Etikettarkiv: kommunism

Den grå vardagens bok

Jag tyckte den var ful, Amatka av Karin Tidbeck, men den har hyllats från alla håll, och jag tänke att jag verkligen borde se förbi sådana ytliga ting.

Amatka är en stad i någon slags kommunistiskt land där allting görs av svamp. Man odlar svampen i underjordiska grottor och sedan använder man den som bas för allt, från mat till sängar och tvål.

Tricket för att det här ska fungera, är att svampprylarna måste märkas med namn på ting som boll och ring. Bara om tinget är märkt med sitt namn, behåller det sin form. Om du glömmer att märka om dina saker, så står du plötsligt en dag med en kladdig massa och skäms.

Det finns fortfarande ett fåtal äkta saker kvar från förut, men de är förstås allt färre, och ingen verkar riktigt veta vad som hänt med världen, varför man lever som man gör.

Amatka av Karin Tidbeck

Amatka av Karin Tidbeck

Vi följer Vanja, som reser från huvudstaden Essre till Amatka där man odlar svamp. Hon reser med jobbet för att undersöka hygienvanorna i staden. Men givetvis blir hon nyfiken, börjar snoka och ställer till det totalt för sig och alla andra.

Det här är ungefär hela boken, fast spoilerfritt.

Det är bra idéer, det är välskrivet och det fungerar smärtfritt från början till slut. Men (ja, tyvärr ett men…) tyvärr berör det aldrig. Jag känner ingenting för Amatka, för Vanja, för den här världen. Jag kanske fångas av den grå vardagen och märkningens eviga tristess, men i så fall har Tidbeck lyckats lite väl bra, tycker jag.

Det är aldrig dåligt, men likväl ganska tråkigt. Så kan det kanske sammanfattas. Jag skulle inte avråda någon att läsa, för det är trevligt på sitt sätt, men ja… Poff.

Annonser

Misstro den du litar på allra mest

 

årets bokrea köpte jag bland annat Barn 44 av Tom Rob Smith, som handlar om barnmord i Stalins Sovjet. Den blir tolfte boken i min Seriemördarsommar.

Jag förstod att det skulle bli en ganska ovanlig bakgrund till den här seriemördarhistorien, men att den skulle vara så fruktansvärt obehaglig och viktig, hade jag inte insett.

För alla kattälskare bör det sägas direkt att en katt råkar illa ut i boken. Barn också, vilket redan framgått. Men låt inte det hindra er, för mordhistorien är den egentliga bakgrunden i den här boken och Stalins Sovjet är den faktiska handlingen, och den kände åtminstone jag till alldeles, alldeles för dåligt. Det känns som en bortglömd del av historieundervisningen och samtidigt en fruktansvärt viktig del att förstå. Det fanns fler än Tredje Riket som sysslade med suspekta saker under nittonhundratalet. Jag brukar ha svårt att lära mig historia på det traditionella sättet, men här lärde jag mig mycket och på ett välskrivet sätt. Kunskap jag nu inte tycker man borde få vara utan.

Barn och vuxna kämpar för sin överlevnad i ett förvridet system som med förevändningen att skapa ett klasslöst samhälle där alla är lika värda, istället svälter sina invånare, utpressar dem mot varandra och där grannar misstänker grannar och där ingen är för obetydlig eller för framgångsrik för att kunna förvandlas till en statsfiende.

Vi börjar hos den svältande bondebefolkningen som sparar benen av de råttor de fångat och ätit upp, för att kunna utvinna den sista näringen ur deras märg och sedan äta det malda pulvret. Vi får sedan följa med en MGB-man (den inhemska säkerhetspolisen) när han utför sitt uppdrag, att skrämma människor till tystnad eller till erkännanden.

I det kommunistiska Sovjet får ingen traditionell brottslighet förekomma. Den uppfattas som västerländsk och kapitalistisk. Därför sopas brott som upptäcks under mattan eller skylls på avvikande element som förståndshandikappade, homosexuella eller hemlösa. Den brottslighet som erkänns och jagas är den politiska brottsligheten, illojalitet mot staten och svek mot fäderneslandet. Det räcker med en misstanke och man misstänker alla. Enligt ett hyllat citat är den man litar på mest den som bör misstänkas mest. För är det inte så en förrädare beter sig? De förklär sig som rättrogna för att vinna din tillit.

Barn 44 av Tom Rob Smith

Barn 44 av Tom Rob Smith

MGB-polisen Leo upptäcker en serie mord av en händelse. Mord som inte kopplats samman av staten, som ingen vill kännas vid. Han tvingas offra allt för att jaga rätt på mördaren och upptäcker den ena fruktansvärda hemligheten efter den andra på vägen. Finns det någonting äkta i hans liv? Har det funnits någon mening med något av det han hållit kärt?

Barn 44 är stark som bara en bok kan vara som faktiskt någonstans kunde varit sann. Och det handlar inte om enstaka ruttna ägg, utan om en hel nation, om ett system och om en ideologi som orsakade så många människors död och lidande.

Nu är jag ännu mer inställd på att läsa Gulagarkipelagen av Aleksandr Solzhenitsyn och efter den här lektionen i Sovjetisk historia är jag kanske förberedd.