Etikettarkiv: kidnappning

Virus, vetenskap och terrorism

När jag hittar en bok som heter Virus, så kommer jag absolut att plocka upp den och läsa på baksidan.

När jag läser baksidan av Paul McEuens bok, så står det så här:

”När Nobelpristagaren Liam Connor hittas död på botten av de berömda Ithaca-ravinerna i New York vägrar hans forskarkollega, Cornell-professorn Jake Sterling, tro att det var självmord.

[…]

Men Liam Sterling (!) var inte bara biolog, han var också expert på biologisk krigföring. Snart står det klart att ett cacheminne med supersofistikerade…”

Ok, alltså, baksidestexten är sjukt dålig. Herregud, vad är detta för slarvigt hopskrivet skit? Förlaget Bazar verkar ha haft så bråttom att de låtit en twittrare skriva/översätta baksidan med Iphones autocorrect. Eller nått.

Men skit i det. Boken har Paul McEuen skrivit. Och han är professor i fysik vid just Cornell i New York. Han är expert på nanoteknologi, vilket boken handlar om, och han har varit rådgivare åt CIA mfl. Han är Jake Sterling och Liam Connor. Han vet vad han skriver om.

Och faktiskt blir det riktigt bra, baksidans tramsighet till trots.

Terrorister har kidnappat nanoteknologi och ett dödligt virus, och kombinerat dem till ett perfekt biologiskt vapen. Liam Connor anade mer än någon annan, men dog innan han kunde göra så mycket åt det. Jack Sterling plockar upp trådarna och följer dem, mot terroristerna.

 

Virus av Paul McEuen

Virus av Paul McEuen

I efterhand är jag väldigt nöjd med den här boken, men den har några problem:

  • Den är för enkel. Jag tror att McEuen misstänkte att läsarna skulle vara lite dumma i huvudet. Jag tycker att han kunde förvänta sig mer.
  • Den innehåller ensamstående-mamma-med-barn-kärleksdrama. Jag har fått nog av det i Harlequin, och jag tycker inte att McEuen skrev det så där jättebra.
  • Den låter inte den kvinnliga birollen ta plats i egen makt, utan hon förblir en appendix till Jack.

Med det sagt, så har boken några fördelar också:

  • Coola nanoteknologirobotar
  • Coola virusar
  • Coola badguys
  • En kvinnlig biroll, som iaf är smart och forskare, och ”inte bara mamma”.
  • En hel del häftiga twistar och vändningar, som bygger på vetenskap.
  • Väldigt sorgliga delar, som man vill skrika åt, dvs de var bra på det där hemska viset.

 

Om du också gillar böcker om virus och pandemi och krig och teknologi, då är det här ett väldigt bra val, men den är mer spännande och cool än utmanande. Så du kan läsa den även om du är bakis, förkyld eller så där i behov av action.

 

 

 

Annonser

Instängd i sju år under någons säng = BOAT

Efter min chick-lit-bonanza behövde jag ett motgift. Och vad är väl mer motsatsen till chick-lit om inte BOAT? Verklighetens krassa ljus och allt det där…

Så jag valde Perfect victim av Christine McGuire och Carla Norton. Realismen är dock långt borta i den här, förvisso sanna, men ytterst gruvliga historien om en kvinna som kidnappas och stängs in i sju år.

McGuire, medförfattaren, är advokaten som slutligen fick Colleens kidnappare fälld. Det märks. Hon missar inte ett ögonblick att berätta om sig själv i boken och samtliga stycken är smeksamma beskrivningar av en Stark Kvinna i Karriären med ett helt annat språk än resten av texten.

Perfect victim av Catherine McGuire och Carla Norton

Perfect victim av Catherine McGuire och Carla Norton

Men det går att skumma förbi det där slasket. Det som är bra med Perfect victim är ju det som är det dåliga, det hemska, det fasansfulla.

I Perfect victim beskrivs väldigt närgående de upplevelser Colleen överlevde under sina sju år och även den rättegång som blev hennes slutgiltiga prov innan hon kunde återgå till ett normalt liv.

Allt är sant, eller så nära sanningen man kan tänka sig att komma. Det är förstås det som brukar vara det som är bra med en BOAT. Sällan är de bra om man tänker sig att de inte utspelats på riktigt. Perfect victim är rent usel som litteratur, men som fackbok (vilket det iofs inte riktigt är) om ett kriminalfall är den intressant.

Colleen kidnappades när hon liftade från sitt hem till en kompis ganska många mil därifrån. Hon plockades upp av ett par, som verkade helt normala, med en liten dotter som bara var ett spädbarn vid tillfället.

Paret körde in i skogen, band Colleen och satte en ”huvudlåda” på henne, som dämpade alla ljud utifrån och inifrån och gjorde henne blind för omgivningen.

När de kom hem togs Colleen ner i källaren och där började hennes liv som instängd i en låda. Större delen av dygnet tillbringade hon i en liten låda, resten uppspänd på en sträckbänk, eller upphängd och piskad.

Efter några månader instängd fick hon börja tvätta sig ibland eller komma upp till marknivå och utföra sysslor.

Senare övergick paret till att istället stänga in henne i en specialbyggd låda under sängen.

Man kan undra hur en människa överlever så lång tid orörlig, eller utan interaktion, utan vänlig beröring, utan att se, utan att få röra sig fritt. På något sätt överlevde Colleen, men inte utan påverkan. Hennes kropp magrade, hennes utseende förändrades, hon blev sliten och fick dåliga tänder, dåliga ben. Hjärnan tvättades så grundligt att när familjen plötsligt släppte ut henne, var hon deras fogliga slav. Hon försökte aldrig fly, ens när hon fick arbete som städerska på ett hotell i närheten.

Rättens viktigaste uppgift blev att reda ut varför hon inte flydde när hon hade chansen. Men den långa tidens fångenskap, hjärntvätten och hot mot henne själv och hennes familj, samt en total övertygelse om att människor i bygden och över hela landet var involverade i den ”slavhandel” hon var en del av, gjorde att Colleen varken orkade eller ville fly. Flydde hon, skulle hennes familj dö. Någon skulle känna igen henne. Någon skulle anmäla.

Boken är en del av det projekt jag har, att bättre förstå människans onda sidor. Jag har läst om psykopater och mördare, om lögner och utredare. Det låter kanske galet, men det är väldigt intressant. Jag kan bara hoppas att jag inte lär mig mer än mina favoritförfattare kan, så att jag fortfarande köper deras böcker.

Som ni förstår orkar man dock inte läsa så många sådana böcker i rad och därför har jag några stycken liggande som jag ska ta mig an. Ni får se Perfect victim som ett steg på vägen.

Någonstans håller jag fortfarande på med Gulagarkipelagen av Solzhenitsyn. I bokhyllan väntar fler böcker om liknande ämnen. Slutligen hoppas jag ha bra koll på mänsklig ondska, men också på vår fantastiska förmåga att överleva allt.

Tidigare om kriminalpsykologi/överlevnad: