Etikettarkiv: politik

Ingenting, ingenting, ingenting, ALLTING

Hej och välkommen till en mellanboksrecension. Ni vet… trilogier… andra boken. Japp.

Jag har tidigare recenserat första boken i En saga om sorg, av Stefan Hagel, Fred så gyllene, och nu har jag läst den andra boken.

Flammor av vrede tar vid ungefär där Fred så gyllene slutade. Den första boken bjöd på (lite väl?) gediget världsbygge, en lång upptakt till själva handlingens fokus, och ett slut som var löjligt kul och bra. I den andra boken förväntade jag mig att det inte skulle behövas någon lång upptakt, eftersom världen redan var presenterad och handlingen borde kunna fortskrida obehindrat, men det blev tyvärr en ganska typisk mellanboksplatå.

Det händer helt enkelt inte så mycket under större delen av boken… :/

Men, precis som i första boken, så tar det en ordentlig fart i slutet och blir så där roligt så att jag måste spoila lite här i parentesen, baklänges ( !!rakard dem dirts velb ted). Så ni fattar att jag verkligen, åter igen, älskade slutet

Mina problem med Fred så gyllene hade ingen inverkan på lättläsligheten. Det gick fort och lätt och var trivsamt, men den där verkliga HERREGUDVADHÄNDEROMGHURSKADETGÅ infann sig liksom inte riktigt.

Tennara, huvudpersonen, hade en väldigt tillbakadragen ställning i andra boken, och utförde egentligen ingenting alls. Jag vet inte om hon ens förtjänar att vara huvudperson längre, eftersom hon inte är med. Hennes polare Jeunaran däremot, spelevinken, är riktigt farmträdande, men nästan lite väl pajig ibland.

Änkedrottningen håller på med politik, hennes gamla gubbar går omkring molokna och försöker konspirera, och häxetanten på Valx känns helt ointressant nästan hela tiden (men inte på slutet, för då blir hon mer än lovligt dryg och puckad istället).

Är jag så här negativ? Nej, men det var ett tag sedan jag läste boken nu, och även om jag minns att jag gillade den, så minns jag även tydligt vad jag hade problem med.

Problemet är att det är för mycket politik, för mycket intriger som beskrivs, och för lite som egentligen händer, och för lite huvudperson, och på slutet, när det faktiskt blir KRIG, så är själva dödandet och striden ytterst svepande beskrivet, när jag egentligen hade önskat mig blod och senor som snäpper och muskler som slits itu, mohahaha!

Kanske är det helt enkelt så att jag inte är riktigt så intresserad av världen och politiken och strukturen, och hellre vill ha action? I så fall gäller som vanligt mitt favoritbokmotto:

”När en bok och ett huvud stöter ihop, och det låter ihåligt, är det inte säkert att det är bokens fel.”
– Georg Christoph Lichtenberg

Så, förlåt alla ni som är vana vid lyriska berättelser om min längtan och kärlek till svensk fantasy, för nu var jag lite negativ. Men jag tycker ändå att ni ska läsa, för att det är just svensk fantasy, och för att det absolut inte är tråkigt, och för att ni också vill veta vad jag skrev baklänges ovan.

 

Annonser

Jag minns Schismatrix

En av de första saker jag vill säga när jag tänker tillbaka på Schismatrix av Bruce Sterling är något jag glömde när jag skrev själva recensionen.

Längst bak i min utgåva finns några noveller. Några riktigt bra noveller till och med. Där Schismatrix är lång och tung är novellerna korta och underbara. Särskilt älskar jag Spider Rose, om en ensam mekanist som spanar ut mot stjärnorna från sin rymdstation och en dag kommer över ett husdjur i byteshandel. Ett sött och trevligt husdjur, väldigt likt en liten drake, som verkar veta precis vad hon känner…

Det borde vara straffbart att glömma att berätta något sådant. Samtidigt är det kanske omöjligt att förstå novellerna utan att ha läst Schismatrix innan? Nej, det tror jag inte. Så är ni sugna, men utan ork. Läs novellerna.

Nu över till minnenas blogg:

Lindsay och pojken om ideologi:

”Lindsay log. ‘Är det något politiskt? Jag litar inte på politik.’

‘Politik? Jag pratar biologi. Saker som lever och växer. Organismer. Integrerade former.’

‘Var kommer människorna in?’

Pojken viftade retligt med handen och fångade upp draken när den dök. ‘Strunt i dem. Jag pratar om grundläggande lojaliteter. Som det där trädet. Är du på trädets sida, mot det oorganiska?'”
Utdrag ur Schismatrix av Bruce Sterling, s 234

Jag älskar att diskutera. Sterling lyckas ibland återge just diskussion och dialog fruktansvärt bra. Det är som att man själv deltar och spelar än den ena än den andra sidan, dvs det är som när det är som bäst.

Dessutom tycker jag om ”antydningarna” om att biologi är mycket roligare än politik. Det är helt sant.

Schismatrix av Bruce Sterling

Schismatrix av Bruce Sterling

Pongpianskul om värdighet:

”Ha. Ha. Jag är glad att se att du inte håller på din värdighet. För mycket värdighet är en black om foten. Fanatiker skrattar aldrig. Jag hoppas att du fortfarande kan skratta när du lär världar att gå vackert.”
Utdrag ur Schismatrix av Bruce Sterling, s 238

Ja. Och så fort någonting blir heligt blir det farligt. Nästan för allvarligt för att vara roligt, men jag skrattar ändå, bara så ni vet.

Dembowskakolonin:

”Något låg i luften på denna nivå. Parfymlukten var särskilt stark. Gomez ögonlock blev plötsligt tunga, och bröderna Szilard, som satt på sig pannbandskameror, tog av sig dem för att torka bort svetten. Jane Murray och Emma Myer, förbryllade av någonting som de inte kunde sätta fingret på, såg sig misstänksamt omkring. När de två väggbarnen ledde dem från plattsformen och in i de köttiga djupen  kom Lindsay plötsligt på det: könsferomoner. Arkitekturen var sexuellt upphetsad.”
Utdrag ur Schismatrix av Bruce Sterling, s 252

Det är så kvävande intimt att man blir lite kräksjuk, samtidigt som det är så fascinerande att man inte kan låta bli att fundera på hur det känns att vandra omkring inuti en ”människa”. Eller för den delen att utvidgas till att omfamna en hel värld. Kanske det konstigaste jag läst någonsin.

Om att bli en Hummer, en mekanist:

”‘Lugn, bara lugn’, sade Modemet. ‘Jag låter mediemekanikerna ta hand om dig och passa in dig i ett av våra skal. en Hummer är en annan lik. Under skalet komemr du att vara fullkomligt trygg.’

Jag var chockerad. ‘Bli Mekanist?’

‘Du behöver inte förbli Mekanist’, sade Wellspring. ”Det är en enkel procedur. Några nervtransplantationer, lite analkirurgi, en trakeotomi… Man går miste om smak och sådant, men de övriga sinnena vidgas något enormt.'”
Utdrag ur Schismatrix av Bruce Sterling, s 359

Glöm det. Det här är också bland det konstigaste jag läst någonsin. Väldigt obehagligt. Hrrr… Men! De kan vandra omkring i rymden och skratta åt stjärnorna.

Kanske är det här enda sättet att förstå hur en bok kan vara så tung och ändå bra på samma gång. Helt galna idéer som givits fäste och fått utvecklas i den här världen.

Recensionen av Schismatrix av Bruce Sterling: