Slå tillbaka

Det sägs att ingen känner en våldtäktsman, kanske inte ens en tafsare. Kanske inte ens en sexist, alla gånger. Ändå har alla kvinnor råkat ut för någon på skalan.

Flanerade en dag på en bokaffär och råkade kasta mitt getöga på Katarina Wennstams Skuggorna. Ack nej, jag har inte läst Wennstam tidigare. Inte för att jag är någon slags deckarhatare, men det har helt enkelt inte blivit av. Bland alla hårdkokta författare har jag ett antal favoriter, gärna de blodigaste (gärna Chelsea Cain eller tidiga Mo Hayder), men jag har inte läst Wennstam. Det är väl det där hotet om det svenska läckbergianska som skrämmer mig, antar jag.

Men nu råkade jag faktiskt ha sett en viss reklam i tunnelbanan, och även om jag inte just nu riktigt minns hur den såg ut, så mindes jag den väl just då.

”Många har nog tänkt tanken att de skulle vilja slå tillbaka. Ge igen.”

Nu har jag väl i och för sig snarare gjort just det… men inte riktigt i den här (elit)klassen. Det som sker i Wennstams bok är nämligen att ett gäng kvinnor slår sig ihop och så att säga slår sina kloka huvuden ihop och så att säga slår in skallen på män som hatar kvinnor.

Nu ska vi ju inte bli manshatare här, men… :D

Ni kanske undrar om boken levde upp till dessa mina högt ställda förväntningar på anarkistiskt våld mot män, men jag ska nog låta er läsa själva och döma själva. Dock kan jag avslöja att jag mådde mycket bättre efteråt. Funderar också på att läsa om den.

Min blurb: ”Klockren deckare. Finfina karaktärer, om än lite många. Inte dör de tillräckligt heller. Bra för själen.”