Om jag måste välja en bok. En enda bok, som är bäst i världen. Ja, då kanske jag skulle säga World War Z av Max Brooks (son till Mel Brooks), eller Världskrig Z som den heter på svenska (Borde kanske ha hetat Z världskriget för att vara konsekvent?). Även för dig som normalt sett inte läser zombieromaner, som normalt sett kanske inte tar i en bok med ”övernaturliga inslag”. LÄS BOKJÄVELN. Den är något helt fantastiskt.
Är det en sak vi verkligen ska uppskatta förlaget Modernista för, så är det nog att de står för den här utgåvan av Världens bästa bok, på svenska.
Världskrig Z av Max Brooks
Världskrig Z är uppbyggd som en dokumentär, sammansatt av anekdoter som samlats ihop av en journalist, som satt sig för att dokumentera Den stora paniken. Det är ett originellt format som riskerar att distansera läsaren från händelserna, men så sker aldrig. Varje vittnesskildring, varje kapitel håller i dig hårt som… ja, som en zombie. Jag ville aldrig att World War Z skulle ta slut och nu ska jag läsa den igen på svenska någon dag.
Genom ett antal intervjuer beskrivs Världskrig Z av dem som var med. Dokumentationen börjar i Kina där en zombie från ett gammalt utbrott biter en ung pojke. Regeringen försöker isolera smittan och samtidigt dölja utbrottet. När man läst lite fler pandemiromaner märker man att detta är ett återkommande tema. Om superinfluensan (eller zombieapokalypsen) kommer, så kommer den från Kina och de kommer att försöka dölja den tills det är för sent. Smittade flyktingar sprider infektionen och efter ett utbrott i Sydafrika får smittan slutligen världens uppmärksamhet, som ”Afrikansk rabies”.
Olika länder reagerar olika på krisen. En del agerar direkt och kraftfullt, andra vänder sig mot sina grannar. En del reagerar knappt alls. När världen slutligen förstår vidden av problemet är det redan för sent och ”the Great Panic” tar vid, en tid som präglas av total laglöshet.
Allt fler länder fylls av zombier och mänskligheten är på väg att faktiskt utrotas. Krigets vändning kommer från Sydafrika där regeringen följer en särskilt utarbetad plan. Planen kräver att man upprättar små säkra zoner, gärna med naturligt försvar, där man utrotar smittan och överlever. Utanför de säkra zonerna distraheras zombierna av andra överlevande medan de skyddade i zonerna grupperar sig. Många länder tar snart efter ”Redeker-planen”. Den är lika effektiv som den är kallt beräknad. Den fungerar, men den kräver allt i gengäld.
Krisen stabiliseras med färre och färre utbrott. Man hoppas att zombierna kommer att utrotas med sin oundvikliga föruttnelse. USA:s president träder fram som en världsledare och inspirerar världen. Han förespråkar att det passiva försvar mot zombierna som andra länder tagit sig an kommer att avväpna mänskligheten. Han menar att det är att erkänna sig besegrade att låta zombiepesten ruttna bort istället för att aktivt utrota den. Mänskligheten måste bevisa sin duglighet. Ja, vi kan nog tänka oss att det skulle låta så. Det låter ju redan så, om jag säger så.
Tio år efter det officiella slutet på zombiekriget är miljoner zombier fortfarande ”vid liv” och världen är förändrad på många sätt…
Det här är en fullkomligt trollbindande bok. Den är så makalöst bra att det inte går att beskriva. Trots att den består av olika berättelser, som binds samman enbart av zombiekriget, så känner man den där spänningen medan man läser mot slutet. Kommer vi att överleva? Jag tror den är intressant, om inte livsnödvändig, även för den som normalt sett inte läser zombieböcker. Det hade inte behövt vara zombier. Det är en smitta som gör de infekterade till de friskas fiender. Smittan kunde egentligen ha varit vilket hot som helst som är allvarligt nog.
Jag är helt förälskad i Max Brooks World War Z och jag önskar att det fanns mer att läsa. Jag vill veta hur det gick för alla vittnen som uttalar sig. Jag vill veta mer mer mer, från fler. Men jag får nöja mig med att nu läsa på svenska och att inom en ”snar” framtid se den på bio. Det har nämligen gjorts en film som kommer 2012 (11 januari 2013 i Sverige), btw med Brad Pitt i huvudrollen. Den ska jag nog se ett antal gånger faktiskt.