Etikettarkiv: svärd

Vandring längs dödens stigar

Hur gick det egentligen för Vlad och hans drake?

Jag har tidigare skrivit om de första tre böckerna av Steven Brust. De två följande böckerna, Taltos och Phoenix, som finns tillsammans i volymen Book of Taltos, fortsätter i ungefär samma anda.

Precis som tidigare är varje bok fristående, och skriven för att kunna läsas som vilken tur i ordningen som helst. Och som vanligt följer inte Steven Brust utgivningsordningen för sin kronologi. Man vet aldrig riktigt var på tidslinjen nästa bok kommer att utspela sig. Ett minst sagt imponerande arbete.

I Taltos (som är den första boken i den här volymen, men den fjärde boken i serien) möter vi Vlad Taltos innan Jhereg, Yendi och Teckla utspelade sig. Vi får äntligen veta vad som hände när han vandrade på de dödas stigar. Det här är något de bara pratat om i tidigare böcker, och Steven Brust har skickligt lyckats bygga upp en myt kring händelsen, som vi här får uppleva i första person.

Det är förmodligen den bästa boken hittills, faktiskt. Riktigt spännande, fantastiska miljöer, roliga vändningar och oväntade förlopp.

Steven Brust

Steven Brust

I Phoenix, som är den andra boken i Book of Taltos, och den femte i serien, dras Vlad in i gudarnas förehavanden.

Vi är nu tillbaka i slutet av tidslinjen, strax efter den psykiskt påfrestande och sorgliga Teckla (nummer tre). Vlad får ett gudomligt uppdrag att avrätta en kung. Avrättningen startar ett krig som riskerar att söndra det Dragaeriska kejsardömet. Vlad finner sig åter igen fångad mellan olika parter. Dessutom fortsätter hans fru med sina rebelliska förehavanden i de österländska kvarteren. Hon är fortfarande fast besluten att omdana Dragaerien till en demokrati. (haha!)

Det är minst sagt ödesmättat.

Jag ser mycket mycket mycket fram emot att fortsätta läsa den här fantastiska serien. Och kom ihåg! Om ni ser en av böckerna någonstans, att man kan börja precis var som helst.

Tidigare om Steven Brust:

Annonser

En liten drake på axeln

Jag vill ha vettig fantasy! Jag vill ha feminism, jag vill inte ha de där gamla dammiga mantlarna och svärden och inget mer. Jag vill ha något fräscht!

Steven Brust! sade alla då. Jag fick väl tro på er.

Så jag köpte typ allihop.

Till skillnad från Steven Erikson, som jag förvisso tyckte om, men som skriver en mer klassisk gammal skräpig fantasy, så skriver alltså Steven Brust något väldigt mycket fantasy, men som vägrar följa någon mall. Underbart!

Jag köpte böckerna i samlingsvolymer. Den första boken, Book of Jhereg, innehåller alltså de tre första böckerna om Vlad Taltos: Jhereg, Yendi och Teckla.

Brust skriver inte böckerna i kronologisk ordning. Eller jag menar, de följer inte varandra i tiden enligt publiceringsdatum. Men i början av Book of Jhereg ger han en lista på vilken ordning som är den kronologiska och vilken som är utgivning, och menar att man får läsa som man vill, för det är meningen.

Själv läser jag i publiceringsordning. Det känns logiskt. Kanske kan det vara väldigt spännande att istället följa den kronologiska ordningen. Då vet man en himla massa mindre, kan jag lova.

Hur som helst.

Steven Brust

Steven Brust

Brust skriver om Vlad Taltos, som är människa. Han bor i en värld där det finns människor och dragaerianer. Drageaerianerna kan sägas vara supermänniskor. De är långa, starka, magiska och lever i tusen år. Människor har liksom inte så mycket att sätta emot, förutom svartkonst.

Vlad bor i Dragaeria och är därför smått utmanad i livet. Han är dock lönnmördare, så han klarar livhanken. Han är också både svartkonstnär och magiker, så det är också positivt.

Vlad har många mäktiga vänner, och ännu fler skumma vänner. Orsaken till att hans liv är intressant, är framför allt hans jobb. Det är svårt att inte hamna i en massa trassel som lönnmördare. Dessutom har han en tam liten ”drake” (jhereg) på axeln, och sånt älskar jag. Loiosh heter draken, och den är ganska dryg. Det vill säga, den snackar telepatiskt med Vlad och ifrågasätter hans beslut, gör jheregskämt och håller på. Det är kanske det bästa med Brust.

Första boken, Jhereg.

I den första boken får vi lära känna Vlad lite allmänt. Han har ett välordnat liv som lönnmördare, med fru och jhereg och en bra organisation. Men när han får ett ganska stort uppdrag, så ställs allting på spel.

Andra boken, Yendi.

Plötsligt är vi tillbaka innan Vlad blev särskilt framgångsrik, och det är en kupp på gång mot hans liv. Här får vi veta hur det gick till när hans fru mördade honom. Innan hon blev hans fru.

Tredje boken, Teckla.

Faktiskt en väldigt sorglig bok. Jag tyckte knappt om den. Till skillnad från de andra är den väldigt allvarlig och deprimerande. Vi är tillbaka i slutet av tidslinjen och allt i Vlads liv ställs på ända. Det är väldigt påfrestande, faktiskt.

Dessutom är den så politisk att det inte heller blir så kul. Men det går lätt att läsa, för den är bra skriven, som vanligt.

Ja, vad mer vad mer??

Det är skitbra. Det är svårt att förklara bättre än att det är jättebra, det är riktig fantasy men annorlunda och det är roligt.

Tur att jag köpte alla!