Etikettarkiv: mördare

RAOR JAG HAR VAKNAT

Jag är tillbaka, igen.

Livet har lugnat ner sig och lagt sig tillrätta i en behaglig rutin. De olästa böckerna radar upp sig i högar och på hyllor, och de lästa ansamlas på skrivbordet.

Framöver kommer ni bland annat att få njuta av:

Mördaren är fri. Vem dödar hon nu?

Om jag säger kvinnlig seriemördare deluxe… :D Alldeles för lite läst i Sverige.

Virus, vetenskap och terrorism

Allt som är meningen med livet! Förutom drakar då, men ni vet.. Vetenskap, virus, pandemi, galna forskare!

Halva drömmar, Hugh Howey före Wool

Missa inte att Howey är mer än bara Wool. Missa inte I, zombie, men ej heller denna.

Slutet på piratfantasy med drakar

Inte helt oväntat blogginlägg, men kanske precis vad ni borde läsa. Kanske är faktiskt fantasypirater precis det bästaste.

Gamla grå vargar och snabba katter

Gissa vem? Ibland kan man inte sluta, utan måste fortsätta tills Alla Böckerna Är Slut, och man istället sitter och gråter i ett hörn. Hrrrrh.

Gamla hundar kan också sitta

Ännu en bok mindre tills Alla Böckerna Är Slut. Jag börjar bli kallsvettig nu.

 

ENJOY!

Annonser

Vandring längs dödens stigar

Hur gick det egentligen för Vlad och hans drake?

Jag har tidigare skrivit om de första tre böckerna av Steven Brust. De två följande böckerna, Taltos och Phoenix, som finns tillsammans i volymen Book of Taltos, fortsätter i ungefär samma anda.

Precis som tidigare är varje bok fristående, och skriven för att kunna läsas som vilken tur i ordningen som helst. Och som vanligt följer inte Steven Brust utgivningsordningen för sin kronologi. Man vet aldrig riktigt var på tidslinjen nästa bok kommer att utspela sig. Ett minst sagt imponerande arbete.

I Taltos (som är den första boken i den här volymen, men den fjärde boken i serien) möter vi Vlad Taltos innan Jhereg, Yendi och Teckla utspelade sig. Vi får äntligen veta vad som hände när han vandrade på de dödas stigar. Det här är något de bara pratat om i tidigare böcker, och Steven Brust har skickligt lyckats bygga upp en myt kring händelsen, som vi här får uppleva i första person.

Det är förmodligen den bästa boken hittills, faktiskt. Riktigt spännande, fantastiska miljöer, roliga vändningar och oväntade förlopp.

Steven Brust

Steven Brust

I Phoenix, som är den andra boken i Book of Taltos, och den femte i serien, dras Vlad in i gudarnas förehavanden.

Vi är nu tillbaka i slutet av tidslinjen, strax efter den psykiskt påfrestande och sorgliga Teckla (nummer tre). Vlad får ett gudomligt uppdrag att avrätta en kung. Avrättningen startar ett krig som riskerar att söndra det Dragaeriska kejsardömet. Vlad finner sig åter igen fångad mellan olika parter. Dessutom fortsätter hans fru med sina rebelliska förehavanden i de österländska kvarteren. Hon är fortfarande fast besluten att omdana Dragaerien till en demokrati. (haha!)

Det är minst sagt ödesmättat.

Jag ser mycket mycket mycket fram emot att fortsätta läsa den här fantastiska serien. Och kom ihåg! Om ni ser en av böckerna någonstans, att man kan börja precis var som helst.

Tidigare om Steven Brust:


En liten drake på axeln

Jag vill ha vettig fantasy! Jag vill ha feminism, jag vill inte ha de där gamla dammiga mantlarna och svärden och inget mer. Jag vill ha något fräscht!

Steven Brust! sade alla då. Jag fick väl tro på er.

Så jag köpte typ allihop.

Till skillnad från Steven Erikson, som jag förvisso tyckte om, men som skriver en mer klassisk gammal skräpig fantasy, så skriver alltså Steven Brust något väldigt mycket fantasy, men som vägrar följa någon mall. Underbart!

Jag köpte böckerna i samlingsvolymer. Den första boken, Book of Jhereg, innehåller alltså de tre första böckerna om Vlad Taltos: Jhereg, Yendi och Teckla.

Brust skriver inte böckerna i kronologisk ordning. Eller jag menar, de följer inte varandra i tiden enligt publiceringsdatum. Men i början av Book of Jhereg ger han en lista på vilken ordning som är den kronologiska och vilken som är utgivning, och menar att man får läsa som man vill, för det är meningen.

Själv läser jag i publiceringsordning. Det känns logiskt. Kanske kan det vara väldigt spännande att istället följa den kronologiska ordningen. Då vet man en himla massa mindre, kan jag lova.

Hur som helst.

Steven Brust

Steven Brust

Brust skriver om Vlad Taltos, som är människa. Han bor i en värld där det finns människor och dragaerianer. Drageaerianerna kan sägas vara supermänniskor. De är långa, starka, magiska och lever i tusen år. Människor har liksom inte så mycket att sätta emot, förutom svartkonst.

Vlad bor i Dragaeria och är därför smått utmanad i livet. Han är dock lönnmördare, så han klarar livhanken. Han är också både svartkonstnär och magiker, så det är också positivt.

Vlad har många mäktiga vänner, och ännu fler skumma vänner. Orsaken till att hans liv är intressant, är framför allt hans jobb. Det är svårt att inte hamna i en massa trassel som lönnmördare. Dessutom har han en tam liten ”drake” (jhereg) på axeln, och sånt älskar jag. Loiosh heter draken, och den är ganska dryg. Det vill säga, den snackar telepatiskt med Vlad och ifrågasätter hans beslut, gör jheregskämt och håller på. Det är kanske det bästa med Brust.

Första boken, Jhereg.

I den första boken får vi lära känna Vlad lite allmänt. Han har ett välordnat liv som lönnmördare, med fru och jhereg och en bra organisation. Men när han får ett ganska stort uppdrag, så ställs allting på spel.

Andra boken, Yendi.

Plötsligt är vi tillbaka innan Vlad blev särskilt framgångsrik, och det är en kupp på gång mot hans liv. Här får vi veta hur det gick till när hans fru mördade honom. Innan hon blev hans fru.

Tredje boken, Teckla.

Faktiskt en väldigt sorglig bok. Jag tyckte knappt om den. Till skillnad från de andra är den väldigt allvarlig och deprimerande. Vi är tillbaka i slutet av tidslinjen och allt i Vlads liv ställs på ända. Det är väldigt påfrestande, faktiskt.

Dessutom är den så politisk att det inte heller blir så kul. Men det går lätt att läsa, för den är bra skriven, som vanligt.

Ja, vad mer vad mer??

Det är skitbra. Det är svårt att förklara bättre än att det är jättebra, det är riktig fantasy men annorlunda och det är roligt.

Tur att jag köpte alla!


Böcker att vänta på

Dags för en ny väntar-med-spänning-lista.

Broken Harbour av Tana French, 201203

Tana French är ju allas vår älskling och jag har skrivit om handlingen tidigare. Den här boken skulle enligt tidigare uppgift komma i augusti 2011, därefter i mars 2012, sedan i juni men verkar nu komma i juli på Adlibris.

Kill you twice av Chelsea Cain, 2012-08

Min älskling Gretchen kommer tillbaka. Jag har skrivit om Chelsea Cain förut och hoppas att hon är tillbaka i toppform. Det finns även rykten om en tv-serie.

Red country av Joe Abercrombie, 2012-11

Abercrombie kommer ju även till Swecon/Kontrast i höst (anmäl dig nu!). Jag har redan bokat biljett och hotellrum och ser fram emot en galet rolig nördhelg.

Nu har jag förvisso ett par böcker kvar i bokhyllan av Abercrombie, men han är hittills väldigt jämn och bra, så jag ser storligen fram emot hans nästa verk.

A wanted man av Lee Child, 2012-09

Lee Child är en storfavorit i bokhyllan. Han levererar alltid precis vad jag vill ha och Jack Reacher är en av mina bästa hjältar. Säkerligen blir även nästa bok en höjdare.

Dock, att jag måste nämna min besvikelse över castingen till den kommande filmen.

Extreme zombies av Paula Guran (Editor), 2012-08

Lite oväntat hittade jag denna zombieantologi på Adlibris.

Antologin inkluderar författarna: Nancy A Collins, George RR Martin, Joe R Lansdale, David J Schow, Edward Lee och John Shirley.

Vaddå, hajjade ni till nu? Hehehehe… Ja. George RR Martin. Om zombier. Detta måste ju bara provas!

——

Så… puh. Lyckan. Det blir en fin boksommar/höst även 2012.

Har jag missat något? Väntar ni lika spänt som jag?


Zombieslakt godkänd av staten

Zombier ligger mig mycket varmt om hjärtat. Deras kalla händer och heta, söta andedräkt när de stönar högt och hasar sig mot mig, för att äta min hjärna, är ett av mina favoritinslag i litteraturen.

Swedish zombie förstår det här. Därför har han förärat mig med ett exemplar av den aktuella boken, Tooth and nail av Craig DiLouie.  Det var även Swedish Zombie som ordnade ett signerat exemplar av Infection, som jag recenserade i september. Tooth and nail skrevs faktiskt före Infection; ett faktum jag knappt kan leva med, eftersom jag läste dem i fel ordning, men så ligger det alltså till.

Infection av Craig DiLouie

Infection av Craig DiLouie

I Tooth and nail får vi följa ett kompani soldater, satta att vakta ett sjukhus. Vi följer deras moraliska och bokstavliga kamp mot viruset som hotar att tillintetgöra Manhattan, New York, USA och för all del hela mänskligheten.

Ett influensavirus sprids över världen och USA har kallat hem sina utlandstrupper. Soldaterna är glada att få komma hem, men börjar sedan långsamt förstå varför. De sätts att vakta sjukhus och skolor. De tvingas försvara sig själva och medborgare mot andra medborgare. De har en ny fiende de aldrig föreställt sig förut, som de inte tränats för och som de inte förstår.

Influensan som sprids är inte heller någon vanlig influensa. Många blir sjuka, några dör, men de allvarligaste fallen blir galna och de galna verkar bli allt fler.

”The HK Lyssavirus’ mortality rate is high, somewhere between three and five percent of clinically ill cases, as much as twice as during the Spanish Flu of 1918-19. Hundreds of thousands of Americans are already dead and another two to three million are expected to die later. […] HK Lyssa is a new airborne flulike virus […] Most people recover in about two weeks, but if infection is severe and the virus enters the brain, it causes dementia: The victim foams at the mouth, refuses water, becomes paranoid and prone to sudden violent movements, and eventually cannot speak except to make an unnerving growling sound like […] Mad Dogs…”
Ur Tooth and nail av Craig DiLouie, s 5

DiLouie beskriver sjukdomen och bakgrunden på ett trovärdigt sätt. Varje detalj kanske inte är vetenskapligt rimlig, men konceptet är det och han beskriver det alltid lagom detaljerat och med rätt ord.

Situationen förfaller snabbt. Armén är snart nationens enda hopp och inte ens de har rätt förutsättningar. De har inte rätt vapen, knappt något flygunderstöd, ingen tillförsel av material.

”There is a proverb that says the USA is always just three days from a revolution. Stop delivering food to the supermarkets and see what a country of three hundred million citicens, with a strong sense of entitlement and more than two hudnred fifty million guns, has to say about it.”
Ur Tooth and nail av Craig DiLouie, s 6

Tooth and nail fokuserar på den enskilde soldaten och hans tankar. Han är både menig och officer, men har ändå samma funderingar. Kan han förmå sig att döda sina landsmän? Är det ens rätt sak att göra? Gör han någon skillnad? Varför är han inte hemma hos sin familj istället? …om de ens lever ännu?

Soldaterna kämpar mot sina egna samveten, mot viruset, mot de galna sjuka och mot skräcken som säger dem att världen går under, här och nu.

”‘I’m not shooting American citizens,’ McGraw says, his face burning. ‘I took an oath to defend them, not slaughter them, for Chrissakes. Even the goddamn dirty hippies.'”
Ur Tooth and nail av Craig DiLouie, s 27

Parallellt med soldaterna får vi följa en annan sorts kämpar, forskarna. I ett labb sitter ett team fångna och arbetar på ett vaccin. Den grymma verkligheten utanför betyder att det redan är för sent att hindra smittan, men ett vaccin kan bli skillnaden mellan en värld med eller utan människor.

”Most of the staff went home last night, leaving only a few diehards in the labs working on a vaccine for Hong Kong Lyssa. They are now trapped for the duration of the siege.”
Ur Tooth and nail av Craig DiLouie, s 43

”Pandemics occur in two to three waves. A vaccine will stop the second wave in its tracks. It could even purge the world of Lyssa entirely.”
Ur Tooth and nail av Craig DiLouie, s 45

Dr. Petrova ser det ingen annan forskare kunnat eller hunnit se. Hon ser virusets strategi och vad som krävs för att stoppa det. Problemet är bara att hon är instängd i labbet, belägrad av civila och snart utan mat och elektricitet.

”Petrova takes a deep breath and tells Hardy about what she found.
The Lyssavirus is transmitted like influenza, entering the body through the respiratory tract and attacking the lungs. […]
In advanced cases, Lyssa enters the nervous system and attacks the brain[…]. It specifically targets the limbic system, which governs a person’s emotions, motivation and behavior. The result is artificial rage, popularly called Mad Dog syndrome.”
Ur Tooth and nail av Craig DiLouie, s 77

Tooth and nail förvandlas från en actionspäckad beskrivning av soldaternas krig till en lika actionspäckad kamp mot klockan när mänsklighetens enda chans verkar vila hos soldaterna att hinna fram till forskarna för att rädda vaccinet och forskarnas kamp att överleva tills armén räddar dem.

”Everybody is dying, the world is ending, but the Army likes things clean, Mooney tells himself. It will be a nice, neat, orderly Armageddon. The last man alive, please turn out the lights.”
Ur Tooth and nail av Craig DiLouie, s 145

Zombienytt

Zombienytt

En jämförelse…

Infection var en ganska klassisk zombieroman. En samling människor fördes samman av slumpen, kuskade runt i ett pansarfordon och försökte överleva tillsammans.

Det som inte var så klassiskt med Infection var zombierna. Den skrikande massan infekterade människor fanns där, men i Infection blandas de dels med filosofiska funderingar över gott och ont, dels med utomjordiska monster med tentakler.

Det fanns tillfällen när jag inte trodde på författaren, och det måste man förvisso alltid göra, men särskilt i zombieromaner. Det realistiska är själva grunden hela historien måste baseras på.  Vi köper bara zombieapokalypsen om alla detaljer runt omkring framställs så realistiska som möjligt.

Det här är Feuerzeugs allra kräsnaste kommentarer. Jag kan med glädje rekommendera Infection, särskilt till de som älskar stora starka män med pansarvärnskanonvagnar (kortare: pansarfordon) eller för all del stora starka kvinnor som kickar stjärt och idkar handgemäng.

Tooth and nail skrevs alltså innan Infection. Frågan man ställer sig är förstås om DiLouie blev bättre till sin andra bok, eller om han hade en bättre historia och fräschare idéer till sin första bok?

Svaret är att han var mest briljant från början!

  • Klassisk? JA
  • Realistisk? JA

Det jag störde mig på i Infection fanns inte i Tooth and nail. Det jag uppskattade i Infection fanns i Tooth and nail. Win.

Slutligen

…om Tooth and nail, så är det den tuffaste machozombieromanen någonsin. Måttet är rågat, överfyllt och dolt under drivor av karbinhylsor när Craig DiLouie är klar med sin beskrivning av mänslighetens sista försvarslinje.

Jag hinner inte ha tråkigt, jag hinner knappt tänka. Soldater och forskare beskrivs kyligt och med ett stort avstånd från känslor och delaktighet, men just objektiviteten ger Tooth and nail ytterligare en del av den kliniska slutgiltighet som världens undergång ändå måste äga.

Det kommer inga monster. Ingen Jesus och ingen Gud finns där att rädda dig. Allt du har är en golfklubba eller ett gevär (det finns många som det, men det här är ditt) och din vilja att överleva.

…men till vad, till vilken värld?

Tidigare om Craig DiLouie:

Mer om Craig DiLouie av Swedish Zombie:


Veckans läsning 37, v7

Två härliga Abercrombieveckor! Jag har satt tänderna i, älskat och avslutat de två första böckerna i Joe Abercrombies trilogi The first law. Underbar fantasy, som jag gärna rekommenderar. Mörk och våldsam ibland, trivsam och  rolig mest annars.

När jag inte läst Abercrombie har jag lärt mig isländska. Det är ett väldigt lustigt språk. Jag kan rekommendera det. Det tar lästid, vilket ju är närapå brottsligt, men det är så roligt att det är värt det.

The blade itself fick vi lära känna Abercrombies underbara romanfigurer och i Before they are hanged fick vi lära känna dem bättre, samtidigt som de hela tiden utvecklas och förändras. Väldigt bra fantasy. Och för vuxna dessutom. Lyxdeluxe. Jag har blivit lovad av Anna från In another library att den tredje boken är allra bäst. Eftersom de två första var väldigt bra så låter det inte dumt alls.

Mot slutet av veckan började jag läsa Tooth and nail av Craig DiLouie. DiLouie skrev även Infection, som var allt jag ville ha av ZA Recht, men inte fick. Med det menade jag att den var hejdlöst spännande och bra zombieaction. Jag hoppas få uppleva samma sak med Tooth and nail. Dock grämer det mig fortfarande att jag läste Infection först trots att DiLouie skrev den efter Tooth and nail. Min inre pedant skriker i fasa.

Redan första sidorna var jag i alla fall förtjust i Tooth and nail, så ännu så länge uppfyller den de högt ställda Feuerzeugkraven.

Veckans läsning:

Veckans läsning 36, v5

Nu sammanfattar vi fjorton veckor då. Sist jobbade jag mycket helg och sedan var det panik och sen jul och sen terminsstart och nu känns det plötsligt lite okej igen.

Vi kan börja med att nämna några fina böcker: Babel-17 av  Samuel R DelanyThe reapers are the angels av Alden BellWorth dying for av Lee Child och Världskrig Z (World war Z) av Max Brooks.

Sedan ett par mindre bra böcker: Pandemic av Daniel Kalla och Tjärven av John Ajvide Lindqvist.

Ni kan också titta på en jättesöt bild.

Sötapokalyps

Sötapokalyps

På SF-dag i Uppsala var det trevligt och jag skaffade lite böcker och sedan skaffade jag även lite fler.

Författare tävlade om att döpa ett bårhus.

Sedan, precis här någonstans blev det ganska tyst på bloggen och mycket att göra i Livet.

Då passade jag också på att vara provläsare.

Sedan var det då dags för K55 av Erika Oscarius att förvrida mina sinnen i oläslighet, samtidigt som jag sökte tröst i serier. Och efter mycket om och men, K55 äntligen slut, ett bändknull utan utlösning (för information om vad bändknull är, se recensionen i länken nyss).

Och lösningen på sirapsbok var förstås George RR Martins A song of ice and fire. Och ännu mer A song of ice and fire.

Apropå det så tipsade jag om en kokbok från Westeros och även om vad jag såg fram emot i vår.

Man kan inte bara se framåt, man måste köpa böcker nu också.

Det blev för en gångs skull en enkät i form av Yes please/no never.

Nyhetsdags!

  • Dexter blir serie från Marvel.
  • Jack Reacher av Lee Child visar sig bli filmkaraktär. På gott och ont. Mest ont pga Tom Cruise.
  • Författare tävlar om att sätta sitt namn på ett bårhus.

Jag läste och älskade ytterligare en Delany, nu Nova om fantastiska rymdresor och fanatiskt sökande.

Och så… Alldeles nyss, läste jag en gruvlig seriemördardeckare av Oliver Stark, där Harper ställs öga mot öga med en galen nazist.

Massa inlägg på fjorton veckor:

Veckans läsning 35, v43

Då var det dags att sammanfatta ett par veckor igen.

Allt som allt har det varit en underbar lästid på sistone, trots att jag jobbat löjligt mycket. Det är som att jag kanske inte gjort annat än att jobba och läsa och sova.

Jag har iaf på lite tveksamma grunder lärt mig att välja bok med flödesschema. Jag har även gett bort en award till mina älsklingar.

Jag har läst och älskat del två i A song of ice and fire av George RR Martin, nämligen A clash of kings (Game of thrones… ni vet). Den var minst lika makalöst jättebäst som första boken och jag har nu haft Georgeförbud ett tag sedan dess för att dra ut på den underbara serien ett tag och läsa lite annat så ni inte får en fantasyöverdos.

Jag har även lyxat och vältrat mig med min Moleskine Book journal, som är min nya kärlek näst intill bloggen och alla ni andra underbara bokbloggare. Läsande som livsstil, kan man kalla det.

Jag har även läst ännu en  Mo HayderSkin, den fjärde boken om den skamfilade hjälten Jack Caffery och hans nya sidekick Flea. Den fick mig att ta en paus från Caffery ett tag till. Ska dock läsa Hayders fristående böcker ett tag.

Veckan som följer väntar ännu mer jobb och jobb och jobb, men ni kommer ändå att få smaka på recensioner av Babel-17 av Samuel R Delany, The reapers are the angels av Alden Bell och Pandemic av Daniel Kalla. Vänta och längta!

Nästa helg är det dessutom fantasydag i Uppsala, som jag ska bevista när jag ändå jobbar helg.


Veckans läsning 34, v40

Senaste veckans läsning var v 26. Sedan blev det sommar och semester och sedan blev det en sjuk och samtidigt upptagen höst. Först nu har jag alltså återhämtat mig.

Det blir lite konstigt att köra med läsrapport när det handlar om 14 veckor, men sånt bryr vi oss inte om här på bloggen. Vi rapporterar när det passar och så må det vara.

Först och främst kan vi nämna Seriemördarsommaren, som föll väldigt väl ut.

Sedan gjordes mastodontuppläggen om pesten, inspirerade av A journal of the plague year av Daniel Defoe. Pestdagboken och Pestilens

Jag åkte även bokbuss till bokmässan, vilket var en upplevelse jag rekommenderar alla. Jag hade även fixat snygga visitkort till mässan, som iaf jag tycker är riktigt snygga.

Sist jag veckouppdaterade så lovade jag faktiskt Höstfantasy i och med att jag redan då fnulade på A song of ice and fire. Det får väl ses som uppfyllt nu eftersom jag läste A game of thrones och älskade den.

Lagom till Nobelpriset i litteratur delade SF-bokhandelns blogg ut Nåbelpris. Därmed startades en liten kampanj för att se till att priset gick till rätt person, vilket vi faktiskt lyckades med. Vi tar så klart på oss den framgången även om vi förstår att några av de röstande kanske röstade på helt eget bevåg.

Slutligen, så här precis innan vi avrundade veckan gästades bloggen av Swedish zombie, som gästrecenserade Vargsläkte av Caroline L Jensen. Det var väldigt roligt och den första gästen här på bloggen.

Nu har jag såklart missat massor av roliga saker som hände, men det har ni såklart läst själva, eller kan backtracka när ni har tid över. ;)

Sammanfattningsvis har jag läst långsamt som vanligt. Det är ni nog vana vid. Folk brukar prata om 40 böcker i månaden. Här snackar vi ett femtontal böcker på tre månader. För er som inte heller läser racerfort kan det ju vara en tröst.

Samlade recensioner sedan förra veckans läsning (#33):

  1. Vargsläkte av Caroline L Jensen – gästbloggning av Swedish zombie
  2. A game of thrones (A song of ice and fire #1) av George RR Martin
  3. Infection av Craig DiLouie
  4. Samlade svenska kulter av Anders Fager
  5. A journal of the plague year av Daniel Defoe
  6. Barn 44 av Tom Rob Smith
  7. Dark places av Gillian Flynn
  8. Dark blood (Logan McRae #6) av Stuart MacBride
  9. Blind eye (Logan McRae #5) av Stuart MacBride
  10. On the third day av Rhys Thomas
  11. Wolfsangel av  MD Lachlan
  12. Sharp objects av Gillian Flynn
  13. Ritual (Jack Caffery #3) av Mo Hayder
  14. Flesh house (Logan McRae #4) av Stuart MacBride
  15. The treatment (Jack Caffery #2) av Mo Hayder

Sista delen av bokpaketet

Bokpaket 2011-09-16

Bokpaket 2011-09-16

Så kom till slut den sista delen av bokpaketet från Adlibris. Jag hade ju redan fått hem Game of thrones av  George RR Martin, eller A song of ice and fire, som de faktiskt heter.

Nu kan jag även glädja mig åt att när jag vill kunna plocka fram och läsa:

Jag äger numera hela Mo Hayders produktion. Som en boss. Och det känns helt underbart att inte längre ha en eller två böcker kvar att läsa, utan många-många tack. Särskilt ifall jag inte lär mig att gilla hennes anti-Cafferyistiska sida och den nya huvudpersonen Flynn.

Av Lee Child har jag redan Worth dying for på lut, men det är aldrig fel att ha en extra. Då vågar jag kanke läsa Worth dying for också. Jag verkar ha utvecklat ett helt nytt boknördssyndrom i kölvattnet av FOMO och abibliofobi. Det är såklart besläktat särskilt med abibliofobin, men handlar inte om att inte ha någonting att läsa, utan om att ha läst allt. En liten, men ack så viktig skillnad. Jag är rädd att ha läst allt av en viss författare eller att ha slut på författarens böcker hemma, oavsett hur många andra böcker jag har och dessutom gärna läser. Det handlar om att ha ett alternativ, en väg ut. Kanske är det en ganska zombieistisk världsåskådning. Plan B.

Så… Oliver Stark, som skrev American devil, som jag älskade den 11 november 2010 och alltsedan dess. Jag kan blurba den åt er:

”Vi har alltså ingredienserna som fångar Feuerzeug som smör fångar sångare och socker fångar Connysar: Ett stycke seriemördare, en hård och brutal man (tillika polis), psykologi och en massa blodiga detaljer.”

och:

”Det här var saftigt, svulstigt, blodigt, kladdigt och helt underbart.”

Ptja. Förhoppningsvis är andra boken av Stark ännu bättre. Den är en uppföljare till American devil och polisen och psykologen är desamma. Skrapar redan lustfyllt med naglarna över omslaget och längtar.

Tills dess dignar iaf bokhyllan av böcker och jag vet knappt vad jag ska välja efter varje ny läst bok. Just nu läser jag Infection av Craig DiLouie, en bok som fått vänta sedan i juni och som hittills infriar alla förväntningar. Den är, tror jag att jag kan säga redan nu, allt det jag ville ha av Plague of the dead av ZA Recht, men inte fick. Vi får se om den bedömningen består.


Böcker jag väntar på

Mitt i min bokbeställningsångest vill jag dela med mig av en liten lista över de böcker jag ser fram emot att kunna beställa från Adlibris (varifrån jag hämtat alla beskrivningar) framöver. En del ligger så långt fram i tiden som 2012, men att titeln alls finns att bevaka från Adlibris gör mig varm i hjärtat.

Allesammans är från favoritförfattare och jag kan lova mig själv (och nästan er också) att de alla kommer vara stor läsglädje och riktiga polkagrisar att suga på tills sidorna blir soggiga.

Broken Harbour av Tana French, 201203

Tana French är ju allas vår älskling och jag har skrivit om handlingen tidigare. Den här boken skulle enligt tidigare uppgift komma nu i augusti, men verkar nu uppskjuten till 2012 på Adlibris.

The Affair av Lee Child, 201109

Min gamla kompis Jack Reacher är tillbaka, även den här gången kronologiskt tidigare än en del tidigare böcker.

”In 1997, Reacher’s orders are: go undercover, keep your distance, monitor the investigation.

The local sheriff is Elizabeth Deveraux, a beautiful woman and an ex-Marine MP. She has all the skills she needs, but she’s making no progress. Why not? Is there a reason she doesn’t want the killer identified? […]

If he keeps quiet, will he be able to live with himself? And if he speaks out, will the army be able to live with him?”

Gone Girl av Gillian Flynn, 201205

Åh, jag tyckte om Sharp objects. Jag har inte avnjutit Dark places ännu, men nu kan jag göra det med mindre panik eftersom nästa bok redan finns att bevaka.

”Gone girl is the story of an affluent young couple with a seemingly perfect life. She’s a beautiful housewife, he’s a successful financial consultant. Early on the morning of their third wedding anniversary, Charlie walks downstairs to discover his wife missing, the front door ajar […] But no Amy. As the day goes on and the police arrive to investigate the scene, Charlie considers Amy a missing person and is terrified for her life. […] But the police see the scene a different way. They see it as a stage. Perhaps a cover up. The panicked husband as their prime suspect. […] What Charlie doesn’t tell them is that everything in his and Amy’s life was not as perfect as it seems…”

Double Dexter av Jeff Lindsay, 201110

Dexter is delicious var inte allt jag hade önskat, men nu förväntar jag mig att Dexter är tillbaka i fullblodsform.

”Dexter Morgan is not your average serial killer. He enjoys his day job as a blood spatter analyst for the Miami Police Department . . . but he lives for his nighttime hobby of hunting other killers. Dexter is therefore not pleased to discover that someone is shadowing him, observ-ing him, and copying his methods. Dexter is not one to tolerate displeasure . . . in fact, he has a knack for extricating himself from trouble in his own pleasurable way. ”

Så… då var framtidens läsning/bokbeställning till viss del säkrade. Skönt. Bara att beta av lite mer av läslistan så länge då. Ehum.

 


Veckans läsning 33, v26

Läsveckornas läsvecka! Åååh, det är så underbart. Har världens läsflyt och älskar tydligen att sitta och läsa i bastuvarma tåg i solskenet när jag åker hem sent på kvällen.

Snart är det semester dessutom och då kan man antingen läsa ännu mer eller så läser man inte alls eftersom man gör en massa andra roliga saker bara för att man vill och inte för att man måste. Lycka!

Veckan började med recension av Schismatrix av Bruce Sterling. Den posthumana mänskligheten var intressant, men svårtuggad och jag känner mig fri och duktig som kommit ut på andra sidan utan att ha dött. Dock, ska sägas, var den bra. Trots alls, ska tilläggas. Trots allt. Inom en snar framtid kommer ett ”Jag minns”-inlägg med lite mysiga utdrag. För den som undrar lite vad som ändå var bra med Schismatrix kan det vara ett hett tips.

Mitt i läsfröjden var det också dags för lite renovering här på bloggen. Jag ändrade om lite i sidorna som finns länkade högst upp på sidan. Numera är recensionerna även ordnade i olika smarta listor om man klickar på ”Recensioner”. Den gamla vanliga listan finns också kvar (klicka på ”Recensioner”).

Direkt efter Schismatrix var det verkligen dags för något underbart och fantastiskt bra, vilket blev The night season av min älskade Chelsea Cain. Det var lite mindre splatter än vanligt, men hon gjorde mig ändå inte besviken. Kanske ville hon bara visa att hon kan skriva annat också. Det visade hon i så fall. Den som ännu inte hakat på Chelsea Cain-tåget kan springa till plattformen nu. Cains bok blev också första boken i min Seriemördarsommar. Den får ni inte missa.

Nämn den fruktansvärda splatterdeckare som kommer ensam. Direkt efter The night season drog jag fram ännu ett efterlängtat exemplar – Birdman av Mo fucking Hayder. De kunniga i Hayderbranschen visste redan att hon gärna stoppar in människor med obehagliga egenskaper, men det kan vi ju konstatera är konstant även här, i Caffery-serien. Gdamn, det är bra, men det är irriterande. Han är inte ofelbar, han är inte bara lite ful och gubbig, han är nämligen inte ful och gubbig. Han är snygg, macho och jävligt omogen. Helvete!

Superlativen får i alla fall regna över Mo Hayder, för hon har lyckats klättra upp bra nära Chelsea Cain och nosar lite på den där drottningtronen nu. Bara nosar, men ändå.

Så pass bra var Birdman att jag nu direkt därpå tog upp The treatment, som är nästa bok om Jack Caffery. Jag måste liksom få veta nu om han tänkte bättra sig. Det är ju genialiskt av Hayder, att få mig så investerad i Jacks personliga utveckling att jag är beredd att stå ut med honom för att få se honom växa upp.

Ja, glada glada dagar. Jag önskar att min seriemördarsommar aldrig behövde ta slut. Och tur! Den har ju bara börjat.

Jag är också mycket mycket sugen på den där varulvsvikingen och nästan lite sugen på Game of thrones också, som finns i boxset på Adlibris. Men jag beställde nyss böcker och de är jättejättelånga och tv-serien var inte bra. Hmm… Det får nog bli till hösten. Höstfantasy. Vi kör på det. *lovarguldochgrönaskogar*


Veckans läsning 22, v9

Vecka nio var en rätt så bra läsvecka. Jag recenserade Zombie island av David Wellington, fick mitt fina bokreapaket och funderade på om inte alla egentligen vill besöka en zombietemapark.

Sedan har jag faktiskt läst ut en bok till också, Dark dreams av Roy Hazelwood. Recension kommer inom kort.

Nu, ja nu verkar det faktiskt vara dags för Hungerspelen av Suzanne Collins, en bok jag hört en del om. Mina förväntningar är till hälften skyhöga och till hälften bottenlåga. Minst sagt intressant.


Jag minns min Dexter

”If you’re no good att all in your job, people treat you badly and eventually you will be unemployed. And if you’re a little better than competent, everyone expects miracles from you, every single time. Like most in life, it’s a no-win situation. And if you dare to mention it, no matter how cratively you phrase your complaints, you are shunned as a whiner.”
– Dexter is delicious av Jeff Lindsay, s 16

”…How could I keep Lily Anne safe in a world like ours? Especially so soon after birth – it was madness to send her home now, one day old. Typical medical arrogance and indifference; doctors think they’re so smart, and all because they passed organic chemistry.”
– Dexter is delicious av Jeff Lindsay, s 47.

Recensionen: Bebisbajs, människokött och magsjuka

(Och gott nytt år!)


Veckans läsning 11, v45

Nu har det gått lite bättre.

Efter den inspirerande bokcirkeln insåg jag att Plague of the dead aldrig skulle bli bättre och att jag bara slösade min tid. Jag sågade den alltså en sista gång och lade bort den outläst. Den står nu med på listan över böcker du kan få av mig.

Det väckte min trötta läsarsjäl och jag tog upp American devil av Oliver Stark. Den visade sig vara en ”Amerikansk svulstig seriemördardeckare” och helt fantastisk. Jag behövde verkligen en bra bok. American devil gjorde min vecka. Jag vill ha MER Oliver Stark! Han skriver tydligen på andra boken i serien just nu. Skriv snabbare, din gamla socka. Det borde förresten Chelsea Cain också göra. Det verkar hon inte göra. Faaan.

Därefter har jag precis hunnit börja läsa Lud-in-the-mist av Hope Mirrlees. Det är ju ett litet genrehopp, men jag tror det blir bra. Man får inte låta hjärnan tro att det är lugnt.