Etikettarkiv: pesten

Ägd av A game of thrones

Först blev jag, inte helt oväntat, lite avskräckt av hypen kring Game of thrones. När sedan första avsnittet gick på tv, så tittade jag och ville kräkas. Det var för mycket sex, som inte tillförde någonting till handlingen. För mycket sexistiskt snusk. För hattigt, för ytligt, för genomskinligt.

Men… alla mina högt värderade rådgivare sade att böckerna är bättre och att det blir bättre sen. Jag tvivlade. Man köper ju inte lättvindigt in sig på en episk (och här använder vi ordet i dess rätta bemärkelse) fantasyserie utan att vara lite mer övertygad än ”mja”.

Vid ett svagt tillfälle klickade jag ändå hem böckerna. Jag vet inte varför. En stor inverkande faktor var nog att få veta vad som hände före tv-tittarna.

Så en kväll tittade jag på lite fler avsnitt av tv-serien, och det blev verkligen bättre. Plötsligt kunde jag inte vänta med att få börja med böckerna.

A song of ice and fire

A song of ice and fire

A game of thrones av George RR Martin, handlar om de sju rikena och deras regerande familjer. Rikena styrs från King’s landing, från Järntronen. Den sittande kungen, Baratheon, tog tronen med våld från den familj som regerade där tidigare, och som fortfarande anser sig ha den rätten, Targaryen. Nu lever de sista överlevande Targaryen i exil på andra sidan havet och den äldre brodern gifter bort sin lillasyster mot löfte om vilda krigare, som kan vinna tillbaka Järntronen åt honom.

Men Targaryen är inte de enda som vill vinna tronen. I de sju kungarikena konspireras det för att bryta tronföljden och manipulera fram bättre utsikter för sin egen familj. Särskilt listiga är familjen Lannister, varifrån kungens fru kommer.

Högst upp i norr bor familjen Stark i Winterfell, där det snöar även på somrarna. Årstiderna är inte bundna till året i de sju kungarikena, utan en sommar kan vara i många år, men följs alltid av en lång och hård vinter. I Winterfell påminns man ständigt om vinterns återkomst och Starks motto lyder ”Winter is coming”.

Det är svårt att förklara handlingen utan att börja avslöja detaljer, men tro mig åtminstone när det gäller att boken är bättre än tv-serien, men att även tv-serien vinner i längden och att kombinationen nästan är roligast av allt. I böckerna händer vissa saker lite annorlunda, men framför allt får man mer och djupare information bakom personernas handlingar.

A game of thrones handlar mycket om intriger, vänskap, lojalitet och maktspel. Men det blir aldrig tråkigt. Handlingen växlar mellan olika personers perspektiv och man tycker om dem alla av olika orsaker. Dock är det här den där bra sortens böcker där vem som helst kan dö. Det hjälper ju till, minst sagt, att hålla spänningen uppe. Vågar du ha en favorit, eller är den död i nästa bok?

Språket är typiskt fantasy, vill jag påstå. Det är ganska överlastat och ser noga till att bidra till stämningen och tidsåldern. Men det är perfekt för ämnet och blir aldrig någonting jag tänker särskilt på, vilket i de flesta fall betyder att det är bra.

Även Swedish zombie kan vara lugn. Det finns zombier i A game of thrones! Jag vet inte varför ingen berättade det här för mig från början, men det hade absolut skyndat på mitt beslut att se och läsa.

Poäng till Bokstävlarna, som aldrig tvivlade på att jag skulle välja rätt och som alltid trodde att George RR Martin skulle segra.

Så här i efterhand gick det både bra och dåligt att se tv-serien först och läsa boken efteråt. I fortsättningen ska jag göra tvärtom. Jag ser på film och läser böcker på samma sätt och kan efteråt inte alltid komma ihåg om jag såg filmen eller läste boken. I och med att jag nu såg tv-serien precis innan och samtidigt som jag läste boken, så blev det lätt att blanda ihop ordningen på scenerna och ofta fick jag en stark känsla av déjà vu när jag läste. Det beror förstås på att tv-serien, även om den är anpassad för formatet, ändå stundvis följer boken ordagrant och in i minsta detalj. Stämningen och dialogen kan därför kännas så identisk att det blir svårt att avgöra om jag läst samma sida två gånger eller om det var en tv-scen jag mindes.

Att se tv-serien först fungerar eftersom boken ger så mycket mer. Men samtidigt vet jag ju stora drag vad som ska hända. Att, som jag ska göra framöver, läsa boken först, kommer istället ge mig bakgrundsinformation till tv-serien och jag får en chans att återuppleva handlingen. Det kommer bli helt underbart.

Vill slutligen åter igen rekommendera George RR Martins blogg, som inte är en blogg: Not a blog, full av ASOIAF-nyheter och väldigt lite spoilrar.

A song of ice and fire:

  1. A Game of Thrones (1996)
  2. A Clash of Kings (1998)
  3. A Storm of Swords (2000)
    1. Part 1 Steel and Snow
    2. Part 2 Blood and Gold
  4. A Feast for Crows (2005)
  5. A Dance with Dragons (July 12, 2011)
  6. The Winds of Winter (ej utkommen)
  7. A Dream of Spring (ej utkommen)
Annonser

Game of thrones

Nu har jag fallit till föga till slut och köpt A song of ice and fire av George RR Martin, så långt den nu är utgiven.

  • A Game of Thrones (1996)
  • A Clash of Kings (1998)
  • A Storm of Swords (2000)
    • Part 1 Steel and Snow
    • Part 2 Blood and Gold
  • A Feast for Crows (2005)
  • A Dance with Dragons (July 12, 2011)
  • The Winds of Winter (ej utkommen)
  • A Dream of Spring (ej utkommen)

Särskilt Bokstävlarna känns som en guru i ämnet och hon lovar att böckerna är mycket bättre än tv-serien, som jag faktiskt omvärderat lite efter att ha tjuvkikat på ett senare avsnitt. Första avsnittet var nämligen minst sagt avskräckande. Dömer jag efter det så är serien skit, men mitt sinne är så flexibelt och öppet för nya åsikter att jag alltså tänker ge mig på den här serien. Eller så är det min tro på Bokstävlarna som är ohälsosamt stor.

A song of ice and fire

A song of ice and fire

På samma gång kan jag rekommendera George RR Martins blogg, som inte är en blogg: Not a blog, full av ASOIAF-nyheter och väldigt lite spoilrar.

Egentligen vet jag inte ens vad Game of thrones handlar om. Det finns en tron, det är alltid sommar och det finns tuffa vildar som rider på hästar. Typ så mycket vet jag. Men under sensommaren och så här mot hösten känner jag hur fantasysuget ökar och ökar och jag längtar efter osannolikheter. Men lugn, Swedish zombie, inte bara totalosannolikheter som fantasy. Suget är också extremt högt efter zombierealistiska osannolikheter. Särskilt efter min djupdykning i pesten (läs Pestilens och Pestdagboken). Faktum är att det surrar av virus- och zombielängt i huvudet. Jag ska bara läsa ut den här skräckboken jag läser och älskar, så blir det nog lite fart på smittan.

A song of ice and fire var dock bara en del av min beställning, som blev ganska krånglig. Först hittade jag en av de just beställda böckerna på ett antikvariat. Sedan passade Adlibris på att maila om inkommen bevakning, som jag så klart beställde och vips så hade jag lagt ihop beställningarna också. Sedan kom leveransbesked av halva ordern, vilket ju är snällt av dem. Men när paketet kom fattades en bok och när jag kom hem låg ytterligare en avi där, som visade sig vara den saknade boken. Så lite knasigt blev det allt, men jag skyller det på att jag krånglar med mina beställningar.

Dock är det väldigt sött av Adlibris att dels skicka böcker hur fort som helst, som om jag inte hade mer än nog att läsa redan, dels att de svarar på mail kl 22.00 på kvällen när jag mailar och frågar dem på eftermiddagen om en oväntad avi.

Jag vet inte hur jag ska säga det här utan att låta smörig, men Adlibris är nog ett av de företag som har den allra bästa servicen. Förmodligen den bästa. Det är helt osannolikt vilken kundkontakt och -bemötande de har. Inte konstigt att jag skrev en dikt i deras ära.

Så, lite uppdatering, lite förväntan och lite beröm.

Snart är det dessutom min första bokmässa. Jag förväntar mig att se Jan Guillou ”överallt”. Kanske med kritiska journalister från DN-fejden i släptåg. En IRL-fejd vore fantastiskt roligt att se.

Nej, jag babblar. Det är för mycket roligt som händer.