Etikettarkiv: historia

Bloddrypande vikingafantasy med varulvar

Det är dags för den sjunde boken i min seriemördarsommar och vi gör en avstickare till vikingatiden och Wolfsangel av MD Lachlan.

På väg till Eurocon, den 19 juni, gick jag förbi SF-bokhandeln och lyssnade på MD Lachlan och Hannu Rajaniemi, som pratade om sina böcker, Wolfsangel och The quantum thief. Jag passade även på att köpa böckerna och fick fina signaturer i dem också.

Hannu Rajaniemi får vi återkomma till en annan gång, men MD Lachlan skriver alltså vikingafantasy med varulvar. Det kommer bli ett antal böcker och varje bok kommer att hoppa ett hundratal år framåt tills vi kommer till Andra världskriget. Oerhört intressant, tyckte jag.

MD Lachlan och Hannu Rajaniemi på SF-bokhandeln

MD Lachlan och Hannu Rajaniemi på SF-bokhandeln

Tyvärr infriades inte mina förväntningar på Wolfsangel. Till att börja med kände jag mig lurad av Lachlan. Det handlade inte alls om en man som kände sig tvungen att bli en varulv genom förbannelse och som sedan aldrig kan göra det ogjort. Förmodligen har jag missförstått, men den boken hade jag velat läsa.

Nej, Wolfsangel handlar om någon slags vikingar som lever som hobbitar i ren bliss tills grannen vill kriga. Då kommer stora båtar och krigarna springer vrålande iland och slaktar alla de ser.

Man åker båt och åker båt och rider och jag känner för att instämma i anti-fantasykören, som brukar mena att ”i fantasy bara går och går och går de och aldrig kommer de fram”.

Vår huvudperson är en vikingaprins. Han uppfostras av en broderklan där han har sin trolovade, men blir istället kär i en bondflicka. Magiska krafter som är ute efter prinsen tvingar honom sedan att resa över Norden för att hitta Valfolket. Med sig på resan har han vargmannen Feileg. Det är barnboksromantik, brådstörtat hjältemod, hjälplösa kvinnor, modiga män, hemska häxor, starka kungar och bla blaaaah blaablablablaaah…

Karaktärerna är ytliga och får aldrig riktigt fäste. Dessutom byter de personlighet ofta nog för att jag även om jag gillar dem ett ögonblick, strax därefter kanske måste ogilla dem istället.

Jag hade de bästa avsikterna att älska Wolfsangel, men så här i efterhand känner jag mig ganska lurad. Den är inte svår att ta sig igenom, men den är så dåligt upplagd och löst sammanhållen att jag i efterhand önskar att jag ledsnat innan den tog slut. För rättvisans skull fanns det förstås bra partier, men som helhet blev jag inte tjusad. Kanske är den bättre om man inte är uppväxt i vikingarnas land. Men jag tycker ändå att det är ett mishmash av trådar som aldrig riktigt väver någon bra historia.

Jag påminns om fantasyboomen, när fantasy prånglades ut så fort som möjligt till alla som inte visste bättre eller hade annat val än att läsa det som stod till buds.

Jag tycker inte om att såga en bok som kunde ha varit så bra, men det ser inte bättre ut. Det här var inte alls särskilt bra.


Skeppsbruten i fel dimension

Gunpowder Empire av Harry Turtledove

Gunpowder Empire av Harry Turtledove

Det var nu ett tag sedan jag frågade mig själv: ”Är jag redo för alternativhistoria?

Därefter läste jag en lite mer fackboksliknande bok, Third reich victorious: Alternate decisions of World War II av Peter G. Tsouras (editor)Även Googolplex av KG Johansson kan sägas tangera samma sak, nämligen hur andra världar kan knoppa av från vår egen om vi gör andra val, om händelser faller ut annorlunda.

Min första egentliga alternativhistoriebok är ändå den här, Gunpowder empire (Crosstime traffic, #1) av Harry Turtledove. Han är lite kungen av alternativhistoria och det märks sannerligen. Han har ett lättflytande språk och låter sina karaktärer vara väldigt realistiska.

Här ovan ser ni förresten min kära HTC Flyer, den nya surfplattan som fått ta över efter ZTE Light som jag hade innan. Den är makalös. Mer om den senare.

I Crosstime traffic, som är en serie om sex böcker (ännu så länge), har människan i en inte allt för avlägsen framtid upptäckt hur man reser mellan dimensioner, dvs mellan världar i samma tid, men olika tidslinjer. De kallar dem alternates, eller alternativer kanske, på svenska.

Vår egen värld, hemvärlden har börjat få ont om resurser och använder alternativerna för att hämta bland annat mat och olja. De tar inte mer än de tror de kan komma undan med och de är noga med att inte upptäckas eller kontaminera tidslinjen.

Huvudpersonerna i Gunpowder empire är bror och syster och barn till anställda vid företaget Crosstime traffic, som sköter tidsresorna. Enligt Wikipedia är det ett återkommande motiv från bok till bok i serien, som alla handlar om hur just en pojke och en flicka upplever alternativen. Oftast är de dock inte själva från samma värld.

Språket beskrivs också som restiktivt vad gäller våld och sex, något jag inte ens tänkte på särskilt. Man behöver inte ta i med superlativen och slå på en porrgonggong för att föra fram sin poäng.

Dock hade jag andra förbehåll med boken.

Till att börja med så händer det ingenting. Ja. På riktigt. Det händer ingenting. De kommer dit, det händer kanske något, de upplever sin nya värld, de har vissa motgångar… Jag vill inte förstöra nöjet för den som ändå vill läsa av rent intresse för Romarrikets levnadsstandarder, moral och småstadsliv, men nja. Det kunde gärna fått vara lite mer action.

Det som är spännande är hur världen uppkommit parallellt med vår egen och hur en sak som att Romarriket aldrig föll fått enorma konsekvenser för världen. Ett enda stort rike som spänner över större delen av Europa gör att världskrigen aldrig sker. Inga krig ingen utveckling. Ingen utveckling, ingen industri. Och så vidare. Det här är det jag tycker om med alternativhistoria och den delen har Turtledove verkligen med. Han verkar dessutom roa sig med att skriva en bok om varje scenario han kan komma på, så jag ska nog forsätta trots allt.

Detta har vi att se fram emot i kommande böcker i serien:

2. Curious notions: En tonåring och hans far säljer elektronik i San Francisco, men i en värld där Tyska Imperiet regerar sedan de vann Första världskriget.

3. In high places: I en värld där Digerdöden dödade fyra femtedelar av Europas befolkning har ockuperas Spanien och södra Frankrike fortfarande av Morerna och industrirevolutionen skedde aldrig.

4. The disunited States of America: Två tonåringar möts, en från hemvärlden och en från ett Virginia i ett USA som föll samman i ett krig mellan staterna.

5. The gladiator: I en värld där Sovjetunionen dominerar efter att ha vunnit Kalla kriget och i Italien där två tonåringar lever under sträng kommunism, tills de upptäcker Crosstime traffic.

6. The Valley-Westside war: I Los Angeles exploderade en atombomb 1967. Som ett resultat har USA splittrats i flera små republiker, kungariken etc och vi får följa med när the Valley invaderar the Westside.

Upplevelsen av en annan värld är spännande. Karaktärerna är trevliga att läsa om. Språket är bra. Men det måste nog ändå hända lite mer om jag ska orka igenom fler böcker av samma slag. Lite mer spring, lite mer kreativitet. Lite mer oväntade manövrar.

Jag lämnar Turtledove med ett godkänt för den här gången, men lovar att ge honom en ny chans snart igen och annars får jag nog ta och läsa på om alternativhistoria och hitta något råare (och förmodligen då  mindre ungdomsanpassat) om jag ska bli nöjd.


Veckans läsning 30, v21

Den här veckan har jag dels gått igenom De döda fruktar födelsen av Pål Eggert igen, nu valda delar som jag hundörat (ja!).

En ny recension i veckan blev vad jag trodde var en deckare, men som snarare var sommarstugespänning, Panik av Jeff Abbott. Rätt mysig, men knappast en utmaning.

Slutligen har jag så klart firat Handduksdagen, så här tiotalet år sedan Douglas Adams gick bort och sade ajöss och tack för fisken.

Efter Panik har jag börjat läsa Gunpowder empire (Crosstime Traffic, #1) av Harry Turtledove. Han är lite kungen av alternativhistoria och det märks sannerligen. Så här långt är jag både väldigt nöjd och lite missnöjd. Det är välskrivet och detaljrikt, men det händer ärligt talat inte särskilt mycket. Mer action vill jag ha.

Så har jag även lekt med nya surfplattan HTC Flyer. Mer om den vid ett senare tillfälle.


Dags för homoerotik

Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde har aldrig förut getts ut ocensurerad, men nu är det alltså dags.

Boken gavs ut 1891 med strykningar och omskrivningar som mildrade de homoerotiska partier Wilde hade författat. Nu ska Harvard University Press ge ut en ocensurerad version och jag tror jag måste läsa den bara för de historiska vingslagens skull.

Jag har även tidigare fallit för just censurhypen när Hogg av Samuel R Delany blev omskriven. Jag har tydligen en grej för det här med att äntligen få läsa det förbjudna. Det är ju jätteoriginiellt. ;)


Bokrean bara för Chelsea Cain

Jag skulle ju inte handla på bokrean, trodde jag.

Men precis innan den drog igång så berättade Adlibris att den nya Chelsea Cain hade kommit in. Chelsea. Cain. Jag blev ju tvungen att beställa den direkt. Och varför då inte passa på att ta några reaböcker? Tjugo kronor! Ja, ni hajjar.

Förhoppningsvis tar de inte slut, det står tydligt att Adlibris reserverar sig för slutförsäljning.  Men dessa hoppas jag få hem inom en snar framtid iaf:

  • The night season av Chelsea Cain. Fråga inte varför. Ni ska veta varför vid det här laget!
  • Venus conspiracy av Michael Cordy, för att det lät spännande med en bok om kärleksmedicinen, som gör folk kära på riktigt. Vad kan man inte hitta på med en sån?
  • Metro 2033 av Dmitri Gluchovskij, apokalyps, Moskvas tunnelbana. Nuff said.
  • Barbarerna av Terry Jones, mannen från Monty Python berättar om varför barbarerna gett oss mer än romarna någonsin gjort.
  • Mörkersikt av Johannes Källström, för att Offerrit var så bra.
  • Skeppet av Stefán Máni, för att det verkade tufft med en supertjock skräckis som utspelar sig på en båt. Ja, jag har en kärlek för ubåtsfilmer och klaustrofobiska filmer där folk fryser ihjäl på polarstationer. Alltså..
  • Barn 44 av Tom Rob Smith, för att det är barnamord i Stalins Ryssland.
  • Schismatrix av Bruce Sterling, roman om den posthumana mänskligheten. Say what?? Måste kolla vad det är. Posthuman och mänsklighet känns inte sådär jättelogiskt.
  • I avgrunden av HG Wells, novellsamling. Mmm…

Dessutom en hemlig titel jag inte vill avslöja ifall min käre man råkar se. Han kan ju tänkas tjuvkika, vem vet.

Allt som allt världsbästa listan, tror jag. En del säkra kort, en del knasiga.


Veckans läsning 20, v6

Den gångna veckan var en sådan där vecka där tiden inte riktigt räckte till, som vanligt, men det blev ändå en bra läsvecka.

Jag gick igenom hur Hitler vann WWII Lektion 3 och Lektion 4, där vi fortsatte lära oss om hur mer eller mindre små skillnader i historien kunnat ändra Andra världskrigets utgång.

Jag firade även Jules Vernes dag lite och lyckades ge bort Plague of the dead.

Sedan recenserade jag den härliga skräckisen Offerrit.

Slutligen har jag börjat läsa Cold Granite av Stuart MacBride. Den är precis så bra som jag hoppades.

I veckan hoppas jag på lite mer WWII, Cold granite-avslutning och kanske att jag börjar på en zombieroman. Titta tillbaka så får ni se.


Hur Hitler vann WWII: Lektion 4

Läs gärna Lektion 1, Lektion 2 och Lektion 3.

I Third reich victorious: Alternate decisions of World War II av Peter G. Tsouras (editor), får vi veta hur Hitler kunnat vinna Andra världskriget om vissa händelser varit annorlunda. Det här kan verka konstigt, men ger verkligen en viss insikt i varför världen ser ut som den gör idag och hur den kanske annars kunnat se ut och framför allt hur varje människa och dess beslut ibland kan påverka väldigt mycket.

 

Third Reich Victorious

Third Reich Victorious

Nu är det lektion fyra om hur Hitler vann Andra världskriget.

I det här kapitlet bryr vi oss inte om Storbritannien. Här fokuserar vi istället på Sovjet.

Zhukov, en general i Röda armén, försökte i början av 1941 övertala Stalin att få attackera tyskarna. Han ville ta 152 divisioner och tillintetgöra de ca 100 tyska divisoner som samlats i Polen. Röda armén hade problem vid den här tiden och Stalin ignorerade Zhukovs begäran eftersom det verkade för riskfyllt. I juni 1941 invaderade tyskarna Sovjet. Röda armén led fruktansvärda förluster, men lyckades ändå klara sig undan och kunde fortsätta kriga mot tyskarna för att sedan, fyra år senare, inta Berlin.

Stalin hade själv satt Röda armén i ett bedrövligt skick genom att decimera officerskåren; han lät döda många och skickade ännu fler till koncentrationsläger. Det var inte bara tyskarna som ägnade sig åt fasansfulla metoder under Andra världskriget.

I scenariot godkänner Stalin planen som Zhukov lägger fram. Zhukov attackerar de tyska divisionerna i Polen och sätter på så sätt igång en rad slag och händelser, som slutar med att Sovjet tvingas kapitulera och skriva på ett fördrag med Tyskland. Det tyska riket breder på så sätt ut sig över ryska landmassor och de får även makt över sovjetiska republiker som Estland, Lettland, Litauen, Ukraina och Vitryssland. Sovjets gränser flyttas tillbaka till Ivan den förskräckliges tid.

Zhukovs operation Storm gick på sätt och vis enligt plan, men med stora sovjetiska förluster. Varje gång de attackerade tyskarna, höll de stånd för att sedan falla tilbaka till nästa skogsparti eller by. Steg för steg mattades ryssarna ut. De avancerade, men priset var högt. Till slut kom de fram till tyskarnas linje. Där överväldigades ryssarna av den tyska eldgivningen och tyska stridsvagnar jagade rätt på de som överlevde länge nog för att försöka fly.

Hitler svarade på attacken med operation Virvelvind. Tyskarna slog tillbaka med kraft och bredd mot Sovjet. I norr gick tyskarna mot Leningrad, Minsk och Moskva, i söder mot Kharkov och Dnepropetrovsk. I mitten gick Rommels grupp rakt över träsken för att attackera ryssarna som stod uppställda bakom, tillsynes i säkerhet.

Den första vågen tröttade ut ryssarna och stoppade dem från att vinna mark. Sedan fångade tyskarna in de kvarvarande ryska arméerna runt och i träsken. Slutligen avancerade tyskarna och tog Leningrad, Moskva och Stalingrad.

Om Stalin hade godkänt Zhukovs plan hade Sovjet kunnat förlora kriget mot Tyskland eftersom de hade förlorat så många trupper redan innan Tyskland slutligen anföll. Genom att stå tillbaka och ta hand om Röda arméns problem först, hade de en chans mot tyskarna och kunde hålla ihop sin front så pass väl att de slutligen besegrade Tredje riket.

I det här scenariot hänger utgången egentligen på en enda man, Stalin. Hans beslut avgör händelserna som följer. Om Sovjet attackerat Tyskland är det rimligt att tyskarna svarat på attacken med en egen. Det är också rimligt att Sovjet lidit fruktansvärda förluster i attacken mot Polen. Det här scenariot hänger förstås på att händelserna sker som beskrivet efter Zhukovs attack, men är under de premisserna helt rimligt.


Hur Hitler vann WWII: Lektion 3

Läs gärna Lektion 1 och Lektion 2.

I Third reich victorious: Alternate decisions of World War II av Peter G. Tsouras (editor), får vi veta hur Hitler kunnat vinna Andra världskriget om vissa händelser varit annorlunda. Det här kan verka konstigt, men ger verkligen en viss insikt i varför världen ser ut som den gör idag och hur den kanske annars kunnat se ut och framför allt hur varje människa och dess beslut ibland kan påverka väldigt mycket.

Third Reich Victorious

Third Reich Victorious

Vi är inne på lektion tre om hur Hitler vann Andra världskriget.

Tyskland hade egentligen ingen chans att besegra den brittiska flottan. Men om de istället försökte slå britterna från luften? Luftwaffe var inte alls särskilt underlägsna det engelska RAF.

I Battle of Britain, 1940, hade tyskarna sin chans. De anföll englands södra kust, men spred ut sitt anfall på för många mål; både hamnar, flygfält, fabriker och administrativa byggnader. Dessutom var tyskarnas underrättelser inte bra nog. De visste inte säkert vilka flygfält som var viktiga.

Om tyskarna istället fokuserat sina attacker på engelsmännens radarsystem i första hand, så att de sedan inte kunde se anfallen komma. Och om tyskarna sedan fokuserat vidare anfall mot flygfält och kringbyggnader, så hade man kanske lyckats lamslå RAF och öppnat vägen för att landsätta trupper eller anfalla London direkt från luften.

Engelsmännen hade effektiv flygplansproduktion, men att anfalla fabriker är en långsiktig taktik. Tyskarna behövde egentligen bara förstöra aktiva flygplan och se till att luftrummet tömdes tillfälligt, för att ha sin chans.

Det här är det troligaste scenariot hittills. Det bygger på rimligare taktik och bättre underrättelser. Det skulle kunnat hända.


Veckans läsning 19, v5

Den här veckan har gått i alternativhistoriens tecken. Jag började med Third reich victorious: Alternate decisions of World War II av Peter G. Tsouras (editor), som jag tänkte skulle bli en bra introduktion till genren.

Tricket är ju att historiska händelser förändras och att historien därmed får en annan gång. Det ger verkligen en insikt. Varför ser världen ut som den gör idag och hur hade den annars kunnat se ut? Jag blir ganska ödmjuk inför att människors enskilda beslut kan påverka så mycket.

Under tiden jag läst Third reich victorious har jag lagt ut en lektion per kapitel om hur scenariot beskriver att kriget kunnat sluta annorlunda:

Jag har även beställt och fått ett supermegastort och härligt bokpaket, vilket också resulterade i att bokhyllan rensades och att det tillkom böcker jag skänker bort. Snart ger jag dem faktiskt till Myrornas. De tar plats och stökar till. Veckan ut max, får de vara kvar.

Vid en surfrunda på Goodreads hittade jag uppföljaren till The passage (kommer 2012), som i och för sig visade sig vara en gammal nyhet, men som resulterade i att jag, Sara BE på Glorybox och bokoholisten funderar på att samläsa lite i februari/mars. Vi har nämligen alla tre lyckats misslyckas med att läsa boken som alla talar så väl om.

Sedan har jag fått kassar fulla av böcker, fast jag behöll bara tre. Jag lånade en ebok på Elib.se, Döden på en blek häst av Amanda Hellberg (bokcirkelbok). Tyvärr var den dödstråkig och jag avbröt läsningen. Det resulterade i att en del faktiskt kände igen sig mitt bland alla hyllningar. Läxa: vi gillar olika.

Jag har även funderat på om saker kan vara både intressanta och tråkiga? Det kom nog inte fram något självklart och entydigt svar på det.

Jag baxade också ändan ur och publicerade resultatet av min pysslighet, en jättelik virkad bokläsarfilt. Den blir bara kärare och kärare för varje gång jag läser i den.

Under helgen har jag just börjat läsa Offerrit av Johannes Källström. Det kommer en uppdatering om hur det går med det, men jag kan ju säga att Massolit förlag nu fått revansch.


Intressant och tråkigt??

Jag har råkat fastna i ett dilemma. När jag skrev om Veckans läsning 18 nyss råkade jag utan att tänka mig för säga:

”Den är ganska tät och… ja tråkig, om än intressant. Historia tenderar att vara sådan.”
(om Third reich victorious)

Strax därpå hittade jag in till Tidningsida, som kallar Andreas Carlssons Live to win just intressant men tråkig. Vi har alltså ungefär samma omdöme om två böcker, en om modern pophistoria (snällt sagt) och en om andra världskriget, alternativhistoria.

Jag skickade ut en förfrågan på Twitter, men intresset var svalt. Alltså vänder jag mig till ER. Hör här…

Är det verkligen möjligt att något är intressant och tråkigt samtidigt? Innebär inte egentligen intressant att något engagerar? Annars är det kanske bara ”lärorikt” eller ”nyttigt”? Har jag varit lat och valt ett onyanserat ord som faktiskt i slutändan var felfelfel? Eller rättare sagt, för jag tycker inte att den är tråkig, har jag kanske valt ett för starkt ord när jag menade ”lågmäld”, ”faktatät” eller liknande.

Jag misstänker att det faktiskt inte borde vara möjligt att vara både intressant och tråkig. Men kanske är det möjligt, vilket får mig att tänka på ett citat av Sherlock Holmes (en nog så aktuell figur apropå twitter, suck):

”When you have eliminated the impossible, whatever remains, however improbable, must be the truth.”

Jag får alltså kanske finna mig besegrad av den gode Watsons kollega.

Men innan jag överlåter slutsatsen till er, vill jag ägna ett ögonblick åt att ta upp vad ne.se har att säga om intressant och tråkigt.

1. Intressant: ”som kan fånga och kvarhålla uppmärksamheten” (intressant. http://www.ne.se/sve/intressant, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-01-31.)

2. Tråkig: ”som inte förmår väcka ngn som helst glädje eller ngt som helst intresse p.g.a. enformighet, långdragenhet e.d.; om person, föremål el. abstrakt företeelse” (tråkig. http://www.ne.se/sve/tråkig, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-01-31.)

Utifrån ne.se är slutsatsen enkel. Enligt ne.se har jag helt enkelt jävligt fel. Det står ju tydligt att tråkig betyder att inget som helst intresse väcks. Klart som korvspad! Eller?

Håller ni med? Vad tycker ni? Kan något vara både intressant och tråkigt?


Hur Hitler vann WWII: Lektion 2

Glöm inte att ta del av första lektionen: Hur Hitler vann WWII: Lektion 1

I Third reich victorious: Alternate decisions of World War II av Peter G. Tsouras (editor), får vi veta hur Hitler kunnat vinna Andra världskriget om vissa händelser varit annorlunda. Det här kan verka konstigt, men ger verkligen en viss insikt i varför världen ser ut som den gör idag och hur den kanske annars kunnat se ut och framför allt hur varje människa och dess beslut ibland kan påverka väldigt mycket.

Third Reich Victorious

Third Reich Victorious

Då är vi inne på Lektion 2 i vår serie om hur Hitler vann Andra världskriget.

Om Churchill inte blivit Storbritanniens premiärminister, utan istället Halifax tillträtt, så hade många beslut blivit annorlunda. I det här scenariot har dessutom en tysk plan för invasion av Storbritannien tidigarelagts och utförts, en plan som i verkligheten var sen och ansågs för riskabel.

Scenariot medför dock inte att den tyska invasionen är en succé. Storbritannien är för väl befäst, även med svaga styrkor, och deras flotta för stark. Men när tyskarna ändå invaderar så hjälper missförstånd, panik och rykten till att ge tyskarna segern. Mitt under tyskarnas ansträngda invasion får Churchill nog och marscherar in i lordernas kammare med ett automatvapen och kräver Halifax avgång.

Ryktet om Churchills tilltag sprids och förvanskas, så att det strax gör gällande att Churchill kidnappats och att parlamentet tagits över av förklädda tyskar. Utan eftertanke rusar britterna till parlamentets räddning, varpå en strid utbryter mellan landsmän.

Churchill och Halifax dör i striden och Chamberlain tar över som premiärminister. Hans första beslut blir att genast kapitulera för tyskarna.

Att Halifax blir premiärminister istället för Churchill är inte helt osannolikt. Det skulle så klart även resultera i att andra beslut fattades. Men att sedan behöva ta till grova missförstånd för att få till tyskarnas militära övertag, känns tunt. Även här måste jag säga att scenariot sviktar. Det räcker inte med Churchill/Halifax och jag köper inte såpoperalösningen på det lite viktigare, militära problemet.


Hur Hitler vann WWII: Lektion 1

I Third reich victorious: Alternate decisions of World War II av Peter G. Tsouras (editor), får vi veta hur Hitler kunnat vinna Andra världskriget om vissa händelser varit annorlunda. Det här kan verka konstigt, men ger verkligen en viss insikt i varför världen ser ut som den gör idag och hur den kanske annars kunnat se ut och framför allt hur varje människa och dess beslut ibland kan påverka väldigt mycket.

Third Reich Victorious

Third Reich Victorious

Lektion 1 således:

Om Hitler förstått sjökrig bättre, kunnat besegra eller i alla fall motstå den brittiska flottan, så kunde Tyskland ha vunnit kriget. Den brittiska flottan är historiskt obesegrad och var nyckeln till de allierades starka ställning i kriget.

Om Hitler haft en fadersfigur, kunde han ha utvecklat egenskaper han i verkligheten saknade. Han kunde ha lärt sig älska något större än sig själv, den tyska flottan. Han kunde också ha lärt sig disciplin. Lektion ett  innebär att förlusten av fadersfiguren till britternas vapen fick Hitler att fokusera sitt hat på dem, istället för att självdestruktivt förinta delar av sitt eget folk.

Sjökrig och en kärlek till flottan, en fadersfigur, disciplin och omriktat hat alltså. Inte så små förändringar, men fullt möjliga om vi godkänner de premisser som ställs upp i boken och de initiala följderna av dem. Det som talar emot händelsernas utveckling är Hitlers redan från början starka judehat. Kunde det verkligen riktas om? En annan sak är de sammanträffanden som i kapitlet låter Hitler möta människor som sedan tar honom under sina vingar. En gång förvisso, men flera? Det sviktar.


Veckans läsning 18, v4

Den här veckan har jag läst Halfhead av Stuart B. MacBride. Jag har även beställt det största bokpaketet någonsin.

En ganska lugn vecka läsmässigt, desto jobbigare utanför läshuvudet.

Just nu läser jag alternativhistoria: Third reich victorious: Alternate decisions of World War II av Peter G. Tsouras (editor). Creutz på Literature connoisseur kan ju så sakteliga börja läsa den, så kan vi parallellrecensera. Jag kommer dock ta min tid misstänker jag. Den är ganska tät och… ja tråkig, om än intressant. Historia tenderar att vara sådan.


Veckans läsning 16, v50-1

Det var skönt med jul och en hel del avkoppling från allt vad måsten heter. Just nu måste jag få ordning på dygnet och pepp för jobbet. Ja, jag har varit halvledig lite extra. Det behövdes, men det blir ju aldrig nog.

Under den här julen och nyåret har jag läst Dexter is delicious av Jeff Lindsay. Jag har även hittat ett par riktigt fina citat. Den var tyvärr en mellanbok i serien. Det fanns inget speciellt med den, ingen riktig känsla, inga särskilda minnen förutom citaten. Mest blev Dexter is delicious bara en transportsträcka. Hoppas jag. Det förutsätter ju att det finns något bra att transporteras till, dvs nästa bok.

Jag har även läst Baby Jane av Sofi Oksanen. Den var både bra och gjorde mig förbannad. Kanske har jag tänkt på den mer än jag trodde efteråt, men samtidigt berördes jag inte alls på det sätt jag trodde och tror är meningen. Mer om det i recensionen.

Jag har köpt zombieböcker. Jag har köpt alternativhistoria.

Jag har skrattat åt ett par galna googlingar.

Jag har ondgjort mig  över det nödvändigt onda med tips, samtidigt som jag uppmärksammade ett bra blogginlägg.

Sedan har jag också börjat läsa Neverwhere av Neil Gaiman. Jag har även läst klart Neverwhere. Den hamnar i Listan över Riktigt Bra Böcker direkt. Den är makalös, fantastisk och underbar underbar underb-. Nej, jag ska inte säga sånt. Jag hypar sönder den för dig och alla andra. Den är medelmåttig! Så… Läs den nu.


Är jag redo för alternativhistoria?

Jag har sedan ett tag tänkt sätta mig in i en för mig ny genre, alternativhistoria. Inte ens på Sciencefictionbokhandeln var de särskilt insatta, även om de minsann hade en hel hylla med alternativhistoriens mästare: Harry Turtledove.

Alternativhistoria handlar om precis vad det heter: vad som kunnat hända om saker hänt annorlunda. Om krig startats tidigare, om någon tagit ett annat beslut, om någon annan vunnit osv. Det finns en hel serie av Turtledove som handlar om vad som hänt om andra (?) världskriget avbrutits av att utomjordingar tvingat mänskligheten att hålla ihop mot en gemensam fiende.

Det här intresserar mig storligen och förutsatt att man slipper alltför långrandiga beskrivningar av olika sammandrabbningar (det här har jag upplevt i renodlat historiska böcker) så tror jag det kan vara en dundersuccé. Alternativhistoria räknas som en undergenre till science fiction och SF har jag nästan aldrig blivit besviken på.

En gammal favorit i genren är ju The difference engine av William Gibson, där dataåldern kommer för tidigt och det blir steampunk av alltihop. Men då jag läste den tänkte jag inte på att det var alternativhistoria.

Bokshopping 2010-01-04

Bokshopping 2010-01-04

Efter lite letande gick jag hem med en hög böcker att börja min genreupplevelse med. Vart det bär hän efter de här är omöjligt att veta. Men man måste börja någonstans. Har ni tips så ge mig gärna.

  • Gunpowder empire (Crosstime Traffic, #1) av Harry Turtledove
  • Curious notions (Crosstime Traffic, #2) av Harry Turtledove
  • In high places (Crosstime Traffic, #3) av Harry Turtledove
  • His Majesty’s dragon (Temeraire, #1) av Naomi Novik
  • Third reich victorious: Alternate decisions of World War II  av Peter G. Tsouras (editor)
  • Om Tyskland segrat : 56 alternativa scenarier av Dennis E Showalter, Harold C Deutsch

Vi har alltså tre till synes fristående böcker i Turtledoves Crosstime Traffic-serie, som verkar handla om tidsresande människor som hamnar i olika historiska ögonblick och kanske därmed ändrar historien. Vi har första boken i Naomi Noviks serie om hur Napoleonkrigen plötsligt innehåller drakar och vi har två böcker som verkar handla om exakt samma sak, dvs vad som hänt om olika ögonblick i andra världskriget haft andra utgångar, dvs om människor tagit andra beslut. De två sista är mer fackboksaktiga än de andra, rent skönlitterära. De innehåller dessutom inte vilka gissningar som helst, utan kvalificerade sådana av riktiga Historiker.

Jag har som sagt tänkt på den här genren ett tag och varit väldigt frestad att gå och be om tips på Sciencefictionbokhandeln. Jag fick väldigt bra, men inte så insatt, hjälp. Kanske hade jag mest otur. Kanske finns det en suverän anställd som är insatt i det, som bara inte jobbade just idag. Men kanske är det en lite bortglömd subgenre. Kanske är det bara några få nördar som hittat den ännu så länge?

Spänningen är ju lätt att förstå, tycker jag. Tänk om…? Tänk om självmordsbombaren lyckats med sitt dåd i december? Tänk om Hitler vunnit andra världskriget? Tänk om man inte upplöst svensk-norska unionen? Tänk om Sverige, ägandes Finland, hade gått in i Ryssland? Tänk om vi inte upptäckt kärnkraften? Tänk om det var japanerna som fällt atombomben?