Vem är psykopaten på din arbetsplats?

Psykopater läser vi om till och från. Men hur är det med de riktiga psykopaterna?

I Snakes in suits av Paul Babiak och Robert D Hare får vi lära oss om psykopaterna runt omkring oss. Närmare bestämt på arbetsplatsen.

För ganska länge sedan recenserade jag Without Conscience av Robert D Hare. Det är en bok om psykopater och hur de fungerar. Hare ger många exempel och gör faktaläsning till ett nöje. Den rekommenderas starkt.

Kriminalpsykologi, psykopater och lögnare

Snakes in suits är mer populärfaktamässig. Varje kapitel inleds med ett kapitel om en fiktiv arbetsplats, som vi får följa medan psykopaten röjer runt bland kontoren och väcker beundran och missnöje. Men även om boken ska handla om psykopater, så ger den också väldigt många tips och insikter om hur arbetsplatser fungera, om intervjuer, maktförhållanden och politiska spel.

Jag kan inte påstå att Snakes in suits är ens i närheten lika bra som Without conscience var. Den greppade mig inte alls på samma sätt, men den kändes nyttig och givande. Och mycket mer än en bok om jobbiga kollegor.

 

Du och dina känslor

”If I could, I would forgo ever having any mood again, and just live with my emotions.”
– Paul Ekman, Emotions revealed

En av de första böckerna jag recenserade här på bloggen var Telling lies av Paul Ekman. Ekman är mannen som är verklighetens förlaga till Cal Lightman i tv-serien Lie to me, om en man som lärt sig läsa människor och se när de ljuger, och som använder dessa skills för att hjälpa FBI och andra att avslöja lögnare.

Telling lies handlade om hur lögner fungerar, om gester och ansiktsuttryck man gör då och annars, och om hur det hela hänger ihop. När jag läst boken blev jag faktiskt en bättre människokännare. Kanske redan där lite väl bra. Folk tycker inte om att man ser när de ljuger, så det är bra att hålla det för sig själv.

Jag blev genast förtjust i Paul Ekmans språk, även om han upprepar sig ofta (väldigt amerikanskt), och hans vetenskaplighet. Ekman refererar noga till publicerad forskning och motiverar sina åsikter. Alla hans teorier är inte allmänt vedertagna. Precis som det ska vara, så är han utsatt för kritik inom forskningsfältet, men jag vill påstå att han är en god forskare och att han har mycket intressant att berätta, som vi sedan använder som vi vill.

Emotions revealed fokuserar istället på själva känslorna, och tar inte upp lögner, förutom när den beskriver sk partiella känslouttryck, då någon försöker hantera sin känsla eller dölja den.

När jag läste Emotions revealed hamnade nästan hela recensionen på twitter under läsandets gång, och nu vet jag knappt var jag ska börja.

Emotions revealed är uppdelad i nio kapitel.

1. Känslor i olika kulturer. Är de universella? Ser glädje likadan ut i djungeln, som på Manhattan?
2. När känner vi känslor? Vad tjänar de för syfte? Evolution lämnar oss sällan med egenskaper, som inte gör någon nytta.
3. Kan man förändra känslornas utbrott? Kan jag sluta reagera så starkt på vissa saker?
4. Lite om känslor och känslouttryck generellt.
5. Om ledsenhet och vånda
6. Om ilska
7. Om överraskning och rädsla
8. Om äckel och förakt
9. Trevliga känslor

Steg för steg lär jag mig om hur känslor fungerar i hjärnan och i kroppen, om vad som särskiljer de olika känslorna och om hur man kan börja arbeta för att förbättra både min uppmärksamhet på andras känslor, och min hantering av dem, samt min hantering av mina egna känslor.

Kriminalpsykologi, psykopater och lögnare

Emotions revealed var en väldigt givande och intressant bok, som gav mig otaliga insikter om känslor och beteende. Jag kan inte rekommendera den tillräckligt. Jag kan inte med ord beskriva hur otroligt viktig den kändes och hur många känslor den väckte.

Så, köp denna väldigt snygga, rosa bok, och läs. NU!

Tidigare om Paul Ekman:

• Kriminalpsykologi, psykopater och lögnare – Telling lies av Paul Ekman

Är du en sån som överlever?

Hemska saker kan hända vem som helst. Du råkar ut för en sjukdom, en olycka eller en brottsling.

Undrar du ibland vad som krävs för att ta sig vidare, så har du kanske svaret i Bli en överlevare! av Ben Sherwood. Den handlar om vem som överlever olika svårigheter, dvs vad som särskiljer överlevare av olika slag.

Boken växlar mellan vetenskap och anekdoter. I det mesta är den intervjubaserad, men ibland beskriver Sherwood själv olika teorier. Vi får möta forskare som försökt bena ut vad som kan ligga bakom att vissa överlever och andra inte.

Är det generna? Är det uppväxten? Är det religionen? Är det grundlig träning?

Vi får även en hel del konkreta tips. Vilka platser i ett flygplan är säkrast? Hur ska man bete sig för att vara en av dem som tar sig ut inom 90 sekunder (resten dör oftast)?

Bli en överlevare! av Ben Sherwood

Blandat med det faktatyngda finns personliga berättelser från människor som upplevt alla möjliga motgångar. Någon blev överfallen av en puma, andra av våldtäktsmän. Någon fick syra kastad i ansiktet, en annan kravlade sig ut från ett brinnande flygplan.

I slutet av boken får man dessutom instruktioner till ett webbaserat test som räknar ut ens överlevartyp.

Allt som allt var det en fantastiskt ”rolig” och intressant bok. Stundom för mycket prat om gud och hur religionen räddar liv, men är det intervjubaserat och USA, så får man nog räkna med den synpunkten. Författaren själv försöker hålla sig objektiv, men faktum är att forskning visat att de som tror har en tendens att överleva…

Vill du säga emot? Läs boken. ;)

Mörka drömmar, hemska brott

Den senaste fasliga seriemördarboken var en fackbok, Dark dreams av Roy Hazelwood. Hazelwood är en före detta medlem i FBI:s Behavioural science unit (BSU), det vill säga samma grupp som porträtteras i Criminal minds, en av mina favorittvserier (fast där kallas den BAU, behaviour analysis unit).

Boken handlar om vad Hazelwood lärt sig i sitt arbete och sin forskning om vilka som blir kriminella, vad som utmärker olika typer av brottslingar och vad som motiverar dem. Det är en nätt liten bok, bara 266 sidor lång och han skriver på ett lättillgängligt sätt om det allra värsta vi kan tänka oss.

Dark dreams av Roy Hazelwood

Ibland kan det kännas lite ytligt och ibland får man nästan för mycket information om man inte är en sådan som jag som tycker att läsningen sitter i detaljerna. Hazelwood skiljer mellan personliga uppfattningar och erfarenheter och vetenskapligt bevisade eller statistiska sanningar. Han kan tala om samhällsutvecklingen mot hårdare klimat, värre brott och dra en parallell till öppnare inställning till avvikande sex utan att låta amerikanskt konservativ.

”My casework taught me several essential lessons. The first is that there are no boundaries to what a particular individual might do to other people or to him- och herself. The The second lesson is equally wide-ranging: When it comes to sexual behaviour, there are no limits to what a person might find erotically stimulating.” – Dark dreams av Roy Hazelwood, s 3

Hazelwood arbetade på BSU i tjugo år. Han har sedan dess arbetat på en forensisk konsultfirma där han ger råd till staten, industrin och rättssystemet. Den andra författaren, Stephen G Michaud är editor på en tidning och skriver mycket om brott. Han har sedan tidigare skrivit böcker om sexuell sadism och ett porträtt av Ted Bundy. Kanske är han orsaken till att boken blivit så trevligt skriven trots de hemska ämnena.

Boken är uppdelad i kapitel som berör olika aspekter av profilarbetet och brottslingarna det behandlar. Några kapitel behandlar mest exempel på brott och brottslingar för att utgöra grund och bakgrund för resten av kapitlen, några handlar om vad som motiverar brottslingarna, hur de tänker och varför de handlar som de gör. Ett par kapitel behandlar olika sorters brottslingar, men också deras offer. Vad karakteriserar den kvinna som en sadistisk våldtäktsman väljer? Hur får han henne att stanna? I ett kapitel beskriver Hazelwood hur man gör sina profiler, sedan också hur en profil av Jack the Ripper skulle kunna se ut idag. Slutligen beskriver han även ”länkningsanalys”, dvs hur man avgör om två brott är begågna av samma person, och ”equivocal death analysis”, dvs hur man avgör om en person dött av mord, självmord eller en olycka, t ex fatal autoerotisk stimulering (till exempel strypning).

Allt som allt är det en ganska övergripande bok, som ger en viss överblick, men väldigt lite detaljkunskaper. Jag tror det är en bra bok att börja med om man, som jag, vill veta mer om bakgrunden till de deckare man läser. Hur tänker de som jobbar med de här fasansfulla brotten på riktigt?

Jag kan också tänka mig att den som vill skriva sitt eget fasansfulla epos kan hitta en hel del bra information och inspiration i den här boken.

Jag kan rekommendera den till alla med lika bisarra intressen som jag själv.

Hur Hitler vann WWII: Lektion 4

Läs gärna Lektion 1, Lektion 2 och Lektion 3.

I Third reich victorious: Alternate decisions of World War II av Peter G. Tsouras (editor), får vi veta hur Hitler kunnat vinna Andra världskriget om vissa händelser varit annorlunda. Det här kan verka konstigt, men ger verkligen en viss insikt i varför världen ser ut som den gör idag och hur den kanske annars kunnat se ut och framför allt hur varje människa och dess beslut ibland kan påverka väldigt mycket.

 

Third Reich Victorious

Nu är det lektion fyra om hur Hitler vann Andra världskriget.

I det här kapitlet bryr vi oss inte om Storbritannien. Här fokuserar vi istället på Sovjet.

Zhukov, en general i Röda armén, försökte i början av 1941 övertala Stalin att få attackera tyskarna. Han ville ta 152 divisioner och tillintetgöra de ca 100 tyska divisoner som samlats i Polen. Röda armén hade problem vid den här tiden och Stalin ignorerade Zhukovs begäran eftersom det verkade för riskfyllt. I juni 1941 invaderade tyskarna Sovjet. Röda armén led fruktansvärda förluster, men lyckades ändå klara sig undan och kunde fortsätta kriga mot tyskarna för att sedan, fyra år senare, inta Berlin.

Stalin hade själv satt Röda armén i ett bedrövligt skick genom att decimera officerskåren; han lät döda många och skickade ännu fler till koncentrationsläger. Det var inte bara tyskarna som ägnade sig åt fasansfulla metoder under Andra världskriget.

I scenariot godkänner Stalin planen som Zhukov lägger fram. Zhukov attackerar de tyska divisionerna i Polen och sätter på så sätt igång en rad slag och händelser, som slutar med att Sovjet tvingas kapitulera och skriva på ett fördrag med Tyskland. Det tyska riket breder på så sätt ut sig över ryska landmassor och de får även makt över sovjetiska republiker som Estland, Lettland, Litauen, Ukraina och Vitryssland. Sovjets gränser flyttas tillbaka till Ivan den förskräckliges tid.

Zhukovs operation Storm gick på sätt och vis enligt plan, men med stora sovjetiska förluster. Varje gång de attackerade tyskarna, höll de stånd för att sedan falla tilbaka till nästa skogsparti eller by. Steg för steg mattades ryssarna ut. De avancerade, men priset var högt. Till slut kom de fram till tyskarnas linje. Där överväldigades ryssarna av den tyska eldgivningen och tyska stridsvagnar jagade rätt på de som överlevde länge nog för att försöka fly.

Hitler svarade på attacken med operation Virvelvind. Tyskarna slog tillbaka med kraft och bredd mot Sovjet. I norr gick tyskarna mot Leningrad, Minsk och Moskva, i söder mot Kharkov och Dnepropetrovsk. I mitten gick Rommels grupp rakt över träsken för att attackera ryssarna som stod uppställda bakom, tillsynes i säkerhet.

Den första vågen tröttade ut ryssarna och stoppade dem från att vinna mark. Sedan fångade tyskarna in de kvarvarande ryska arméerna runt och i träsken. Slutligen avancerade tyskarna och tog Leningrad, Moskva och Stalingrad.

Om Stalin hade godkänt Zhukovs plan hade Sovjet kunnat förlora kriget mot Tyskland eftersom de hade förlorat så många trupper redan innan Tyskland slutligen anföll. Genom att stå tillbaka och ta hand om Röda arméns problem först, hade de en chans mot tyskarna och kunde hålla ihop sin front så pass väl att de slutligen besegrade Tredje riket.

I det här scenariot hänger utgången egentligen på en enda man, Stalin. Hans beslut avgör händelserna som följer. Om Sovjet attackerat Tyskland är det rimligt att tyskarna svarat på attacken med en egen. Det är också rimligt att Sovjet lidit fruktansvärda förluster i attacken mot Polen. Det här scenariot hänger förstås på att händelserna sker som beskrivet efter Zhukovs attack, men är under de premisserna helt rimligt.

• Hur Hitler vann WWII: Lektion 1
• Hur Hitler vann WWII: Lektion 2
• Hur Hitler vann WWII: Lektion 3

Hur Hitler vann WWII: Lektion 3

Läs gärna Lektion 1 och Lektion 2.

I Third reich victorious: Alternate decisions of World War II av Peter G. Tsouras (editor), får vi veta hur Hitler kunnat vinna Andra världskriget om vissa händelser varit annorlunda. Det här kan verka konstigt, men ger verkligen en viss insikt i varför världen ser ut som den gör idag och hur den kanske annars kunnat se ut och framför allt hur varje människa och dess beslut ibland kan påverka väldigt mycket.

Third Reich Victorious

Vi är inne på lektion tre om hur Hitler vann Andra världskriget.

Tyskland hade egentligen ingen chans att besegra den brittiska flottan. Men om de istället försökte slå britterna från luften? Luftwaffe var inte alls särskilt underlägsna det engelska RAF.

I Battle of Britain, 1940, hade tyskarna sin chans. De anföll englands södra kust, men spred ut sitt anfall på för många mål; både hamnar, flygfält, fabriker och administrativa byggnader. Dessutom var tyskarnas underrättelser inte bra nog. De visste inte säkert vilka flygfält som var viktiga.

Om tyskarna istället fokuserat sina attacker på engelsmännens radarsystem i första hand, så att de sedan inte kunde se anfallen komma. Och om tyskarna sedan fokuserat vidare anfall mot flygfält och kringbyggnader, så hade man kanske lyckats lamslå RAF och öppnat vägen för att landsätta trupper eller anfalla London direkt från luften.

Engelsmännen hade effektiv flygplansproduktion, men att anfalla fabriker är en långsiktig taktik. Tyskarna behövde egentligen bara förstöra aktiva flygplan och se till att luftrummet tömdes tillfälligt, för att ha sin chans.

Det här är det troligaste scenariot hittills. Det bygger på rimligare taktik och bättre underrättelser. Det skulle kunnat hända.

• Hur Hitler vann WWII: Lektion 1
• Hur Hitler vann WWII: Lektion 2

Hur Hitler vann WWII: Lektion 2

Glöm inte att ta del av första lektionen: Hur Hitler vann WWII: Lektion 1

I Third reich victorious: Alternate decisions of World War II av Peter G. Tsouras (editor), får vi veta hur Hitler kunnat vinna Andra världskriget om vissa händelser varit annorlunda. Det här kan verka konstigt, men ger verkligen en viss insikt i varför världen ser ut som den gör idag och hur den kanske annars kunnat se ut och framför allt hur varje människa och dess beslut ibland kan påverka väldigt mycket.

Third Reich Victorious

Då är vi inne på Lektion 2 i vår serie om hur Hitler vann Andra världskriget.

Om Churchill inte blivit Storbritanniens premiärminister, utan istället Halifax tillträtt, så hade många beslut blivit annorlunda. I det här scenariot har dessutom en tysk plan för invasion av Storbritannien tidigarelagts och utförts, en plan som i verkligheten var sen och ansågs för riskabel.

Scenariot medför dock inte att den tyska invasionen är en succé. Storbritannien är för väl befäst, även med svaga styrkor, och deras flotta för stark. Men när tyskarna ändå invaderar så hjälper missförstånd, panik och rykten till att ge tyskarna segern. Mitt under tyskarnas ansträngda invasion får Churchill nog och marscherar in i lordernas kammare med ett automatvapen och kräver Halifax avgång.

Ryktet om Churchills tilltag sprids och förvanskas, så att det strax gör gällande att Churchill kidnappats och att parlamentet tagits över av förklädda tyskar. Utan eftertanke rusar britterna till parlamentets räddning, varpå en strid utbryter mellan landsmän.

Churchill och Halifax dör i striden och Chamberlain tar över som premiärminister. Hans första beslut blir att genast kapitulera för tyskarna.

Att Halifax blir premiärminister istället för Churchill är inte helt osannolikt. Det skulle så klart även resultera i att andra beslut fattades. Men att sedan behöva ta till grova missförstånd för att få till tyskarnas militära övertag, känns tunt. Även här måste jag säga att scenariot sviktar. Det räcker inte med Churchill/Halifax och jag köper inte såpoperalösningen på det lite viktigare, militära problemet.

Hur Hitler vann WWII: Lektion 1

I Third reich victorious: Alternate decisions of World War II av Peter G. Tsouras (editor), får vi veta hur Hitler kunnat vinna Andra världskriget om vissa händelser varit annorlunda. Det här kan verka konstigt, men ger verkligen en viss insikt i varför världen ser ut som den gör idag och hur den kanske annars kunnat se ut och framför allt hur varje människa och dess beslut ibland kan påverka väldigt mycket.

Third Reich Victorious

Lektion 1 således:

Om Hitler förstått sjökrig bättre, kunnat besegra eller i alla fall motstå den brittiska flottan, så kunde Tyskland ha vunnit kriget. Den brittiska flottan är historiskt obesegrad och var nyckeln till de allierades starka ställning i kriget.

Om Hitler haft en fadersfigur, kunde han ha utvecklat egenskaper han i verkligheten saknade. Han kunde ha lärt sig älska något större än sig själv, den tyska flottan. Han kunde också ha lärt sig disciplin. Lektion ett  innebär att förlusten av fadersfiguren till britternas vapen fick Hitler att fokusera sitt hat på dem, istället för att självdestruktivt förinta delar av sitt eget folk.

Sjökrig och en kärlek till flottan, en fadersfigur, disciplin och omriktat hat alltså. Inte så små förändringar, men fullt möjliga om vi godkänner de premisser som ställs upp i boken och de initiala följderna av dem. Det som talar emot händelsernas utveckling är Hitlers redan från början starka judehat. Kunde det verkligen riktas om? En annan sak är de sammanträffanden som i kapitlet låter Hitler möta människor som sedan tar honom under sina vingar. En gång förvisso, men flera? Det sviktar.

• Hur Hitler vann WWII: Lektion 2

Kriminalpsykologi, psykopater och lögnare

En vän och fin kanin som jag är, är jag ändå galen i blod, mord och galenskap. För att inte helt damma ihop på min jordenruntresa hade jag skaffat inte bara Chelsea Cain som läsning, utan även några faktaböcker.

Kriminalpsykologi, psykopater och lögnare

De utvalda var Applying psychology to crime av Julie Harrower, som jag hittade för 20 kr på Uppsala Studentkårs fyndrea. De andra var Telling Lies av Paul Ekman och Without Conscience av Robert D Hare.

Applying psychology to crime är en kursbok i kriminalpsykologi. Den behandlar grundläggande begrepp som vad kriminalitet beror på, hur kriminella sinnen fungerar och även en del om vad man kan göra åt kriminalitet. Det låter kanske torrt, men den var väldigt givande. Ett tips till alla som undrar hur deckarskurkarna sitter ihop. Den behandlade en hel samling av olika brott, från våldtäkt och mord till icke-våldshandlingar.

Telling lies är skriven av Paul Ekman, som är samme man som stått modell för Dr. Cal Lightman i TV-serien Lie to me. Boken handlar om hur lögner fungerar, om ansiktsuttryck och om hur de hänger ihop. När man läst boken kan man nästan se på människor när de ljuger. Nästan. Man vet i alla fall hur man borde kunna se det om man kunde se det. Så att säga. Den är ganska tung den här boken, men alltid intressant. Jag störde mig lite på att Ekman upprepade sig ofta. Samtidigt är ju repetition källan till inlärning, men jag hade föredragit ett rakare spår och snabbare genomgångar.

Without Conscience av Robert D Hare, slutligen, är pärlan i samlingen. Den handlar enbart om psykopater och hur de fungerar. Genom hela boken är små exempel utströsslade och de lyfter verkligen både läsningen och inlärningen. Man får målande exempel på det som beskrivs och det blir väldigt spännande. Det här är en faktabok om väldigt allvarliga saker, men jag läste den som en bra deckare, pärm till pärm och hur lekande lätt som helst. Den rekommenderas starkt.

Nu förstår jag förhoppningsvis alla mina favoritpsykopater från litteraturens värld så mycket bättre. Någon riktig behöver jag förhoppningsvis aldrig träffa.