Etikettarkiv: poesi

Sagan om is och eld fortsätter

Som ni kanske redan känner till är jag numera ett stort fan av A song of ice and fire, serien som George RR Martin gett världen och som HBO gjort till tv-serie i form av Game of thrones.

Jag har nu haft det stora nöjet att läsa A clash of kings, del två i A song of ice and fire, som började med A game of thrones.

A song of ice and fire

A song of ice and fire

A song of ice and fire handlar om de sju rikena och deras regerande familjer, som krigar, klöser och biter varandra i kamp om makt, om land och om rikedomar. De sju rikena styrs från King’s landing, från Järntronen.

När vi kom in i handlingen i A game of thrones regerade Robert Baratheon, som tagit tronen med våld från de fruktade Targaryen, som red de sista levande drakarna. Nu lever de sista överlevande Targaryen i exil på andra sidan havet där den äldre brodern gifter bort sin lillasyster mot löfte om vilda krigare, som kan vinna tillbaka Järntronen åt honom. Det går inte riktigt som han tänkt sig och det slutar med att prinsen dör och hans lillasyster, nu drottning av hästfolket, lyckas kläcka drakäggen hon fått som bröllopsgåva.

Det var där vi lämnade första boken och det är här handlingen tar en underbar skruv. När drakarna kommer tillbaka kommer även magin tillbaka till världen. Gamla trolldomar får ny kraft. Alkemisterna, som kämpar med att göra löpeld, lyckas plötsligt göra mycket mer än de brukar. Här och där över världen börjar tecknen visa sig och det är ännu bara början.

Det händer för mycket att återberätta. Läs boken istället.

Kort:

  • Baratheon får inte sitta kvar länge på sin tron.
  • Joffrey regerar efter sin far.
  • Tyrion blir kungens Hand.
  • Robb rider ut i krig mot Joffrey.
  • Stannis Baratheon förklarar krig mot Joffrey.
  • Renly Baratheon förklarar krig mot Joffrey.
  • Arya blir tjänare.
  • Jon rider norr om muren.
  • Bran lär sig springa igen.

Det går inte att förklara handlingen utan att börja avslöja detaljer, men det går inte heller att börja avslöja handlingen, för den skulle bli 800 sidor lång.

A song of ice and fire handlar mycket om intriger, vänskap, lojalitet och maktspel. I andra boken rycks jag med precis som i första, men i mitten blir det faktiskt tråkigt. Handlingen växlar som vanligt mellan olika personers perspektiv, men det är mest en transportsträcka. Det händer inte så mycket och jag kväver en gäspning. Men så, mot slutet, tar det fart igen och när boken är slut vill jag skrika rakt ut. Visst har jag tre till i hyllan, men jag vill att den ska fortsätta för evigt.

I A song of ice and fire kan vem som helst kan dö. Det håller verkligen spänningen uppe. Vågar du ha en favorit, eller är den död i nästa bok? Och även om någon dör… Är du säker på att den fortsätter vara det?

Språket är fantasytypiskt, ganska överlastat och noga genomtänkt att bidra till stämningen och tidsåldern.

Första boken var lite jobbig att läsa eftersom jag sett tv-seriens första säsong först, som stämmer perfekt överens med boken. Då hade jag ibland svårt att skilja på tv och bok och ibland blev jag osäker på var jag befann mig i handlingen. Så blev det inte den här gången, eftersom andra säsongen inte kommit ännu och boken, som sig bör, fick läsas först. Det kan jag rekommendera. Se tv-serien efteråt.

A song of ice and fire:

  1. A Game of Thrones (1996)
  2. A Clash of Kings (1998)
  3. A Storm of Swords (2000)
    1. Part 1 Steel and Snow
    2. Part 2 Blood and Gold
  4. A Feast for Crows (2005)
  5. A Dance with Dragons (July 12, 2011)
  6. The Winds of Winter (ej utkommen)
  7. A Dream of Spring (ej utkommen)
Annonser

Ägd av A game of thrones

Först blev jag, inte helt oväntat, lite avskräckt av hypen kring Game of thrones. När sedan första avsnittet gick på tv, så tittade jag och ville kräkas. Det var för mycket sex, som inte tillförde någonting till handlingen. För mycket sexistiskt snusk. För hattigt, för ytligt, för genomskinligt.

Men… alla mina högt värderade rådgivare sade att böckerna är bättre och att det blir bättre sen. Jag tvivlade. Man köper ju inte lättvindigt in sig på en episk (och här använder vi ordet i dess rätta bemärkelse) fantasyserie utan att vara lite mer övertygad än ”mja”.

Vid ett svagt tillfälle klickade jag ändå hem böckerna. Jag vet inte varför. En stor inverkande faktor var nog att få veta vad som hände före tv-tittarna.

Så en kväll tittade jag på lite fler avsnitt av tv-serien, och det blev verkligen bättre. Plötsligt kunde jag inte vänta med att få börja med böckerna.

A song of ice and fire

A song of ice and fire

A game of thrones av George RR Martin, handlar om de sju rikena och deras regerande familjer. Rikena styrs från King’s landing, från Järntronen. Den sittande kungen, Baratheon, tog tronen med våld från den familj som regerade där tidigare, och som fortfarande anser sig ha den rätten, Targaryen. Nu lever de sista överlevande Targaryen i exil på andra sidan havet och den äldre brodern gifter bort sin lillasyster mot löfte om vilda krigare, som kan vinna tillbaka Järntronen åt honom.

Men Targaryen är inte de enda som vill vinna tronen. I de sju kungarikena konspireras det för att bryta tronföljden och manipulera fram bättre utsikter för sin egen familj. Särskilt listiga är familjen Lannister, varifrån kungens fru kommer.

Högst upp i norr bor familjen Stark i Winterfell, där det snöar även på somrarna. Årstiderna är inte bundna till året i de sju kungarikena, utan en sommar kan vara i många år, men följs alltid av en lång och hård vinter. I Winterfell påminns man ständigt om vinterns återkomst och Starks motto lyder ”Winter is coming”.

Det är svårt att förklara handlingen utan att börja avslöja detaljer, men tro mig åtminstone när det gäller att boken är bättre än tv-serien, men att även tv-serien vinner i längden och att kombinationen nästan är roligast av allt. I böckerna händer vissa saker lite annorlunda, men framför allt får man mer och djupare information bakom personernas handlingar.

A game of thrones handlar mycket om intriger, vänskap, lojalitet och maktspel. Men det blir aldrig tråkigt. Handlingen växlar mellan olika personers perspektiv och man tycker om dem alla av olika orsaker. Dock är det här den där bra sortens böcker där vem som helst kan dö. Det hjälper ju till, minst sagt, att hålla spänningen uppe. Vågar du ha en favorit, eller är den död i nästa bok?

Språket är typiskt fantasy, vill jag påstå. Det är ganska överlastat och ser noga till att bidra till stämningen och tidsåldern. Men det är perfekt för ämnet och blir aldrig någonting jag tänker särskilt på, vilket i de flesta fall betyder att det är bra.

Även Swedish zombie kan vara lugn. Det finns zombier i A game of thrones! Jag vet inte varför ingen berättade det här för mig från början, men det hade absolut skyndat på mitt beslut att se och läsa.

Poäng till Bokstävlarna, som aldrig tvivlade på att jag skulle välja rätt och som alltid trodde att George RR Martin skulle segra.

Så här i efterhand gick det både bra och dåligt att se tv-serien först och läsa boken efteråt. I fortsättningen ska jag göra tvärtom. Jag ser på film och läser böcker på samma sätt och kan efteråt inte alltid komma ihåg om jag såg filmen eller läste boken. I och med att jag nu såg tv-serien precis innan och samtidigt som jag läste boken, så blev det lätt att blanda ihop ordningen på scenerna och ofta fick jag en stark känsla av déjà vu när jag läste. Det beror förstås på att tv-serien, även om den är anpassad för formatet, ändå stundvis följer boken ordagrant och in i minsta detalj. Stämningen och dialogen kan därför kännas så identisk att det blir svårt att avgöra om jag läst samma sida två gånger eller om det var en tv-scen jag mindes.

Att se tv-serien först fungerar eftersom boken ger så mycket mer. Men samtidigt vet jag ju stora drag vad som ska hända. Att, som jag ska göra framöver, läsa boken först, kommer istället ge mig bakgrundsinformation till tv-serien och jag får en chans att återuppleva handlingen. Det kommer bli helt underbart.

Vill slutligen åter igen rekommendera George RR Martins blogg, som inte är en blogg: Not a blog, full av ASOIAF-nyheter och väldigt lite spoilrar.

A song of ice and fire:

  1. A Game of Thrones (1996)
  2. A Clash of Kings (1998)
  3. A Storm of Swords (2000)
    1. Part 1 Steel and Snow
    2. Part 2 Blood and Gold
  4. A Feast for Crows (2005)
  5. A Dance with Dragons (July 12, 2011)
  6. The Winds of Winter (ej utkommen)
  7. A Dream of Spring (ej utkommen)

Game of thrones

Nu har jag fallit till föga till slut och köpt A song of ice and fire av George RR Martin, så långt den nu är utgiven.

  • A Game of Thrones (1996)
  • A Clash of Kings (1998)
  • A Storm of Swords (2000)
    • Part 1 Steel and Snow
    • Part 2 Blood and Gold
  • A Feast for Crows (2005)
  • A Dance with Dragons (July 12, 2011)
  • The Winds of Winter (ej utkommen)
  • A Dream of Spring (ej utkommen)

Särskilt Bokstävlarna känns som en guru i ämnet och hon lovar att böckerna är mycket bättre än tv-serien, som jag faktiskt omvärderat lite efter att ha tjuvkikat på ett senare avsnitt. Första avsnittet var nämligen minst sagt avskräckande. Dömer jag efter det så är serien skit, men mitt sinne är så flexibelt och öppet för nya åsikter att jag alltså tänker ge mig på den här serien. Eller så är det min tro på Bokstävlarna som är ohälsosamt stor.

A song of ice and fire

A song of ice and fire

På samma gång kan jag rekommendera George RR Martins blogg, som inte är en blogg: Not a blog, full av ASOIAF-nyheter och väldigt lite spoilrar.

Egentligen vet jag inte ens vad Game of thrones handlar om. Det finns en tron, det är alltid sommar och det finns tuffa vildar som rider på hästar. Typ så mycket vet jag. Men under sensommaren och så här mot hösten känner jag hur fantasysuget ökar och ökar och jag längtar efter osannolikheter. Men lugn, Swedish zombie, inte bara totalosannolikheter som fantasy. Suget är också extremt högt efter zombierealistiska osannolikheter. Särskilt efter min djupdykning i pesten (läs Pestilens och Pestdagboken). Faktum är att det surrar av virus- och zombielängt i huvudet. Jag ska bara läsa ut den här skräckboken jag läser och älskar, så blir det nog lite fart på smittan.

A song of ice and fire var dock bara en del av min beställning, som blev ganska krånglig. Först hittade jag en av de just beställda böckerna på ett antikvariat. Sedan passade Adlibris på att maila om inkommen bevakning, som jag så klart beställde och vips så hade jag lagt ihop beställningarna också. Sedan kom leveransbesked av halva ordern, vilket ju är snällt av dem. Men när paketet kom fattades en bok och när jag kom hem låg ytterligare en avi där, som visade sig vara den saknade boken. Så lite knasigt blev det allt, men jag skyller det på att jag krånglar med mina beställningar.

Dock är det väldigt sött av Adlibris att dels skicka böcker hur fort som helst, som om jag inte hade mer än nog att läsa redan, dels att de svarar på mail kl 22.00 på kvällen när jag mailar och frågar dem på eftermiddagen om en oväntad avi.

Jag vet inte hur jag ska säga det här utan att låta smörig, men Adlibris är nog ett av de företag som har den allra bästa servicen. Förmodligen den bästa. Det är helt osannolikt vilken kundkontakt och -bemötande de har. Inte konstigt att jag skrev en dikt i deras ära.

Så, lite uppdatering, lite förväntan och lite beröm.

Snart är det dessutom min första bokmässa. Jag förväntar mig att se Jan Guillou ”överallt”. Kanske med kritiska journalister från DN-fejden i släptåg. En IRL-fejd vore fantastiskt roligt att se.

Nej, jag babblar. Det är för mycket roligt som händer.


Jag minns Skeppet

Jag läste Skeppet av Stefán Máni för ett tag sedan och älskade den. En del passager var ren poesi och andra väldigt vackra och tänkvärda långt efter att jag lämnat sidan. En del saker var nästan direkt ur mina tankar, något som är väldigt ovanligt när jag läser böcker. Jag känner sällan igen mig särskilt väl i några karaktärers tankar.

Skeppet av Stefán Máni

Skeppet av Stefán Máni

Här är några utdrag ur Skeppet som jag tyckte särskilt mycket om.

Ett exempel på poesin i Skeppet av Stefán Máni och hur kapten Gudmundur ser på havet:

”…komma i beröring med oceanen som väntar på honom, insvept i tystnad och hemlighetsfullhet, förtrollande och farlig på en gång, ett skrämmande stort hjärta som fylls och töms i ett kallt bröst och drar honom till sig som en ensam älskarinna.”
Skeppet av Stefán Máni, s 62

Jón Karls syn på livet:

”Livet är meningslöst! Det finns inget i naturen som man kan kalla en högre mening. Mening är bara ett tomt ord som mänskligheten använder för att urskulda en del av sina handlingar. Punkt och slut!”
Skeppet av Stefán Máni, s 121

Djävels syn på döden:

”I hans [Djävels] föreställning är lik bara lik, dött kött som varken är till nytta eller hinder och därför är oväsentligt. Varför vara rädd i närheten av dött kött? De gillade dessa män medan de levde men skyr dem som pesten då de har slutat leva!

Livet är en strid och döden är frid, inte tvärtom. Är det så svårt att förstå? Det som lever kämpar för sin tillvaro tills det dör. Sedan sover det i all evighet och gör ingen något ont.

De som ber om fred på jorden ber i praktiken om världens undergång. Men naturligtvis är det samma människor som fruktar döden mest av allt!

Idioter!”
Skeppet av Stefán Máni, s 32

Jag skulle så gärna diskutera de här styckena med någon. Poesin, hur Máni formulerar stycket om havet. Och meningen med livet, meningen med döden, världsfreden… Så stora tankar i mitt lilla huvud. Inte konstigt att jag blivit medlem i poeter.se, funderar och så smått börjat skriva igen (http://www.poeter.se/feuerzeug).


Veckans läsning 26, v13

Vilken vecka. Det sade jag visst förra veckan också. Men så är det nu. Eller så var det nyss. Just nu ser jag faktiskt ljuset. Jag har inte orkat läsa mycket, men det kommer snart tillbaka, kanske redan precis nu.

Jag började veckan med att recensera Skeppet av Stefán Máni. Den var underbar. Imorgon kommer det ett inlägg om mina favoritpassager. Den rekommenderas varmt.

Sedan nådde jag 7 777 besökare på bloggen. Vilken grej, va. ;)

Slutligen försökte jag fira första april med ett litet inlägg om att min bokhylla skulle ha ramlat ihop. Kanske inte det mest lyckade aprilskämtet, men jag kände mig tvungen att försöka. Förlåt!

Just nu sitter jag med Monster nation av David Wellington påbörjad. Introt var fantastiskt och jag är säker på att den kommer vara lika underbar som Monster island, den fantastiska boken om zombier delvis från zombiernas perspektiv. Inte dumt att stanna upp så här i början av en bok och njuta av hur bra den kommer vara. Jag litar på Wellington.

Så med en önskan om ljus i tunneln och goda förhoppningar… Jag hade rätt i att v13 var lika kass som v12, men v14 har jag fortfarande ganska goda förhoppningar om. Vi ses som vanligt på andra sidan.


Veckans läsning 25, v12

Vilken vecka. Kanske den värsta i mitt liv. Jag har recenserat andra boken i Hungerspelen av Suzanne Collins och även läst Skeppet av Stefán Máni. Recension kommer imorgon.

Förutom det har jag jobbat drygt 50 timmar den här veckan och ständigt oroat mig över mitt jävla hål i magen. Mer om det kanske när det är över.

Veckan som följer är kanske lite lindrigare vad gäller arbetstid, men säkerligen lika psykologiskt påfrestande. Det är en hård tid helt enkelt, men ganska bra lästid ändå. Det finns inte väldigt mycket av den, men den som finns uppskattar jag väldigt mycket.

När jag inte orkat läsa har jag sett film istället. Jag har tagit mig igenom ett par zombiefilmer och skrotat några fler. Jag tror jag måste göra en zombiefilmslista så ni vet vilka som är någonting att ha.

Nu tror jag v13 blir nästan lika kass som v12, men v14 har jag gott hopp om. Vi ses på andra sidan! ;)


Heaven or hell från Den amerikanska natten av Jim Morrison

Ett smakprov från diktsamlingen Den amerikanska natten av Jim Morrison, som jag köpte härom veckan på antikvariat och som jag bläddrar i parallellt med Vårlik av Mons Kallentoft.

Heaven or hell…

Heaven or Hell the circus
of your actions

To Play
(chance is god here)
at Carnival

assuage the guilt
The deep fear

The separate loneliness

open Sinygog
open sesame

The Party of new connections
mind made free
Love cannot save you
from your own fate

Art cannot sooth
Words cannot tame
The Night

(Ur Den amerikanska natten av Jim Morrison, s 204)


Veckans läsning 5, v36

Ännu en vecka har gått. Full fart framåt.

Dhalgren är nästan slut, en bitterljuv känsla. Jag är nu på sida 713 av 800; 87 sidor kvar. Bara upplösningen som återstår. Ni har fått ett par utdrag (här och här). En recension kommer snart. Nästa bok blir Vårlik av Mons Kallentoft.

I veckan gjorde jag några antikvariatsfynd. Ni kan därför även se fram emot några smakprov från Den amerikanska natten av Jim Morrison.


Antikvariatsfynd

Bokköp Antikvariatsfynd 20100909

Antikvariatsfynd

Jag hade några minuter över före ett möte och klev in på ett av Uppsalas mysiga, belamrade antikvariat, Antikvariat Thomas Andersson på Övre Slottsgatan.  Där hittade jag en skattkammare av flera hyllor science fiction. Det fanns inte tid att hitta och välja allt jag ville ha, men jag gick i alla fall därifrån med ett par pocketar av William Gibson, som jag tidigare saknat: Count Zero och Virtual light.

Men liggande ovanpå några helt orelaterade böcker gjorde jag även ett fantastiskt fynd. Jag hittade Den amerikanska natten av Jim Morrison, med både originalengelska och svensk översättning. Jag har sedan tidigare en av hans andra diktsamlingar, Wilderness och efter att ha läst om Samuel R Delanys poet, så känns det helt rätt med lite poesi. Vänta er smakprov framöver.

Total kostnad 200 kr, så några fantastiska ekonomiska fynd var det inte. Men alla var väldigt välbehållna och poesiboken såg helt orörd ut.