Etikettarkiv: tunnelbana

Så ryskt att man dör av leda?

I nyfunnen kraft att ta itu med gamla bokhyllemonster plockade jag upp Metro 2033 av Dmitri Gluchovskij. Jag har blivit lovad apokalyps och tunnelbana. Jag har även förstått att det är väldigt ryskt.

Men jag vill inte gärna tro att det är ryskt att skriva extremt segt, långsamt, upprepande och tråkigt. Det måste vara något annat som är ryskt, förutom tunnelbanenamnen, men de egenskaperna är iaf orsaken till att jag inte läste klart boken.

Ja, ni hörde rätt. Jag lade ner Metro 2033 knappt halvläst. På sidan 173 av 453 fick jag nog på riktigt. Då hade jag dock känt sedan sida ett att det var något som inte stämde.

Boken handlar om Artiom, som växt upp i Moskvas tunnelbana efter någon slags kärnklyvningsapokalyps. I mörkret överlever människorna som autonoma stater på de olika stationerna. Tunnlarna däremellan är farliga sträckor och där kommer hemska monster upp från djupen och dödar människorna. Det är lite magstarkt, men det kan funka.

Dock är det allt. Gluchovskij gör ingenting med sina premisser. Han för inte handlingen framåt. Han låter mig inte lära känna karaktärerna. Det är bara en lång radda ansikten utan drag och röster utan personlighet som avbyter varandra i tunnlarna och på stationerna mellan de eviga upprepningarna av hur faaarligt det är. Jajjamänsan.

Jag kan närmast likna det vid att läsa Jan Guillou, som också har en tendens att räkna upp tusen fakta innan han kommer till skott, upprepa sig ifall vi glömt hans viktiga detaljer och mala på i det oändliga om allt utom själva handlingen.

Mig passar det då inte.

Det räcker inte med mysiga tunnlar, tält, svampte och karbiner samt patroner som valuta. Bra jobbat, du har hittat på en rollspelsvärld. MEN VAD HÄNDER DÅ? Nehe, det glömde han visst.

Uttråkad räcker inte för att beskriva min känsla av att traggla 170 sidor till av ingenting.

Hejdå 2033.

Den som vill byta till sig ett felfritt exemplar av Metro 2033 och helt orört ex av 2034, båda inbundna, kan väl ropa hej.

Annonser

Bokrean bara för Chelsea Cain

Jag skulle ju inte handla på bokrean, trodde jag.

Men precis innan den drog igång så berättade Adlibris att den nya Chelsea Cain hade kommit in. Chelsea. Cain. Jag blev ju tvungen att beställa den direkt. Och varför då inte passa på att ta några reaböcker? Tjugo kronor! Ja, ni hajjar.

Förhoppningsvis tar de inte slut, det står tydligt att Adlibris reserverar sig för slutförsäljning.  Men dessa hoppas jag få hem inom en snar framtid iaf:

  • The night season av Chelsea Cain. Fråga inte varför. Ni ska veta varför vid det här laget!
  • Venus conspiracy av Michael Cordy, för att det lät spännande med en bok om kärleksmedicinen, som gör folk kära på riktigt. Vad kan man inte hitta på med en sån?
  • Metro 2033 av Dmitri Gluchovskij, apokalyps, Moskvas tunnelbana. Nuff said.
  • Barbarerna av Terry Jones, mannen från Monty Python berättar om varför barbarerna gett oss mer än romarna någonsin gjort.
  • Mörkersikt av Johannes Källström, för att Offerrit var så bra.
  • Skeppet av Stefán Máni, för att det verkade tufft med en supertjock skräckis som utspelar sig på en båt. Ja, jag har en kärlek för ubåtsfilmer och klaustrofobiska filmer där folk fryser ihjäl på polarstationer. Alltså..
  • Barn 44 av Tom Rob Smith, för att det är barnamord i Stalins Ryssland.
  • Schismatrix av Bruce Sterling, roman om den posthumana mänskligheten. Say what?? Måste kolla vad det är. Posthuman och mänsklighet känns inte sådär jättelogiskt.
  • I avgrunden av HG Wells, novellsamling. Mmm…

Dessutom en hemlig titel jag inte vill avslöja ifall min käre man råkar se. Han kan ju tänkas tjuvkika, vem vet.

Allt som allt världsbästa listan, tror jag. En del säkra kort, en del knasiga.


Jag minns min Neverwhere

”…Somewhere not far inside him was the fear – the stark, utter, silently screaming terror – that if the got too close to the edge , then something would take over and he would find himself walk to the edge of a clifftop and stepping off into space.”
– Neverwhere av Neil Gaiman, s 49

”His father had died quite suddenly when Richard was still a small boy, of a heart attack. His mother died very slowly after that, and once Richard left home she simply faded away: six months after he moved to London he took the train back up to Scotland, to spend her last two days in a small country hospital sitting beside her bed.”
– Neverwhere av Neil Gaiman, s 55

”As a child, Richard had had nightmares in which he simply wasn’t there, in which, no matter how much noise he made, no matter what he did, nobody ever noticed him at all.”
– Neverwhere av Neil Gaiman, s 57

”He had gone beyond the world of metaphor and simile into the place of things that are, and it was changing him.”
– Neverwhere av Neil Gaiman, s 307

Tidigare om Neverwhere:


Veckans läsning 16, v50-1

Det var skönt med jul och en hel del avkoppling från allt vad måsten heter. Just nu måste jag få ordning på dygnet och pepp för jobbet. Ja, jag har varit halvledig lite extra. Det behövdes, men det blir ju aldrig nog.

Under den här julen och nyåret har jag läst Dexter is delicious av Jeff Lindsay. Jag har även hittat ett par riktigt fina citat. Den var tyvärr en mellanbok i serien. Det fanns inget speciellt med den, ingen riktig känsla, inga särskilda minnen förutom citaten. Mest blev Dexter is delicious bara en transportsträcka. Hoppas jag. Det förutsätter ju att det finns något bra att transporteras till, dvs nästa bok.

Jag har även läst Baby Jane av Sofi Oksanen. Den var både bra och gjorde mig förbannad. Kanske har jag tänkt på den mer än jag trodde efteråt, men samtidigt berördes jag inte alls på det sätt jag trodde och tror är meningen. Mer om det i recensionen.

Jag har köpt zombieböcker. Jag har köpt alternativhistoria.

Jag har skrattat åt ett par galna googlingar.

Jag har ondgjort mig  över det nödvändigt onda med tips, samtidigt som jag uppmärksammade ett bra blogginlägg.

Sedan har jag också börjat läsa Neverwhere av Neil Gaiman. Jag har även läst klart Neverwhere. Den hamnar i Listan över Riktigt Bra Böcker direkt. Den är makalös, fantastisk och underbar underbar underb-. Nej, jag ska inte säga sånt. Jag hypar sönder den för dig och alla andra. Den är medelmåttig! Så… Läs den nu.


Neverwhere: Fuck you, Neil Gaiman

Det dröjde knappt en sida förrän jag älskade Neverwhere av Neil Gaiman.

Efter bokoholistens översvallande ord hade jag ganska höga förväntningar, men det stämde alltsammans. Det finns ett driv i språket och en underbar självklarhet med vilken varje ord följer på det föregående. Ändå blir handlingen aldrig självklar och förväntad.

Karaktärerna är levande och färgstarka med både fina och fula sidor. De är lite överdrivna, som karikatyrer, men på ett kärleksfullt sätt. I slutändan saknar jag dem så fort jag slagit ihop boken efter sista sidan.

Neverwhere är en helt underbar bok, full av läsglädje. Den är allt det som Lud-in-the-mist inte var. Allt jag önskade mig av Mirrlees fick jag istället av Gaiman: äventyr, skratt, kärlek och dödsföraktande mod. Så fuck you, Gaiman, som lurade mig att läsa Lud-in-the-mist från början med din översvallande blurb. Om det inte vore för det onödiga tidsslöseriet så hade jag ju läst Neverwhere för länge sedan.

Neverwhere av Neil Gaiman

Neverwhere av Neil Gaiman

I Neverwhere följer vi huvudpersonen Richards resa till London Below, ett helt annorlunda London, under det vanliga London Above. Där finns magi och talanger, en flytande marknad och lite annorlunda platser på tunnelbanestationerna än man kanske är van vid.Richard dras in i London Below av en händelse och där råkar han ut för en fantastisk resa, som jag inte kan eller vill avslöja över huvud taget, men upplägget är klassiskt. Vi har en sökare och ett sällskap som följer med på den långa, farliga vägen (Tolkien någon?).

Ibland är det roligt så att man skrattar högt. Ibland är det läskigt. Ibland är det blodigt. Alltid, alltid är det en riktigt välskriven, bra bok.

Nu förstår jag varför Bokoholisten köper Neverwhere i olika utgåvor och varför man måste söka upp platserna från Neverwhere i det verkliga London, eller varför man fnissar när man ser en viss tunnelbanestation.

Det här är bara underbart. Nu vill jag läsa den igen.

Tidigare om Neverwhere:


Neverwhere: Fuck you, Neil Gaiman

Flyttat:

Neverwhere: Fuck you, Neil Gaiman