Etikettarkiv: make

Äktenskapet från helvetet

Få är de som ännu inte förälskat sig i Gillian Flynn, författaren som utforskat nya vidder av tragedi, ond bråd död och oigenomtränglig svärta.

I Flynns första bok, Sharp objects, återvände en journalist till sin hemstad och mötte såväl onda avsikter, som sina egna gamla spöken.

I den andra boken från Flynn, Dark places, återkommer samma tema. Åter igen möter vi en traumatiserad huvudperson, med en hel del problem.

Gillian Flynn

Gillian Flynn

I Gone girl är det samma sak igen. Huvudperson nummer ett, Amy, har uppenbara känslomässiga problem. Hon beskriver i dagboksform hur hon träffar sin framtida make, och om hur det hela eskalerar till ett äktenskapligt krig. Amy försöker minsann svartmåla sin hipstermake så mycket hon kan, men framstår inte direkt som frisk på kuppen.

I bokens senare delar får vi även möta maken Nicks perspektiv, som till och från är minst sagt annorlunda.

Bokens centrala fråga är: Vad hände med Amy? Hon försvinner nämligen spårlöst och det återstår för Nick att försöka hitta henne innan han åtalas för hennes (eventuella) mord.

Det känns kanske inte helt obekant. Samma handling är central i ett otal kioskdeckare med porriga undertoner. Men Flynn är duktig och gör det väldigt bra, till skillnad från kioskdeckarna.

Sharp objects var ultramisär, men med vissa störande moment. Dark places var ultramisär, men finslipad och vass. Gone girl vrider ringarna till max. Den är en helt annan sorts misär, disktrasemisär, och uppfriskande annorlunda än Flynns tidigare romaner.

Men jag gillar inte fullt ut.

När jag just läst Dark places var det kärlek och älsk. Men så här efter ett tag känner jag mig mest smutsig när jag tänker på Flynn. Hon lyckas få oss att gotta oss i sådant lidande, att det inte längre är roligt. Hon skriver bra, men hon utnyttjar sina karaktärer skoningslöst och man hinner inte alltid reflektera över hur förnedrande det egentligen är.

När jag läste Gone girl, mindes jag det här. Och blev förbannad.

Amy och Nick är pappersdockor. De är tunna, tunna karaktärer med tydliga signalement. Deras äktenskap är en fars, deras vänner är karikatyrer och allt som händer är smärtsamt förutsägbart. Det känns som att Flynn försökt skriva om det ultimata skitäktenskapet, men glömt att det kanske blev lite pajigt med alla rutor ikryssade.

Gone girl är jättebra, och jättedålig på samma gång. Jag vet inte hur jag ska förklara det bättre. Handlingen var förutsägbar, personerna löjligt simpla och språket fantastiskt bra.

PLUS MINUS TUSEN.

Mer om Gillian Flynn:

Annonser

Älskade bokpaket

Bokrea 2011-03-02

Bokrea 2011-03-02

Äntligen kom mitt bokreapaket. Jag hade ju egentligen bara handlat på bokrean för Chelsea Cain. Jag hade dessutom redan hunnit glömma vad jag köpt. Men det blev mycket bra och jag fingrade girigt på dyrgriparna.

Bland skatterna fanns även en present till min käre man. Den framkallade ett riktigt nöjt flin och viss förvåning: ”Var hittade du den här?”
”På bokrean så klart.”

Stridsvagnar och pansarfordon

Stridsvagnar och pansarfordon

Det är en bok om stridsvagnar och pansarfordon, precis som titeln låter antyda. 240 av världens främsta stridsvagnar presenteras här med bakgrund, kringfakta, specifikationer och massor av bilder. I love. Kanske nästan lika mycket som maken själv.

Sedan urartade samtalet. ”Står det en hel kasse med böcker där borta?” Jag hade smart nog köpt en ICA-kasse på posten och packat upp böckerna på plats så det blev lättare att bära. Sedan hade jag ställt kassen lite smidigt på sidan så att den inte skulle synas så bra.

Jag började försvara mig och förneka allt. Han skrattade. ”Du får köpa hur många böcker du vill, älskling.”

Jag har världens bästa man.

Hoppas han tycker jag får ha hur många bokhyllor jag vill också, för det är ganska fullt nu.


Kassar fulla av böcker

Bokpåsar i porten

Bokpåsar i porten

Det här blir ett skrytinlägg. Den käre maken hittade två kassar fulla av böcker nere i porten som någon skulle slänga. Alltså tog han upp dem till mig för påseende. Yay! Lyckliga jag.

Det var en hel del kärleksromaner och en hel del trams, men jag plockade ur ett par stycken i alla fall:

  • Från doktor Klimkes horisont av Håkan Nesser
  • Svart flicka vit flicka av Joyce Carol Oates
  • Lindansarna av Desmond Bagley

Sedan hittade jag också en bok som blev rolig på ett oväntat sätt. Hör här bara:

”Överkommissarie Alan Banks har aldrig kommit över sin bäste vän Graham Marshalls försvinnande och förmodade död, sommaren 1965. Och framförallt har han inte lyckats glömma sin egen roll i det hela.

Efter 35 år återfinns plötsligt skelettet av Graham. Samtidigt får polisen en anmälan om en försvunnen tonårspojke. Banks kan inte undgå att se ett samband mellan händelserna och han blir fast besluten att ta reda på sanningen om pojkarnas öden.

Utredningen för honom tillbaka till barndomshemmet. Där tvingas han konfrontera sina minnen och inte minst sin fader, som aldrig kunnat acceptera sonens yrkesval.

Snart inser Banks att det finns någon som inte vill att han gräver djupare i det förslutna – och gränsen mellan förövare och offer är på väg att bli allt otydligare.”
(Efter alla år av saknad av Peter Robinson)

Om vi dessutom lägger till en inledning om ett fält med ett lik… Men den här boken utspelar sig i England, inte Irland. Jag tänker så klart på Tana French, både på Faithful Place först och sedan Till skogs.

Håller ni med? Visst finns det en likhet? Det är nästan så att jag vill läsa den bara därför, men det finns ärligt talat inte någon känsla i den.