Etikettarkiv: militär

Högdjur och slitvargar

De flesta vet numera vem Jack Reacher är. Han är ju Tom Cruise! Hahahah! Nej.

Egentligen är Jack Reacher allt som Cruise inte är, men det blev nyligen Hollywoodfilm av min älsklingsmachoman, så nu lär väl alla nya läsare ha helt fel bild av honom.

I deckarvärlden är Jack Reacher en ganska unik stjärna. Varje författare försöker göra någo nytt, men ganska få hittar sin egen nisch. Lee Child är dock en av dem. Han skriver om en gammal militärpolis, Jack Reacher, som numera arbetslös reser runt i USA och bara råkar hamna i alla möjliga situationer där han får nytta av att vara störst, bäst, starkast och smartast. Reacher fixar biffen.

Nu är vi dock redan på bok sexton i serien, som ibland tjänar på att läsas kronologiskt, och ibland verkligen inte kräver det.

I denna sextonde bok, The affair, kan man tro att Lee Child redan hade utnyttjat alla sätt varpå Reacher kan råka illa ut, men så är inte fallet.

Nu får vi äntligen veta hur det gick till när Reacher lämnade militären!

The affair av Lee Child

The affair av Lee Child

Serien har gått upp och ner lite under dessa sexton böcker. Det var fantastiskt i början, men hade en dipp kring bok 11-14, som dock nu är glömd och förlåten, för The affair är nog en av de bästa böckerna hittills.

Reacher är lite yngre, lite mindre sliten, men desto tröttare på livet. Han skickas till den amerikanska södern, där han ska luska i några mord. Fallet är känsligt och sköts officiellt av en militärpolis på basen utanför stan, men Reacher arbetar under täckmantel för att se vad lokalpolisen sysslar med. Entré: Bokens obligatoriska bombnedslag i form av kvinna.

Men det gör ingenting att det är förutsägbart ibland. Det är ju halva nöjet med att läsa deckare. Jag vet när jag läser Lee Child, att jag får Reacher, att han är hunkig, att det blir en hel del redahållande på tiden i huvudet och att han kommer att ligga med någon. Det bara är så. Resten är dock helt oklart. Vad som helst kan hända.

Har ni inte läst Lee Child ännu, så kan ni börja nu och se fram emot sexton böcker av snarlik högklassig actionkvalitet.

Tidigare om Lee Child:


Beyond exile

Det var 17 mars 2011, då jag uttalade orden:

”Jahopp. Då var jag där då. På toppen av min zombielitteraturläsarkarriär. För aldrig kommer jag läsa en bättre zombieroman än Day by day armageddon avJ.L. Bourne. Stora ord? JA! Men den förtjänar dem. Den förtjänar allt.”
Day by day, världens bästa zombieroman

Har jag glömt World war Z, undrar ni kanske? Den är minst lika bra, och ett korn bättre. Men nu pratar vi vanliga dödliga, inte Max Brooks. Och i den kategorin så smiskar JL Bourne serious ass.

Citatet avser Day by day armageddon av J.L. Bourne, och nu har jag äntligen läst uppföljaren Beyond exile. Inom kort tänker jag införskaffa den tredje boken. Återstår att se dock, om jag suger på den karamellen lika länge som jag väntade med Beyond exile. Men, ibland är det oerhört skönt att spara en bok man vet att man kommer älska, för att ha till hands när den verkligen behövs.

 

Bokinköp 2011-05-25

Bokinköp 2011-05-25

Liksom Day by day armageddon är Beyond exile skriven i dagboksform. Vi har följt med huvudpersonen sedan zombiesmittan bröt ut. Vi får inte veta mer än vår huvudperson vet och den okunskapen är en av orsakerna till JL Bournes förträfflighet.

Huvudpersonen tillika dagboksskrivaren är militärpilot och inte helt normal. I den första boken överlevde han delvis pga de solpaneler han installerat på sitt hus och ubåtsbatterier som kan laddas upp av solpanelerna och ge elektricitet om huvudströmförsörjningen bryts. Redan vid första misstanken om katastrof börjar han samla mat och ammunition. Han sätter galler för fönstren och förbereder sig på en lång belägring. Han är helt enkelt en galning, och inte helt osannolik.

Under äventyrets gång träffar vår hjälte andra överlevare. En del slår följe, andra… inte. (Läs!)

Den första boken handlade mest om zombieutbrottets första del och gick ut på att överleva, förflytta sig och förstå vad som händer.

I den andra boken är grundförutsättningarna grovt förändrade, samtidigt som zombieutbrottet är en del av vardagen. Här handlar det mest om att planera, vara strategisk och om mellanmänsklig tillit.

JL Bourne bjuder alltid på action och smaskiga zombierier, men lyckas göra det med en smidig enkelhet.

Bokshopping 2011-01-02

Bokshopping 2011-01-02

JL Bourne själv är aktiv militär (USA), och kan bekymmerslöst beskriva såväl vapen som strategier och våldsamma sammandrabbningar. Det är en central del av handlingen, och en orsak till att det blir så bra.

I första boken fanns det en hel del egenskaper hos huvudpersonen som var frustrerande. Han är sexistisk och fördomsfull och en riktig machoman. Folk brukar anta att han är författarens spegelego. Men i den andra boken utvecklas vår huvudperson, och jag blir imponerad av Bournes förmåga att långsamt låta honom förändras av omständigheterna, lära sig av sina erfarenheter och förändra honom till en allt mer sympatisk och modern man.

Jag tror att vi dömt Bourne för tidigt, om vi avfärdar honom eller hans huvudperson som machoidioter. Detta är ytterligare en orsak till att böckerna är så bra.

Slutbetyget är samma höga omdöme som för första boken och jag kan verkligen knappt vänta på Shattered hourglass, som ska komma innan året är slut.

Tidigare om JL Bourne:


Böcker att vänta på

Dags för en ny väntar-med-spänning-lista.

Broken Harbour av Tana French, 201203

Tana French är ju allas vår älskling och jag har skrivit om handlingen tidigare. Den här boken skulle enligt tidigare uppgift komma i augusti 2011, därefter i mars 2012, sedan i juni men verkar nu komma i juli på Adlibris.

Kill you twice av Chelsea Cain, 2012-08

Min älskling Gretchen kommer tillbaka. Jag har skrivit om Chelsea Cain förut och hoppas att hon är tillbaka i toppform. Det finns även rykten om en tv-serie.

Red country av Joe Abercrombie, 2012-11

Abercrombie kommer ju även till Swecon/Kontrast i höst (anmäl dig nu!). Jag har redan bokat biljett och hotellrum och ser fram emot en galet rolig nördhelg.

Nu har jag förvisso ett par böcker kvar i bokhyllan av Abercrombie, men han är hittills väldigt jämn och bra, så jag ser storligen fram emot hans nästa verk.

A wanted man av Lee Child, 2012-09

Lee Child är en storfavorit i bokhyllan. Han levererar alltid precis vad jag vill ha och Jack Reacher är en av mina bästa hjältar. Säkerligen blir även nästa bok en höjdare.

Dock, att jag måste nämna min besvikelse över castingen till den kommande filmen.

Extreme zombies av Paula Guran (Editor), 2012-08

Lite oväntat hittade jag denna zombieantologi på Adlibris.

Antologin inkluderar författarna: Nancy A Collins, George RR Martin, Joe R Lansdale, David J Schow, Edward Lee och John Shirley.

Vaddå, hajjade ni till nu? Hehehehe… Ja. George RR Martin. Om zombier. Detta måste ju bara provas!

——

Så… puh. Lyckan. Det blir en fin boksommar/höst även 2012.

Har jag missat något? Väntar ni lika spänt som jag?


Zombieslakt godkänd av staten

Zombier ligger mig mycket varmt om hjärtat. Deras kalla händer och heta, söta andedräkt när de stönar högt och hasar sig mot mig, för att äta min hjärna, är ett av mina favoritinslag i litteraturen.

Swedish zombie förstår det här. Därför har han förärat mig med ett exemplar av den aktuella boken, Tooth and nail av Craig DiLouie.  Det var även Swedish Zombie som ordnade ett signerat exemplar av Infection, som jag recenserade i september. Tooth and nail skrevs faktiskt före Infection; ett faktum jag knappt kan leva med, eftersom jag läste dem i fel ordning, men så ligger det alltså till.

Infection av Craig DiLouie

Infection av Craig DiLouie

I Tooth and nail får vi följa ett kompani soldater, satta att vakta ett sjukhus. Vi följer deras moraliska och bokstavliga kamp mot viruset som hotar att tillintetgöra Manhattan, New York, USA och för all del hela mänskligheten.

Ett influensavirus sprids över världen och USA har kallat hem sina utlandstrupper. Soldaterna är glada att få komma hem, men börjar sedan långsamt förstå varför. De sätts att vakta sjukhus och skolor. De tvingas försvara sig själva och medborgare mot andra medborgare. De har en ny fiende de aldrig föreställt sig förut, som de inte tränats för och som de inte förstår.

Influensan som sprids är inte heller någon vanlig influensa. Många blir sjuka, några dör, men de allvarligaste fallen blir galna och de galna verkar bli allt fler.

”The HK Lyssavirus’ mortality rate is high, somewhere between three and five percent of clinically ill cases, as much as twice as during the Spanish Flu of 1918-19. Hundreds of thousands of Americans are already dead and another two to three million are expected to die later. […] HK Lyssa is a new airborne flulike virus […] Most people recover in about two weeks, but if infection is severe and the virus enters the brain, it causes dementia: The victim foams at the mouth, refuses water, becomes paranoid and prone to sudden violent movements, and eventually cannot speak except to make an unnerving growling sound like […] Mad Dogs…”
Ur Tooth and nail av Craig DiLouie, s 5

DiLouie beskriver sjukdomen och bakgrunden på ett trovärdigt sätt. Varje detalj kanske inte är vetenskapligt rimlig, men konceptet är det och han beskriver det alltid lagom detaljerat och med rätt ord.

Situationen förfaller snabbt. Armén är snart nationens enda hopp och inte ens de har rätt förutsättningar. De har inte rätt vapen, knappt något flygunderstöd, ingen tillförsel av material.

”There is a proverb that says the USA is always just three days from a revolution. Stop delivering food to the supermarkets and see what a country of three hundred million citicens, with a strong sense of entitlement and more than two hudnred fifty million guns, has to say about it.”
Ur Tooth and nail av Craig DiLouie, s 6

Tooth and nail fokuserar på den enskilde soldaten och hans tankar. Han är både menig och officer, men har ändå samma funderingar. Kan han förmå sig att döda sina landsmän? Är det ens rätt sak att göra? Gör han någon skillnad? Varför är han inte hemma hos sin familj istället? …om de ens lever ännu?

Soldaterna kämpar mot sina egna samveten, mot viruset, mot de galna sjuka och mot skräcken som säger dem att världen går under, här och nu.

”‘I’m not shooting American citizens,’ McGraw says, his face burning. ‘I took an oath to defend them, not slaughter them, for Chrissakes. Even the goddamn dirty hippies.'”
Ur Tooth and nail av Craig DiLouie, s 27

Parallellt med soldaterna får vi följa en annan sorts kämpar, forskarna. I ett labb sitter ett team fångna och arbetar på ett vaccin. Den grymma verkligheten utanför betyder att det redan är för sent att hindra smittan, men ett vaccin kan bli skillnaden mellan en värld med eller utan människor.

”Most of the staff went home last night, leaving only a few diehards in the labs working on a vaccine for Hong Kong Lyssa. They are now trapped for the duration of the siege.”
Ur Tooth and nail av Craig DiLouie, s 43

”Pandemics occur in two to three waves. A vaccine will stop the second wave in its tracks. It could even purge the world of Lyssa entirely.”
Ur Tooth and nail av Craig DiLouie, s 45

Dr. Petrova ser det ingen annan forskare kunnat eller hunnit se. Hon ser virusets strategi och vad som krävs för att stoppa det. Problemet är bara att hon är instängd i labbet, belägrad av civila och snart utan mat och elektricitet.

”Petrova takes a deep breath and tells Hardy about what she found.
The Lyssavirus is transmitted like influenza, entering the body through the respiratory tract and attacking the lungs. […]
In advanced cases, Lyssa enters the nervous system and attacks the brain[…]. It specifically targets the limbic system, which governs a person’s emotions, motivation and behavior. The result is artificial rage, popularly called Mad Dog syndrome.”
Ur Tooth and nail av Craig DiLouie, s 77

Tooth and nail förvandlas från en actionspäckad beskrivning av soldaternas krig till en lika actionspäckad kamp mot klockan när mänsklighetens enda chans verkar vila hos soldaterna att hinna fram till forskarna för att rädda vaccinet och forskarnas kamp att överleva tills armén räddar dem.

”Everybody is dying, the world is ending, but the Army likes things clean, Mooney tells himself. It will be a nice, neat, orderly Armageddon. The last man alive, please turn out the lights.”
Ur Tooth and nail av Craig DiLouie, s 145

Zombienytt

Zombienytt

En jämförelse…

Infection var en ganska klassisk zombieroman. En samling människor fördes samman av slumpen, kuskade runt i ett pansarfordon och försökte överleva tillsammans.

Det som inte var så klassiskt med Infection var zombierna. Den skrikande massan infekterade människor fanns där, men i Infection blandas de dels med filosofiska funderingar över gott och ont, dels med utomjordiska monster med tentakler.

Det fanns tillfällen när jag inte trodde på författaren, och det måste man förvisso alltid göra, men särskilt i zombieromaner. Det realistiska är själva grunden hela historien måste baseras på.  Vi köper bara zombieapokalypsen om alla detaljer runt omkring framställs så realistiska som möjligt.

Det här är Feuerzeugs allra kräsnaste kommentarer. Jag kan med glädje rekommendera Infection, särskilt till de som älskar stora starka män med pansarvärnskanonvagnar (kortare: pansarfordon) eller för all del stora starka kvinnor som kickar stjärt och idkar handgemäng.

Tooth and nail skrevs alltså innan Infection. Frågan man ställer sig är förstås om DiLouie blev bättre till sin andra bok, eller om han hade en bättre historia och fräschare idéer till sin första bok?

Svaret är att han var mest briljant från början!

  • Klassisk? JA
  • Realistisk? JA

Det jag störde mig på i Infection fanns inte i Tooth and nail. Det jag uppskattade i Infection fanns i Tooth and nail. Win.

Slutligen

…om Tooth and nail, så är det den tuffaste machozombieromanen någonsin. Måttet är rågat, överfyllt och dolt under drivor av karbinhylsor när Craig DiLouie är klar med sin beskrivning av mänslighetens sista försvarslinje.

Jag hinner inte ha tråkigt, jag hinner knappt tänka. Soldater och forskare beskrivs kyligt och med ett stort avstånd från känslor och delaktighet, men just objektiviteten ger Tooth and nail ytterligare en del av den kliniska slutgiltighet som världens undergång ändå måste äga.

Det kommer inga monster. Ingen Jesus och ingen Gud finns där att rädda dig. Allt du har är en golfklubba eller ett gevär (det finns många som det, men det här är ditt) och din vilja att överleva.

…men till vad, till vilken värld?

Tidigare om Craig DiLouie:

Mer om Craig DiLouie av Swedish Zombie:


Misstro den du litar på allra mest

 

årets bokrea köpte jag bland annat Barn 44 av Tom Rob Smith, som handlar om barnmord i Stalins Sovjet. Den blir tolfte boken i min Seriemördarsommar.

Jag förstod att det skulle bli en ganska ovanlig bakgrund till den här seriemördarhistorien, men att den skulle vara så fruktansvärt obehaglig och viktig, hade jag inte insett.

För alla kattälskare bör det sägas direkt att en katt råkar illa ut i boken. Barn också, vilket redan framgått. Men låt inte det hindra er, för mordhistorien är den egentliga bakgrunden i den här boken och Stalins Sovjet är den faktiska handlingen, och den kände åtminstone jag till alldeles, alldeles för dåligt. Det känns som en bortglömd del av historieundervisningen och samtidigt en fruktansvärt viktig del att förstå. Det fanns fler än Tredje Riket som sysslade med suspekta saker under nittonhundratalet. Jag brukar ha svårt att lära mig historia på det traditionella sättet, men här lärde jag mig mycket och på ett välskrivet sätt. Kunskap jag nu inte tycker man borde få vara utan.

Barn och vuxna kämpar för sin överlevnad i ett förvridet system som med förevändningen att skapa ett klasslöst samhälle där alla är lika värda, istället svälter sina invånare, utpressar dem mot varandra och där grannar misstänker grannar och där ingen är för obetydlig eller för framgångsrik för att kunna förvandlas till en statsfiende.

Vi börjar hos den svältande bondebefolkningen som sparar benen av de råttor de fångat och ätit upp, för att kunna utvinna den sista näringen ur deras märg och sedan äta det malda pulvret. Vi får sedan följa med en MGB-man (den inhemska säkerhetspolisen) när han utför sitt uppdrag, att skrämma människor till tystnad eller till erkännanden.

I det kommunistiska Sovjet får ingen traditionell brottslighet förekomma. Den uppfattas som västerländsk och kapitalistisk. Därför sopas brott som upptäcks under mattan eller skylls på avvikande element som förståndshandikappade, homosexuella eller hemlösa. Den brottslighet som erkänns och jagas är den politiska brottsligheten, illojalitet mot staten och svek mot fäderneslandet. Det räcker med en misstanke och man misstänker alla. Enligt ett hyllat citat är den man litar på mest den som bör misstänkas mest. För är det inte så en förrädare beter sig? De förklär sig som rättrogna för att vinna din tillit.

Barn 44 av Tom Rob Smith

Barn 44 av Tom Rob Smith

MGB-polisen Leo upptäcker en serie mord av en händelse. Mord som inte kopplats samman av staten, som ingen vill kännas vid. Han tvingas offra allt för att jaga rätt på mördaren och upptäcker den ena fruktansvärda hemligheten efter den andra på vägen. Finns det någonting äkta i hans liv? Har det funnits någon mening med något av det han hållit kärt?

Barn 44 är stark som bara en bok kan vara som faktiskt någonstans kunde varit sann. Och det handlar inte om enstaka ruttna ägg, utan om en hel nation, om ett system och om en ideologi som orsakade så många människors död och lidande.

Nu är jag ännu mer inställd på att läsa Gulagarkipelagen av Aleksandr Solzhenitsyn och efter den här lektionen i Sovjetisk historia är jag kanske förberedd.


Böcker jag väntar på

Mitt i min bokbeställningsångest vill jag dela med mig av en liten lista över de böcker jag ser fram emot att kunna beställa från Adlibris (varifrån jag hämtat alla beskrivningar) framöver. En del ligger så långt fram i tiden som 2012, men att titeln alls finns att bevaka från Adlibris gör mig varm i hjärtat.

Allesammans är från favoritförfattare och jag kan lova mig själv (och nästan er också) att de alla kommer vara stor läsglädje och riktiga polkagrisar att suga på tills sidorna blir soggiga.

Broken Harbour av Tana French, 201203

Tana French är ju allas vår älskling och jag har skrivit om handlingen tidigare. Den här boken skulle enligt tidigare uppgift komma nu i augusti, men verkar nu uppskjuten till 2012 på Adlibris.

The Affair av Lee Child, 201109

Min gamla kompis Jack Reacher är tillbaka, även den här gången kronologiskt tidigare än en del tidigare böcker.

”In 1997, Reacher’s orders are: go undercover, keep your distance, monitor the investigation.

The local sheriff is Elizabeth Deveraux, a beautiful woman and an ex-Marine MP. She has all the skills she needs, but she’s making no progress. Why not? Is there a reason she doesn’t want the killer identified? […]

If he keeps quiet, will he be able to live with himself? And if he speaks out, will the army be able to live with him?”

Gone Girl av Gillian Flynn, 201205

Åh, jag tyckte om Sharp objects. Jag har inte avnjutit Dark places ännu, men nu kan jag göra det med mindre panik eftersom nästa bok redan finns att bevaka.

”Gone girl is the story of an affluent young couple with a seemingly perfect life. She’s a beautiful housewife, he’s a successful financial consultant. Early on the morning of their third wedding anniversary, Charlie walks downstairs to discover his wife missing, the front door ajar […] But no Amy. As the day goes on and the police arrive to investigate the scene, Charlie considers Amy a missing person and is terrified for her life. […] But the police see the scene a different way. They see it as a stage. Perhaps a cover up. The panicked husband as their prime suspect. […] What Charlie doesn’t tell them is that everything in his and Amy’s life was not as perfect as it seems…”

Double Dexter av Jeff Lindsay, 201110

Dexter is delicious var inte allt jag hade önskat, men nu förväntar jag mig att Dexter är tillbaka i fullblodsform.

”Dexter Morgan is not your average serial killer. He enjoys his day job as a blood spatter analyst for the Miami Police Department . . . but he lives for his nighttime hobby of hunting other killers. Dexter is therefore not pleased to discover that someone is shadowing him, observ-ing him, and copying his methods. Dexter is not one to tolerate displeasure . . . in fact, he has a knack for extricating himself from trouble in his own pleasurable way. ”

Så… då var framtidens läsning/bokbeställning till viss del säkrade. Skönt. Bara att beta av lite mer av läslistan så länge då. Ehum.

 


Day by day, världens bästa zombieroman

Jahopp. Då var jag där då. På toppen av min zombielitteraturläsarkarriär. För aldrig kommer jag läsa en bättre zombieroman än Day by day armageddon av J.L. Bourne. Stora ord? JA! Men den förtjänar dem. Den förtjänar allt.

Day by day armageddon är skriven i dagboksform och börjar strax innan zombiesmittan bryter ut. Vi får inte veta mer än vår huvudperson vet och den okunskapen är en av bokens stora fördelar. Vi slipper informationsöverdosen och blir istället nästan svältfödda ibland, särskilt som boken är rikligt påskostad med bilder och till och med överstruken text som man kan bli galen på att inte få läsa. Jag har försökt skrapa bort bläcket, men man ser ändå inte vad det står under. (Gaaah!)

Bokshopping 2011-01-02

Bokshopping 2011-01-02

JL Bournes huvudperson är militärpilot. Han får i bokens början flyga spaningsuppdrag och ser själv hur illa det är och förmodligen kommer bli.

Han är inte helt normal, vår hjälte. Han har sedan tidigare installerat solpaneler på sitt hus och ubåtsbatterier som kan laddas upp av solpanelerna och ge elektricitet om huvudströmförsörjningen bryts. Han börjar vid första misstanke samla mat och ammunition. Han sätter galler för fönstren och förbereder sig på en lång belägring.

Så långt allt gott, men sedan händer det saker och vi får en sk SHTF-situation, som vår hjälte skulle ha sagt. Jag inser nu att jag aldrig fått veta vad han heter eller mer precist hur han ser ut eller hur gammal han är, ytterligare en stark fördel med bokens format. Jag älskar att få tänka själv. Kanske vet man inte ens egentligen om han är en han… Kanske behöver det inte alls vara en man.

Under äventyrets gång träffar vå hjälte på fler överlevare av varierande karaktär. En del slår följe, andra… inte. (Läs!)

Texten är personlig, men aldrig slarvig. Ibland får vi veta vad huvudpersonen planerar, ibland berättar han efteråt vad som hänt. Ibland funderar han och skriver ner sina tankar, ibland repeterar han bara dagens händelser.

Det är gott om action och zombiegottigheter, men ändå väldigt krasst och enkelt beskrivet, samtidigt som det också är personligt. Väldigt svårt att beskriva så att det låter rimligt, men det är bra.

Det finns redan en uppföljare till Day by day armageddon, som heter Day by day armageddon: Beyond exile. Det finns även en tredje bok skriven, men ännu inte utgiven. Det är alltså bäddat för att JL Bourne blir zombiegenrens prins, om än inte konung (Kungen är Max Brooks så klart. Ledsen, David Wellington, men ingen prinstitel för dig idag. Här är du faktiskt besegrad.).

Jag vill läsa om den, jag vill läsa uppföljaren, jag vill läsa trean. Det här är så bra på så många sätt.