigt som bokens ”berättarröst” kommer in och förklarar olika  skeenden som mer eller mindre (oftast mindre) för handlingen framåt.  Handlingen i filmen, med samma namn, skiljer sig en del i denna  inledning.

Karaktärer [redigera]