Etikettarkiv: klassiker

Uppföljaren till World War Z?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

”Om jag måste välja en bok. En enda bok, som är bäst i världen. Ja, då kanske jag skulle säga World War Z av Max Brooks.” 

På svenska heter den Världskrig Z, och verkar vara minst lika läsvärd.

Nu har WWZ blivit film med Brad Pitt. Även om filmen tydligen är långt ifrån boken, så tror väl alla att de vet vad det är för slags bok nu. Men det vet ni inte om ni inte har läst den. Så läs den. Även du som normalt sett inte läser zombieromaner, som normalt sett kanske inte tar i en bok med ”övernaturliga inslag”. LÄS BOKJÄVELN. Den är fantastisk.

I alla fall…

Max Brooks har skrivit en uppföljare. EN UPPFÖLJARE??

Världskrig Z av Max Brooks

Världskrig Z av Max Brooks

Nej. Inte en uppföljare. Men en bok med kapitel som inte dög att ha med i WWZ. Den heter Closure limited and other zombie tales, och innehåller 124 sidor författarrefuserat skräp.

Okej, lite roligt är det allt. Max Brooks är inte helt värdelös på att skriva, ens i sina sämsta stunder, men Closure limited förstör ca allt som var bra med WWZ. Den tar en snyggt skriven och listig ”dokumtentär” och förvandlar den till… Hollywood.

Det är bra underhållning, men det är inte WWZ. Så för all del, läs Closure limited, men läs den som en fristående bok, kanske som fanfic, inte som något som har något särskilt med WWZ att göra.

Om World War Z, på svenska:

Annonser

Rimligt och fasansfullt

Det här är en bokcirkelsbok för Elitistmörkerklubben, men mötet har skjutits upp och jag kan inte längre låta bli att recensera. Ni kära medlemmar kan vänta med att läsa om ni vill.

PC Jersild är läkare och författare. Jag vågar påstå att han är en del av sveriges mer kända och duktiga i yrket. Han skriver samhällskritiskt och fantastiskt bra. Ett par av hans böcker har blivit filmatiserade, t ex Barnens ö och En levande själ, som ni säkert känner till

I Efter floden, som skrevs 1982, tar sig Jersild an postapokalypsen. Den utspelar sig i Sverige, efter ett oklart krig, som förmodligen slutade i global  katastrof efter avfyrande av kärnvapen. De människor som överlevde blev sjuka och vanställda och vill inte tala om vad som hände, eller om hur det var Innan.

En av de yngsta svenskarna är Edvin Fittmun. Han är 30 år gammal, men det har fötts få barn efter apokalypsen, och han ses som ett barn av de flesta. Sitt namn Fittmun har han fått på grund av sin kluvna överläpp.

Edvin utnyttjas som sexslav på ett skepp tills hans välgörare tröttnar på honom och sätter iland honom på en ö. Där börjar Edvins resa mot… upplysthet. Han träffar andra överlevande, som har ett helt annat liv än det han levt på skeppen. Han träffar kvinnor, en väldigt sällsynt sorts människor, och läkare, präster, kungar…

Efter floden beskriver Edvins liv med obehaglig närhet. Man blir ledsen och äcklad, arg och glad, om vartannat. Det är känslosamt och väldigt bra och jag kunde inte lägga ifrån mig boken förutom för att gråta lite, eller fundera på Livet, Universum och Allting.

Efter floden av PC Jersild

Efter floden av PC Jersild

Jag har sällan läst så bra postapokalyps. Jag är imponerad av att Jersild lyckas skapa en helt annan värld för Edvin. Det är inte bara vår värld, senare. Det är inte bara vår värld, fast trasig. Det är en helt annan värld, lika annorlunda som i fantasy, med helt andra villkor och traditioner, människor och vanor, än vad vi lever med. Ändå helt verklig. Helt rimlig. Helt fasansfull.

Efter floden går att tala om i timmar, men det sparar jag till Elitistmörkerklubben. Här vill jag inte råka avslöja något som förtar läsningen för er. För ni SKA läsa den.

Det här är en klassiker och den är svensk, vilket alltid är roligt. Så skaffa! Gärna den nya utgåvan från 2011 som ni ser på bilden.

Sedan tackar ni mig för tipset. ;)


Austen och Zombie-Hamlet

Ännu ett litet filmtips!

Zombie Hamlet. Ja, du läste rätt.

En desperat filmmakare lyckas inte samla ihop de pengar som behövs för att göra sin drömfilm. Så för att få filmen gjord och kunna betala tillbaka sina lån, gör han om den till en zombiefilm, för ”det är ju populärt”.

Q från Star Trek är med, btw.

Den driver med Jane Austen.

Ooooiiii, haha, omg. Måste se.


Överskattat eller mästerverk?

Jag har förstås, som alla andra, sett filmen American psycho med Christian Bale i huvudrollen. Men det var länge sedan (jag har glömt den nu), och jag hade aldrig läst boken.

American psycho av Bret Easton Ellis väckte stor uppmärksamhet på grund av sin mycket våldsamma handling. När jag lägger samman den informationen med mina vaga minnen av filmen, så förväntar jag mig en riktig gorefest av sällan skådat seriemördarslag.

När jag sedan börjar läsa blir jag plötsligt osäker. Vad är det här? Sida efter sida handlar om hur Patrick Bateman klär sig, om hur hans vänner klär sig, om vad de beställer och på vilken restaurang.

Det hinner bli riktigt tråkigt och tar nästan halva boken innan seriemördarreferenserna blir många nog att överrösta gäspningarna.

För det Ellis gör, är att han först visar oss en vanlig yuppie, och sedan låter yuppin slinta på orden då och då och visa sitt sanna jag, psykopaten. Handlingen eskalerar först nästan omärkligt, och jag hinner bli dödligt trött på Bateman och alla hans kompisar, tills Bateman plötsligt hackar folk i småbitar i sin lägenhet och äter upp dem.

Ja, så skickligt är det faktiskt gjort.  Från noll till hundra, på 399 sidor.

I slutet är det så äckligt att jag knappt vill läsa, och då är jag ändå synnerligen härdad och morbid.

Eftersom utförligare beskrivning av handlingen känns helt omotiverad, så låter jag det vara så här och rekommenderar er att läsa American psycho, men att ha tålamod med världens tråkigaste början och att hoppa över de kapitel som enbart handlar om Batemans åsikter om det och det musikalbumet, eller uppradningar av olika prylar i affärer.

Jag trodde att jag skulle såga den här boken, men när jag väl läst så inser jag att den är mer än bara konstig.

Ett konstverk, udda och genialiskt, American psycho.


Världens bästa bok, nu på svenska

Om jag måste välja en bok. En enda bok, som är bäst i världen. Ja, då kanske jag skulle säga World War Z av Max Brooks (son till Mel Brooks), eller Världskrig Z som den heter på svenska (Borde kanske ha hetat Z världskriget för att vara konsekvent?). Även för dig som normalt sett inte läser zombieromaner, som normalt sett kanske inte tar i en bok med ”övernaturliga inslag”. LÄS BOKJÄVELN. Den är något helt fantastiskt.

Är det en sak vi verkligen ska uppskatta förlaget Modernista för, så är det nog att de står för den här utgåvan av Världens bästa bok, på svenska.

Världskrig Z av Max Brooks

Världskrig Z av Max Brooks

Världskrig Z är uppbyggd som en dokumentär, sammansatt av anekdoter som samlats ihop av en journalist, som satt sig för att dokumentera Den stora paniken. Det är ett originellt format som riskerar att distansera läsaren från händelserna, men så sker aldrig. Varje vittnesskildring, varje kapitel håller i dig hårt som… ja, som en zombie. Jag ville aldrig att World War Z skulle ta slut och nu ska jag läsa den igen på svenska någon dag.

Genom ett antal intervjuer beskrivs Världskrig Z av dem som var med. Dokumentationen börjar i Kina där en zombie från ett gammalt utbrott biter en ung pojke. Regeringen försöker isolera smittan och samtidigt dölja utbrottet. När man läst lite fler pandemiromaner märker man att detta är ett återkommande tema. Om superinfluensan (eller zombieapokalypsen) kommer, så kommer den från Kina och de kommer att försöka dölja den tills det är för sent. Smittade flyktingar sprider infektionen och efter ett utbrott i Sydafrika får smittan slutligen världens uppmärksamhet, som ”Afrikansk rabies”.

Olika länder reagerar olika på krisen. En del agerar direkt och kraftfullt, andra vänder sig mot sina grannar. En del reagerar knappt alls. När världen slutligen förstår vidden av problemet är det redan för sent och ”the Great Panic” tar vid, en tid som präglas av total laglöshet.

Allt fler länder fylls av zombier och mänskligheten är på väg att faktiskt utrotas. Krigets vändning kommer från Sydafrika där regeringen följer en särskilt utarbetad plan. Planen kräver att man upprättar små säkra zoner, gärna med naturligt försvar, där man utrotar smittan och överlever. Utanför de säkra zonerna distraheras zombierna av andra överlevande medan de skyddade i zonerna grupperar sig. Många länder tar snart efter ”Redeker-planen”. Den är lika effektiv som den är kallt beräknad. Den fungerar, men den kräver allt i gengäld.

Krisen stabiliseras med färre och färre utbrott. Man hoppas att zombierna kommer att utrotas med sin oundvikliga föruttnelse. USA:s president träder fram som en världsledare och inspirerar världen. Han förespråkar att det passiva försvar mot zombierna som andra länder tagit sig an kommer att avväpna mänskligheten. Han menar att det är att erkänna sig besegrade att låta zombiepesten ruttna bort istället för att aktivt utrota den. Mänskligheten måste bevisa sin duglighet. Ja, vi kan nog tänka oss att det skulle låta så. Det låter ju redan så, om jag säger så.

Tio år efter det officiella slutet på zombiekriget är miljoner zombier fortfarande ”vid liv” och världen är förändrad på många sätt…

Det här är en fullkomligt trollbindande bok. Den är så makalöst bra att det inte går att beskriva. Trots att den består av olika berättelser, som binds samman enbart av zombiekriget, så känner man den där spänningen medan man läser mot slutet. Kommer vi att överleva? Jag tror den är intressant, om inte livsnödvändig, även för den som normalt sett inte läser zombieböcker. Det hade inte behövt vara zombier. Det är en smitta som gör de infekterade till de friskas fiender. Smittan kunde egentligen ha varit vilket hot som helst som är allvarligt nog.

Jag är helt förälskad i Max Brooks World War Z och jag önskar att det fanns mer att läsa. Jag vill veta hur det gick för alla vittnen som uttalar sig. Jag vill veta mer mer mer, från fler. Men jag får nöja mig med att nu läsa på svenska och att inom en ”snar” framtid se den på bio. Det har nämligen gjorts en film som kommer 2012 (11 januari 2013 i Sverige), btw med Brad Pitt i huvudrollen. Den ska jag nog se ett antal gånger faktiskt.


Ingen panik!

Visst var min recension av Panik av Jeff Abbott var ovanligt vältajmad? Jag  använde mig av osannolikhetsdrift, så att jag recenserade den just idag.

Något annat man kan göra just idag är att särskilt se till att ha handduken med sig och att öva på att missa marken.

Don’t panic

Så med ett fyrfaldigt leve för Douglas Adams, so long and thanks for all the lols. En underbar dag, den 25 maj 2011: http://www.towelday.org/

– Har du handduken med dig?

– Självklart!

Men framför allt:

Don’t panic

Don’t panic

Don’t panic

Don’t panic

Towelday 2011

Towelday 2011


100 böcker att läsa innan man dör (inte fler?!)

Fick en trevlig länk med en lista över de 100 böcker man bör läsa innan man dör. Det kan ju låta som väldigt lite för bokslukare som oss, men det är väl något slags minimum kan tänka.

Jag markerar de jag läst med fetstil. Och de jag vill läsa med kursiv. Vilka har du läst?

  1. The Hobbit – J. R. R. Tolkien
  2. The Road Less Traveled – Dr. Scott M. Peck
  3. Catcher in the Rye – J. D. Salinger
  4. In Cold Blood – Truman Capote
  5. To Kill a Mockingbird – Harper Lee
  6. War and Peace – Leo Tolstoy
  7. The Great Gatsby – F. Scott Fitzgerald
  8. The Three Musketeers – Alexandre Dumas
  9. Les Miserables – Victor Hugo
  10. World War Z – Max Brooks
  11. Education of a Wandering Man – Louis L’Amour
  12. Watership Down – Richard Adams
  13. The Iliad – Homer
  14. The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery
  15. The Color Purple – Alice Walker
  16. Atlas Shrugged – Ayn Rand
  17. Paradise Lost – John Milton
  18. Ulysses – James Joyce
  19. Dracula – Bram Stoker
  20. Pride and Prejudice – Jane Austen
  21. A Tale of Two Cities – Charles Dickens
  22. Brave New World – Aldous Huxley
  23. 1984 – George Orwell
  24. Of Mice and Men – John Steinbeck
  25. Gone With the Wind – Margaret Mitchell
  26. Shogun – James Clavell
  27. For Whom the Bell Tolls – Ernest Hemingway
  28. The Stand – Stephen King
  29. Lady Chatterley’s Lover – D. H. Lawrence
  30. Heart of Darkness – Joseph Conrad
  31. The Picture of Dorian Gray – Oscar Wilde
  32. War of the Worlds – H. G. Wells
  33. A Clockwork Orange – Anthony Burgess (okej bara halva)
  34. The Prince – Niccolo Machiavelli
  35. The Art of War – Sun Tzu
  36. The Scarlet Letter – Nathaniel Hawthorne
  37. Treasure Island – Robert Louis Stevenson
  38. Something Wicked This Way Comes – Ray Bradbury
  39. Starship Troopers – Robert A. Heinlein
  40. Deliverance – James Dickey
  41. Lord of the Flies – William Golding
  42. The Dark Knight Returns – Frank Miller
  43. Season of Mists – Neil Gaiman
  44. The Princess Bride – William Goldman
  45. Eaters of the Dead – Michael Crichton
  46. The Pillars of the Earth – Ken Follett
  47. Night – Eli Wiesel
  48. Exodus – Leon Uris
  49. Contact – Carl Sagan
  50. You Can’t Go Home Again – Thomas Wolfe
  51. On the Road – Jack Kerouac
  52. Blubber – Judy Blume
  53. Foundation – Isaac Asimov
  54. The Stranger – Albert Camus
  55. The Trial – Franz Kafka
  56. Rabbit, Run – John Updike
  57. Crime and Punishment – Fyodor Dostoevsky
  58. The Lion, The Witch and The Wardrobe – C. S. Lewis
  59. The Long Goodbye – Raymond Chandler
  60. Absalom, Absalom! – William Faulkner
  61. Grendel – John Gardner
  62. Hour of the Dragon – Robert E. Howard
  63. The Executioner’s Song – Norman Mailer
  64. Cop Hater – Ed McBain
  65. Moby Dick – Herman Melville
  66. A Connecticut Yankee in King Arthur’s Court – Mark Twain
  67. McTeague – Frank Norris
  68. A Game of Thrones – George R. R. Martin
  69. Fight Club – Chuck Palahniuk
  70. Titus Groan – Mervyn Peake
  71. Slaughterhouse-Five – Kurt Vonnegut
  72. Twenty Thousand Leagues Under the Sea – Jules Verne
  73. The Divine Comedy – Dante
  74. Don Quixote – Miguel De Cervantes
  75. Robinson Crusoe – Daniel Defoe
  76. Wuthering Heights – Emily Bronte
  77. The Wind in the Willows – Kenneth Grahame
  78. Charlotte’s Web – E. B. White
  79. One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez
  80. The Magus – John Fowles
  81. Foucault’s Pendulum – Umberto Eco
  82. Middlemarch – George Eliot
  83. Frankenstein – Mary Shelley
  84. The Complete Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle
  85. The Complete Shakespeare – William Shakespeare
  86. Rosemary’s Baby – Ira Levin
  87. I Am Legend – Richard Matheson
  88. The Compete Plays of Aristophanes – Aristophanes
  89. The Science of God – Gerald L. Schroeder
  90. The Maltese Falcon – Dashiell Hammett
  91. No Exit – Jean-Paul Sartre
  92. Alexander of Macedon – Harold Lamb
  93. Battle Royale – Koushun Takami
  94. We Have Always Lived in the Castle – Shirley Jackson
  95. Band of Brothers – Stephen Ambrose
  96. Ancient Inventions – Peter James and Nick Thorpe
  97. The Telltale Heart and Other Writings – Edgar Allan Poe
  98. The Call of the Wild – Jack London
  99. The Wonderful Wizard of Oz – Frank Baum
  100. The Canterbury Tales – Geoffrey Chaucer

17 av 100 böcker. Kasst! Men ärligt talat är jag inte jättesugen på en hel del här. Ändå är jag också väldigt nöjd att de har en massa böcker med som står på min att läsa-lista. Och de har med World War Z av Max Brooks. Mycket föredömligt.

Det finns ju, som vi alla vet, för många böcker och för lite tid. Då kan man inte heller lägga tid på att läsa något annat än det man absolut helst vill läsa. Annars hinner man ju aldrig igenom den där läslistan.

Nu ser jag fram emot era listor! Och är det någon mer jag borde kursivera? Missar jag något grandiost?


Slaughterhouse-five av Kurt Vonnegut – Där människor dör

Det är nog konstigt, i alla fall efter min uppväxt, att aldrig ha läst Kurt Vonnegut. Det betyder att jag missat en viss, bland bokälskande och mer tungsinta tonåringar (mina vänner), viktig period i mitt liv. Jag undrar vad jag gjorde när de läste Vonnegut? Vägrade, förmodligen.

Men jag tar igen den nu, genom att läsa denna tunna lilla vackra bok, Slaughterhouse-five.

Slaughterhouse-five handlar om andra världskriget, om en soldat som är allt för ung, som inte gillar krig och som tillfångatas av tyskarna. De hålls fångna i ett gammalt slakthus och därifrån bevittnar de bombningen av Dresden.

Det som fick mig intresserad av Vonnegut så här sent omsider, var bloggen Contrariwise, med litterära tatueringar. Där finns bland annat en So it goes-samling. Frasen ”So it goes” upprepas många gånger i Slaughterhouse-five. Det har så klart tatueringssugna boknördar fastnat för. På Contrariwise har man försökt samla bland annat 116 stycken So it goes, lika många som det finns i boken. Jag kan sitta länge och bläddra bland de olika contrariwisetatueringarna, gissa ursprunget och fundera på vad jag själv kanske vill ha. Men jag har faktiskt ännu inte hittat något så fantastiskt citat i en bok att jag vill tatuera det. Kanske från Dhalgren… hmm…

Slaughterhouse 5 av Kurt Vonnegut

Slaughterhouse 5 av Kurt Vonnegut

Vonnegut upplevde själv bombningen av Dresden. Boken utgår från hans egna upplevelser, men den känns inte särskilt självbiografisk. Till att börja med har han gjort sig själv, berättaren till en knappt förekommande bifigur. Huvudpersonen är istället en man som sitter lite löst i tiden och därmed kan halas fram och tillbaka i tiden och uppleva än något tidigt och än något sent ur sitt liv, ända till sin död och därifrån genast slungas tillbaka till något annat. Det är väldigt förvirrande, men också väldigt effektivt, hur han kan slungas från en trång tågvagn i Tyskland, full av amerikanska krigsfångar på väg till ett fängelser, till sin bröllopsnatt med den dyrkande Valencia. Egentligen handlar boken väldigt lite om själva slakthuset och väldigt mycket om allt annat. Det handlar ibland till och med om hans upplevelser som kidnappad av utomjordingar.

Allt som allt är mitt kvardröjande intryck av Slaughterhouse-five att krig är fullkomligt meningslöst, att man mitt bland människor som dör inte är mer upptagen av händelserna än de som läser om det i tidningen. Det är inte verkligt nog, ens då. Soldaterna som utkämpar krig är som gafflar som petar meningslöst i maten utan att förstå, utan större insikt än vad som ska göras härnäst och utan större avsikt än att se till att få mat, någonstans att sova. Den som styr gafflarna är för långt bort för att förstå, har en övergripande agenda, men ingen aning om vad som faktiskt behöver göras för att uppnå målet.

Språket är oklanderligt. Och fantastiskt. Det är över huvud taget en väldigt liten, tankeväckande bok om något alldeles för stort.

Jag fick känslan av att jag läst den förut. Kanske har jag det. Kanske känner jag bara igen krigets meningslöshet. Oavsett så är den läsvärd och omläsningsvärd. Genialisk.