Kategoriarkiv: Lista

Öde landskap eller en kvinnas kamp? Yes please/no never?

Hanna på Talk nerdy to me fick mig för första gången på länge att uppskatta ett enkätinlägg. Eller viralt inlägg kanske snarare. Ni vet, inläggen som plötsligt dyker upp precis överallt i alla bloggar.

Men den här var faktiskt rolig. Man listar formuleringar som får en att vilja läsa en bok nu genast, alternativt aldrig i hela helvete.

Ansvarig påhittare är Jessica på Ord och inga visor.

Min lista var väldigt lik Hannas. Jag satt och kved av äckel åt hennes no-nos och ville väldigt gärna läsa hennes yes please.

Yes please
Ond bråd död (kanske inte brukar beskrivas exakt så)
Skottland
Postapokalyps
Öde landskap
Mänsklighetens fall (eller förfall?)
Virus/Pandemi
Teriantropi (dvs människa-till-djur-förvandlingar)
Vinter, is och snö
Vansinne
Omöjliga odds (brukar inte stå så explicit, men man fattar)
Zombier
Poetiskt språk
Hårdkokt språk
Ondska
No never
En kvinnas kamp
BOATS (based on a true story)
Brutalt ärlig
…i samma anda som… (Om det finns en bra bok, låt den vara sig och din vara din utan att sola dig i glansen)
Gripande uppväxtskildring
Mysig och varm
…med en fot i Stockholm och en i barndomens trygga småstad…
…relationsroman fylld av både humor och allvar…
Alla drag av romantik
Psykologisk spänningsroman
Självhjälp
Hitta sig själv
Andlighet/Spiritualism
Depression
Alkoholism
”more than they could ever imagine” (Misstänker att alla liknande överdrifter oftast får mig att sätta mig på tvären.)
RAFFLANDE

…det finns mer och mer och mer. Men någonstans räcker det, inte sant?

Vad har ni för yes pleases, no nevers? Och håller vi med varandra? Eller läser ni kanske mina no nevers? ;)

Fler som skrivit om Yes please, No never:

Annonser

Ser fram emot i vår

En del har jag redan nämnt, men dessa böcker står iaf på min bevakningslista på Adlibris och måste köpas så fort de kommer:

Distrust that particular flavor av William Gibson, 201201

Har faktiskt redan kommit. Det är en samling artiklar och texter av Gibson, mest från tidningar, men även opublicerat material.

Jag är lite sugen, men är osäker på om det bara blir en kompletteringsbok i hyllan eller om jag verkligen vill läsa den. Kanske får hitta ett ex i butik och kolla lite. Förhoppningsvis kommer det dock en äkta Gibsonroman inom kort. Eller så har han bara städat skrivbordet.

Birthdays for the dead av Stuart MacBride, 201201

HERREGUD DET ÄR JU NU NÄR SOM HELST! o.O Hade ingen aning och nu dör jag nästan. Jag ääälskar Stuart MacBride. Ja, älskar älskar… Älskar!

Dock… oj… det är en ny huvudperson! Förhoppningsvis bara nyttigt för MacBride att byta lite. Hans föregående två huvudkaraktärer var ju lite spöklikt lika varandra om ändå inte alls så lika ändå.

”Detective Constable Ash Henderson has a dark secret! Five years ago his daughter, Rebecca, went missing on the eve of her thirteenth birthday. A year later the first card arrived: homemade, with a Polaroid picture stuck to the front — Rebecca, strapped to a chair, gagged and terrified. Every year another card: each one worse than the last. […] Ash hasn’t told anyone about Rebecca’s birthday cards — they all think she’s just run away from home — because if anyone finds out, he’ll be taken off the investigation. And he’s sacrificed too much to give up before his daughter’s killer gets what he deserves!”

Ehum. Alltså… Ja! Det låter jättebra, ju. Lite Mo Hayder så där. In the olden days-Mo dårå, inte den här senare blöd-Mo.

Måste terrorisera Adlibris på Twitter tills de ger mig ett datum (Enligt Goodreads 5 januari, så isf kanske jag redan har beställt den, as you read.)

Apropå detta har Stuart MacBride visst även gett ut ett antal små julböcker fulla av noveller i december. Det missade jag då, men jag får väl köpa dem under året och ha till nästa jul. Inte dumt alls med juldeckare ju. Speciellt inte i lagomt format.

Broken Harbour av Tana French, 201206

Tana French är ju allas vår älskling och jag har skrivit om handlingen tidigare. Den här boken skulle enligt tidigare uppgift komma i augusti 2011, därefter i mars 2012, men verkar nu uppskjuten till juni på Adlibris.

Gone Girl av Gillian Flynn, 201206

Åh, jag tyckte om Sharp objects och Dark places. Nästa kommer säkert vara minst lika bra.

”Gone girl is the story of an affluent young couple with a seemingly perfect life. She’s a beautiful housewife, he’s a successful financial consultant. Early on the morning of their third wedding anniversary, Charlie walks downstairs to discover his wife missing, the front door ajar […] But no Amy. As the day goes on and the police arrive to investigate the scene, Charlie considers Amy a missing person and is terrified for her life. […] But the police see the scene a different way. They see it as a stage. Perhaps a cover up. The panicked husband as their prime suspect. […] What Charlie doesn’t tell them is that everything in his and Amy’s life was not as perfect as it seems…”

A feast of ice and fire, av Sariann Lehrer, Chelsea Monroe-Cassel och George RR Martin, 201207

Detta är inte mindre än en kokbok baserad på rätterna i A song of ice and fire.

Jag är kanske inte den mest kokbokiga av boknördar direkt, men den här ska jag ha. SKA HA.

Och självklart, om den kommer i år, Winds of winter av George RR Martin

Vad ser du fram emot under året?


Moleskine Book journal

Som fin present fick jag av min syster en Moleskine book journal. Jag har nu hunnit skriva in sju böcker. Jag älskar den!

Först skriver jag in information om boken under fliken för författarens efternamn. T ex A game of thrones av George RR Martin, under M. Det är saker som läsdatum, förlag, utgåva, publiceringsår etc.

Sedan skriver jag anteckningar till höger, som nummer i serie, sidantal, karaktärer och sådant. Sedan fyller jag i citat om jag hittat några. Och så slutligen betyg och kommentarer.

I index fyller jag sedan i boken på rätt sidnummer och slutligen i en kronologisk lista jag gjort längre bak. Jag tycker om listor.

Moleskine Book Journal

Moleskine Book Journal

Till bokjournalen följde tre ark med klistermärken med. Ett innehåller etiketter till sektionerna längre bak i journalen. Jag har t ex valt att göra en kronologisk lista över inskrivna böcker och på en annan flik har jag satt ”Recommendations” och ”Wish list”. Det finns plats för några till kategorier där.

De andra två arken innehåller klistermärken att sätta på sidorna med små symboler, hjärtan, stjärnor, ord som ”interesting!”  och tumme upp och tumme ner. Det var så roligt att klistra märken att jag nu dessutom har köpt extra klistermärken med klassiska skolstjärnor och hjärtan, så jag riktigt kan slösa. Jag tänkte även klistra in passande bilder här och är om jag hittar.

Kort sagt en väldigt pysslig bok och en perfekt present till en pyssel-, list- och boknörd som jag själv.

Rekommenderas till alla som ger bort något till någon. ;)

Moleskines sida för Book journal

Video på Youtube


En award till mina älsklingar

20:e september fick jag en Liebster award av Det mörka tornet. Det är jag väldigt väldigt glad för! Tack så väldigt mycket.

Liebster blog award är utmärkelsen går till bloggar man gillar och läser, utan några andra särskilda krav, så jag ska passa på att ge den till de bloggar jag gillar bäst och  mest.

Självklart finns det fler som förtjänar utmärkelsen, men man fick bara ge till fem. Dessa är dessutom valda både efter kärlek och geografi, så ingen behöver känna sig glömd. Det är helt enkelt fruktansvärt bra bloggar i urval.

Liebster Award

Liebster Award

Bokstävlarna – även om hon redan fått en, för hon förtjänar en av mig också.

Swedish zombie – för det behövs fler zombier i bloggarna

Glory box – för jag måste peppa Sara att skriva klart Eld rekordsnabbt och sedan fort börja på sista delen av Engelsforstrilogin. Nejdå, mest för att hon är så bra på alla sätt.

Bokoholisten på (inte så) Anonyma Biblioholister – för att någon måste blanda inredning med böcker och zombier och rätt vad det är ett sminktips på ett underbart sätt.

Dark places – för någon måste tipsa mig om det bästa av det mörkaste.

Och så reglerna då:

1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personerna som gav er Awarden och länka till bloggarna.
3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra


Att välja bok med flödesschema

För några dagar sedan, strax innan jag fick feber och strax efter bokmässan, hittade jag ett flödesschema över hur man väljer SF- eller fantasybok. Sedan dess har schemat spritts över internet, men om ni händelsevis missat det, eller om ni vill ha min åsikt alternativen som presenteras, så följer här en recension av flödesschemat. Nu när jag åter är vid mina sinnens fulla bruk.

Varning för väldigt nördigt inlägg.

SFSignals flödesschema för SF och fantasy

SFSignals flödesschema för SF och fantasy

För schemat i största upplösning, så att allt går att läsa – klicka här.

Första valet är:

1. Where should I start?

a. Fantasy
b. SciFi

1a. Yes – I pretty much live in a fantasy land already
1b. Yes – Fly me to the moon

1c. No – Can’t I have both?
1d. No – I only read books with pictures.
1e. No – What about horror?
1f. No – I’d rather not be seen in that area of the bookstore.

Och så fortsätter det… Inte helt dumt tänkt.

Vad kan man hitta då?

Man hittar t ex världens bästa zombiebok World war Z genom att välja:

1e. No – What about horror?
Not much to choose from. Looking for vampires?
No – more like zombies.
Zombie war or one man against a horde?
With a little help from my friends.
World war Z by Max Brooks

Ursäkta va?? – ”Not much to choose from. Looking for vampires?” Pfffft! Vad är du, flödesschemamakare, 15 år och Team Edward!? Jag blir förribannad, tammefan. Vaddå inte mycket att välja på? Massor massor av zombieböcker finns det och många av dem är bra.

Om man väljer ”I’m going it alone” efter ”Zombie war or one man against a horde?” istället så får man I am legend av Richard Matheson.

Om man väljer ”No – On second thought, why not go with a classic.” istället så får man Frankenstein av Mary Shelley, för han är ju verkligen en zombie… eh.

Riktigt dåligt utbud zombier alltså. Men vad mer kan vi hitta?

Om man istället väljer Fantasy först och sedan:

Yes – I pretty much live in a fantasy land already.
Are you going to be upset when you don’t find Harry Potter?
No – I know where to find him if I need him.
Are you new to the fantasy genre?
Yes – I am as yet unfamiliar with your tropes. Do your worst.
Lord of the rings by JRR Tolkien
No – I’m not that new
The Silmarillion by JRR Tolkien

Mhm. Så är man ny ska man läsa Sagan om ringen direkt och om man läst den ska man läsa Silmarillion!? Ursäkta va. Det här är ju riktigt dåliga tips. Visst är Sagan om ringen ett nyckelverk inom genren, men knappast den man nödvändigtvis ska börja med. Och Silmarillion?! Maken till svårgenomtränglig bok får man ju leta efter. Att rekommendera den är som att jaga bort folk från fantasy från första början. Den kan man nog gladeligen läsa allra sist.

Men vad kan man mer få för fantasytips då?

 Are you new to the fantasy genre?
No – I’m what you call experienced.
Like the Arthurian legend?
No
Looking for modern-day settings?
No – Let’s find another world, this one’s depressing.
Fan of Westerns?
No – Too dusty. And I’m not much of a card player.
Animals more your thing?
(Ja, för det finns ju inte djur i vilda västern??)
No – I have allergies.
How about some alternate history?
(Sade vi inte ANOTHER WORLD nyss?)
No – I never paid any attention in history class
(Är inte det just då man kan ha stor nytta av alternativhistoria?)
Ready to dive into a series?
Yes – the other two options ended with some strange choices.
(Eh?)
Does the series have to be finished?

Här hamnar man på A song of ice and fire av George RR Martin om man väljer Nej.

Den kallar de low fantasy.

Om man väljer high fantasy får man The way of kings av Brandon Sanderson, som förresten avslutar Wheel of time åt Robert Jordan , som dog i förtid.

Om man väljer Yes:

Do the words sword and sorcery have a positive connotation for you?
No
Looking for an old-fashioned Trilogy?
Yes – three is my lucky number.
What shall we read about?
Thieves –> Mistborn av Brandon Sanderson (igen)
MacGuffins –> Sword of Shannara av Terry Brooks (Vaddå, har inte de andra det?)
Assassins –> The farseer trilogy av Robin Hobb
Magicians –> The riftwar saga av Raymond E Feist

The Wheel of time av Robert Jordan hittar man förresten under:

Looking for an old-fashioned Trilogy?
No – In for a penny, in for a pound I always say.
So, five or six books enough for you?
No – I shall require at least ten.
Enjoy quests to prevent great evil frm conquering the world?
Yes – Good vs. evil on an epic scale, please.
Who will save us?
The One Power –> The wheel of time av Robert Jordan.

Det här är väldigt intressant, eftersom vi fortfarande befinner oss under ”Does the series have to be finished? – Yes”. Wheel of time är nämligen inte avslutad ännu.

A Memory of Light, sista delen, kommer under 2012 och skrivs av Brandon Sanderson sedan Robert Jordan gick bort. Detta gäller de tre sista böckerna i serien, som totalt innehåller 14 böcker (varav Robert Jordan skrev 1-11).

Om vi går tillbaka till början och istället tänker oss att vi valde varken Fantasy eller SciFi, utan istället den idiotiska: ”No- I’d rather not be seen in that area of the bookstore” så hamnar vi här:

We won’t tell. Prefer a drama?
No – I just watched The notebook last night.
Postmodern mind-bender?
No
Interested in Dystopian fiction?
Yes – I’m a sucker for worst case scenarios.
(Här har de helt glömt att zombier ska in)
Totalitarian or world gone mad?
Madness
(Om man istället väljer Dictators – Religious totalitarians här, så hamnar man på The handmaid’s tale av Margaret Atwood. Undrar om hon är nöjd med det? Hon vill ju inte heller synas i de skämmiga Fantasy- och SF-hyllorna.)
Do manufactured humans interest you?
No
Which question most frigtens you? (Who needs books? eller Who needs Free Will?)
No – I was thinking more post-apocalyptic.
Like the world on fire?
Yes – Some men just want to see the world burn.
The road av Cormac McCarthy

Hallå? Världen har sedan länge brunnit färdigt. Jag skulle känna mig lurad, hur bra The road än är.

Like the world on fire?
No – but a worldwide pandemic would be cool.
The stand av Stephen king

Man ska väl vara nöjd med att de inte skrivit att det är få böcker även i den här genren…

Ja.. ni hittar säkert egna detaljer att uppröras över.

I övrigt hittar vi ganska väntade bidrag: William Gibson, Isaac Asimov, Robert A Heinlein, HG Wells, Ursula K LeGuin, Arthur C Clarke mfl.

I allmänhet tycker jag om försök att hjälpa människor att välja böcker i fantasy och sf. Se bara på Bokstävlarnas fantastiska inverkan på Helena (Dark Places). Dessutom älskar jag flödesscheman.

Men hur fint det här än ser ut på håll, så tycker jag inte om det riktigt. För många konstiga val. För konstig uppdelning. För mycket fördomar. Och faktiskt för mycket klassiker. Vill man locka någon till en genre kan det vara farligt att ge dem klassikerna, som är favoriter bland de redan invigda, men som kan vara tunga och skrämma bort nykomlingar.

För mig ser det här ut som en kul grej för redan frälsta. Kan inte rekommendera någon att använda den för att hitta rätt bok, faktiskt.

Däremot kan man nog som redan insatt använda den som en läslista för att täcka in SF- och fantasygenrerna och få en överblick över deras subgenrer.


Pestdagboken

Som sagt, så tänkte jag börja med att prata om själva pesten, för att sedan komma in på boken. Det blev ett fruktansvärt långt inlägg. Därför delade jag upp det i två delar. Är du intresserad av virus och sådant så tycker jag du ska läsa båda. Vill du mest skratta åt dumma 1700-talister kan du läsa bara om boken.

Pestilens – om pesten
Pestdagboken – om boken

A journal of the plague year av Daniel Defoe fick mig eld och lågor över alla fantastiska fakta om böldpest. Defoe skrev boken 1722, nästan sextio år efter att pesten drabbade london, 1665. Förutom att huvudpersonen är en självgod skitstövel, som gör allt det rätta och allt det felaktiga av helt fel orsaker… Så är det en väldigt fascinerande berättelse om att överleva pesten i London.

Jag blev fruktansvärt less på Defoes 1700-talsspråk, men samtidigt var beskrivningen av pestutbrottet fruktansvärt intressant som research och en fantastisk källa till inspiration för en virusroman. Jag känner mig nästan redo att skriva den nu. För att jag är en väldigt vänlig och snäll människa tänkte jag därför nu även ge dig den informationen. Kanske särskilt så att du slipper läsa A journal of the plague year.

Du kan med fördel jämföra pesten med zombiesmitta eller annat apokalyptiskt mänsklighetsutrotande virus.

Här följer allt du behöver veta om A journal of the plague year:


Yersinia pestis

Yersinia pestis

Pesten enligt Defoe

Defoe beskriver pestens förlopp i London 1665 på ett väldigt svårtillgängligt sätt. Han hoppar ständigt fram och tillbaka genom tiden och mellan ämnen. Han upprepar sig ofta och framhäver gärna sin egen huvudpersons förträfflighet istället för att berätta något saftigt från epidemin. Språket är enkelt nog, även om han skriver alldeles för långa meningar och gärna (jamen rimligtvis) använder ålderdomliga ord och uttryck. Det är framför allt konstruktionen av berättelsen som gör den obekväm att läsa.

Å andra sidan är det faktiskt en bok från 1700-talet och Goodreads beskriver Daniel Defoe så här:

”Defoe is notable for being one of the earliest practitioners of the novel and helped popularize the genre in Britain. In some texts he is even referred to as one of the founders, if not the founder, of the English novel.”

Med det i tanken kanske man kan förlåta honom för att han inte bygger upp sin roman på ett särskilt genomtänkt eller ”traditionellt” sätt. Det kan tänkas att ingen hade tänkt på att tänka på det. Lite rimlighet i kraven kanske är på sin plats, okej.

Pest-kontroll

När pesten börjar märkas i samhället flyr de rika. De veckovisa rapporterna visar ökat antal döda, men få tillskrivs pesten. Defoe spekulerar att det beror på att man inte gärna ville märkas som pestsmittad och därför mutade inspektörerna att rapportera dödsfallet som något annat.

Genast vid utbrottet började diverse kvackare dra fördel av andras olycka och skrev ut mediciner, amuletter och gift att bota pesten med. Defoe tror inte på sådant, men tror att riktiga läkare ändå kan bota sjukdomen innan den framskridit.

Redan tidigt införs regler för att hålla smittan i schack:

  • Man stänger hus där smittade finns, forslar bort de döda så snart som möjligt (en läxa sedan utbrottet 1603) och kan på så vis hålla smittan nere.
  • Man utsåg sk examiners/inspektörer, som samlade information om vilka hus som var smittade och skickade dit watchers/väktare, som vaktade huset dag och natt och såg till att ingen gick in eller ut. Väktarna hämtade även förnödenheter åt de boende, som satt fast i sitt stängda hus i minst 40 dagar.
  • Man utsåg även searchers/sökare, som var ärbara kvinnor och som undersökte de döda för att se vad de dött av. De upprepade sedan sina fynd för läkarna, som bedömde om de hade rätt eller fel.
  • Chirurgeons/Kirurger fanns tillgängliga i pesthusen och kunde även följa med sökare för att titta på de döda och de ännu inte döda. De betalades av de sökta husen.
Pestdoktor

Pestdoktor

  • Nurse-keepers/Sköterskor kunde utses att ta hand om de sjuka och kunde stängas in i husen i 28 dagar om någon dog.
  • Man var skyldig att rapportera till inspektörerna om man såg tecken på att någon var sjuk, inom två timmar från upptäckten. Vid upptäckt av smitta sattes man i karantän i sitt hus i 40 dagar.
  • Innan man fick använda huset igen måste det vädras och man brände kol och parfymer i alla rum.
  • När man stängde ett hus för karantän så stängde man in alla som bodde där. Därför passade många på att fly innan väktarna kom för att stänga det.
  • Om en besökare från en annan församling fanns på plats kunde man återföra denna efter mörkrets inträde och stänga in den i sitt eget hus i 20 dagar.
  • Man begravde de döda efter solnedgången och före soluppgången. Man fick inte samlas i kyrkan för begravningen och även begravningar för de som inte dött i pesten ställdes in. Kroppen begravdes minst 6 ft djupt, ofta i stora gropar med många kroppar tillsammans.
  • Några saker fick inte tas från huset inom två månader efter smitta.
  • De stängda husen med smitta märktes med ett rött kors och texten: ”Lord, have mercy upon us.”
  • Sökare, kirurger, sköterskor, dödgrävare och andra fick inte gå på gatorna utan att hålla i en lång röd stav som märke för sitt arbete. De fick inte göra sällskap med någon.
  • De sk Hackney-vagnar forslade infekterade människor till pesthuset. De fick därefter inte skjutsa andra innan de vädrats ordentligt i 5-6 dagar.
  • Man måste sopa gatan, särskilt utanför sin egen dörr.
  • Rakers/Sopare forslar bort skräpet från husen och anger sin ankomst genom att blåsa i ett horn.
  • De döda hämtas av dödsvagnar på natten av ”sextons” (~kyrkvaktmästare), vilkas ankomst annonseras av en klocka.
  • Man fick under pesten inte handla eller äga stinkande fisk, ohälsosamt kött, gammalt korn eller dålig frukt.
  • Man fick inte:
    • ha djur i staden
    • samlas i grupp
    • tigga
    • festa
    • spela upp pjäser
    • bli full och oregerlig

Väktarna som vaktade de stängda husen var inte populära och utsattes ofta för häcklande och våld. Ca 20 väktare dog på sina poster när de attackerades av de instängda eller deras grannar.

Många väktare lurades också iväg på ärenden varpå de instängda flydde och lämnade huset tomt på levande. De hjälpte då till att sprida sjukdomen, ofta utan att själva veta om att de bar på den.

I värsta fall kunde ett hus som var stängt i 40 dagar pga smitta senare drabbas av ett nytt fall, varpå de 40 dagarna startades om på nytt. Det behövde inte ens vara ett riktigt fall av pesten eftersom många tog det säkra före det osäkra och kallade alla sjukdomar för pest under den här tiden. Slutligen kunde en av inspektörerna som undersökte de boende, ta med sig pesten varpå hela hushållet dog.

Det är nästan  skrämmande hur liknande reglerna var under Tredje pandemin, 1897.

Loppa

Loppor sprider pesten

Spekulationer och gissningar

Defoe lade märke till att de som häcklade de sjuka och som var ateistiskt lagda ofta snart dog av pesten.

Defoes teori varför pesten spreds så snabbt var att sjukdomen kom från tjänarna ”who conveyed the fatal breath into them”. Dessutom var det inte tillräckligt med ett pesthus för hela London. Han tyckte även att det var onödigt att stänga in människor i sina hus. Man behövde bara stänga in de sjuka, ansåg han. Särskilt tråkigt var det när familjer låstes in med sina tjänare, för att en av tjänarna blivit sjuk.

Defoe trodde inte att det var en infektion, men inte heller att det var ett slag från himlen.

Han observerade att sjukdomen såg olika ut i olika fall. De flesta fick svullnader och bölder på halsen och i skrevet, som blev hårda och smärtsamma och gick sönder. När de inte gick sönder måste de tas hål på, ibland med frätande syra. Bölderna kunde göra så ont att människor tog sina liv. Mot slutet blev de galna och förvirrade. Andra visade aldrig några symptom, utan fick en invärtes blodförgiftning och dog plötsligt utan att själva känna till sin smitta.

Defoe karakteriserade tre sorters pest: Den som genast överväldigade kroppen med feber, kräkningar, huvudvärk och ryggvärk. Den som orsakade smärtsamma svullnader, och den som inte gav några symptom alls förrän den smittade föll ihop och dog.

Man försökte skydda sig mot smittan på många sätt. Man undvek kroppskontakt, överförde pengar via en kruka med vinäger, gick runt med flaskor fyllda av parfym och starkt luktande ämnen. Man undvek varandra på gatorna och på fälten och försökte samtidigt gå mitt i gatan, för att inte komma nära de infekterade husen.

Kvinnor påverkades mest under pesten, tyckte Defoe. De blev mest desperata, orädda och tjuvaktiga. Han tyckte också att de fattiga betedde sig väldigt dumt när de inte stängde in sig och istället arbetade och försökte få ihop pengar till mat.

Stor arbetslöshet drabbade London under pesten. Handelsmännen hade flytt, sjömännen fick inte stiga iland eller till sjöss. Det blev svårt att försörja sig och många dog av hunger istället för av pesten. (Ändå klandrar Defoe de fattiga.)

London blev så tomt på folk av död och rädsla för att gå ut att gräs började växa mellan gatstenarna.

Bland de sjuka var det vanligt med ihållande skrik och klagan på grund av smärtorna och mot slutet sprang de ofta genom gatorna, galna av smärta och sjukdom. Ofta sprang de på natten, men ingen vågade stoppa dem av rädsla för att själva bli smittade. Sedan dog de och föll ihop på gatan.

Man spekulerade i att de smittade faktiskt ville smitta andra. Antingen låg det i smittans natur, eller så låg det i människans natur, vilken smittan kunde blottlägga. En annan teori var att de smittades mänsklighet hade korrumperats, att de när de väl var smittade inte kunde tänka sig ett värre öde och att de därför ville se till att ingen annan heller hade någon framtid. Eller att de i desperation slutade tänka på andra när de själva var i så stor fara.

En del spändes fast i sina sängar för att de inte skulle ta sig ut. En sjuk man tände då eld på sig själv för att få dö och slippa smärtan från bölderna.

När det var som värst hittades dödsvagnarna på kyrkogården eller fallna ner i graven, eller hittades på vägen, spillande döda kroppar efter sig när föraren flytt eller dött.

Defoe tröstar sig mot slutet med att även om pesten dödade många, så var det iaf tur att London brann året därpå, för då kom handeln i riket igång igen eftersom man behövde fylla förråden med det som brunnit upp, av vilka stora överskott funnits efter att så många dött och andra länder vägrat att handla med engelska varor under utbrottet.

Slutbedömning av A journal of the plague year

Som information om böldpesten är A journal of the plague year väldigt bra. Den är förvisso från 1700-talet, men upplevelsen av smittan bli ganska tydlig och det är förmodligen en av få rimliga redogörelser för verkliga epidemier. Huvudpersonen, H.F, är verkligen en självgod skitstövel. Han missar aldrig ett tillfälle att höja sig själv till skyarna, läxa upp läsaren med gudfruktiga ord eller att sparka på de fattiga. Dock är ju Defoe barn av sin tid och kan förmodligen inte klandras särskilt hårt för sin syn på de mindre lyckligt lottade.

Jag blev fruktansvärt less på 1700-talsspråket, men samtidigt var ämnet så pass intressant som research att jag kunde fortsätta. Och även här kanske nackdelarna hör tiden till.

Ett exempel då på vad som gör språket så fruktansvärt obehagligt att läsa:

”But as it appeared they had not, so the mob had no notion of finding stores of provisions there if they had broken in, as it is plain they were sometimes very near doing, and which: if they bad, they had finished the ruin of the whole city, for there were no regular troops to have withstood them, nor could the trained bands have been brought together to defend the city, no men being to be found to bear arms.”
s. 71

Det är alltså bara en enda mening, det där. Och då nämner han inte ens sådana gamla ord jag ofta måste slå upp för att vara säker på den ålderdomliga meningen av (t ex misscarriage).

Men… aldrig har jag varit mer sugen på att skriva en virusroman. Aldrig har jag heller känt mig mer redo. Om inte annat så kan jag relatera till den här ”sanna historien” när jag tänker på lästa eller kommande virusromaner.

Det jag fastnade för mest var som sagt själva ämnet. Och att den här verklighetsnära beskrivningen av att överleva pesten på så många sätt kunde likna beskrivningen av att överleva zombiekatastrofen. Är zombiesmittan ett påhitt sprunget ur pesten? Båda blir galna och springer genom natten på jakt efter människor att smitta. Hela idén med att de sjuka är ute efter att smitta de friska känns som zombiesmittan rakt av. Kombinerat med symptom och galenskap är det inte så svårt att se det som samma sjukdom.

Förmodligen är det en grundläggande rädsla vi känner i båda fallen, att vi inte bara riskerar att bli sjuka, utan att det kanske dessutom finns en avsikt att smitta oss.

Det var så mycket som var intressant i A journal of the plague year. Den väckte så många tankar och gav så mycket. Jag kan inte ens redogöra för hälften här och då har jag ändå fyllt två inlägg.

Som zombieälskare blir jag därför lite av en pest… eh… -konnässör. Jag tror att jag måste hitta fler böcker om pesten. Och kanske gärna lite bättre böcker. Har ni några att föreslå?

Pestens offer

Pestens offer

Med Defoes avslutande ord avslutar jag även den här recensionen:

– A dreadful plague in London was 
In the year sixty-five, 
Which swept an hundred thousand souls 
 Away; yet I alive!
H.F.

Pestilens

Nu kommer någonting episkt. Är ni beredda? Jag hoppas att ni är sugna på sjukt mycket vetande om böldpest.

Jag har nämligen läst A journal of the plague year av Daniel Defoe, som fick mig eld och lågor över alla fantastiska fakta om böldpest. Jag tänkte därför börja med att prata om själva sjukdomen, för att sedan komma in på boken. Det blir ett fruktansvärt långt inlägg. Därför har jag delat upp det i två delar. Är du intresserad av virus och sådant så tycker jag du ska läsa båda. Vill du mest skratta åt dumma 1700-talister kan du läsa bara om boken.

Pestilens – om pesten
Pestdagboken – om boken

Defoe skrev boken 1722, nästan sextio år efter att pesten drabbade London, 1665. Förutom att huvudpersonen är en självgod skitstövel, som gör allt det rätta och allt det felaktiga av helt fel orsaker… Så är det en väldigt fascinerande berättelse om att överleva pesten i London.

Jag blev fruktansvärt less på Defoes 1700-talsspråk, men samtidigt var beskrivningen av pestutbrottet intressant som research och en fantastisk källa till inspiration för en virusroman. Jag känner mig nästan redo att skriva den nu.

Eftersom jag är en väldigt vänlig och snäll människa tänkte jag därför nu även ge dig den informationen. Kanske särskilt så att du slipper läsa A journal of the plague year.

Du kan under läsningen med fördel jämföra pesten med zombiesmitta eller annat apokalyptiskt mänsklighetsutrotande virus.

Här följer allt du behöver veta om pesten:

Den stora pesten i London

Den stora pesten i London kallas det utbrott av böldpest som drabbade England och framför allt London 1665-1666. Uppskattningsvis dog 100 000 människor, 20% av Londons befolkning.

Pesten kom till Europa 300 år tidigare som Digerdöden (Den stora pesten/Black death) och återkom sedan dess ungefär vart tionde år. Den stora pesten i London är det sista stora utbrottet i Europa.

Pesten 1665 kom till England från Nederländerna och slog först till i fattiga hamnkvarter. Man höll inte så noga reda på hur de fattiga dog, så de första rapporterade fallen kom först i april, men förmodligen hade pesten spritts sedan så tidigt som januari.

Man trodde till en början att katter och hundar spred smittan, varpå masslakt inleddes. Tyvärr ledde utrotningen av katter till att råttor fick fri lejd och ytterligare kunde sprida sjukdomen.

I juli 1665 grep pesten ett ordentligt tag om London. Kungen och hans familj lämnade staden och många andra med dem. Åldermännen och majoriteten av stadens styrande stannade vid sina poster. De flesta rika köpmän och andra flydde till landet och bara ett fåtal präster, läkare och apotekare valde att stanna.

Bland annat stannade Henry Foe, brorson till Daniel Defoe. Man tror att A journal of the plague year baseras på brorsonens anteckningar.

Rapporter visar att det i epidemins början dog 1000 personer i veckan i London, sedan 2000 personer i veckan. I september, mot epidemins slut, dog 7000 personer i veckan. Sedan avtog dödligheten och i februari 1666 kunde kungen komma tillbaka till staden. Senare samma år, 2-3 september 1666 kom istället Den stora branden då större delen av Londons centrum brann ner. Då försvann de sista fallen av pest från staden.

Yersinia pestis

Yersinia pestis

Pesten

Pesten har sköljt över jorden i tre stora vågor.

Den första pandemin kallas Justinianska pesten och drabbade östra delen av det romerska riket, det bystantinska riket 541–542 AD. Man bedömer att 40-50% av befolkningen i det gamla romarriket kan ha dött i pesten, vilket motsvarar omkring 25 miljoner människor.

Under 1300-talet kom pesten till Europa som Digerdöden (Den stora pesten/Black death) och återkom sedan dess ungefär vart tionde år. Den stora pesten i London, 300 år senare, är det sista stora utbrottet i Europa. Digerdödsutbrotten 1347 och 1353 var mycket stora epidemier och smittade var tredje person, varpå nästan alla som smittades dog (25 miljoner människor).

I den tredje vågen, Tredje pandemin, som bröt ut 1855 med aktiva fall till så sent som 1956, dog 12 miljoner människor bara i Asien. Epidemin spreds över nästan hela jorden, men drabbade aldrig Europa.

Yersinia pestis 

Böldpest orsakas av en bakterie, Yersinia pestis och överförs till människor från råttor via loppor. Bakterien är gramnegativ och stavformad. Den är en fakultativ anaerob (kan leva utan syre).

Pestbakterien existerar i tre varianter, Orientalis, Medievalis och Antiqua. I pestoffer från 1300-talet hittades två nya (äldre) stammar. Det kompletta genomet finns tillgängligt för de tre subvarianterna av Y. pestis; KIM (biovariant Medievalis), CO92 (biovariant Orientalis från kliniskt isolat i USA) och biovariant Antiqua. Alla stammarna visar loss of function-mutationer. De har alltså muterat och i och med det förlorat funktioner (motsatsen är att få nya egenskaper genom mutationer).

Mänsklig infektion med Y. pestis kan ta tre former: bubonisk (böldpest), pneumonisk (lungpest) och septicemisk (blodpest).

Symptom

Böldpest:

Inkubationstiden, dvs tiden tills symptom kommer, är 2-6 dagar, under vilken tid bakterien replikerar sig och ökar i antal. Generell energilöshet och feber.

Huvudvärk och frossa uppträder plötsligt i slutet av inkubationstiden. Ångest är också vanligt. Lymfkörtlar sväller och orsaker bölder, det klassiska tecknet på böldpest.

Bölderna är smärtsamma och uppträder framför allt i armhålor, ljumskar och på halsen. Bakterien förökar sig i lymfkörtlarna, där den kan gömma sig för immunförsvaret. Bölderna kan gå tillbaka av sig själva, men drabbas ofta av en varig nersmältning.

Obehandlad böldpest har en dödlighet på 30 till 90 procent.

Lungpest:

Lungpesten är lunginflammation av pestbakterier. Man får då hög feber, frossa, hosta (ofta blodig), andnöd och snabb andning, bröstsmärtor och hög puls, vilket är ganska typiskt för lunginflammation. Letargi (svårväckt medvetslöshet pga t ex blodförgiftning, parasiter, hjärninflammation), högt blodtryck och chock förekommer också.

Symptomen för böldpest eller blodpest är inte alltid närvarande.

Lungpest kan vara primär, orsakad av inhalation av luftburen smitta, eller sekundär, orsakad av att blodpest spritts till lungorna. Lungpesten är inte nödvändigtvis vektorburen som böldpesten, utan kan spridas från människa till människa, dvs med luften och hosta.

Lungpest har förekommit efter dissektion eller hantering av smittat djurmaterial.

Lungpesten kunde döda 90-95% av en befolkning om offren spred smittan med hosta.

Obehandlad lungpest har en nästan fullkomlig dödlighet.

Blodpest:

Högt blodtryck, hepatosplenomegali (en samtidig förstoring av både levern (hepatomegali) och mjälten (splenomegali)), förvirring, krampanfall hos barn, chock, energilöshet, feber, frossa, hudblödningar (därav namnet svartpest).

Symptomen för böldpest eller lungpest är inte alltid närvarande. Patienten kan dö innan några symptom uppträder.

Blodpesten (aka svartpest) är snarast en komplikation till annan pest och beskriver det tillstånd då blodet invaderas av pestbakterier, sk septikemi (blodförgiftning).

Obehandlad blodpest har en nästan fullkomlig dödlighet.

Eftersom Y. pestis är blodburen kan många organ infekteras, t ex mjälten och hjärnan. Den diffusa infektionen kan orsaka en immunologisk kaskad, som leder till DIC-syndrom (disseminated intravascular coagulation), vilket i sin tur ger blödande och nekrotisk hud och vävnad. En sådan diffus infektion ökar dödligheten.

Förutom bölderna liknar de inledande symptomen på pesten många andra sjukdomar, vilket gör den svår att diagnosticera. Gramfärgning kan verifiera närvaron av gramnegativa stavformiga bakterier. En anti-F1-serologi identifierar olika arter av Yersinia-bakterier. PCR kan slutligen användas för att identifiera Y. pestis.

Varje år rapporteras fortfarande tusentals fall av pesten till WHO, men med rätt behandling (antibiotika) kan man idag rädda många.

Loppa

Loppor sprider pesten

Spridning

Yersinia pestis finns hos gnagare, men kan ibland spridas till människor av pestloppan (Xenopsylla cheopis) eller människoloppan (Pulex irritans). Arten som håller bakterien/smittan vid liv kallas reservoar och pestens främsta reservoar är svartråttor (Rattus rattus). Dessa ska ej förväxlas med våra fina bruna och skyggare stadsråttor (Rattus norvegicus).

Pestloppan lever ungefär 2-3 månader, men om den saknar en värd kan den ligga vilande i upp till ett år.

Loppan byter värd genom att hoppa och kan hoppa i timmar eller dagar utan vila.

Böldpesten finns endemiskt i vissa delar av världen och pestbakterien lever i sina värdar, t ex murmeldjur, och gör ingen skada.

Då och då träffar dessa gnagare på råttor och lopporna kan överföras från murmeldjuret till råttan. När lopporna ökar i antal och fler råttor infekteras bryter en epidemi ut bland råttorna.

När den infekterade råttan dör och kallnar tvingas loppan tvingas att snabbt finna ett nytt hem, vilket då kan vara en människa.

Loppan när sig på värdens blod och bakterierna förs över till värdens blodomlopp. Bakterien blockerar loppans matsmältningssystem, så att loppan tvingas fortsätta bita och försöka äta.

Till slut dör loppan av svält, men har då redan fört över smittan till flera individer.

Inte förrän på 1890-talet fick man veta hur pesten spreds, då fransk-schweitzaren Alexandre Yersin vid Pasteurinstitutet identifierade pestbakterien från Tredje pandemin i Hong Kong. Att loppor överförde pesten mellan råttor och människor bevisades 1910.

Pesten som biovapen

Pesten har en lång historia som biologiskt vapen. Historiska texter från Kina under antiken och medeltida Europa nämner hur infekterade djurkadaver som kor eller hästar och mänskliga lik kan användas för att kontaminera fiendens vattenförråd. Man kunde även kasta pestoffren med katapult in i belägrade städer.

1347 belägrades den genuesiska staden Caffa av en mongolsk armé. Mongolerna anfrättes av pesten, men bestämde sig för att använda de döda kropparna som vapen. De kastades över stadsmurarna med katapulter och infekterade invånarna. Stadens invånare flydde och spred på så sätt pesten in i södra Europa och kan på så sätt ha fört hit Digerdöden, som sedan spreds fort.

Under Andra världskriget gjorde japanska armén pesten till ett vapen geom att föda upp loppor. Under ockupationen av Manchuriet infekterade man medvetet kinesiska, koreanska och manchuriska civila och krigsfångar. Offren dissekerades sedan, ibland med vivisektion (fortfarande vid liv). Flera av de skyldiga dömdes senare, varpå vissa erkände att de spritt pesten runt staden Changde. 1940 släppes från ett japanskt flygplan ris och loppor över en kinesisk provins. Tre veckor senare släpptes ytterligare en last. Detta ledde till att 121 människor dog i den lokala epidemin. 1933 hade samma förslag framförts av amerikaner.

Efter Andra världskriget har både USA och Sovjet utvecklat vapen av lungpesten. Man har experimenterat med olika tillvägagångssätt, som vacuumtorkning, antibiotikaresistenta stammar, kombinationer med andra sjukdomar (som difteri, halsinfektion med 5-10% dödlighet) och genmodifiering.

Pesten idag

Idag finns pesten framför allt i Asien, Sydamerika, Nordamerika (sydväst) och Afrika.

Man behandlar idag pestutbrott med antibiotika, t ex streptomycin och tetracyklin. Det finns även ett vaccin med begränsad effektivitet. Pesten är en samhällsfarlig sjukdom enligt Smittskyddslagen och måste anmälas.

Allmänfarliga sjukdomar är smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande. Dessa kan dessutom anses kunna få en spridning i samhället som innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och som kräver extraordinära smittskyddsåtgärder. De kallas då samhällsfarliga sjukdomar och kan ha anmälningsplikt.

Vissa sjukdomar är så allvarliga och smittsamma att det finns risk för epidemi om en smittad individ inte får vård och därmed samhällsfara. Därför måste en individ som drabbas av en anmälningspliktig sjukdom söka vård och genomgå behandling. Individen har även en plikt att hjälpa med smittspårning och att undvika att smitta andra. Samtidigt har individen rätt till kostnadsfri vård och fria läkemedel.

För svåra fall måste man förutom antibiotika även ge stöd för cirkulation, respiration och njurfunktion (t ex respirator och dialys).

Pesten i historien

När man inte visste vad som orsakade en sjukdom hade man även svårt att skilja mellan liknande sjukdomar. Historiska uppgifter om ”pest” kan avse vilken dödlig infektionssjukdom som helst som fått stor spridning. Därför har man i modern tid testat gamla sjukdomsoffer för att avgöra vilken sjukdom det egentligen rörde sig om.

Man har ibland menat att det måste ha varit ett virus som orsakade digerdöden, men år 2000 hittade man Y. pestis-DNA i pestoffer från 1300-talet i Montpellier. I oktober 2010 kunde man verifiera att Y. pestis orsakade Digerdöden och 400 år av senare epidemier över hela Europa. Den pestbakterie vi ser idag skiljer sig från hur den såg ut då och därför kan även smittsamhet och dödlighet ha varit annorlunda. Jag kan dock efter mycket läsning inte lova att den här diskussionen är nedlagt för evigt. Vissa menar fortfarande att ett virus är en troligare bov eller till och med att det inte var pest, utan mjältbrand.

År 2009 kunde man knyta en molekylärgenetikers död, professor Malcolm Casadaban (University of Chicago), till hans arbete med en försvagad stam av Y. pestis (Investigation of a researcher’s death due to septicemic plague). Man hittade hos honom en sjukdom, hemokomatos (som innebär att järn inlagras i kroppen och särskilt levern), som tros ha gjort honom särskilt känslig för den försvagade stammen som användes i hans forskning.

I USA bär 1/400 på genen och människor av europeiskt ursprung har dubbelt så stor förekomst eftersom sjukdomen gav ett skydd till sina offer och därför selekterats fram i Europa. Bärare av sjukdomen har i normalfallet bättre chans att överleva böldpesten och sådana populationer hade högre överlevnad och större tillväxt. De saknar ett ytprotein, som orsakar högre järnupptag från tarmen och lägre koncentration i vissa immunceller. Det kan ge skydd mot vissa sjukdomsframkallande organismer.

I professor Casadabans fall gav hans med åldern inlagrade järn i levern istället bakterien det överskott av näring som den behövde. Hans stam hade nämligen försvagats genom att hindra den från att ta upp järn. Typiskt.


Sträckläsningsreglerna

Det började egentligen med att jag läste lite Twitter från ThomasJarvheden, självutnämnd sträckläsare.

Thomas Järvheden

ThomasJarvheden Thomas Järvheden, 10 aug.

”Nu ska jag ta steget och våga läsa en bok. Jag känner mig själv och VET att jag inte kommer kunna sluta förrän den är slut.#sträckläsare

”Vad är jag för en människa egentligen som inte kan sluta läsa när jag väl börjat. Är det ett välkänt syndrom? Nån mer som är likadan?”

@HansiAnderberg Word. Men jag har ju inte börjat läsa än så jag hör fortfarande till kategorin sträckläsare. Med risk för nån kisspaus iofs.” 

 

Så började jag fundera. Vad är egentligen de riktiga reglerna för sträckläsning? Så jag frågade såklart på Twitter och så här såg det ut:

Feuerzeug

Feuerz3ug Feuerzeug

@helenadahlgren @bokstavlarna Var går gränserna för sträckläsning? Får man pausa för toa? Kaffe? Mat? Sovning? Hämta en filt?”

Carina

Bokbiten Carina

@Feuerz3ug Alla förslag utom sova är ok. Andas går också bra. @helenadahlgren @bokstavlarna

Helena Dahlgren

helenadahlgren Helena Dahlgren

@Feuerz3ug @bokstavlarna @Bokbiten Toa-och näringsintagavbrott ok. Fast mysigast är att ligga i sängen och läsa i ett svep. #sträckläsning

Anna Sellin

bokstavlarna Anna Sellin

@Feuerz3ug @helenadahlgren Toa, kaffe, filt – ja. Mat – om man äter medan man läser. Sova – nej.”

 

Vi kan alltså dra slutsatsen att för sträckläsning gäller följande regler: 

  • Sova – Absolut inte. Har man ens slumrat till med boken i fejan så är det fail. Ingen sovning tillåten under sträckläsning!
  • Andas – Helt okej. Kanske till och med att rekommendera.
  • Toalettbesök – Åtminstone för kissning är okej.
  • Kaffe – Okej. (Förmodligen även te.)
  • Filt – Dvs hämta den, rätta till den eller fläkta lite med den. Okej.
  • Mat – Bara om man äter medan man läser. Förmodligen gäller detsamma vad gäller tillagningen.

 

Pluspoäng utdelas till den som kan sträckläsa i sängen utan att avbryta för ens de mest basala behoven. Andas kanske undantaget, men lite blå om läpparna bör man bli.

Öriga ickeläsande aktiviteter är per definition icke tillåtna. T ex öppna dörren, mata katten, säga hej till sambon som kommer hem, säga hej då till sambon som går, ringa brandkåren etc.

Med detta sagt kan man fundera lite på om alla böcker verkligen är sträckläsningsbara. Jag tänker t ex på mastodontböcker med sidantal mot tusen och över. Jag tänker även på extra krävande böcker av fackbokskaraktär och liknande. Och jag tänker på narkoleptiker, som väl knappast kan beskyllas ifall de somnar lite när de läser.

Vad säger ni? Har jag glömt en regel? Kan alla böcker sträckläsas? Bör man sträckläsa så mycket man kan?


100 böcker man måste läsa om döden

Det finns så många listor, men ingen känns riktigt relevant. De är för generella. Därför tänkte jag att en lista på böcker man måste läsa om döden är mycket bättre anpassad för mig.

Jag ber att få presentera: Tanatologilistan!

  1. Schismatrix av Bruce Sterling
  2. Googolplex av KG Johansson
  3. Bli en överlevare! av Ben Sherwood
  4. De döda fruktar födelsen av Pål Eggert
  5. Halfhead av Stuart B. MacBride
  6. We have always lived in the castle av Shirley Jackson
  7. Baby Jane av Sofi Oksanen
  8. Slaughterhouse five av Kurt Vonnegut
  9. World War Z av Max Brooks
  10. Mannen utan öde av Imre Kertész 
  11. the Road av Cormac McCarthy 
  12. Heartsick (Gretchen Lowell #1) av Chelsea Cain
  13. Veronica bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho
  14. Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda
  15. De i utkanden älskande av Johanna Nilsson
  16. Fallhöjd av Nick Hornby
  17. De välvilliga av Jonathan Littell
  18. Den långa flykten av Richard Adams
  19. Gulag archipelago av Aleksandr Solzhenitsyn
  20. Stiff: The secret lives of human cadavers av Mary Roach
  21. Adjö Herr Muffin av Ulf Nilsson
  22. Interview with the vampire av Anne Rice
  23. Mort av Terry Pratchett
  24. Dracula av Bram Stoker
  25. Frankenstein av Mary Shelley
  26. The chemistry of death av Simon Beckett
  27. The bell jar av Sylvia Plath
  28. Postmortem: How Medical Examiners Explain Suspicious Deaths av Stefan Timmermans
  29. Svart dam av Maria Fagerberg
  30. Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark
  31. Boktjuven av Markus Zusak
  32. Empire av David Dunwoody
  33. Johnny Got His Gun av Dalton Trumbo
  34. Sunnanäng av Astrid Lindgren
  35. A Quiet revolution for death av Jack Dann (novell i samlingen Jubilee)
  36. Ubik av Philip K. Dick
  37. Death – the high cost of living, text Neil Gaiman, bild Chris Bachalo
  38. Garderingar av Jan Myrdal (innehåller folksagan Döden till fadder)
  39. Den käre bortgångne av Evelyn Waugh
  40. Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion
  41. Encounters with death av Leilah Wendell
  42. Encyclopedia of death av Kastenbaum.
  43. Big book of death av Bronwyn Carlton (samt ett antal tecknare)
  44. Death: A User’s Guide av Tom Hickman
  45. How We Die av Sherwin B. Nuland
  46. The Fireside Book of Death av Robert Wilkins
  47. Spook av Mary Roach
  48. An Undertaker’s Diary av Paul R. Seymour
  49. Buried Alive av Jan Bondeson
  50. The American Way of Death av Jessica Mitford
  51. Yrke: begravningsentreprenör av Anna Davidsson Bremborg
  52. Final Exits av Michael Largo
  53. Nu måste jag sluta av Udo Grashoff
  54. Tiden och döden av Erik Jansson
  55. The Hour of Our Death: The Classic History of Western Attitudes Toward Death Over the Last One Thousand Years av Philip Aries
  56. Death and Dying: A Sociological Introduction av Glennys Howarth
  57. Processen av Franz Kafka
  58. Innan jag dör av Jenny Downham
  59. Döden i Rom av Maud Webster

Vafalls! skriker ni. Det är ju bara ett trettiotal sextiotal böcker. Jo, men ni får väl bidra med resten fattar ni väl. Många har redan gjort det i kommentarerna och deras förslag är tillagda på listan. Stort tack till alla bidragare!

Seså! Vad bör man läsa om döden? Motivera gärna om ni orkar. Annars googlar jag.

Som framgår av listan behöver det inte vara nattsvart även om det får vara det. Det behöver inte heller vara filosofiskt även om det får vara det. Det måste dock innehålla en hel del död.


100 böcker att läsa innan man dör (inte fler?!)

Fick en trevlig länk med en lista över de 100 böcker man bör läsa innan man dör. Det kan ju låta som väldigt lite för bokslukare som oss, men det är väl något slags minimum kan tänka.

Jag markerar de jag läst med fetstil. Och de jag vill läsa med kursiv. Vilka har du läst?

  1. The Hobbit – J. R. R. Tolkien
  2. The Road Less Traveled – Dr. Scott M. Peck
  3. Catcher in the Rye – J. D. Salinger
  4. In Cold Blood – Truman Capote
  5. To Kill a Mockingbird – Harper Lee
  6. War and Peace – Leo Tolstoy
  7. The Great Gatsby – F. Scott Fitzgerald
  8. The Three Musketeers – Alexandre Dumas
  9. Les Miserables – Victor Hugo
  10. World War Z – Max Brooks
  11. Education of a Wandering Man – Louis L’Amour
  12. Watership Down – Richard Adams
  13. The Iliad – Homer
  14. The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery
  15. The Color Purple – Alice Walker
  16. Atlas Shrugged – Ayn Rand
  17. Paradise Lost – John Milton
  18. Ulysses – James Joyce
  19. Dracula – Bram Stoker
  20. Pride and Prejudice – Jane Austen
  21. A Tale of Two Cities – Charles Dickens
  22. Brave New World – Aldous Huxley
  23. 1984 – George Orwell
  24. Of Mice and Men – John Steinbeck
  25. Gone With the Wind – Margaret Mitchell
  26. Shogun – James Clavell
  27. For Whom the Bell Tolls – Ernest Hemingway
  28. The Stand – Stephen King
  29. Lady Chatterley’s Lover – D. H. Lawrence
  30. Heart of Darkness – Joseph Conrad
  31. The Picture of Dorian Gray – Oscar Wilde
  32. War of the Worlds – H. G. Wells
  33. A Clockwork Orange – Anthony Burgess (okej bara halva)
  34. The Prince – Niccolo Machiavelli
  35. The Art of War – Sun Tzu
  36. The Scarlet Letter – Nathaniel Hawthorne
  37. Treasure Island – Robert Louis Stevenson
  38. Something Wicked This Way Comes – Ray Bradbury
  39. Starship Troopers – Robert A. Heinlein
  40. Deliverance – James Dickey
  41. Lord of the Flies – William Golding
  42. The Dark Knight Returns – Frank Miller
  43. Season of Mists – Neil Gaiman
  44. The Princess Bride – William Goldman
  45. Eaters of the Dead – Michael Crichton
  46. The Pillars of the Earth – Ken Follett
  47. Night – Eli Wiesel
  48. Exodus – Leon Uris
  49. Contact – Carl Sagan
  50. You Can’t Go Home Again – Thomas Wolfe
  51. On the Road – Jack Kerouac
  52. Blubber – Judy Blume
  53. Foundation – Isaac Asimov
  54. The Stranger – Albert Camus
  55. The Trial – Franz Kafka
  56. Rabbit, Run – John Updike
  57. Crime and Punishment – Fyodor Dostoevsky
  58. The Lion, The Witch and The Wardrobe – C. S. Lewis
  59. The Long Goodbye – Raymond Chandler
  60. Absalom, Absalom! – William Faulkner
  61. Grendel – John Gardner
  62. Hour of the Dragon – Robert E. Howard
  63. The Executioner’s Song – Norman Mailer
  64. Cop Hater – Ed McBain
  65. Moby Dick – Herman Melville
  66. A Connecticut Yankee in King Arthur’s Court – Mark Twain
  67. McTeague – Frank Norris
  68. A Game of Thrones – George R. R. Martin
  69. Fight Club – Chuck Palahniuk
  70. Titus Groan – Mervyn Peake
  71. Slaughterhouse-Five – Kurt Vonnegut
  72. Twenty Thousand Leagues Under the Sea – Jules Verne
  73. The Divine Comedy – Dante
  74. Don Quixote – Miguel De Cervantes
  75. Robinson Crusoe – Daniel Defoe
  76. Wuthering Heights – Emily Bronte
  77. The Wind in the Willows – Kenneth Grahame
  78. Charlotte’s Web – E. B. White
  79. One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez
  80. The Magus – John Fowles
  81. Foucault’s Pendulum – Umberto Eco
  82. Middlemarch – George Eliot
  83. Frankenstein – Mary Shelley
  84. The Complete Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle
  85. The Complete Shakespeare – William Shakespeare
  86. Rosemary’s Baby – Ira Levin
  87. I Am Legend – Richard Matheson
  88. The Compete Plays of Aristophanes – Aristophanes
  89. The Science of God – Gerald L. Schroeder
  90. The Maltese Falcon – Dashiell Hammett
  91. No Exit – Jean-Paul Sartre
  92. Alexander of Macedon – Harold Lamb
  93. Battle Royale – Koushun Takami
  94. We Have Always Lived in the Castle – Shirley Jackson
  95. Band of Brothers – Stephen Ambrose
  96. Ancient Inventions – Peter James and Nick Thorpe
  97. The Telltale Heart and Other Writings – Edgar Allan Poe
  98. The Call of the Wild – Jack London
  99. The Wonderful Wizard of Oz – Frank Baum
  100. The Canterbury Tales – Geoffrey Chaucer

17 av 100 böcker. Kasst! Men ärligt talat är jag inte jättesugen på en hel del här. Ändå är jag också väldigt nöjd att de har en massa böcker med som står på min att läsa-lista. Och de har med World War Z av Max Brooks. Mycket föredömligt.

Det finns ju, som vi alla vet, för många böcker och för lite tid. Då kan man inte heller lägga tid på att läsa något annat än det man absolut helst vill läsa. Annars hinner man ju aldrig igenom den där läslistan.

Nu ser jag fram emot era listor! Och är det någon mer jag borde kursivera? Missar jag något grandiost?


Zombiefilmsguiden del 1

Jag tänkte redogöra för några zombie/virusfilmer jag sett på sistone. Det är ju en genre som dras med en del… problem. Den är på sätt och vis dubbel. Å ena sidan har vi den ”seriösa genren” där man gör bra film med virus och zombier. Å andra sidan har vi rent splattertrams helt utan större mening. Ibland kan de faktiskt kombineras.

Oavsett kan båda sorterna ha sin charm, även om jag föredrar de välgjorde lite smått episka varianterna.

Oftast har jag knappt ens hört talas om dem innan jag ser dem. Därför kan det vara snällt att göra en liten guide. Här är del ett.

Dawn of the dead * * * * *
Imdb
, 2004, zombiefilm

Det här var en rolig film!

”A nurse, a policeman, a young married couple, a salesman, and other survivors of a worldwide plague that is producing aggressive, flesh-eating zombies, take refuge in a mega Midwestern shopping mall.”

Vi har ett klassiskt ihopsatt gäng. Några smarta, några dumma, några snygga, några bonnläppar, några överlevare, några emon. Allt utspelar sig framför allt i ett stort varuhuskomplex och succén är ett faktum. Vill jag ha hejdlös zombieaction av bästa sort så väljer jag gärna Dawn of the dead.

”Any similarity to any person living or dead is merely coincidental.” Lite extra rolig när man sett Dawn of the dead

Doomsday * * *
Imdb, 2008, virusfilm

A futuristic action thriller where a team of people work to prevent a disaster threatening the future of the human race.

Det engelska herrefolket spärrar in Skottland när de drabbas av ett dödligt virus. Hjältinnan i filmen kommer ursprungligen från det avstängda och förmodat folktomma Skottland.

När viruset bryter ut på nytt, nu i London, börjar man intressera sig för Skottland igen. Det har synts överlevare på satellitbilder och man misstänker att någon kan ha kommit på ett botemedel. En elitstyrka skickas ut. I täten har vi vår hjältinna.

Handlingen är ganska suverän, men detaljerna urflippade. Vi ser ansiktstatueringar, bästa ryggtatueringen, punkfrisyrer och galna ritualer. Sedan  blir det Flykten från LA och Madmax på samma gång.

Och så slutet på filmen ba, wuuut?!? Och whaaaat? Och stf liksom. Ändå generellt helt okej.

Carriers * * *
Imdb, 2009, virusfilm

Den här filmen trodde jag var en zombiefilm, men det var egentligen mer en virusfilm.

Ungdomar på flykt genom USA i en bil.

Carriers, om hur man är dum i huvudet när man blir rädd.

The zombie diaries *
Imdb, 2006, zombiefilm

”In the early part of the 21st Century, an unknown virus began spreading among the populace. Within weeks it had engulfed the entire planet.”

Brittisk zombiefilm. Introt är fantastiskt när soldater tömmer ett hus. Sedan klipp från media. Sedan går det tyvärr utför. Ett dokumentärfilmsteam är ute och filmar när smittan bryter ut på allvar. Skådespeleriet är kasst. Manuset inte mycket bättre. Jag orkade tyvärr inte se mer, så jag vet inte om det blir bättre senare.

The zombie diaries fick betyg underkänt.

Mutants *
Imdb, 2009, zombiefilm

Mutants är en fransk film om ett virus som skapar onda mutanter. En av de överlevande strandas på en forskningsbas. Den lovade väl ganska väl, men det var tyvärr inte jättebra utfört. Jag såg aldrig slutet.


Nya kategorier på bloggen

Häromdagen kände jag mig särskilt ordningssam och lite tysk. Alltså införde jag ett genresystem på bloggen. Det kanske inte är så biblioteksmässigt. Faktum är att det nog inte följer något etablerat system, men det kan härmed kallas Feuerzeugstandard och är perfekt anpassad för just den här bloggen och just den här typen av läsare (mig).

  • Genre (62)
    • Alternativhistoria (4) – Mitt nya biintresse. Vad kunde ha hänt om det som hände inte hade hänt? Alternativt parallella tidsaxlar.
    • Apokalyps (6) – All sorts utplåning av mänskligheten, planeten eller vårt sätt att leva.
    • Deckare (17) – Alla kriminalhistorier.
    • Fackböcker (6) – Allt som inte är hittepå.
    • Fantasy (11) – Allt som innehåller fantasifulla element som inte är teknologi.
    • Ond bråd död (16) – Allt där många fler dör än de flesta tycker är motiverat. Kanske också särskilt på ett särskilt blodigt sätt och uttryckligt beskrivet.
    • Pyssel (8) – Min mjuka sida.
    • Science fiction (13) – Allt som innehåller fantasifulla element framför allt definierade av idag inte existerande teknologi, framtid eller parallella tidsaxlar.
    • Totalt jävla mörker (2) – Deprimerande böcker. Kanske inte det bästa jag vet, men ibland behöver man mörker för att se ljus. Eller något.
    • Ungdomsböcker (4) – Nog så intressant, om inte annat så för att det var där läslampan tändes en gång.
    • Zombier och virus (12) – Alla böcker om virus, epidemier, pandemier, zombier, vampyrer och liknande boskap.

För att komplettera genrelistan, som ger en vink om vad det är för slags bok, har jag också lagt till en bedömning. Bedömningen är lika enkel som genial: Rekommenderas och Varning. Många böcker hamnar förstås inte i någon av dessa kategorier och får väl anses medelmåttiga. Hojta gärna till om ni skulle vilja ha en kategori för dem också. Jag är helt för fullödighet.

  • Recension (39)
    • Rekommenderas (18) – Böcker jag kan säga ”LÄS” om. Eller som jag själv kan tänka mig att läsa om.
    • Varning (6) – Böcker som antingen är rent dåliga, omöjliga att läsa klart, eller som är bra, men med flera brister som gör dem knaggliga och lite obehagliga att läsa.

Min förhoppning är att den här förändringen ska göra det lättare att hitta bland gamla inlägg och att hitta boktips som passar. Jag hade i och för sig redan tidigare två taggar: hyllning och sågning, men redundans är väl fint?

Jag har också uppdaterat länkarna här ovan, så att Recensioner fått sällskap av Rekommenderas och Varning.


Inne just nu

Jag får inte riktigt lika roliga googlingar som vissa andra *host*, men det är intressant att se vad som är lite inne just nu.

Virkade blommor ligger fortfarande i topp med sammanlagt (olika varianter) 16 googlingar denna vecka. Blomvirkare, I salute you! Och den här boken är verkligen jättebra om ni ska virka blommor. Rekommenderas starkt.

Den här veckan har även läsplattan fått ett uppsving med fem googlingar av olika slag. Lite oväntat kanske med tanke på surfplattans intåg som Årets Julklapp (jotack), men kanske slår bokoholisterna bakut och vill ha sin läsvänliga e-ink-skärm (som väl definierar en läsplatta).

Bubblare är ”älvor tatueringar”, ”anonyma bokholister” (2) och ”zte light” (en surfplatta som låter lagom dyr och häftig).

Mina personliga favoriter är:

  • ”en liten gyllene bok” – Någon stackare fick alltså en skopa ovett angående Neil Gaimans blurb på Lud-in-the-mist.
  • ”älskar att pendla” – Den lyckans osten fick lära sig överleva vardagsapokalypsen.
  • ”försvarets värmetröja” – Ja, den är verkligen ett måste att äga. Hittar du en, så köp.

Hur man överlever som pendlare – vardagsapokalypsen

Inget bokinlägg alls på bokbloggen idag.

Tänk dig att du vaknar tidigt på morgonen. Och med tidigt menar jag så där så att det nästan är tomt i tunnelbanan. Sittplatser i överflöd, men de enda medresenärerna är trötta zombier.

Att pendla är som att överleva apokalypsen, fast en vardagsapokalyps, för den händer igen varje dag. Sisyfosapokalypsen, som måste återupprepas dag efter dag, fram och tillbaka.

Du behöver en del utrustning. Sommartid är det lätt. Då räcker det med vattenflaska, lite nödproviant, en bok och musik. För att du ska höra musiken behöver du brusreducerande hörlurar. Annars hör du istället för din älsklingslåt kanske gnissel, idiotiska samtal och barnskrik.

På vintern är det värre. Fastnar man ute på linjen på vintern så blir det inte bara tråkigt utan även kallt.

Vinterutrustningslista:

  • pälsmössa
  • broddar
  • Försvarets värmetröja
  • benvärmare
  • överdragsbyxor
  • mobilladdare
  • termos

Självklart behöver du fortfarande vatten, nödproviant, en bok, musik och brusreducerande hörlurar.

Om tåget stannar ute på linjen så kan två saker hända:

  1. Tåget blir strömlöst och du sitter i en vagn som blir allt kallare. Ta på dig alla kläder du har och drick det du har varmt innan det kallnar.
  2. Du måste kliva av tåget. Ta på dig alla kläder du har, dricker det du har varmt innan det kallnar.

I allmänhet för att vänta utomhus på tåg eller när du blivit avhyst gäller:

  • Ta på dig det varma vid första tecken på längre väntan.
  • Stå alltid i lä. Även om det betyder att du står bakom busskuren, en yvig häck eller en stor kille i tunn jacka.
  • Spring inte omkring i onödan. Folk har en tendens att börja kuta runt. När några kutar börjar alla kuta. Resultatet blir kaos och du vill inte vara med när hjorden skenar.
  • Bli inte stressad. Har du följt råden så har du både dryck, mat och underhållning.  Det du inte kan kontrollera är det ingen mening att bli upprörd över. Behåll lugnet och se det som gratis ”me-time”. Även om det kanske är lite blött och kallt. Den som vinner i slutändan är nog ändå den som inte stått och gastat på konduktören och fräst i mobiltelefonen i två timmar.

Ibland har man dessutom ett val. Då gäller:

  • Om tågen går i tid: Ta alltid det som avgår först.
  • Om ett tåg är försenat: Ta alltid det som avgår i tid, även om det avgår efter det försenade tåget, och som ska gå längst sträcka.
  • Om alla tåg är försenade: Ta det som ska gå längst.
  • Om förseningen verkar kunna dra ut på tiden: Börja titta efter alternativa färdmedel. Ta bussen eller samla ihop några för gemensam taxi.
  • Om förseningen gäller en personolycka: Det kommer ta ca två timmar innan trafiken kommer igång igen. Börja titta efter alternativa färdmedel på en gång.

Om det är vinter i allmänhet så rekommenderas alltid att du tar tåget innan tåget du ska ta.

Slutligen

Det du vinner på att pendla är tid. Du förlorar visserligen tid då du kunde ha gjort annat, men du vinner tid då du kan göra precis vad du vill och behöver, på tåget. Läs boken, artikeln, tidningen. Ät frukost. Skriv en lista. Räkna på budgeten. Surfa reda på mysiga värdshus vid havet.

Du blir en positiv och underbar människa. Om du står ut, vill säga. Om du inte står ut så blir du en bitter och hemsk person. En lyckad pendlare låter sig inte påverkas av väder och vind, zombiepassagerare, businessvampyrer, barngobliner eller brist på sittplats. Den lyckade pendlaren trivs desto mer ju mer pinat det blir. Ungefär som en norrlänning. En van pendlare är stressresistent och om inte optimist, så i alla fall realist. Du vet att du inte kan göra så mycket åt situationen, så du gör det du kan och det du gör är bra. Du vägrar nedslås av detaljer som förseningar, snö eller kaffe på ärmen.

Om du upptäcker att du inte orkar göra de här sakerna, ta med dig prylarna eller att du blir förbannad. Sluta pendla.


Jag gör bara samma misstag lagom många gånger

Lud-in-the-mist  av Hope Mirrlees är ju inte helt och hållet vad jag förväntat mig. Till min fasa kan man påstå att bokstävlarna visste om det här. Jag citerar:

Alltså, jag gillar ju verkligen Neil Gaiman, men jag har lärt mig att inte lita ett endaste dugg på hans litterära smak. Ganska många böcker med Gaiman-blurbar på omslaget har visat sig vara ganska tråkiga… Lite som sämre versioner av Gaimans egna böcker.”

Det här kände jag inte till på förhand och enda orsaken till att jag läste Lud-in-the-mist (förutom att English Bookshop faktiskt älskade den) var ju att den var Gaiman approved.

Därför tänkte jag nu validera min läslista (vi börjar med de böcker jag faktiskt äger). Ta en titt och hojta till om ni ser något fantastiskt eller något värdelöst. Jag lovar att jag inte tänker hänga ut er i efterhand och säga att ni hade fel. Nästan. Men om ni har bra input så slipper jag ju läsa skit och kanske kan läsa de bästa böckerna först dessutom. Listan lär ju naturligt nog fyllas på vad det lider. Så ni gör en god gärning om ni orkar!

Utan inbördes ordning*:

  1. Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda.
    • Gammal favoritförfattare. Jag är ganska säker på att den liknar de föregående.
  2. Slam av Nick Hornby.
    • Inte världen jämnaste författare, men säkert läsvärd.
  3. White line fever av Lemmy Kilmister.
    • Rent impulsköp eftersom Lemmy är ungefär den hårdaste killen i universum.
  4. The miracle worker av William Gibson (pjäs).
    • Bara för att det stod Gibson.
  5. Slumdog Millionaire av Vikas Swarup.
    • Ingen aning… hypad.
  6. I en klass för sig av Curtis Sittenfeld.
    • Ingen aning…
  7. Ya-Ya-flickornas väg till fullkomlighet av Rebecca Wells.
    • Jag älskade Ya-ya-flickorna på film.
  8. Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi.
    • Hype.
  9. Häxan från Portobello av Paulo Coelho.
    • Ibland är han bra. Ibland sämst.
  10. Zahiren av Paulo Coelho
  11. Moby Dick av Herman Melville (även digitalt).
    • Tänkt läsa tusen gånger.
  12. Dexter is delicious av Jeff Lindsay.
    • Slurp.
  13. Finger lickin’ fifteen av Janet Evanovich.
    • Oh joy.
  14. Sizzling sixteen av Janet Evanovich
  15. Zero History av William Gibson.
    • Mmmm…. vill vill vill.
  16. The Lone star plague av Kate Birch.
    • ”Plague” i titeln helt enkelt.
  17. Stoltet och fördom och zombier av Jane Austen/Seth Grahame-Smith.
    • ”Zombier” i titeln helt enkelt. Och jag har inte läst Stolthet och fördom och fjantbrudar.
  18. Halfhead av Stuart B MacBride.
    • Verkar fantastisk.
  19. Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser.
    • Nesser är en gammal favorit sedan Van Veeteren-tiden.
  20. Baby Jane av Sofi Oksanen.
    • Verkar ju deprimerande sorglig. Men om jag är på Sylvia Plath-humör så är den nog perfekt.
  21. De välvilliga av Jonathan Littell.
    • Tegelsten av jumboformat. Verkar otroligt spännande. Kräver sin läsare, säkerligen.
  22. Shardik av Richard Adams.
    • Åååååååh. Richard Adams är en älskling och jag är (överraskande nog) helt galen i björnar.
  23. Nova av Samuel R Delany.
    • Älskar numera Delany.
  24. Worth dying for av Lee Child.
    • Reacher, din hunk.
  25. Neverwhere av Neil Gaiman.
    • Tunnelbana, litterär magi… och bokholisten älskar den.
  26. They fly at Ciron av Samuel R Delany.
  27. And another thing… av Eoin Colfer (och Douglas Adams).
    • Sniff… Douglas Adams…
  28. The Passage av Justin Cronin.
    • Tegelsten, men enligt hörsägen väl värd sin tid.
  29. We have always lived in the castle av Shirley Jackson
    • Bokcirkelsbok! Måste läsas oavsett.
  30. Parfymen: en mördares historia av Patrick Süskind.
    • Verkar ju omåttligt äcklig. Måste läsa. Har blivit rekommenderad den här sedan flera år, men det har inte blivit av.

* Ignorera ettorna. Den ska vara en punktlista under en numrerad lista, men av någon orsak fungerar det i skrivrutan, men inte vid publicering. Crap!